han ler och förvandlas som pojkarna gör när inget finns att teatra inför

-

En grej:
Igår när jag var ute på morgonpromenad blev jag stoppad av en kille som ville prata lite. Han var lite utvecklingsstörd. Väldigt söt, väldigt trevlig och väldigt glad. Han frågade vart jag var på väg och jag berättade att jag skulle till affären och handla frukost. Han frågade om jag inte hade något hemma. Jag berättade att jag skulle handla bröd. Jag frågade vart han skulle. Han skulle och jobba. Sen gick vi var och en åt sitt håll. Jag storleende. Han log ju redan innan så… Log jag av åtlöje? Nej! Jag log åt att jag var så glad att han hade stannat mig och vi hade en 1-minuters konversation som nog gjorde min dag. Som en ängel från Gud. Ska man behöva vara utvecklingsstörd för att våga stoppa okända på gatan? Ja kanske. Ibland skulle jag också vilja vara lite mer utvecklingsstörd i mitt beteende….

Och jag blev så glad för jag tänker att jag kan ju inte ge intrycket av att vara världens elakaste människa om man vågar stanna mig för att prata. Det är min önskan. Att ge intrycket av att vara öppen, glad, ha tid för samtal..
Åh killen för dagen alltså! Jag hoppas jag träffar honom igen:)

Och Ha! för den som hade förväntat sig att få nån smaskig, romantisk alla-hjärtans-dag historia. Tji fick ni! Jag sysslar inte med sånt ;)

Kärlek! /ia.