--
Det går ju mot ljusare tider nu. Dagarna blir längre, mörkret kortare. Yeah säger många. Nja.. säger jag. Jag tycker det är lite jobbigt. Jag älskar mörkret. (Min pappa skulle typ mörda mig nu om han läste detta, haha) Mörkret gör mig lugn. Mörkret gör mig snäll.
Ljuset gör mig rastlös.
Vårarna är alltid värst. I alla år, har mina sjukdomsperioder alltid varit värst på våren. Har jag haft viktnedgångsperioder är det alltid april, maj. För det är då man blir som mest rastlös. Rastlös av att sitta still. Rastlös av att vara ensam.
I december kan man kura ihop sig i en fåtölj, under en filt, tända ljus och läsa en bok och ändå känna: Jo men det är rätt ok att sitta härinne och mysa. Fastän jag kanske är ensam. När det blir mörkt vid tre känner jag ingen press av att vara hyperaktiv om jag själv inte har lust…
På våren… när det är ljust precis hela tiden, borde man göra saker. Det är då man borde göra massa häftiga saker med alla de där häftiga vännerna (man kanske inte har?). Det är då man borde ha romantiska picknickar med den där pojkvännen( man kanske inte har… ?) Det är på sommaren man borde resa på massa fantastiska semesterresor med familjen (som man kanske inte har?). Det är då alla förväntningar ska infrias. Det är då man ska leva livet (som man kanske inte har?). Det är då man ska planera den sköna sommaren med alla dess aktiviteter. Det är då man hade velat åka på alla de där konferenserna och festivalerna, om saker hade varit annorlunda. Om man hade passat in. Om man hade haft någon vän att åka med... Det är på sommaren man ska gå på fester och vara snygg och populär…
Det är på våren man borde ut och springa, träna, fastän man kanske inte har ork och lust. Det är då alla ska skaffa de där bikinikropparna.
Det är då jag har tusen myror i kroppen. Det är på våren jag kan bli rädd för döden. Det är på våren jag vill skita i allt och leva ett liv som kanske inte längre tillhör mig.
Därför älskar jag hösten. Vintern. Mörkret och lugnet. Och det skrämmer mig lite att vi är på väg därifrån….
Men. Gud har skapat sommar, höst, vinter, vår. Alltså måste det ju finnas en mening med allihopa, right? Och, ja, jag älskar ju solen, värmen. Så inget ont som inte har nått gott med sig, haha!
-----------
Och idag ska jag ju ha vilodag. Vilket innebär att jag måste planera min dag med någon form av sysselsättning, och sällskap, från morgon till kväll för att det inte ska bli jobbigt. Komiskt eller tragiskt? Jag vet inte. Men det är ju en lösning på ett problem i alla fall.
Så: Nu åker jag iväg och mellandagsrear/shoppar lite förhoppningsvis. Och sen vidare till Anna med familj för att hänga där resten av dagen. Lite Edvin-kärlek tar mig alltid ner på jorden och inser att mitt matintag/träningsnivå inte är det världen snurrar runt. Tack för att ni finns! <3.
Ses ikväll!
Kärlek!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar