-
Dagens:
En man, eventuellt lite påverkad, stannar mig och frågar om jag vet nån toalett i närheten där man kan ha med sig hunden in. (Han har en liten hund med sig alltså…)
-Hmm, funderar jag lite.
- ”Jag är så j**** pissnödig så jag skulle kunna pissa på mig och det vill man ju inte”. Och han säger nått att han är rädd för att bli utkastad om han går in på nån inne-toa med hunden med sig.
Jag skrattar hjärtligt. Inte ÅT mannen och hans prekära situation, utan åt det sättet han så ärligt berättar om det. Och hur jag för min inre syn ser honom smyga runt för att försöka hitta en toalett med nån gnällig, tråkig kärring i hälarna som försöker stoppa honom....
- Aja, jag försöker gå in på biblioteket och låna toan där.
Jag säger att det tycker jag han ska försöka med, (vi är alldeles utanför bibblan) och föreslår att han kanske kan gömma hunden under sin jacka.
Och leende gick jag från ett människomöte. Igen. Åh vad jag älskar det. Sådana där oväntade korta små möten med oväntade personersom gör det icke-förväntade: Börjar prata med främmande ...
Det gör mina dagar! Jag älskar människor (och har de hundar med sig får jag väl försöka stå ut med det med… )
kärlek! /ia.
1 kommentar:
Jag träffar sällan på folk så, ingen som pratar med mig. Men idag gick en gubbe med sin rollator in i hissen och precis innan dörren gick igen hann han säga att "det finns kanske lite plats i hissen".. Haha.. Jag bor två trappor upp och åker aldrig hiss, men det var ju snällt av han att tänka på mig. 2 sekunder av mitt liv som fick mig att le lite idag..
Skicka en kommentar