dagens tanke: (och vet att jag skrivit om detta ämne förut, men det tål att upprepas)
skratt.
vilken grej det är alltså! att få skratta tillsammans, (för det är väl inte jätteofta man skrattar alldeles själv? ) vilken grymt läkande kraft det är. vilken må-bra push. vilket otroligt bra sätt att vara här och nu.
när man skrattar tänker man inte på då, på sen, på vad man borde, på bekymmer, oro utan man bara ÄR där. man njuter. av det goda livet.
och man är tillsammans. delar något. med någon/några. fatta vilken gemenskap det är att få skratta med människor man tycker om. att skratta tillsammans gör att man tycker om de människorna. hur ska man kunna tycka illa och tänka dumma tankar om någon man skrattar tillsammans med?
jag skrattar mera nu. det gör att jag mår bra.
har ju skrivit om det förut, när jag var sjuk skrattade jag inte så mycket. grät desto mer. jag var mycket ensam, delvis självvalt. i ensamhet skrattar man inte så mycket. om man är ett kontrollfreak som aldrig lever i nuet eller tillåter sig att njuta så skrattar man inte så mycket heller. om man hela tiden tänker på då (hur jag precis ätit/tränat, om det var bra/dåligt osv) eller sen (hur jag ska/borde äta/träna inom den närmaste framtiden) så är det väldigt svårt att slappna av och leva HÄR och NU. man är hela tiden någon annanstans i tankarna.
jag kunde till och med tycka människor som skrattade åt 'banala' saker var dryga. ytliga. alltså, hur kan människor gå runt och vara så himla glada jämt? ja, så kunde jag tänka.
jag tror det är taskigt både mot andra människor och mot Gud att tänka så. det är ju han som är alla goda tings skapare, såklart han vill att vi ska glädjas. åt det som går att glädjas åt. åt den fina jorden han skapat åt oss och vi får använda, åt de fantastiska människorna han gjort. (och sen kan det väl vara nyttigt att kunna bli ledsen över tragiska saker, arg över orättvisor,, osv osv. ) men glädje är en sådan enorm livgivande kraft. och jag tror att Gud vill ge massor med liv i överflöd, massor med glädje och skratt till oss. för att välsigna oss. för att han älskar oss och bara vill oss väl.
det är en ynnest att få leva på det sättet som vi gör. att vi får möjligheten att ha det så bra att vi kan skratta och glädjas.
nu.
jag skrattar mycket. på mitt jobb.
jag skrattar mycket med vänner. tillåter mig att skratta åt det banala. åt halvdåliga skämt. åt det komiska i vardagen.
när jag skrattar tillsammans med någon jag tycker om, när jag ser skrattet och glädjen i ögonen jag älskar, ja då känns det som om tiden gärna skulle kunna få stoppas, jorden sluta snurra. att dela skratt och glittriga ögon, ja då känner jag mig som världens lyckligaste tjej.
kärlek! /ia
skratt.
vilken grej det är alltså! att få skratta tillsammans, (för det är väl inte jätteofta man skrattar alldeles själv? ) vilken grymt läkande kraft det är. vilken må-bra push. vilket otroligt bra sätt att vara här och nu.
när man skrattar tänker man inte på då, på sen, på vad man borde, på bekymmer, oro utan man bara ÄR där. man njuter. av det goda livet.
och man är tillsammans. delar något. med någon/några. fatta vilken gemenskap det är att få skratta med människor man tycker om. att skratta tillsammans gör att man tycker om de människorna. hur ska man kunna tycka illa och tänka dumma tankar om någon man skrattar tillsammans med?
jag skrattar mera nu. det gör att jag mår bra.
har ju skrivit om det förut, när jag var sjuk skrattade jag inte så mycket. grät desto mer. jag var mycket ensam, delvis självvalt. i ensamhet skrattar man inte så mycket. om man är ett kontrollfreak som aldrig lever i nuet eller tillåter sig att njuta så skrattar man inte så mycket heller. om man hela tiden tänker på då (hur jag precis ätit/tränat, om det var bra/dåligt osv) eller sen (hur jag ska/borde äta/träna inom den närmaste framtiden) så är det väldigt svårt att slappna av och leva HÄR och NU. man är hela tiden någon annanstans i tankarna.
jag kunde till och med tycka människor som skrattade åt 'banala' saker var dryga. ytliga. alltså, hur kan människor gå runt och vara så himla glada jämt? ja, så kunde jag tänka.
jag tror det är taskigt både mot andra människor och mot Gud att tänka så. det är ju han som är alla goda tings skapare, såklart han vill att vi ska glädjas. åt det som går att glädjas åt. åt den fina jorden han skapat åt oss och vi får använda, åt de fantastiska människorna han gjort. (och sen kan det väl vara nyttigt att kunna bli ledsen över tragiska saker, arg över orättvisor,, osv osv. ) men glädje är en sådan enorm livgivande kraft. och jag tror att Gud vill ge massor med liv i överflöd, massor med glädje och skratt till oss. för att välsigna oss. för att han älskar oss och bara vill oss väl.
det är en ynnest att få leva på det sättet som vi gör. att vi får möjligheten att ha det så bra att vi kan skratta och glädjas.
nu.
jag skrattar mycket. på mitt jobb.
jag skrattar mycket med vänner. tillåter mig att skratta åt det banala. åt halvdåliga skämt. åt det komiska i vardagen.
när jag skrattar tillsammans med någon jag tycker om, när jag ser skrattet och glädjen i ögonen jag älskar, ja då känns det som om tiden gärna skulle kunna få stoppas, jorden sluta snurra. att dela skratt och glittriga ögon, ja då känner jag mig som världens lyckligaste tjej.
1 kommentar:
Vilket underbart inlägg!
Skicka en kommentar