tisdag 9 augusti 2011

Tell me lies, tell me sweet little lies.

-
En sak som är väldigt fin med att bli lite äldre (ja för det blir man ju även om det tydligen inte märks på utsidan) tycker jag är att man inte längre bara har vänner i sin egen ålder och som befinner sig i samma livssituation som en själv. De vännerna finns ju fortfarande kvar och är väldigt viktiga, men liksom skönt att det inte är som på högstadiet och gymnasiet när man i princip bara umgicks med 88:or.
Att nåra av de jag nu räknar som mina finaste vänner och som jag umgås med är bl.a. småbarnsmammor som min systers svägerska, ett ex storasyster eller syrrans gamla klasskompis, min fd. fotbollstränare osv…
Ja visst är det fint när livet får bli så! Att man umgås med dem man vill och behöver, passar ihop med, oavsett ålder, kön och livssituation.

Heja, mer sånt!

(och måste ju säga att jag älskar vissa av 55+ uskorna på mitt jobb. Vilka förebilder!) Eller ja all personal på mitt jobb i princip, de är fantastiska, både mot patienter, i att utföra sitt jobb och som arbetskamrater. Många att se upp till).

/ia.

2 kommentarer:

yvve sa...

Gulle du! Du är en mycket fin vän likaså <3 jag är glad att släktbanden förenade oss, vi tycker om dig!

fika på kopparhaten :-) sa...

Och jag räknar dig som en a dom bästa. Något av det bästa jag vet är att sitta ner och snacka över en fika med dig. Har sagt det förut och det tåls att upprepas. Det finns två slags änglar dom himmelska och dom jordiska, och för mig är du en jordisk ängel.

P.