it's over when it's over.

gårdagens middag: blodpudding.

dagens lunch: blodpudding.

dagens middag: blodpudding.

... okej, jag ska skärpa mig!

och för övrigt;
jag vet inte hur många nätter den här våren jag drömt att jag spelar fotboll (alltid match). Händer flera gånger i veckan. Vad ska vi dra för psykologisk slutsats av detta? Ja, kanske att jag saknar det. Att jag saknar tävlingsmomentet, kicken. Att jag saknar att slå bra passningar, få till ett riktigt bra inlägg eller sätta in en glidtackling mitt i prick. Saknar laget.

Men... det är bara mina drömmar det. Karriären är över (haha, vad hopplöst gammal man lät där då) och man får vara tacksam att man står här med knäna i behåll. Enda chansen att jag skulle börja igen är nog om Bjursås IK (bästa laget!) skulle börja ha alla sina träningar i Falun. Men det kommer ju, av förståeliga själ, det är ju Bjursås för att det är Bjursås, aldrig ske.
Så nej inga mer fotbollsdrömmar tack. Det gör mig bara längtande.

efter min sista match...

vi har gjort slut...

(fotbollen & jag alltså, ett förhållande som räckte 16 år men inte skulle funka i längden...)

/ia.

en sån där natt när man behöver nånting som hjälper en över svarta vatten.

Den här fina, snälla kommenterar fick jag av Arvid häromdagen efter ett inlägg.

"Asså det där med menshumorn.. Jag trodde att jag var sjuk men du tar katten priset Ia! "

Haha, eftersom jag faktiskt kan erkänna att det kanske ligger en gnutta sanning i det där så tror jag att jag kanske ska ligga lite lågt på den där fronten ett tag. Och kanske ska hålla mig ifrån bajs-ämnet också när jag ändå håller på ;)

så.... då hade jag inget att skriva om.
godnatt.

/ia.

I thought I found a friend...

but I was wrong...

Och den man tycker om unnar man välgång, lycka, framgång, kärlek, glädje. Och ja, jag unnar.

Men jag saknar den vän jag (trodde?) jag hade. För det var jag som blev den som blev lämnad ensam kvar.

/ia

Långfredag.

(Skrev det här i fredags, men eftersom jag varit ute i Bjurs hela helgen gick det inte att publicera... Baggbo-buschen liksom. Men eftersom jag ändå gjort mig mödan att tänka någon tanke och skriva ner den så kommer det i efterskott.)
Helgen var ganska grym faktiskt. Kanske skriver mer om det sen. Huj! )



Alltså, inte bara det att han hängde på ett kors halva dan och dog där (måste varit en låååååång fredag) men också att hans död var längre och mer plågsamm på ett annat sätt. Han bar allt i sin kropp. Alla sjukdomar, alla fel vi nånsin tycker att vi har gjort, alla svek, all besvikelse, all bitterhet, all ångest, all ensamhet, all övergivenhet. All helvetisk ondska, alla övergrepp, allt våld, alla utnyttjanden. Allt det fick han bära på sig under några timmar. Allt vi nånsinn känt och bärt i våra kroppar bar han då. Och han är den enda människa som någonsinn blivit totalt övergiven av Gud. Den enda människa som varit utan fel och brister, utan ondska inom sig. Han led den absolut speciellaste och den svartaste döden någonsinn. Och det gjorde han för människornas skull. För min skull. Och din.

Tack. Idag har jag kunnat gå rakryggad. Vetat och känt att jag är fri. Tack, tack, tack.

Och storyn tar ju liksom inte slut där. Han fick betala. Men sen uppleva det största triumftåget någonsinn. Döden vann inte. För Jesus återuppstod.


Själv har jag inte hängt på något kors idag. Har haft en fin och njutsam dag. Jag har köpt små små bäbisstrumpor, vilken välsignelse! Druckit kaffe och somnat i solen. Vilat från träningen och ätit för mycket, utan att dö av ångest. 70-års kalasat. Kramat pappa. Imorn blir det nog en heldag i Baggbo.

kram och godnatt.
/ia

Temperaturreglering...och glad påsk!

Igår var jag på en föreläsning med min VFU. (=verksamhetsförlagd utbildning = praktik).
Satt i en föreläsningssal, rätt fullt, vi kanske var ca 50st. Tyckte det var lite småkyligt sådär i början och det blåste allt lite kallt i nacken tänkte jag med mina två lager långärmat.
Men sen efter pausen så blev det lite varmare och jag vet jag tänkte att det var ovanligt (på högskolan får man jämt frysa under föreläsningar), jag var till och med varm om händerna, något som inte händer speciellt ofta. Så ovanligt skönt tyckte jag och satt och mös (fortfarande i dubbel-långärmat). Då lägger jag märke till nästan alla andra i salen sitter och pustar, vrider sig och säger att de håller på att svimma av värmeslag...

...man är lite olika! (eller så får jag ta det som att alla andra kanske var i klimakteriet och att jag förhoppningsvis har ett tag kvar dit ;) )

Nämen Glad Påsk då önskar en riktig liten påsk-häxa.

(den som såg mina humörsvägningar skulle hålla med om häxa, haha.)

/ia.

---

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

/Karin Boye.

och åh, så uppsnärjd i det blå

idag har jag deklarerat - mer pengar tillbaka än jag brukar få (fick ju restskatt 2år sen) det är tacksamt och trevligt tycker jag allt :) Nu är det bara att vänta på midsommar...

...midsommar som jag är helledig på för första gången på jag vet inte hur många år. Inget ob - men åh vad skönt ändå, kanske man kan hitta på nått skoj...

...fick alltså schema idag - jobbar ju däremot på Peace & Love som vanligt. Skulle kanske kunna gå nån kväll, skulle ju bra gärna vilja se Håkan igen alltså.

och sen funderar jag på en stor livsfråga - ska jag klara av att låta bli att färga mitt hår denna vår? Är lite sugen, skulle vara spännande, första gången på typ fem år att se hur det råttfärgade blir utan slingblekning.

idag har jag druckit en skvätt glögg och lyssnat på sommarpsalmer (jag har aldrig sagt att jag inte är knäpp!)

och snart är det påsk. och då är man ledig och det hela går ut på att man ska äta massa mat och godis. åhh vad underbart! eller.... att vara ledig innebär tid att tänka. inget att göra mer än att "slappna av, umgås och äta mat". Fuck känner att ledighetspaniken smyger sig på bara jag tänker på det...
men jag har ett litet påskpynt här i lägenheten iallafall, det är fint :)

Lidingö tjejlopp eller tjejmilen? Vilket ska man välja i så fall? Alltså vad ger vi oss in på..? Jag är verkligen ingen löperska egentligen men man kanske borde ha ett mål och en morot...?

Ja jag skulle inte vilja veta hur mycket min årsförbrukning på morot och vitkål ligger, vare sig i pengar eller mängd... Vem vet, kan man bli förvandlad till en kanin?


Den röda tråden? Nej den finns verkligen inte här. (om man skulle ha mycket mens kan man få en röd tråd) Kände bara att jag ville uppdatera den här bloggen med lite trams :)

puss och godnatt
/ia

You can call me manboy!

'
Jag är så stolt!
Jag har lyckats med en teknisk grej. Jag som är jordens mest opraktiska, otekniska lilla filur. Nästan i alla fall. Men idag när jag skulle dammsuga, som alltid är så tråkigt och extra tråkigt för att min dammsugare suger – eller rättare sagt, den suger inte. Inte så bra i alla fall. Så det går långsamt och blir jämt små små skräp/partiklar kvar. Då blir man rätt omotiverad till städning. Hursomhelst, idag pilli-grejsade jag lite med dammsugaren innan jag satt igång. Och oj vilken sprutt det blev på den. Sög som aldrig förr. Vad duktig jag är som kunde fixa det alldeles själv! (Att det tog från september till april för att lista ut och göra nått åt det med det där magiskt bra pilli-grejsandet behöver vi väl inte låtsas om. Ok? ) Men jag fixade det, utan pappa eller nån annan karl.

Så det blev väl ett till manlighetspoäng till mig där… För jo igår när jag var hemma hos Tore på spelkväll (bra, kul kväll – tack för initiativet och inbjudan!) så spelade vi ”Kampen mellan kvinna och man”. Går ut på att tjejerna ska svara på typiska mans-frågor och vise versa. Och jag vann. Rätt överlägset (faktiskt Tore! ;) ) Och ja helt ärligt tror jag att jag kunde mer mansfrågor än kvinnofrågor.. Smink och mode och sånt skit när man kan intressera sig för sport liksom? Haha.

(Fast byta min glödlampa i taket fick allt lilla pappsen hjälpa mig med förra veckan efter månader av trasighet. Fast det var av anledningen att jag inte nådde upp till lampan även om jag stod på en stol. Det är inte lätt att vara kort. Där har jag inte så mycket mans-gener i alla fall.)

Puss & gonatt.
/ia.

My heart is in my shoes...

'
Ibland känns det som att det endast är när tränar som jag är hel och totalt närvarande.

Är det då så konstigt att det är det som blir ens passion? Det man vill ägna sin tid åt. Det man brinner för och ser fram emot. Det som är dagens höjdpunkt. Det som får en att må bra.

/ia

inget är logiskt och inget är romantiskt och det är så tragiskt så jag springer tillbaks till dig

'
3 av mina favoritplatser: (Utan inbördes ordning)
- Krogen
- Gymmet
- Kyrkan

Och jag tycker, faktiskt, att de är en alldeles utmärkt kombo ihop. (Ja det går ju inte att vara på alla 3 ställen samtidigt, men ni fattar...)

Och så finns det såklart en massa andra ställen jag gillar också.

Caféer och fik; att bara sitta och mysa, prata, dricka kaffe, kolla på folk. Yes.

Städer. Har alltid gillat det. Jag är en stadsmänniska, trodde jag skulle trivas i Stockholm och så rätt jag fick. I’ll be back..? Eller Götet kanske. New York. Haha, drömmer fritt : )

I lagom mängd: Skogen

Hemma hos folk. Hos mina vänner, där man kan känna mig hemma. Hos familjer i riktiga hus, hemtrevligt. Typ exempelvis hos familjen Berg. Nära och bra också : )

Hemma hos mig själv. När man är trött, grinig, lågt blodsocker, kaffesugen, eftermiddagstrött, kanske fisnödig… ja vad är då bättre än att få vara själv och stänga in sig i sin egen lägenhet. I en liten lagom tid innan social-abstinensen sätter in.

Alltid: I solen. Varsomhelst, närsomhelst. Ja det räcker väl.




Vad jag ville säga med det här? Vet inte riktigt men…

Jag borde förbereda mig för morgondagens seminarium nu, men tror jag städar istället... Ha en trevlig vecka iallafall vänner!

/ia.

--

*

Varför vill man bara ha det som man inte kan nå? Och som man egentligen inte ens vill ha... ?

/ ia

viktigt!

'

Idag har Tiburtius nanmnsdag. Så kom ihåg att gratulera alla Tiburtius ni känner. Kommer nog bli en sjåig dag det här...

/ ia

Reservdelsfabriken

(har försökt tänka till lite och inte bara snacka strunt här på bloggen… fast om man inte är ett dugg intresserad av hur jag tänker på det här med tro och kyrka och sånt kan man ju hoppa över det här inlägget… Fast nej gör inte det! : ) )

Jo såhär, i församlingen (kyrkan typ) så pratar man ofta om att vara en kropp. Typ att alla är olika kroppsdelar, men att alla är lika viktiga och alla behövs för att fungera. Och att Jesus, Gud, är huvudet som liksom styr alltihop. Och så brukar man säga att alla troende ska vara som en stor familj, att vi alla är syskon eftersom Gud är allas pappa (och mamma också tycker ju jag man kan säga -/ ia-feministen).

Och nu, när jag blivit medlem på riktigt i min församling (Centrumkyrkan Falun - bra skit!), och går där lite mer regelbundet och verkligen börjar lära känna folk och bygga relationer till människor så har jag börjat tänka lite mer på det här med församlingen som familj. Och det har då slagit mig att församlingen är, eller borde vara, den perfekta reservdelsfabriken.

Hur tänker jag då? Jo såhär: Om man saknar något i sin egen familj/släkt så kan man hitta reserver i kyrkan. Svenskarna är ju ett så enormt ensamt folk som isolerar sig och har, jämförelsevis väldigt lite kontakt över generationsgränserna. Jag har ofta känt att jag saknar det där med att ha en stor släkt, att ha många vuxna att anförtro sig åt, att ha som förebilder. Nåra som inte är riktigt lika nära och beroende som en familj, men som man ändå kan ha bra kontakt med. Speciellt har jag saknat att ha en morfar eller farfar, eftersom det är något jag aldrig upplevt hur det är att ha då båda mina var döda innan jag föddes. Tror jag skrivit om det nån gång, hur ”morfars-hjärtat” i mig klappat och längtat lite extra när man haft gulliga äldre farbröder som föreläsare i skolan. Haha.

Hursomhelst, i kyrkan kan jag hitta de där extra-morfararna jag vill ha. Älskar när de där 70+-arna kommer fram och kramar mig och säger att de tycker det är kul att se mig (och de menar det, det märks och syns!). I kyrkan får jag se vad det innebär att vara/ha en kristen pappa, att vara en hel familj som går till kyrkan. Och de som kanske mist en förälder eller har dåliga relationer med sina föräldrar kan få andra vuxna att se upp till, ha som förebild, bli moders-omhändertagna av, eller pappa-uppfostrade av. De som ännu inte har barn men längtar efter det kan få hålla, hjälpa till och ta hand om andras barn en liten stund (föräldrarna blir nog bara tacksamma). De i ens egen ålder kan bli som syskon, den där storebrorsan man alltid önskat man haft som kan beskydda en. Eller en extra lillsyrra att uppfostra i smink och tjejgrejer-träsket. (okej, ni har nog fattat poängen nu – jag är bara så bra på att vara långdragen)

Och jag tror faktiskt kyrkan/församlingen är ganska unik på det här sättet. Att man i Sverige möts, och vågar öppna sig, över generationsgränser, fastän man inte är blodsbands släkt. (Eller ju, rent ursprungligen är vi ju det men…..). Och jag tror att den genomäkta och ödmjuka och familjära utan-att-framhäva-sig-själv – attityden som finns där inte hade varit möjlig utan Guds kärlek, att vi smittats av den, ser på varandra med respekt och välvilja. Och med Jesus som förebild av hur man behandlar människor.

Och vad är det dumma? Jo att i kyrkan är man ca 3h vecka, plus hemgrupp kanske, säg tre timmar till. Men sex timmar på en vecka är inte särskilt mycket familjetid om man annars är utan familj. För de flesta har ju ändå sina riktiga biologiska familjer som är prio ett och de man spenderar sin tid med och delar sitt liv med.

Och för de andra… ja då går man väl hem och gemenskapslängtar i en vecka till eller nått… /


ia.

When we were young our future was so bright

'


Har inte tid att blogga. Stickar raggsockor, tvåfärgade denna gång - jag avancerar.

/ ia

never claimed to be a saint

Okej. Imorn eller nått ska jag kanske skriva ett lite mer djupt inlägg om helgens lärdomar. Men det orkar jag inte just nu, så då kör vi på den ytliga stajlen. Har varit lite smått pank på slutet, så idag satte jag över pengar från sparkontot. Reslutat: gick på stan och "ska bara kolla lite". Men med pengar på kortet blev det visst lite shopping. Men det är ju kul och det var bra saker jag hitta så jag är nöjd med dagens ytliga livsnjutning :)

De här två grejerna så var det halva priset på rea-priset. Bjursingen och studenten i mig jublar! ;)

Och det här var nog dagens dyraste men bästa inköp. Skitsnygga va? Nöjd. Nu ska jag byta upp foppa-toffel-stilen och bli världens snyggaste sjuksköterskestudent. Eller iallafall på fötterna. Om jag nu bara lyckas gå in dem också så att jag kanske kan ha dem så blir jag ännu nöjdare.

Och igår fick jag en ny duk av mamma. Vårigt och fin.

/ ia

---

jag tror att min gym-motivation kan vara på väg tillbaka. Och Jojsan, åtminstonde du fattar nog den mer exakta ordagranna betydelsen i det ;)

så det blir nog bra. när allt annat är trååååååååååååååååååkigt. /ia.

när tiden är rätt ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån

'

Jag tror det har vänt. Ni vet den där tröttheten jag skrivit om någon gång. Den som inte beror på för lite sömn, utan den där tröttheten som kommer som en blöt filt och liksom sveper in hela dig. Drar ner dig. Den tröttheten jag misstänkte berodde på järnbrist. Och jag tror jag hade rätt. För nu när jag preppat mig själv i nåra veckor med massa Duroferon (järntabletter), blodpudding+ apelsin så känner jag mig faktiskt piggare. Är inte helt död när jag kommer hem på eftermiddagen. Kan tänka. Gråter inte av trötthet/utmattning på kvällarna. Går till träningen med energi.

Nu ska jag aldrig mer ha järnbrist! Får väl ta mig en kur Duroferon då & då. Vad är då priset jag fått betala för det här? Jo 80 spänn och ständigt kolsvart bajs. Det är det lätt värt!!! (och för nån fisförnäm som inte tycker man ska skriva om sitt bajs och vad det är för färg säger jag bara: Det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Och hur kul vore livet om man inte fick prata om bajs och mens och graviditeter och förlossningar och allt annat sånt där mojsigt och intressant. Livet blir roligare om man är lite mindre pryd - det är min livsfilosofi). Fast Jocke, jag tycker inte det är intressant med snoppar så där kan vi inte dela samma intresse och bloggämne - tyvärr....

/
ia

Jag vet vilken dy hon varit i.

*



Mina växter har börjat återuppstå från det döda. Precis som Jesus. Och precis som jag. Det ger hopp. Om vår, ljus och liv. En framtid.

/ia

Man vill va hög när man är ung

igår när jag var på IKEA, så köpte jag bl.a. med mig två små mjukisdjur hem. Till mig själv. Mogen tjej!
Men nått ska man väl dela säng med, så varför inte två mjukis-råttor? Fräscht djur liksom. Ha. (fast fick med mig lite vettiga saker också faktiskt. men viktigast: jag var där med dom bästa. )

Och jag har fått Håkan-feber. Så nu är jag Peace and Love sugen...

---

Och Håkan igår var bara galet magiskt bra. /ia.

du sa att livet var något enkelt, men jag kunde inte hålla med dig

----