lilla syster.

  

usch. idag har jag haft en såndär dag på jobbet där man känner sig så himla otillräcklig och oerfaren. (som man kanske har i början, men som jag varit förunnad att ha rätt få av). som att man har noll koll på vad man gör. som att man inte hinner med. som att man ställer till det. som att man inte gör allt man ska. som att alla andra ska tycka att man är en helt värdelös syrra. som att man ska ha ihjäl sina patienter typ. som att man vill dra ett täcke över huvudet, grina och byta yrke.

men så är det väl ibland kanske. och SÅ illa gick det inte, alla levde, var glada och mådde bra när jag gick hem.

men tack Gud att jag inte ska dit imorgon.

och när man känner sig stressad och otillräckig på ett område så smittar det liksom av sig på allt annat också. som att jag käkar tårta jag inte ens är sugen på bara för att jag är så uppe i varv. och som att jag sen känner mig som världens fetto. jag borde lära mig att hantera stress bättre.

men men. sovdags snart och sen tar vi nya, positiva, tag imorgon.

--------------------------------------------------------------------

så: nu har jag skrivit av mig och vi återgår till något trevligare. de tre enda bilderna jag tog i går. från varpan:

kärlek! /ia.

what a beautiful morning?

-
klockan är 05.07. om två timmar slutar jag jobbet och får gå hem och lägga mig. ladda för ett skivstångspass + intervall i nyvaket tillstånd där vid fyra tiden. yeah, vi får allt se hur det går.

kärlek! /ia.

jag kommer inte ta skulden, så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

-
tack för era kloka kommentarer! :) och att man nästan liksom vill att ni ska svara "följ magkänslan" är väl ett ganska säkert tecken på åt vilket alternativ det lutar.

och ja, jag ska avslöja mig såsmånigom. det är mest det att jag tycker det är jobbigt att skriva en massa om det om det inte skulle bli av. och det är ju en hel del människor som redan vet vad det handalr om (det låter som jag ska göra världens grej, haha. men för mig är det ganska stort iallafall)
men nej: jag ska inte köpa en bil. och nej: jag ska inte åka till hawaii. och ja: jag ska försöka lyssna in Gud i detta, det är det jag försöker hela tiden...

en liten hint kan väl vara att jag snart ska gå ner på stan och säga upp min lägenhet (som jag tydligen måste säga upp 3 månader i förväg även om jag inte får bo kvar efter 31 juli). och jag letar för tillfället inte efter ny lägenhet i falun.

och åhh vad fint det var att solen sken lite, äntligen, igen idag. morgonpromenerade med johanna, så fint och vårigt. <3



kärlek! /ia

dina händer bär mig genom rum och tid, jag förblir i ljuset i din frid

-
okej. såhär är det: jag har beslutsångest…! (visst är det jobbigt!?) så nu tänkte jag att ni ska, måste, hjälpa mig lite. så alla som inte brukar lämna några spår efter er, på just det här inlägget är det dags att kommentera..! :)

jag är lite jobbig, så jag kan tyvärr inte berätta helt och hållet vad det handlar om. än så länge, innan saker och ting är helt och hållet bestämt, så är det lite hemlighetsmakeri.

men okej, dilemmat: tänk såhär, ni ska göra en grej. som kostar rätt mycket pengar, men som ni vet att ni har råd med (oavsett alternativ) och verkligen vill göra. och så finns det två alternativa sätt att göra den här grejen på. ganska motsvarande, lite små detaljer som skiljer mest. och din magkänsla säger att alternativ nummer ett känns bäst, tryggast, tilltalar dig mest. egentligen utan jättelogisk förklaring.
alternativ två verkar också bra.
och nu är det så att alternativ ett är runt, säg, nästan 10 000 kr dyrare.

vilket skulle ni valt? magkänslan eller spara 10 000 spänn? Ahh svårt!

siså, se till att lägga en röst och en kommentar, NU! ;)

kärlek! /ia.

all you need is love

-
eftersom min tanke med den här bloggen är att vara något annat än att berätta om min högst ordinära vardag, så tänker jag inte skriva spaltmeter om vad vi hade för oss på vår ”bibelbrudarna återförenas” träff i helgen.

MEN jag vill säga detta: för mig är det lyx. lyx att få vardagshänga med lite andra kristna människor. att det får vara något naturligt. att tron liksom är en gemensam grund att stå på, så även när man vardagstjattrar om allt möjligt så liksom vet man ändå att… ja, vi är liksom syskon. eftersom vi alla har samma fader. och den känslan, att kunna vara hel och äkta, att alla ens sidor, livstankar och värderingar faktiskt kan få komma fram, om man vill, det är lyx. att slippa känna att man måste hålla tillbaka, eller inte kan dela, mycket av det som är jag.

för mig är det inte vardag att man i det vanliga umgänget helt plötsligt kan hoppa över till att prata om frågor som gud och kyrka, om samhället och kristenheten, om personlig utveckling i tron, om jesus.
därför är jag så tacksam. för såna här små tillfällen. andningshål som ger en kraft, energi och inspiration att vandra vidare. Så: tack erica, oliva, madde & johanna. ni betyder mycket! <3

bjussar på nån bild:

man kan väl säga att vi åt, fikade, umgicks, promenerade, pratade, såg film och åt och pratade lite till.

kärlek! /ia.

åh, när det äntligen är över.

-
jag älskar att åka tåg..!

fast det började i fredags som det alltid brukar börja: jag tänker att jag ska gå till tåget i tid. så att jag slipper stressa, och springa med en rullväska, som jag alltid måste göra. MEN jag är ju jag. och tar det lungt. först. och sminket är viktigt. och håret vill inte som man själv vill. och vips... så vart det springmarsch till stationen...igen! och man sätter sig onödigt svettig och frustande och med onödiga skavsår och tänker: nästa gång ska jag vara i tid.

fast alltså. att komma till stationen klockan sex på morgonen. och det har nyss blivit ljust. och det är kallt och klart i luften. och fåglarna kvittrar. och människorna och staden har just börjat vakna. och man vet att man är på väg. någonstans. långt eller kort. för att resa. för att uppleva något. stort eller smått. för att träffa någon eller några. den känslan älskar jag!

och sen gör ia såhär: trots att jag också lovat mig själv att inte läsa på tåget denna gång, eftersom jag alltid blir illamående och åksjuk då, så fick jag ju bara lov att tjuvkika lite i Kupé. och där kunde man läsa om livsöden, om hälsa, och om peter jöback (rev ut och snodde bilden på honom på hemvägen - pryder nu min almanacka - OM han inte vore 40 och OM han inte vore gay och OM han inte redan vore gift så är jag helt säker på att han skulle vara min man - haha! galet snygg fyrtioåring).
aja, jag läste och får ju skylla mig själv att jag mådde lite tjuvens resten av resan.

och på hemvägen så hamnade jag bakom ett gäng med fyra norrlandsgrabbar. och OJ vilken norrländska de snackade. så himla brett. och jag log. brett. härligt! (speciellt med tanke på att vi tjejer youtubat massa roliga dialektgrejer tidigare på dagen)

och jag var ju lite avis (glatt!) på en av vännerna som skulle bli uppmött av en karl på stationen när hon kom hem till sitt. men det blev jag med!
fast...han är ca 35-40 år nånstans och trebarnsfar. så det var mer som att bli hämtad av pappa. fastän det inte var just min egen pappa.
men göttigt att slippa gå hem till Knoppen (stället jag bor på heter egentligen Lustigknopp. det är ganska roligt faktiskt när jag tänker efter) med resväskan.


kuckeliku. klockan är sex och en dum brud springer med en resväska genom stan för att hinna till tåget i tid... pucko! :)

och ja. alltså hade jag ju en weekend i linköping med beteltjejorna :) men det tar vi imorn eller nått.

Tack GUD för denna helgen. Tack för att det är så skönt att åka iväg. och för att det är skönt att komma hem. Tack för mina fantastiska vänner och tack för alla samtal och allt skratt vi delat.

godnatt och kärlek! /ia.

I was a fool for a while

-
jaha, då sitter man här på sjukan på natten igen, en till 21-07 inskolning. och jag må ju säga att man känner sig lite lätt knäpp av att vända på dygnet såhär. när man vaknar klockan fyra, och sen känns det i kroppen som det är förmiddag och så kollar man på klockan och då är hon halv sju på kvällen.
men jag klagar inte, kul att variera dag och kväll lite.
OCH dessutom lite positiva jobb nyheter: imorse fick reda på att jag fram till mitt sommarvik börjar inte längre ska vara timvikarie, utan anställd på 80% (och 100% sen till sommarn då).
och detta innebär ju att jag är:
- garanterad jobb
- garanterad lön (och får lite bättre förmåner). Perfekt.

åh vad jag liksom känner att allt löser sig så bra hela tiden. och jag är HELT säker på att Gud har sin vakande hand över hela mitt liv. det känns tryggt. och så tacksamt!


vet inte om jag har så mycket mer roligt att berätta om. men till helgen är det tre röda hjärtan målade i min kalender. ett på fredag, ett på lördag och ett på söndag. för jag ska ju på weekend. kärleksweekend. tjej-kärlek. då får jag säkert massa inspiration till roliga saker att skriva.

och förresten kan jag ju berätta om dagens "typiskt-ia" händelse: skogspromenad på min "förmiddag" (klockan sex typ). trött som ett as. och kissnödig. så jag hukar mig lite snabbt bakom lite stora träd (varför vara kissnödig när man så lätt kan göra nått åt saken liksom?) och ja, sen när jag precis är klar så att säga ser jag att det kommer en orienterare och springer förbi. (man i 25-30 års åldern) som nog sett det mesta och måste tyckt jag var lite illa funtad i huvudet, haha. fast jag var så trött att jag inte ens hade ork att bry mig eller bli generad. hoppas det inte var nån jag kände, haha.

nä, nu fortsätter vi nattvakan. pigg och glad. lite speedad kanske.
kärlek! /ia.

jaha ja.

-
hejhopp.
här gäller det att hålla sig vaken.. tänk jag som brukar vilja gå och lägga mig klockan nio typ. ska nu vara vaken till efter sju nångång. går natt-inskolning, 21-07. hu! än så länge rätt lungt (eftersom jag sitter här och skriver så...)

annars: igår hände något väldigt ovanligt. för er som känner mig så vet ni ju att jag inte kollar på film jätteofta. och när jag kollar hemma brukar det ta några dar, ser en halvtimme här och där. igår såg jag två hela filmer på raken. pang bom.
fast så var jag ju sjuk också, så det förklarar ju saken.
känner mig piggare idag. tacksamt!

idag har jag inte gjort jättemycket vettigt. vattnat katten och tvättat. OCH träffat jocke, det är iofs alltid väldigt vettigt. åh vad den mannen alltid får mig på bra humör alltså! antal skratt per träff kan ju knappt räknas :)
OCH vi smider planer. framtidsplaner. drömmer, filosoferar och planerar. och även om nån pessimist påpekar hur mycket av våra olika planer vi hittills genomfört så säger jag: skit i samma. det är ju drömmandet, den positiva förväntan som är halva grejen med att leva. att glädjas, tillsammans, över framtiden.
(och tyvärr, varför ska det vara så?, så känns det som att man alltid, för er som inte känner mig och jocke, måste påpeka att: Nej. en tjej och kille som umgås behöver inte betyda dejt. jocke har varit, är och kommer förbli en av mina allra bästa vänner, men har aldrig varit, är inte och kommer aldrig att bli en dejt. så då slipper jag skriva det igen, ok?)
och jag tackar Gud för såna här vänskaper. för skratt, bra humör och själsfrände, (så lika men ändå så olika!), vänskaper. it's great!

har också provat en ny mat-sak idag. än en gång tackar jag J.Bond för matinspirationen, denna gång makrill i tomatsås. absolut helt ätbart!

och för att också komma med någon djup insikt i detta inlägg (som annars känns som bland det mest tråkiga och intetsägande jag nånsinn skrivit, haha - jag har lite brist på blogginspiration) så tänkte jag denna kloka tanke idag: det kanske är mina tankar och värderingar om min kropp som jag bör ändra på, och inte kroppen i sig, för att kunna bli nöjd. vet att jag försökt, och delvis lyckats med detta tankesätt förut. men på senaste tid har jag varit inne på ett "jag ska bara...." - sen blir jag nöjd-tänk.
vi får se hur det går.

nu ska jag hålla mig pigg och vaken i typ åtta timmar till var det tänkt. önska mig lycka till! :)
kärlek! /ia.

jag går i dagar i tröjan du hatar.

-

På torsdagen var det påskfest i kyrkan. roligt och trevligt och god mat. det enda som gjorde lite, lite ont i mitt hjärta var tanken på alla dem som inte får nån mat. att vi äter så det räcker och blir över, och att vi i kyrkan kanske borde vara dem som ser till att även de utan mat får något att äta. att istället för att alla tar hem alla sina rester var och en till sig (för att kanske bara slängas bort?) så borde man ställa till med världens brakfest i kyrkan där en massa hemlösa, tilltuffsade människor utan möjlighet till påskmat skulle ha chansen att äta dessa läckerheter.
typ så tänker jag. men jag tänker så mycket – och gör så lite…



aja. här lite påsk-shopping också. Passar ju väldigt bra ihop med det jag skrev nyss…. Eller??

lila är påskigt. och snyggt!

och sen på fredagen var jag hos farmor. inte så mycket fotande dock. fast innan farmor, på morgonpromenaden låg det en övergiven liten tilltuffsad, ful, påskkyckling på vägen. alldeles ensam. sådant kan mitt hjärta gå sönder av. (överkänslig ibland - ja!) så jag plockade med mig den lilla fulingen hem, och nu är han varm och nöjd och pryder mitt köksbord.


man ser ju knappt att det är en kyckling, haha

på lördagen jobbade jag 06.45-15. sen var jag ut på påskmiddag i baggbo.


nakenfisen edvin! :)

med mormor:


påsk...
... liljor.


..ägg.

och idag, måndag har jag... städat. äntligen tog jag mig i kragen. och så har jag matat katten. och lunchat på stan med mamma och pappa. de hade visst 29-årig förlovningsdag. grattis till dem!

och nu är jag lite smått bitter. och självömkande. för jag skulle ju träna och sånt. vara aktiv. och här sitter jag med en värkande hals. och nacke. ett säkert, olycksbådande sjukdomstecken. typsikt!

men, what to do? bara att vila sig i form nu då. får se vad halsen tycker om nattjobb imorgon. kanske, om orken räcker, drar jag iväg på emmausmässa i svenska kyrkan snart. gillar den högtidliga stämningen där måste jag erkänna, jag är ju trots allt uppvuxen där, icke-frikyrkokiddet. annars blir det soffläge (fast jag har ju ingen soffa men...!) resten av kvällen.

så, då säger denna kärring, (påskkärring alltså, jag är ju bara 23 år ung!)god fortsättning. nu kör vi vardag igen!

påsk-ia à 2009. (det ingick i mitt jobb, (kassörska) att se ut sådär på påskafton.. vore nått att fortsätta med som sjuksköterska kanske, haha).

kärlek! /ia

ps. be gärna för min hals och nacke. jag tycker det är såååå tråkigt och jobbigt att vara sjuk. även om det egentligen bara är en petitess-sjuka som går över på en vecka.) d.s.

utanpå och inuti

-
det är en rätt häftig känsla att veta till 100% vad man vill med sitt liv...!


och förresten ska jag uppdatera er på bostadsfronten: jag blir inte utslängd ur lägenheten förren den sista juli. och boende i augusti har jag typ nästan helt säkert fixat, får nog hyra i kyrkan. jag sa ju att det skulle ordna sig när man har Gud med i planerna! eller rättare sagt att Gud har mig i sina planer kanske.

och har haft en kärleksfull kväll och påskfest i centrumkyrkan. tack fina människor, tack jesus som är anledningen till att vi får ha det så.
<3

och just av den anledningen. att jag känner att jag har människor runt mig som stöttar mig, som tror på mig, som inspirierar mig, som får mig att växa... så känner jag att jag har inget behov av att dela med mig av mitt liv och mina tankar och mina drömmar till de som ständigt ska bedöma, kritisera, ta bort inspirationen och lusten för mina drömmar, de som får mig att tvivla på att jag kan och vågar. de som får mig att känna att allt jag gör, är, vill och drömmer om är fel. de som får mig att krympa. jag behöver inte det.

kärlek! /ia.

I’ve seen this thing before

-
idag har jag verkligen tränat på att vara sjuksköterska. från halv sju på morgonen till halv tio på kvällen närmare bestämt. och har sprungit som en skållad råtta typ non stop, tror jag kommer ha träningsvärk i mina ben imorgon. och mina hjärnceller - återkommer när jag kan tänka igen. välkommen till vårdlivet ia!

kärlek till alla fina ni! / ia.

jag klarar tystnad bättre än vem som helst det har jag lagt ner timmar på

-
det här med inställning och hur man hanterar sin situation skulle man ju kunna skriva hur många inlägg som helst om. Här kommer ett:

jag är nyutbildad. ny på jobbet. och det har gått bra, absolut. men i veckan hade jag några dagar som var lite jobbiga, tuffa, massa krångel. och det har vi väl alla på våra jobb/utbildningar/hemma ibland. och då är frågan, vad gör vi, hur bemöter och hanterar vi denna jobbighet? och vad gör vi med den efteråt?

vad gör jag när jag går hem från jobbet och känner: ånej, den där patienten och den där anhöriga fick inte en optimal vård, vi bemötte dem inte på bästa tänkbara sätt, det brast i kommunikationen mellan oss vårdpersonal och det är patienten som får lida för det (och jag framstå som ett okunnigt fån!). när jag kommer hem från en sådan dag är frågan: vad gör jag med det?

alternativ ett: tänker på det, ältar det hela kvällen och mår dåligt.
alternativ två: andas in tre djupa andetag, tänker efter: gjorde jag det bästa jag kunde för att lösa situationen? ja, det gjorde jag. det fanns inget mer jag kunde göra, det får vara bra så. jag släpper det, tänker inte mer på jobbet och har en fin kväll istället.

och det tänkvärda nummer två denna dag var detta: en patient kände sig illa bemött av en läkare. tänkte dra hem från sjukhuset fastän han inte var utskriven. gå hem och supa (han var en alkoholist som verkligen kämpade för att bli fri och hade varit ren ganska länge innan han nyss tog ett återfall.)hursomhelst, jag gick in till honom. tog mig tiden att sitta ner, se honom i ögonen, prata ut om vad som hände i mötet med läkaren. övertalade honom att det var bra att stanna kvar på sjukhuset tills han blev utskriven. lugnade honom. vi hade ett bra och fint samtal. om att ta till alkohol inte var rätt sätt att lösa svåra situationer. han berättade lite om sitt liv. om vad han fick motivation av, om att han verkligen ville komma tillrätta med sitt liv. och jag VET att han hade förtroende för oss övrig vårdpersonal. Och jag VET att han uppskattade att jag tog mig tid att prata med honom och lyssna på honom utan att döma.

hursomhelst: varför är vi människor så att det i denna situation, där jag gjorde något bra och något blev dåligt samma dag, att det bara är det dåliga somjag tar med mig hem? som jag minns? som jag fokuserar på när dagen är slut? det är så ofta det negativa som vi bär med oss. trycker ner oss själva, känner oss dåliga och otillräckliga. varför är vi så? för jag antar ni är många därute som är likadana. och såklart man ska kämpa för att bli bättre, att inte göra samma misstag två gånger, men ibland kanske man ska vara nöjd med sig själv också.

så vet ni vad. sträck på ryggen! alla nyutbildade sjuksköterskor, och alla andra: vi gör ett fantastiskt jobb. och har man gjort sitt bästa kan man faktiskt inte göra mer. ta inte på er allt! ta inte med er jobbet hem. ta tre djupa andetag och lämna jobbet i omklädningsrummet. annars kommer ni bränna ut er själva snabbare än snabbt och inte vara till särskilt mycket nytta och glädje för varken arbetskamrater eller patienter.

och till oss alla: Fokusera på det du gör bra. ändra sånt som är dåligt – om du kan. kan du inte, var nöjd. älta inte det gamla. DU ÄR BRA OCH GÖR DET DU GÖR BRA. jag vet det. så det så.

kärlek! /ia.

oh this town kills you when you’re young

-
jag citerar marcus birro:

”Jag blir alltid oändligt sorgsen på våren.
Jag blir drömmande och melankolisk. Det är väldigt besvärande, som en myggbett som aldrig slutar klia. Jag är trött på det här svårmodet. ”

och det gör mig lite glad, att jag inte är ensam om att vara ett icke-vår fan. inte bara för att jag gillar snö, utan för att våren gör mig svårmodig. och det kliar i hjärtat.
och eftersom marcus är en av mina allra största ”skriv”-förebilder så gör jag mig lite märkvärdig och inbillar mig att det kanske är för att jag också har någon sorts poetiskt, jobbig, konstnärsådra i mig som jag med är en vår-sorgsen människa.

läs hela krönikan här vettja: http://www.dt.se/nojekultur/1.4570375-svar-konst-att-vara-ledig den är bra!

och lite om påsk-panik tänkte jag återkomma till i ett senare inlägg, håll utkik!

MEN, om man är lite såhär vårsorgsen då är det ju, som jag skrev i förra inlägget, tur att man ibland gläds åt det lilla.


Här är mitt lilla nyinköpta påskpynt som gör mig glad. 40 spänn på åhlens och så var lite enkel mysfaktor kirrad. gott.

och idag har jag varit i kyrkan. och sedan fikat med P. det gör mig också glad - för vissa personer finns förtroendet bara där. och då delar man också med sig ärligt av sitt liv och sina planer. vänskap där man både ger och tar. det är fint.

och i skrivande stund vräker snön ner. det gör mig inte ett dugg - såklart. <3

kärlek! /ia.

den polerade ytan, den gav mig ingenting

-
nu har jag bekänt mina synder för kopparstaden och väntar med spänd förväntan på svar. men eftersom jag bett till Gud, tillsammans med andra, om att det ska ordna sig så är jag helt övertygad om att det gör det. på det ena eller andra viset.

och om det är nördigt att vara hemma själv en lördagkväll kl tio och se fram emot att sätta mig i fåtöljen och läsa en bra bok så är jag i allfall en nörd som är mycket tillfreds med mitt val av livsinriktning.

kärlek! /ia.

2012-03-31

-

-

-

kärlek! /ia.

you decided this

-
igår var jag hemifrån från 06.20-00.30. en heldag alltså. en heldag med gemenskap (inkulsive jobb då), umgänge, mycket trevligheter, mycket fina, bra männsikor som gör mig glad.

efter jobbet begav jag mig direkt hem till hanna för att ha nyblivna-sjuksköterskor träff(mycket vårdsnack!). det lilla fina gänget jag fick bli en del av. jessica, hanna, anna, louise. kul att utflyttarna var tillbaka i falun för en dag. tack tjejor för en bra eftermiddag!

och sen var jag på ungdomshänget i kyrkan. pingis. tårttävling. skratt. lek. bön. gemenskap. enkelt och ärligt. jag förundras varje gång när det känns så där hjärligt. utan alkohol. utan att folk behöver hävda sig. utan bekräftelsebehov till tusen. utan att behöva trycka ner andra människor.

behöver jag ens säga att det var en bra dag? att slippa ensamhet, tankar. om livet alltid vore så, så visst, då skulle jag kunna vara kvar, här, vara nöjd.

men livet är inte så alla dagar. och jag är inte nöjd. och då är det mitt ansvar att göra någonting åt det. jag planerar. sparar. funderar. peppar. jag VILL. jag ska bara våga också.

------------------

idag har jag hittills morgonprommenerat i solen. med iskall snålblåst. och jag kände bara (erkänner): vårvärme, kom tillbaka!

och snart ska jag upp till skyttepaviljongen (ett fik vid lugnet - skitmysigt!) och dricka kaffe med min fina johanna-vän. skvallra lite :)
och sen förhoppningsvis träna. och sen träffa lite tjejer ikväll igen. men skippa utgången, som vanligt...

jag har en känsla av att jag kommer överleva den här vårhelgen också. livet är lite lagomt mysfint just nu. helt ok. <3

kärlek! /ia.

glöm allt och sjung

-

idag hinner jag inte träna, för jag bakar istället. det ni! ;)
(dock inte heeeelt frivilligt kanske, men det behöver vi väl inte låtsas om...)

och förresten så lagade jag nått nytt i mitt kök häromdagen, och det händer ju inte alltför ofta. vitkålsstuvning. supergottigt, tack J.B. för tipset!

kärlek! /ia.

jag låtsas att det är av kärlek till stan jag stannar kvar

-

-
idag var dessa två sköningar här och förgyllde min dag. och att killen ska bli leksandssupporter är tydligen förutbestämt av hans far och morfar.

ja såhär då…
komik. skulle man kunna kalla det. typiskt, skulle man kunna säga. om att jag senast igår bestämde exakt när jag ska säga upp min lägenhet. att jag skulle bo i den augusti ut var min briljanta plan. (mer av min briljanta plan är än så länge delvis hemligstämplat, för att jag vill ha allt lite mer klart innan jag säger till så många. fast jag är ju sämst i världen på att hålla käft? speciellt när jag blir lite uppspelt, så det dröjer kanske inte så länge tills jag yppar mina framtidsplaner… jag får inte fega ur bara! )

hursomhelst, alltså: igår bestämde jag att utflytt sker innan 1 september. idag, vid lunchtid sa jag till min syster (invigd i planerna!) att det var ju tur att de inte är så noga med att kontrollera om man är student i mitt hus eller inte. för jag bor ju kvar i min studentlägenhet även fast jag inte är student länge (är detta okristligt? haha). för jag har hört andra som gjort det i huset länge, utan kontroll. och under mina två år har jag aldrig behövt intyga att jag pluggar. MEN idag kom brevet: jag ska intyga att jag är student innan mitten av april, ”annars riskeras att ditt hyresavtal sägs upp”. kan ju bli något svårt för mig att intyga studentandet så… what to do?

JO, hoppas på det bästa och inte göra alltför mycket egna planer utan bara lita på Gud, lämna det i hans hand så ordnar det sig säkert.
kanske att jag kan övertala kopparstaden att få bo kvar över sommaren. kanske att jag kan få bo i kyrkans övernattningslägenhet några månader.
visst skulle jag säkert kunna hitta en ny lägenhet i falun, men hur drygt blir det inte att flytta två gånger på ca två månader? onödigt. att bo hemma hos mor&far och pendla över 2mil till jobbet varje dag känns inte lockande.
kanske att någon falubo alltid har drömt om att ha mig som inneboende? nu har ni er chans? ;) eller, så kan ju ni som tror på en högre makt be lite för att detta ska ordna sig, så att ni SLIPPER ha mig som inneboende, mohaha ;)
äh, det löser sig säkert i alla fall. men lite typiskt. lite komiskt.

och för att inte tala om det där med att planera ännu större grejer. som i vilken stad man ska bo. och vem man ska leva sitt liv med. sånt ska vi väl inte ens tala om – jag byter stad ”att-bo-i-när-jag-blir-stor” ungefär lika ofta som du förmodlingen byter underkläder. kille att leva mitt liv med lika så… - NÄ, nu skojade jag.
SÅ ja, jag lägger allt i din hand Gud.



dagen innebar också syskonkaffe. med mjölk. och philippa k.

och övning i att köra automatväxlat. och mattvätt (i maskiner där det står "absolut förbjudet att tvätta mattor" )- inte konstigt om jag blir utslängd ur huset va?

och förresten, ska man ta det som en pik när besöket tar med sig egen matlåda när de ska hälsa på mig? haha. nädå, det är skönt att umgås med människor jag inte behöver låtsas inför.

Kärlek! /ia.

jag kunde ställa mig naken, jag skulle mena en del, men ett dreglande lejon skulle ta det helt fel

-
att man inte ska göra sig för mycket planer, för att saker hela tiden ändras, det är vad jag lärt mig idag.
det minsta lilla exemplet var att jag skulle jobba natt i natt så jag sov massvis i natt (10h!) och tog sovmorgon (kl 9, haha). för att sedan få ett samtal från chefen att jag inte alls ska gå natt utan hoppa in dag och kväll resten av veckan. och inte mig emot i och för sig:)

det innebär också att jag kan gå på mitt älskade skivstångspass ikväll, yeah.

en annan plan jag tänkt ut var att åka och hälsa på madde på teneriffa i maj. men det går nog inte så bra, då hon nu ska till grand canaria från och med juni istället:)

den tredje planen berättar jag om efter spinningen och skivstången, nu är det litte bråttom. puss hej!
kärlek! /ia

jag tror på duvan som vet vart den ska. jag tror på godhet och bättring.

-
dagen idag:

- morgonpromenad. i solsken. och jag konstaterade för hundrasjuttielfte gången att jag alltid är på strålande humör sådär på morgonkvisten. klockomställning? - no problems! älskar att vara uppe med tuppen;)

- kyrka. bra. vettigt. rätt. ingen insomningsrisk när henrik predikar, för han gör det så bra. nattvard - sanning.

- fika på waynes i x antal timmar med emma. kloka, vackra, kvinna! en fin vän.

- hem och sitta en stund på balkongen. med lite sol i ögonen och simon&garfunkel i öronen var det en fin tankestund.

- träning. löpband för första gången på månader. OCH, hör och häpna: det var roligt. och gick bra. började med flit lite lättsamt och inte så mycket press på mig för att jag skulle tycka det var roligt och bli sugen på mer och inte avskräckt. och det funkade. fria vikter i gymmet var också längesen. och det viktigaste: endorfinkicken. min drog, min kärlek, mitt välmående.



och nu ska jag säga något oödmjukt kanske, MEN jag tycker faktiskt att jag förtjänar såna här dagar. när det liksom bara flyter på. när det känns bra. när man trivs. när man inte tänker så mycket. bara tänker sunda tankar, både om sig själv och andra. när man är glad - utan saknad och längtan till något annat, någon annan plats.. när man njuter av att ha det bra - utan dåligt samvete, utan att känna sig otillräcklig. när man vet - jag är bra, vacker och älskvärd precis som jag är. värdefull i Guds, och förhoppningsvis, människors ögon.

för... om jag tänker på alla stunder, alla timmar, i så många år, när det krypit i kroppen på mig, när man oroar sig, när man ser allt i grått...all uttråkan, all längtan bort... alla tårar... så tycker jag att jag är VÄRD att ha dagar som är endast BRA och fina och glada.
det är vad jag tycker det:)

och det är så enkelt som Gud, som en vän man kan vara helt ärlig med och dela livets alla sidor med, och en endorfinkick.
ge mig lite mer av detta tack! ;)

kärlek! /ia.