vad vore en bal på slottet?

-
roliga listan:
- städa
- stryka
- byta lakan
- tvätta
- sopor
- kompost
- diska

åh ljuva vuxenliv. (och ljuva ursäkter till "jag gör det sen" )

puss & godnatt.

vilsen väntar på värmande vän

-
jag har en ny fotoram här hemma. men fotot som ska sitta där saknas ännu. för det ska vara ett bebisfoto. men snart så. <3

godnatt.
/ia.

Du vet hur munnar ler, de älskar gärna det de ser, men skräms bort om det finns mer

-

en helt annan dags outfit.

bara för jag ville posta ett inlägg men inte hade nån fantasi till att skriva om nått vettigt eller ovettigt just nu.

/ia.

I wish I was your favorite girl

-

en sån där förvarning: nej jag är inte mörkt, svart deprimerad. jag har bara försökt fånga en känsla - ett ögonblicksmoment - en kväll...

...igen

Alla så lyckliga.
Du ler.
Så att ingen ska se. Bakom masken.
Maskäten.

Trycket stiger.
Skriket – det tysta gallskriket som ingen hör.
Hotar att ta sig ut.
Så knip. Läpparna hårt.
Och le.

Och varje gång jag ser
Dig.
Er.
Ett litet hugg i hjärtat.
Ett lätt slag i magen.
Bländad.
Av dig.
Av Er.
Om
Om inte. Om, det hade kunnat varit jag.
Som stod där vid din sida.
Strålande lycklig och vacker.
Som fick ta din brunbrända hand.
Stryka genom ditt hår.
Jag skulle torka dina tårar,
Såsom ingen annan nånsinn gjort.

Och i min säng om natten.
När alla är så lyckliga.
Efter kärlekens kväll.
Är jag den enda som inte ler?
Som kväver ett skrik.
Som rullar varv efter varv.
Som vrider mig bland mina lakan.
Som en metmask vrider sig på kroken
Dödsdömd

Innan
Den sköna, befriande sömnen tar mig med.
Som en gäst,
Till lyckans land.

/ia

Jag är din vän och vi lär oss av varann

-

Att va i Grekland med sina bästa vänner blev man också himla glad av alltså.

Igen? Någon sugen?

Sånt som gör mig glad…:
Idag när jag var hos barnmorskan för att kolla blodtrycket så sa hon nått i stil med: du är ganska vältränad va? Jag: ”… Njo, jag tränar väl en del…”. Hon: ”Ja för det märks/hörs” på pulsen.

Träningsegot/nörden i mig jublar. För det är klart, när något som är (för?) viktigt för en och som man lägger (för?) mycket tid på, så är det ju roligt när det ger lite resultat. Så när det inte syns på utsidan så är det kul när det är nån vits med tränandet ändå iallfall, ett starkt hjärta är väl ett fint betyg och bra hälsobesked.
Och lågt blodtryck också.. Ja sånt som jag blir glad av helt enkelt. Tur människor är olika och att man blir glad av nått i alla fall : )

Och detta har firats. Hur då? Jo med det veckliga ”mastodont-svettningar”s passet: 5km löpbands-spring i (för mig) relativt högt tempo, följt av bananpaus och sedan 75min spinning. Alltså helt sjukt vad jag svettas, man kan typ vrida ur kläderna efteråt. Och så är man helt slut så man knappt vet hur man ska orka ta sig hem. Men sen – blir man nöjd och glad. Och sover gott.
Fina fisken alltså.
(och just nu - när träningen faktiskt går lite bra och framåt, vändningen är det positiva med att ha varit nere i botten, så får ni nog stå ut med en del träningsinlägg - det är ju liksom så kul.)

/ia.

Tell me lies, tell me sweet little lies.

-
En sak som är väldigt fin med att bli lite äldre (ja för det blir man ju även om det tydligen inte märks på utsidan) tycker jag är att man inte längre bara har vänner i sin egen ålder och som befinner sig i samma livssituation som en själv. De vännerna finns ju fortfarande kvar och är väldigt viktiga, men liksom skönt att det inte är som på högstadiet och gymnasiet när man i princip bara umgicks med 88:or.
Att nåra av de jag nu räknar som mina finaste vänner och som jag umgås med är bl.a. småbarnsmammor som min systers svägerska, ett ex storasyster eller syrrans gamla klasskompis, min fd. fotbollstränare osv…
Ja visst är det fint när livet får bli så! Att man umgås med dem man vill och behöver, passar ihop med, oavsett ålder, kön och livssituation.

Heja, mer sånt!

(och måste ju säga att jag älskar vissa av 55+ uskorna på mitt jobb. Vilka förebilder!) Eller ja all personal på mitt jobb i princip, de är fantastiska, både mot patienter, i att utföra sitt jobb och som arbetskamrater. Många att se upp till).

/ia.

Vad ska vi göra med vår tro, vad ska vi göra med vårt hopp, vad ska vi göra med vår kärlek som glöder?

-

Följande; en text jag skrev på Betel. Inför påsk, när jag tänkte över vad Gud egentligen gett oss. Att han gett oss allt. Och vad det innebar att han offrade sin son, Jesus, på ett kors.


Jag, er Gud, gav er min jord.
Att förvalta och råda över.
Jag gav er skogen, och bergen och havet.
Jag gav er sommaren och vintern.
Jag gav er musiken och glädjen och skratten.
Jag gav er solen om dagen, och månen om natten – för att mörkret inte skulle få råda på denna jord.
Jag gav er djuren och naturen.
Jag gav er kroppar - att gå med, att dansa med, att älska med.
Jag gav er männen, jag gav er kvinnorna och jag gav er barnen. Att känna kärlek för.

Sen gav jag er språket.
Att uttrycka er med. Att uppmuntra varandra med. Att kommunicera er vilja med.
Jag gav er bönen. För att vi ska prata med varann. Jag ville ha en relation till er, mina älskade barn.
Jag gav er den fria viljan.
För att er kärlek till mig skulle komma från era hjärtan.
Jag står här och väntar.
Som en far vill jag bara sluta er under mina vingar, som rymmer så mycket mer än ni nånsinn kan förstå.
Och jag har inga klor, så jag kan inte gripa tag i er och föra in er i mina vingars skugga mot er vilja. Jag kan bara bereda en plats. Ni måste välja själva.
Åhh, om ni ville komma till mig, mina barn.

Jag gav er gåvor och talanger. Att tjäna varandra med.
Jag gav er pengarna. Att förvalta. Att ge till den som inget har. Att visa kärlek och empati med. Och investera som kloka förvaltare, för att kunna tjäna mig.
Åhh, om ni insåg att jag är er skapare som bara vill er väl.

Jag födde ett barn
Som jag älskade över allt annat
Det var min förstfödde, min älskade, min ögonsten
Det var en del av mig, det var mitt kött och mitt blod
Och som en moder vaggade jag barnet i mina armar

Men jag kunde inte behålla min son här uppe hos mig
Det skulle vara för själviskt
Ni behövde honom
Så jag sände ner min son till världen
För att också ni skulle få del av den kärlek som mitt hjärta nästan sprängdes av, för min sons skull

Han hånades
Han bespottades
Han svettades blod
Han fick en krans av törne – som rispade hans panna

Och sen, sen slog de min älskade son
Med en piska av järn och benbitar
Den slet upp köttsår på hans rygg

Sen gick han, min älskade, till Golgata
Han bar sitt kors
Och där, så genomborrades hans händer och fötter av spikar
Och jag fick se på.
Bom! Bom! Bom!
Kan ni höra slagen?
Som ekar, genom årtusenden

Så gav jag, er Gud, min älskade son till er värld, för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.



Tack. För hur det än är, är jag glad och tacksam att jag fått chansen att leva ett liv, ett människoliv, där vi får ta del av alla de goda gåvor du gett oss. Och ta del av nåden, kärleken och förlåtelsen. Det är stort. Större än jag nog förstår här och nu.
- och idag har jag fått prata ätstörningar och rädslor halva dagen. det har gjort gott. det liksom krymper då.

/ia.