eftersom det kravs ratt mycket flyt for att overhuvudtaget komma in pa internet far jag val gora ett superlangt inlagg nu nar jag kan, ;) nejda...
lite om arbetet pa vardcentralen:
det kanns battre och battre ju langre vi ar dar tycker jag. framforallt att vi far borja gora saker lite mer sjalvstandigt nu, och da kanner man ju faktiskt att man hjalper till mera ocksa. fint! istallet for att bara titta pa och kanna sig som en praktikant. det jag allra mest sysslar med ar framforallt: saromlaggningar och injektioner, framst rabies och stelkrampssprutor. (att bli hundbiten ar en valdigt vanlig akamma har, inte sa konstigt med antalet lost springande hundar pa gatorna och overallt. nar jag ar ute och springer ar jag faktiskt mer radd for att bli hundbiten an vad jag ar for ormar)
far ju ialla fall bra traning pa att ge intra muskulara injektioner, nagot som inte direkt varit min favvo med sjukskoterskeyrket direkt.
lite om priser: nastintill sjukt billigt! jag ger ett exempel: i lordags 'hyrde' vi en taxi i over fem timmar, det plus middag pa restaurang: ca 50kr.
idag har jag kopt mig en ny klocka samt tva sjalar av ganska bra/fin kvalite (tror jag iaf, hehe) for mindre an 200 svenska kronor.
byxor, ca 25kr.
osv. lyxigt.
nagot jag irriterar mig lite pa: manniskor som alltid utgar fran att allt som vi vasterlanningar gor/ har ar det ratta sattet, och att allt annat ar konstigt. wierd.
kan inte indierna fa fira sina helgdagar precis som dem vill? ata den maten de tycker om? osv osv.
visst, sjukvarden kanske inte ar den basta, men de gor sa gott de kan. de hjalper atminstonde. saklart man ska forsoka utveckla det till det battre, men att rynka pa ogonbrynen at allt och overlagset jamfora allt med hur det ar hemma ar inte riktigt min grej. och jag tycker inte det ar ratt att gora sa. man gor sa gott man kan med de resurser man har.
Gud: ratt ofta ar det sa forunderligt hur Gud verkar, hur snabbt han svarar pa bon, (ibland nastan sa komiskt att jag blir full i skratt. och full av gladje, vordnad och tacksamhet) hur han ser vad som ar det basta for en aven nar man inte ser det sjalv.
jag ska beratta om ett bonesvar en annan dag men nu ett exempel pa hur han fattar battre an mig sjalv vad jag behover: man delar rum beroende pa det datumet man anlande, om det kom nagon annan da. sa vissa bor fyra, vissa bor sjalva. jag tankte att det egentligen skulle ha passat mig battre att fa ha ett rum for mig sjalv. eftersom jag ar lite av en ensamvarg ibland som vill ga mina egna vagar, eftersom jag ar lite blyg och inte den mest sociala personen kanske. tycker om att skota mitt eget. och sa tyckte jag ju att det var lite extra jobbigt att dela rum med tva som jag knappt fattar (fattade - nu gar det riktigt bra!) vad de sager nar de pratar med varandra.
MEN, just darfor, for att jag behover utmana min anti-sociala sida, sa tror jag det ar helt perfekt att dela rum med tva andra. nu alskar jag det! som en liten familj, man ar aldrig nansinn ensam. far lov att kompromissa ibland. utmanas.
och Kate och Emily ar tva jatteharliga, trevliga manniskor!
nu orkar jag inte skriva nagot mer idag. bilder gar tyvarr inte att ladda upp.
karlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar