-
Jag fick en liten kommentar om ”skriv mer arga inlägg”. Men jag är alltid lite rädd för sånt. Rädd att folk ska stöta sig, misstolka mig, ta illa upp och så vidare. Det finns ju en liten snäll tjej i mig som har svårt att säga ifrån och är livrädd att trampa folk på tårna. MEN det jag nu ska skriva om är så uppenbart fel, enligt mig, så det faktiskt inte gör något om jag trampar någon på tårna. Jag stampar gärna hårt på dessa tår! (fast tror iofs inte så värst många av mina läsare kommer behöva ta åt sig...)
Otrohet. Det är nog banne mig bland det fulaste jag vet. Och gör mig aaaaaarg!
Och tyvärr, det är ju inte ovanligt. Man hör om det här och där. Och bland det värsta, det verkar ofta som att väldigt många vet om det utom personen som blir utsatt för det...
Det gör ont i mig när jag ser människor i min bekantskapskrets lägga ut ultraljudsbilder på sin kommande lilla bäbis när jag vet att den blivande pappan inte varit helt trogen. (Ja, jag inser att kvinnor också är otrogna.. jag känner inte till lika många bara) Visst, människor kan ha förändrats, och jag vet inte så mycket om hur deras förhållande ser ut idag, människor kan göra misstag…. MEN det ger ändå en dålig eftersmak. Om falskhet.
Och jag ska berätta om, det i efterhand, bland mest grisiga jag nånsin varit med om:
Midsommardagsfest, något av de senaste åren där jag själv lagt av med att dricka mig berusad (tack och lov, ganska mycket enklare att ta rationella beslut utefter samvetet då – inte tillfälliga lustar). Och en kille, en man, som jag visserligen flirtat lite med i min gröna, unga, dumma ungdom, även då jag visste att han var upptagen (jag VET, shame on me! Men på den tiden tyckte jag mest att det var hans problem….) Hursomhelst, flera år efter detta kommer killen, mannen, fram till mig, lite alkoholpåverkad, och frågar om jag vill hångla med honom. Och nu kommer det: Han har en GRAVID kvinna där hemma! Jag vet inte om han visste att jag visste det. Men detta är ju helt fruktansvärt vidrigt!
Vad jag svarade: - Nej….
Vad jag hade svarat om samma sak hänt idag: Är du inte riktigt klok i huvudet ditt förbannade svin?! Hur mycket idiot får man vara? Du har en GRAVID kvinna och du frågar mig om vi ska hångla? Tror du jag är helt dum i huvudet? Hur mycket under min (nya) värdighet hade du tänkt att jag skulle gå? F** ta dig vilken ynkrygg du är! Vilken dålig karaktär du har. Vad lite MAN det är i dig. Du kan ju dra åt H-vete! Beter man sig som dig ska man verkligen INTE skaffa barn överhuvudtaget! Knulla färdigt med andra innan du stadgar dig. !¤¤#%(()#”%(
Typ.
Eller troligtvis är jag alldeles för snäll för att få ett sådant utbrott. Men jag skulle vilja få det. Jag skulle vilja skrika några sanningens ord högt i hans öra. För man gör inte så.
Förr kunde jag ha mer av inställningen: Den här människan har haft det svårt i livet, haft en svår uppväxt, varit med om svåra saker osv. MEN detta är ingen ursäkt för att bedra en gravid kvinna. Eller bedra någon överhuvudtaget. Verkligen inte! Så gör man bara inte! Vilken j**** uppväxt man än har haft (och ja ni ser ju att mitt nyårslöfte om att inte svära i bloggen flyger all världens väg här men jag kan inte hjälpa det – jag blir så arg. )
Jag lärde mig. När jag själv hela tiden blev sårad av en människa som hela tiden skyllde på sin uppväxt att man kan inte göra så. Man måste ta ansvar för sitt liv själv. Visst, man kan vara ledsen över det. Det kan förklara att saker blivit som de blivit, att det gjort något med en. Men man kan aldrig skylla på det…
Svin!
Att utnyttja svaga tjejer….
Svin...!
Och jag vet att det finns en massa bra killar som aldrig skulle göra såhär. Men ändå, den där få-barn-rädslan jag har kan nog trots allt vara lite grundad av de dåliga exemplen jag sett i min omgivning. Det gör mig rädd. rädd för den hårdhet och den falskhet som kan finnas i samhället runt omkring oss. jag vill ha mer kärlek!
love! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar