Att inte vilja måla världen i svart

Visst är det mycket ont som händer i vår värld, hela tiden. Jag tänker bland annat på förra veckans terrordåd i Bryssel, och allt annat som sker runt om i världen hela tiden.

Men ändå, också tvärtom:
Den tanken som jag burit med mig nu de senaste påskdagarna och som gör mitt hjärta så glatt;

Jag vill inte måla världen i svart. Jag vill inte tillskriva människosläktet epitetet 'ont'. Jag tror att de allra flesta människorna bär på mer gott än ont.

Varje dag ser jag i min närhet exempel på människor som är så himla goda, bra, fina. När jag tänker på ordet människa så är det med en positiv koppling. Jag tror det finns något gott i varje människa. Vi är ju skapade till Guds avbild och eftersom han är godhet så tror jag att det är varje människans grundinställning typ, att godhet är det som vi innerst inne i hjärtat mår bäst av och att ju mer hela och sanna mot oss själva vi blir, desto mer glädje och godhet kommer också komma ut ur våra hjärtan.

Runtomkring mig ser jag människor som är starka, modiga, godhjärtade. De är kloka och smarta och roliga. De sprider glädje, de vill gott, de tar hand om varandra. Jag ser vänskap, glädje, kärlek och godhet varje dag. Jag ser att människor ställer upp för varandra, bjuder på komplimanger, diskuterar utan att ta till våld och de kan bjuda på sig själva på ett bra sätt.

Det är det jag tänker på när jag tänker människor. De som vill ont tror jag trots allt är i väldig minoritet i vår värld, även om de tyvärr får alltför mycket utrymme i och med de drastiska och våldsamma metoder de tar till.

Visst, på ett sätt tror jag att vi alla har något i oss som vill ont, och jag tror inte att någon människa är alltigenom god. Ingen människa är alltid hundra procent perfekt eller ofelbar. Jag tror att precis som alla människor har förmåga att vara goda så tror jag att vi också har en fallenhet för att göra det som inte är gott; vara själviska, roffa åt oss, vara oempatiska och göra andra illa med vilje. Jag tror att vi alla har ett behov av att bli förlåtna, att vi alla på ett sätt har en liten del av skulden till att jorden inte är det paradis det hade kunnat vara.

Men: i en värld som kanske kan tyckas svart så ger mig alla vackra, goda människorna ett hopp och en tro på det goda.

Kärlek! /ia

Jag firar inte ägg, harar eller laxen

Påsk.

Jag kan ju inte påstå att påsk någonsin varit min favorithögtid under året. Som många av er vet är jag en vinterälskare och påsken är ju något av ett firande av vårens ankomst. Och för mig är vårens ankomst synonymt med vinterns död. Därför tycker jag inte om att fira våren.

Micke firar ju inte högtider, varken jul, påsk, födelsedagar eller något sådant. Och just den här året och den här högtiden känner jag mig väldigt inspirerad av honom. Jag har liksom ingen som helst lust att göra mig till för något jag inte känner betyder något för mig eller något som inte gör mig glad.

Den enda påsken jag vill fira är i så fall den kristna påsken, att jag vill minnas vad Jesus gjorde, levde och dog för. Det tänker jag att jag vill minnas hela året, inte bara de här fem påskdagarna, och så tänker jag också att jag inte behöver så mycket yttre attiraljer för att minnas detta, utan jag kan minnas det i mitt hjärta, minnas genom tankarna jag tänker. Jag behöver inte ägg, godis och harar för att minnas Jesus. Snarare tar det ju fokus ifrån honom? 

Jultiden tycker jag är en mysig tid och jag vill pynta och göra fint hemma för att det ger mig glädje och skapar mysig stämning. Men om jag inte vill påskpynta eller fira påsk så kan man väl få låta bli? (Utan att tycka att ni som pyntar och donar gör fel, men man ska ju göra det man själv får mest ro i hjärtat av tänker jag. Jag firar jul men känner inget behov av att fira påsk. Andra kanske är precis tvärtom?)

Jag jobbar rätt mycket denna påsk och det kan på sätt och vis vara skönt tycker jag, då slipper jag lite av hetsen och stressen (får ju stressa på ett helt annat sätt på jobbet förståss...). Idag är jag ledig och tycker bara det är skönt att få vila ut. Långfredagen och jag firar inte, går inte i kyrkan men är ensam hemma i stillhet och bara är. Skönt.
Tack Jesus för att du gav mig livet och ger mig frisk luft att andas. 

Så nej, jag firar inte ägg.
Nej, jag firar inte lax och sill.
Nej, jag firar inte påskägg och ett frosseri i godis.
Nej, jag firar inte alkohol, nubbar, snaps eller vin.
Nej, jag firar inte påskkärringar eller påskharar.
Nej, jag firar inte påskris eller fjädrar.
Nej, jag firar inte presenter eller stora middagar med släkt och familj.


Jag gör det jag känner att jag behöver just nu.
Andas. In och ut.
Amen.

Okej, lite kan jag göra mig till. Detta räcker för mig < 3

Kärlek! /ia

Det finns ingenting att skriva om

Jag mår bra nu
och känslorna är inte längre utanpå kroppen.

Det finns ingenting att skriva om. 


Jag gråter inte längre
och behöver inte skriva för att kunna andas, överleva.

Det finns ingenting att skriva om.

Vem behöver Gud när allt rullar på, när vardagen fungerar, när behoven är fyllda?
När förtvivlan inte är en ständig följeslagare.

Det finns ingenting att skriva om.

När tidens sugs upp av jobb, vardag, träning, sällskap, vänner, roliga fritidsaktiviteter, kärlek
finns ingen tid för djupa funderingar eller grubblerier

Det finns ingenting att skriva om.


Jag mår bra nu.
Det finns ingenting att skriva om.


Men jag vet att skriva är mitt språk. Det kommer komma dagar, nätter, när sorgen är tillbaka som min vän, och DÅ ska jag ta tillbaka mitt verktyg för att hantera livet. Jag har lärt mig att hitta kontakten med mig själv, det djupare. Jag har lärt mig hur jag kommunicerar Gud. Nu finns ingenting att skriva om, men jag har lärt mig mitt språk och det kommer att komma tillbaka.


Kärlek! /ia

Jag tänker på vad någon som har ingenting drömmer om.

- Att få en trygg uppväxt - jag hade detta.
- Att få gå i skola och ha möjlighet till en utbildning som ger jobb - jag har fått detta.
- Att både under uppväxten och i vuxenlivet ha vänner- jag har detta. 
- Att ha ett jobb att gå till som både ger en en meningsfull vardag, en yrkesstolthet, en social trygghet med arbetskamrater samt en ekonomisk frihet att kunna både överleva samt spara och investera både för framtiden och dessutom kunna spendera pengar på fritidsaktiviteter och resor - jag har detta.
- Att ha en familj där man vet att man är älskad och får stöd - jag har detta.
- Att ha demokratiska rättigheter, att få rösta, att kunna vara med och påverka, att kunna säga sina åsikter utan risk för förtryck, att kunna ha och utöva en tro utan risk för rättsliga påföljder eller tortyr - jag har detta.
- Att varje dag kunna äta sig mätt på näringsriktig mat som ger kroppen vad den behöver - jag har detta. 
- Att ha funnit kärleken i livet, att få dela vardagen med någon man tycker om och litar på, att ha ett samspel, att bli pirrig i magen, att få både fysisk och psykisk närhet - jag har detta.
- Att ha ett hem att bo i, en fredad zon där man känner sig trygg, att ha det varmt och skönt, att kunna låsa om sig och få vara ifred, att sova skönt om natten - jag har detta.
- Att vara så pass psykiskt stabil att man inte behöver ta till mediciner, droger eller alkohol för att klara av vardagen, att vara oberoende av kemiska substanser (ja förutom kaffe då ;) ) - jag klarar av detta.
- Att kunna samspela med andra människor, klara av det sociala spelet och rollerna, att inte vara rädd för andra människor eller tro att alla vill en illa - jag klarar detta.
- Att ha en frisk kropp som kan arbeta, fungera i vardagen, ta sig dit man vill, kunna se sig i spegeln utan förakt - jag har detta. 
- Att känna att man har en meningsfull vardag, lever ett värdigt liv med en hopp om framtiden och en tro på det goda i livet och även ett hopp efter döden - jag har detta.

Jag har allt.
Jag har allt som vissa andra människor i denna värld, ja även i vårt eget land, bara kan drömma om. Det räcker för att jag ska känna mig så otroligt tacksam och privilegierad. Det räcker. Jag behöver inte ha ett perfekt liv, det jag redan har är mer än nog för att få mig att inse att jag har mer än vad jag gjort mig förtjänt av. Det kan kallas nåd och välsignelse. Det kan kallas för ett normalt liv i Sverige.

Jag vill inte ta det för givet. Jag vill varje dag förundras över hur otroligt lyckligt lottad jag är.
Du med?

Kärlek! /ia

Perenner vs. Mt Toubkal

Som jag skrev så har det varit fina vinterdagar i både Norge och uppe i Orsa den senaste veckan för mig. Nu är jag tillbaka hemma och det är några dagar av rätt intensivt jobbande som väntar, man kan ju inte glida runt jämt utan måste ju arbeta lite för brödfödan också. :)

Än en gång måste jag bara säga att jag älskar vintern alltså. Det är så mycket roligt man kan göra då och jag och Micke kanske är mer som barn än ett par som snart ska bli 30, men det gör mig/oss ingenting. Vi älskar att leka och ha roligt och jag tycker det är fint att man kan ha leken och barnet i sig kvar fastän man räknas som vuxen. Allt behöver inte vara vuxet och gravallvarligt hela tiden, och man måste inte alltid ta ansvar för allt och alla och känna att hela världen vilar på ens axlar. Ibland tror jag det är väldigt nyttigt för oss vuxna människor som ska ha ansvar för sitt eget, och ibland andras, liv att bara släppa loss och till exempel rulla runt i meterdjup snö eller vad det nu är man gillar att göra.

I Hemsedal var det massa med snö och vi stormtrivdes (Förutom när jag fastna ute i skogen i djupsnön och försökte trampa runt och komma loss med snö upp till armhålorna. Då höll jag på att börja grina av den där snön som aldrig ville släppa loss mig.)

Jag var ju som sagt med min familj i Orsa och åkte skidor och min storasyster Anna har väl alltid varit lite mer av storasyster-typen medan jag kanske är mer klassiskt småsyskon, (på tal om att ta ansvar och vuxenliv och sånt). En liten komisk och talande grej om just detta var en eftermiddag när jag och syrran satt vid köksbordet och bläddrade i varsitt tidningsmagasin: Syrran mummlar hummande 'åh, perenner är ju så fina' angående den trädgårdstidning hon tittar i medan jag visar upp 'åhh, hit skulle jag vilja resa och gå upp på det här berget' där jag sitter och läser min tidning om olika äventyrs/expeditionsresor. Ganska talande för våra olika personligheter och vad vi drömmer om här i livet.

Häpp, häpp, syskonroller och vuxenliv skulle man ju kunna filosofera om i evigheter men nu måste jag ge mig iväg till Friskis och bygga lite rumpmuskler innan det är dags att ta vuxenansvar och gå till jobbet. 

Puss på er!

Kärlek! /ia

Hemsedal och Orsa

Hej vänner.
I torsdags efter jobb och sånt åkte jag och Micke till Hemsedal i Norge, där vi var för tre veckor sedan också. Fast den här gången var det bara jag och M som åkte. Vi hade en jättebra helg, med massa snö och åkning hela dagarna. Möra ben om kvällarna (och ingen uppkoppling, så klent bloggat de senaste dagarna).
Igår åkte vi hemåt men än är jag inte riktigt hem-hemma för M. släppte av mig i Orsa där min syster med familj och mamma och pappa hyrt en stuga i Orsa Grönklitt söndag till onsdag. Så nu har jag inlett del två på min sportlovsvecka :) Här kommer det nog mest bli längdåkning och vi inledde idag med en mil i snöyran. Tror mina ben mest var trötta och möra efter tre dagars puderåkning för det var inte direkt nån vasaloppsfart på mig idag (eller så är jag bara otränad , hehe)

Kärlek! /ia

Hamburgare och mediafasta

I helgen var ju ju mestadels soffliggandes och dunderförkyld men i söndags när jag hade piggat på mig litegrann så åkte jag ut till Roxnäs udde här i Falun där jag mötte upp M. och hans kompisar som var ute och åkte cross på isen.
Det var ju en superfin dag och vi grillade hamburgare till lunch ( = M. grillade, jag snorade och åt).
Finns det nåt godare än att äta mat som man fixat ute? Spelar liksom ingen roll vad det är man äter egentligen, bara själva friluftsgrejen gör ju att smaklökarna går banananas och tycker att allt är det godaste man ätit typ.

Sen tog jag en kort promenad på isen innan jag återvända hem till soffläget / sofflägret igen. Skönt var det iallafall att komma ut från sjukstugan några timmar och lapa sol och D-vitamin istället.

Några kompisar till M. håller på med sånt här, vad det nu heter; paragliding? Paramotor? Segelflyg?
Hursom, det ser i alla fall coolt OCH läskigt ut enligt mig.

Det är ju fastetiden, som jag nämnde lite i det här inlägget och i min kyrkan, Centrumkyrkan Falun, så uppmanas/utmanas vi medlemmar att ha mediafasta någon gång under den här fasteperioden (som alltså håller på till påsk). Det kan vara en dag, en dag i veckan, eller flera dagar där man väljer att avstå från all media för att istället lägga sitt fokus på att söka Gud. 

Det kan väl vara en god idé då jag verkligen tror att all media, både nyheter, reklam och så vidare men kanske framförallt alla sociala medier såsom Facebook, Instagram, Youtube och olika bloggar tar så mycket mer tid från och fokus från oss än vad vi faktiskt tänker och förstår själva.
En läskig påminnelse om detta blev för mig att när jag bestämde mig för att ta en sådan här dag så tänkte jag: men usch vad tråkigt, vad ska jag göra då istället? 


Så: idag är min mediafastadag, vi får se om det blir min enda eller om jag kommer göra det någon mer dag innan påsk. (Och då kanske det rimmar lite illa att jag sitter här och bloggar men hade tänkt posta det här inlägget igår kväll men det blev så nedrans sent så jag fick lov att gå till sängs så då skriver jag det nu istället.) Men förutom detta blir det inget Facebook, inget bloggläsande, inget kollande på Instagram idag, och inget lyssnande på musik. Ska bli lite spännande och skönt att 'slippa' lägga tiden på det för en gångs skull och se vad jag gör med mina tankar istället. Förhoppningsvis kan jag, som tanken var, rikta dem mot Gud istället.

Hoppas ni får en bra onsdag!
Kärlek! /ia