onsdag 8 februari 2012

nangilima - där ingen smärta finnes mer.

-
idag har jag sett, känt och upplevt vad cancern gör med en människa. hur "min" patient, från i somras, gått från en ganska normal kvinna med en knöl på halsen, till att idag vara... förstörd. totalt förstörd. utan hopp. oigenkännlig. grå. och det läskigaste av allt, inte närvarande i tankarna längre. borta. ett skal, ett brutet skal utan innehåll. och jag såg tårarna hos den som älskat henne.

och det gör mig arg och ledsen. och jag kan hata den där cancern så! för att den förstör så många människors liv. äter upp alldeles för unga kroppar. och just detta, min avsky för det, gör mig också fascinerad. motiverad. för cancer är inte bara svart. det finns hopp och det går framåt. människor kan bli botade. de som inte blir botade kan få en värdig sjukdomsperiod och ett värdigt slut. jag vill kämpa mot cancern, tillsammans med patienterna och deras närstående. Jag vill ge ljus och hopp och en hand och ett leende där allt känns hopplöst och svart. Och jag tror jag skulle orka. för det skulle vara meningsfullt. och vad kan, trots all tragik, vara mer värt än att göra något som känns meningsfullt?


ett ljus. för alla där sjukdomar äter upp och förstör.
där droger krossar liv och hopp.

ett annat område jag skulle kunna brinna för, lägga min själ i, är att försöka göra något för alla som sitter fast i bojor av alkohol och missbruk. så sjukt svårt, det fysiska beroendet är så himla starkt. och jag vet inte om jag skulle palla att se allt vad den där skit-alkoholen och skit-drogerna gör med människor. men att se och höra om unga människor som super och drogar bort sitt liv, sitt hopp, sina relationer... det gör ondare än ondast. jag skulle vilja ge hopp om något annat.

så, nu vet ni, cancer, alkohol/droger, eller kvinnosjukvård där ser jag ev. min yrkesframtid. lättsamma områden va? ;) men jag har väl heller aldrig varit särskilt lättsam så det passar väl utmärkt.

eller så blir allt precis allt annat än man tänkt sig. men jag tror på att ha en plan, visserligen öppen för förändringar, men ändå så man inte glömmer bort i livets hets vad man drömmer om och längtar efter, i vilken riktning man vill låta sitt liv gå. jag vill inte vara som en liten barkbåt som bara förs med av vinden. jag vill ha inriktning, drömmar och längtan.

jag vill vara nånting ljust i det mörka.

kärlek! /ia.

Inga kommentarer: