nu när jag bestämt mig, för att jobba och bli kvar i Falun och kvar på öron-näsa-hals i nästan ett och ett halvt år från och med nu så har jag också bestämt mig för att göra det helhjärtat.
och med helhjärtat menar jag ungefär såhär:
- jag vill bli världens bästa öron-näsa-hals sjuksköterska
- jag vill bli världens bästa kollega
typ. men inte som en prestation. jag kommer nog aldrig bli mest kunnig, mest händig. men däremot vill jag vara närvarande. till hundra procent. att när jag är på jobbet, då är jag där. tillgänglig.
jag vill vara glad och positiv och fylld med ork. jag vill visa empati och stöd för de patienterna som behöver det. våga möta det svåra.
jag vill lära mig och bli duktig. kunna hantera stress. ha struktur. jag vill visa respekt för patienter och arbetskamrater, respekt men också mod att stå upp och försvara det som behöver försvaras.
jag vill sprida god stämning och inte vara negativ, inte klaga, inte snacka skit. men samtidigt inte mesig, våga säga ifrån och säga nej.
en, faktiskt, viktig grej för att orka det här tror jag är fysiken. och jag orkar, för damn vad stark jag känner mig ibland. nu när jag äter ordentlig mat, tränar hårt och mycket men inte för hårt. sova rätt, äta rätt, träna rätt.
och att ha kul på fritiden. ladda batterierna, fylla på med livsenergi. bli lite kramad och pussad på kanske?
söka Gud. tröst och stöd. läsa bibeln, be. få det där dagliga brödet, som gör att man orkar, allt, för man vet att det finns kraft att hämta som är så mycket större och mycket mer än vad jag orkar i mig själv. vila ut. ha frid i tanken att jag är skapad och älskad och att det finns en mening och en plan. och när man själv fuckar-upp allt så finns Han där ändå och man får landa mjukt, gråta ut och man får ny kraft och man behöver inte alltid orka allt.
OCH
det jag egentligen hade tänkt säga i detta inlägg (jag är ju rätt ofta väldigt lång-dragen av mig) är att jag blev så himla hjärte-glad när jag bestämt mig för jobbet och det visade sig att en av mina kollegor som bestämt sig för att sluta, inte skulle göra det utan bli kvar. och extra, extra glad för det blev jag inte bara av anledningen att hon är en as-skön person och kul att arbeta med utan även för att hon är kristen. och det är viktigt. och bra. för mig. att få jobba på en arbetsplats, där vi av en faktiskt ganska liten personalgrupp, är flera stycken kristna känns oerhört bra. rätt, som att jag är på rätt ställe. att vi liksom tillsammans kan få ha den dimensionen av vårat arbete, hålla ihop, dela svåra saker och be för dem.
en sak till som jag tycker är coolt med att bli 'vuxen' och börja jobba är att man kan hitta de finaste av vänner i åldern 40, 50, 60... älskar det! att man är på lite olika ställen i livet med lite olika livserfarenheter och olika perspektiv... det är ju så himla berikande.
hör ni att det är en positiv livsglad tjej som snackar eller? haha.
love life vare ja.
+-+Kopia.JPG)
kärlek! /ia.
och med helhjärtat menar jag ungefär såhär:
- jag vill bli världens bästa öron-näsa-hals sjuksköterska
- jag vill bli världens bästa kollega
typ. men inte som en prestation. jag kommer nog aldrig bli mest kunnig, mest händig. men däremot vill jag vara närvarande. till hundra procent. att när jag är på jobbet, då är jag där. tillgänglig.
jag vill vara glad och positiv och fylld med ork. jag vill visa empati och stöd för de patienterna som behöver det. våga möta det svåra.
jag vill lära mig och bli duktig. kunna hantera stress. ha struktur. jag vill visa respekt för patienter och arbetskamrater, respekt men också mod att stå upp och försvara det som behöver försvaras.
jag vill sprida god stämning och inte vara negativ, inte klaga, inte snacka skit. men samtidigt inte mesig, våga säga ifrån och säga nej.
en, faktiskt, viktig grej för att orka det här tror jag är fysiken. och jag orkar, för damn vad stark jag känner mig ibland. nu när jag äter ordentlig mat, tränar hårt och mycket men inte för hårt. sova rätt, äta rätt, träna rätt.
och att ha kul på fritiden. ladda batterierna, fylla på med livsenergi. bli lite kramad och pussad på kanske?
söka Gud. tröst och stöd. läsa bibeln, be. få det där dagliga brödet, som gör att man orkar, allt, för man vet att det finns kraft att hämta som är så mycket större och mycket mer än vad jag orkar i mig själv. vila ut. ha frid i tanken att jag är skapad och älskad och att det finns en mening och en plan. och när man själv fuckar-upp allt så finns Han där ändå och man får landa mjukt, gråta ut och man får ny kraft och man behöver inte alltid orka allt.
OCH
det jag egentligen hade tänkt säga i detta inlägg (jag är ju rätt ofta väldigt lång-dragen av mig) är att jag blev så himla hjärte-glad när jag bestämt mig för jobbet och det visade sig att en av mina kollegor som bestämt sig för att sluta, inte skulle göra det utan bli kvar. och extra, extra glad för det blev jag inte bara av anledningen att hon är en as-skön person och kul att arbeta med utan även för att hon är kristen. och det är viktigt. och bra. för mig. att få jobba på en arbetsplats, där vi av en faktiskt ganska liten personalgrupp, är flera stycken kristna känns oerhört bra. rätt, som att jag är på rätt ställe. att vi liksom tillsammans kan få ha den dimensionen av vårat arbete, hålla ihop, dela svåra saker och be för dem.
en sak till som jag tycker är coolt med att bli 'vuxen' och börja jobba är att man kan hitta de finaste av vänner i åldern 40, 50, 60... älskar det! att man är på lite olika ställen i livet med lite olika livserfarenheter och olika perspektiv... det är ju så himla berikande.
hör ni att det är en positiv livsglad tjej som snackar eller? haha.
love life vare ja.
+-+Kopia.JPG)
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar