Förra måndagen gjorde jag någonting som kändes så bra och gjorde mig glad i hjärtat. För andra året i rad var jag och M. med och hjälpte till att lasta en stor långtradare fylld med kläder, möbler och andra behövligheter till Rumänien.
Det är ju min mamma, i spetsen, med hjälp av några andra, som driver en hjälporganisation där alla insamlade medel går till en stad/by i Rumänien där hon har en lokal kontaktfamilj som i sin tur hjälper till att fördela grejerna därnere. (Och jo, hon har varit på plats också och vet att grejerna kommer dit de ska).
Varje år skickar de ner sakerna de samlat under året och det behövs såklart bärhjälp till att fylla lastbilen som är ganska stor, 90 kubik tror jag (säger inte mig jättemycket) men den är stoooor. Tror vi lastade ca 700 kartonger samt ett helt rum som var fyllt från golv till tak med möbler. Vi var inte jättemånga och jag, M:s och M:s kompis Henrik var väl kanske den yngsta och mest fysiskt fräscha bärkraften, hehe, så man fick ta i och lyfta en hel del.
Men det känns ju värt det när det går till en sådana bra saker. Värt det både i tid och de svettdroppar och blåmärken som tillkom på köpet.
Tid är ju en oerhört värdefull vara idag och i ett samhälle där brist på tid präglar så mycket av de val vi gör, och inte gör, så anser jag att tid är bland det finaste man kan ge. Det är inte så många som har tid över. Men har man inte tid så får man ta sig tid, prioritera sin tid. Och jag tror att både jag och M. är väldigt glada över den här prioriteringen vi valde förra måndagen.
Tyvärr blev det inte så många foton tagna under kvällen, vi var ju upptagna med att packa, hehe.
Men här är i alla fall en:
HÄR kan ni läsa om och se hur det såg ut förra året, (lite fler foton togs då.)
Och så.... en liten tanke från mig:
Det finns mycket åsikter och många som tycker och tänker och diskuterar mycket om både flyktingar och tiggare (då ofta från just Rumänien) just nu.
Många tycker, och visst är det bra att tycka och diskutera om olika samhällsproblem MEN det är färre som GÖR.
Varför? Det är enklare att tycka än att göra.
Jag själv hamnar i det här diket ofta också, i allra högsta grad. Jag tycker mycket, ibland uttrycker jag mina åsikter verbalt eller här på bloggen och ibland väljer jag att hålla tyst. Men en sak som jag verkligen har som ett mål i mitt liv är att försöka bli bättre på att GÖRA och inte bara tycka.
Här ovan var vi alltså ett gäng människor som faktiskt valt att göra något åt situationen i världen och Sverige, istället för att bara tycka. Och det är ju många som säger att åtgärderna måste ske på plats i Rumänien så att tiggarna aldrig behöver komma hit till Sverige. Det är ju alldeles sant, men hur många GÖR något för att det ska bli så?
Min mamma gör det och det gör mig stolt.
På ett sätt tycker jag såklart att det är bättra att tycka och engagera sig i samhällsdebatten utan att göra något alls. Fast...är det verkligen det?
För egentligen, nu är jag lite cynisk men jag vill ge ett litet exempel att fundera på:
Vi har en människa som tycker att alla människor är lika värda, att man ska hjälpa fattiga människor, att man ska ge av sitt överflöd etc. men inte GÖR något av det här. Sen har vi en annan person som har främlingsfientliga åsikter och inte tycker att alla människor har lika värde men fortfarande inte GÖR någon aktiv handling för att leva ut den här livsstilen. Vad är egentligen skillnaden mellan de här två? Ingen utav dem GÖR ju något för att leva ut det de tror på, så varken 'goda' eller 'onda' handlingar blir ju utfallet av de här människornas liv.
(Sen kan man ju ändå såklart inspirera och påverka andra med sina åsikter, så såklart har det betydelse men jag ville ändå ge ett exempel på att ord utan gärningar är ganska verkningslösa. Och som sagt: jag själv behöver också öva väldigt mycket på det här)
Jag vill avsluta det här inlägget med ett citat ut Bibeln som jag tycker visar väldigt mycket på det jag försökt beskriva i texten ovan.
'Visa mig din tro utan gärningar så ska jag med mina gärningar visa dig min tro'. (Jakobsbrevet 2:18)
Kärlek! /ia
Det är ju min mamma, i spetsen, med hjälp av några andra, som driver en hjälporganisation där alla insamlade medel går till en stad/by i Rumänien där hon har en lokal kontaktfamilj som i sin tur hjälper till att fördela grejerna därnere. (Och jo, hon har varit på plats också och vet att grejerna kommer dit de ska).
Varje år skickar de ner sakerna de samlat under året och det behövs såklart bärhjälp till att fylla lastbilen som är ganska stor, 90 kubik tror jag (säger inte mig jättemycket) men den är stoooor. Tror vi lastade ca 700 kartonger samt ett helt rum som var fyllt från golv till tak med möbler. Vi var inte jättemånga och jag, M:s och M:s kompis Henrik var väl kanske den yngsta och mest fysiskt fräscha bärkraften, hehe, så man fick ta i och lyfta en hel del.
Men det känns ju värt det när det går till en sådana bra saker. Värt det både i tid och de svettdroppar och blåmärken som tillkom på köpet.
Tid är ju en oerhört värdefull vara idag och i ett samhälle där brist på tid präglar så mycket av de val vi gör, och inte gör, så anser jag att tid är bland det finaste man kan ge. Det är inte så många som har tid över. Men har man inte tid så får man ta sig tid, prioritera sin tid. Och jag tror att både jag och M. är väldigt glada över den här prioriteringen vi valde förra måndagen.
Tyvärr blev det inte så många foton tagna under kvällen, vi var ju upptagna med att packa, hehe.
Men här är i alla fall en:
 |
| Lastbilen nästan fullpackad med mamma framför och den rumänska chauffören uppe på flaket. |
HÄR kan ni läsa om och se hur det såg ut förra året, (lite fler foton togs då.)
Och så.... en liten tanke från mig:
Det finns mycket åsikter och många som tycker och tänker och diskuterar mycket om både flyktingar och tiggare (då ofta från just Rumänien) just nu.
Många tycker, och visst är det bra att tycka och diskutera om olika samhällsproblem MEN det är färre som GÖR.
Varför? Det är enklare att tycka än att göra.
Jag själv hamnar i det här diket ofta också, i allra högsta grad. Jag tycker mycket, ibland uttrycker jag mina åsikter verbalt eller här på bloggen och ibland väljer jag att hålla tyst. Men en sak som jag verkligen har som ett mål i mitt liv är att försöka bli bättre på att GÖRA och inte bara tycka.
Här ovan var vi alltså ett gäng människor som faktiskt valt att göra något åt situationen i världen och Sverige, istället för att bara tycka. Och det är ju många som säger att åtgärderna måste ske på plats i Rumänien så att tiggarna aldrig behöver komma hit till Sverige. Det är ju alldeles sant, men hur många GÖR något för att det ska bli så?
Min mamma gör det och det gör mig stolt.
På ett sätt tycker jag såklart att det är bättra att tycka och engagera sig i samhällsdebatten utan att göra något alls. Fast...är det verkligen det?
För egentligen, nu är jag lite cynisk men jag vill ge ett litet exempel att fundera på:
Vi har en människa som tycker att alla människor är lika värda, att man ska hjälpa fattiga människor, att man ska ge av sitt överflöd etc. men inte GÖR något av det här. Sen har vi en annan person som har främlingsfientliga åsikter och inte tycker att alla människor har lika värde men fortfarande inte GÖR någon aktiv handling för att leva ut den här livsstilen. Vad är egentligen skillnaden mellan de här två? Ingen utav dem GÖR ju något för att leva ut det de tror på, så varken 'goda' eller 'onda' handlingar blir ju utfallet av de här människornas liv.
(Sen kan man ju ändå såklart inspirera och påverka andra med sina åsikter, så såklart har det betydelse men jag ville ändå ge ett exempel på att ord utan gärningar är ganska verkningslösa. Och som sagt: jag själv behöver också öva väldigt mycket på det här)
Jag vill avsluta det här inlägget med ett citat ut Bibeln som jag tycker visar väldigt mycket på det jag försökt beskriva i texten ovan.
'Visa mig din tro utan gärningar så ska jag med mina gärningar visa dig min tro'. (Jakobsbrevet 2:18)
Kärlek! /ia
