måndag 8 mars 2010

''

En sån där dag när allt känns lite konstigt.
Du vet inte riktigt vart du varit och vart du är på väg.
Lite missmodigt.
En sån där dag när man är småhungrig hela tiden och stoppar i sig en massa men det enda som händer är att man känner sig som en uppblåst ballong.
En sån där dag när man vill dra täcket över huvudet och sova.
En sån där frusen-om-händerna-vad-jag-än-gör dag.
En sån där dag när håret känns som ett skatbo, har samma färg som en vinterdassig råtta.
Blek och eländig.
En sån där dag när man inte känner sig som världens bästa vän.
En sån där dag när man borde städa och göra massa nyttiga grejer men kommer på dig själv med att stirra in i väggen och inte ha lust med nån ting.
En sån där dag när man oroar sig för småsaker.

Det kallades visst måndag.

..och i Guds ögon är jag precis lika vacker i dag som alla andra dagar. Han måste vara konstig. Men helt fantastisk!


Ikväll ska ja äntligen träna igen. De blir nog bra, en endorfinkick tror jag är precis vad jag behöver. Och en SÅ hemsk dag är det inte, bara lite måndagsseg sådär. Solen lyser fint, har haft en trevlig dag med min fina klass och jag känner mig ändå rätt lugn. Och så har jag fått lite skriv-feeling igen, det är bra. Och nu blir det nog ensam-mys under en filt med en bra bok. Helt ok ändå.

kanske är det bara den där vad-är-det-egentligen-som-är-hemma känslan som skrämmer mig. Hursomhelst så är ju Betel det som gäller nu. En sak i taget.

/ ia.

Inga kommentarer: