let's search a perfect day

sahar kan en bra, annorlunda fodelsedag spenderas:

god frukost, yoghurt med papaya. gick ner till stranden dar jag spenderade dagen (utan att branna mig - jippi!) tillsammans med tva tyskar, en amerikanska, tre brittiskor och en indiska. fint att fa ha det sa, att ha vanner fran hela varlden!
OCH valdigt skont att ligga pa en strand och ha det varmt och gott pa sin host-fodelsedag. har ju inte hant forr, men jag gor garna om det :) 

nar vi kom hem pa eftermiddagen stack jag ut pa en joggingtur. kandes riktigt bra! nar nagon fragade "ska du verkligen springa pa din fodelsedag?" som att det vore en uppoffring sa kontrade jag med "pa min fodelsedag vill jag ju gora det jag tycker allra bast om". okej, inte springa kanske, men att trana. och det tror jag ar helt ratt installning till traning, att det ska vara nagot man kanner sug efter, nagot man tycker ar kul, nagot man VILL gora for att kroppen har ett behov av det. och sen en sadan dag som igar, nar man kanner sig trott och sliten och inte alls sugen pa traning, da star man over. lyssnar pa kroppen. jag forsoker lara mig, det kanns sunt.

hursomhelst: sen pa kvallen var vi ett gang ute och firade min fodelsedag genom att ata middag pa en restaurang nara Majorda beach. min, fortfarande ibland lite vacklande sjalvkansla (men den ar pa vag upp, haller pa att stabiliseras) sa mig: tror du verkligen folk vill uppoffra sin tid, sitt sallskap, sina pengar for att fira dig. OM nagon foljer med ar det bara for att vara snalla och for att de tycker synd om dig. MEN jag tror faktiskt inte det var sa. Folk ville. Sa vi var 13personer inklusive mig, aterigen fran jordens alla horn. det kanns sa stort! vet inte hur manga ganger jag blev sjungen for... lilla mig.

tack for alla grattis hemifran ocksa! det varmer. och man vet att man har nagot att sakna, langta och komma hem till.

sa: fodelsedagen var grym! (alderskrisen skjuter jag upp och ska fundera pa senare, hehe)


igar var dock en trott dag. trott bade som i somn trott, inte sa mycket energi-trott. och lite ledsamt och hemlangtan nu igen. framforallt for att min rumskamrat, och nog min basta van har nere, Kate, akte hem igar. Hon skulle egentligen akt till norra Indien pa en rundtur pa onsdag, och sen hem, men eftersom hon blev sjuk, igen, tredje gangen har, bestamde hon sig for att aka hem. det kandes ledsamt. dels for hennes skull, att hon maste avbryta resan pga av sjukdom och att hon missat en del av tiden har pa grund av det. och ocksa saklart for att jag kommer sakna henne! sa skont att ha en person i sin narhet, pa samma rum till och med, som allt kanns okomplicerat med. nagon man kan vara sig sjalv med, inte behover gora sig till for, nagon man kanner sig avslappnad med. nagon som man garna hanger ihop med, hittar pa saker med.
jagvet att jag knappast kommer bli ensam bara for att K akt, men min 'naturliga tva-och-tva kompanjon' har liksom forsvunnit.

men eftersom Kate nu missade norra indien, och att jag formodligen kommer aka direkt fran Goa och hem, sa pratade vi om att resa dit tillsammans om kanske ett ar eller sa. vet inte hur seriosa vi var, men hoppas det kan bli verklighet. skulle vara grymt. jag SKA iallafall komma tillbaka och besoka andra delar av Indien. sa det sa. nagon som ar sugen och vill med? :)

slutligen> jag gjorde en liten lista igar pa saker jag saknade/langtar hem till. saklart fanns saker som familj och vanner med pa den men aven sana grejer som: lyssna pa min musik, ha spotify tillgangligt, kunna blogga nar jag vill med foton, sova ensam och svalt i mitt rum, ata svenska smorgasar med ost, ha understall pa mig (basta plagget!), kora bil (garna bakhjulsdrift, stark motor, kurvigt, haha!) aka langdskidor och snowboard (bara maste bli av denna vinter!) dromma om och planera nya resor.

ja, ha en bra dag nu vanner. snart syns vi! :)

karlek! /ia

fran fredag

tankte jag kunde vaga upp det forra lite halvdeppiga inlagget med ett positivt:

nu kanns det lite battre igen. av lite olika anledningar har saker liksom lugnat ner sig. men OJ vad trott och utpumpad jag kande mig igar pa nagot vis.

i tisdags hade vi fest/party/festival/hinduisk hogtidsfirande har pa campen. det var faktiskt SA roligt. kladkoden var sari, sa jag var och kopte mig en i mandags. kul faktiskt att ha en egen, maste bara lara mig hur man satter pa sig (ar ju bara ett 6m langt tygstycke) den innan jag aker hem sa jag kan anvanda den i sverige ocksa. hursomhelst, det var faktiskt kul att kla upp sig och kanna sig lite indisk. (har tagit massa fina bilder men kan ju inte ladda upp dem nu tyvarr, fett facebookalbum vantas nar jag kommer hem, hehe)

vi dansade, bade indiskt och vasterlandskt, lekte lekar, at massa god mat och det var sa himla roligt. ett utav de roligaste partyn jag varit pa, med 0% alkohol i kroppen. perfa!

andra BRA saker: har tva ganger denna vecka haft joggsallskap pa stranden med de tva norska tjejerna har. kul med sallskap och gott att fa snacka lite svenska:)

i onsdags hade vi en trevlig hejda middag for Anne, en mkt trevlig tyska som jag hangt en hel del med.

hangt, promenerat, pratat, umgatts mycket med min roommate Kate (skottland) pa sistonde. (hon var ju inlagd pa sjukan ett tag forra veckan, med nagot parotit-aktigt,  men det har jag inte berattat for t.ex. mamma for att hon inte ska bli alltfor orolig, haha). Men hon aker pa onsdag. kanns lite vemodigt pa nagot satt att de flesta jag hangt med har kommer lamna nu den narmaste tiden...
och da blir jag helt ensam i hela varlden. nada, sa illa ar det inte;)

idag har jag (vi var lediga nu idag, igen, eftersom det ar tre religioner har, kristendom, hinduism, islam, sa har det sa sjukt manga helgdagar/festivaler/lediga dagar har) mest hangt med Kate. inledde dock dagen med en joggingrunda. eftersom det ar sa varmt (ca 35grader) sa svettas man ju kopiost mycket och man kan efter ca 20min inbilla sig sjalv att man tranat sa sjuuukt hart eftersom man ar genomsvettig. bra taktik! pa eftermiddagen var vi pa stranden. den basta tiden att vara dar, ar solen inte steker riktigt lika hart. havet ar ljummet och det ar underbart:)

kvallen/middagen spenderades pa en italiensk restaurang med ett stort gang. at en sallad (min mage gillar inte brod och har fatt nog av pasta!) for ca 15kr kanske. 

ohh, jaja. det var min vardag det.
tacksamhet.

karlek! /ia.

torsdag 2012-10-25

langesen sist, men det ar som sagt valdigt svart att komma att internet. TROTTSAMT.

ja tyvarr ar nog ordet trott det som beskriver allt bast just nu. inte trott som i att jag sover for lite... mer trott pa.... typ det mesta.

tank att det kan vanda sa fort. fram till den har veckan har allt kannts jattebra och bara flytit pa och jag har trivts som bara den och inte alls kant att jag vill aka hem annu och sa... (och eftersom det vant sa fort sa hoppas jag det kan vanda tillbaka valdigt snabbt ocksa! )

jag ar trott pa att vi ar ca 60personer har pa campen nu och allt blir da sa mycket mer kaotiskt och scarorganiserat. jag ar trott pa att aldrig kunna anvanda internet sa jag kan gora det jag supergillar (blogga och lasa andras bloggar) samt att det blir svarare att halla kontakt med er, vanner och familj.

ibland blir jag trott pa varmen. lite bortskamt att saga sa kanske men... tycker fortfarande om sol och bad och att ligga pa stranden, men ibland blir man lite uttrakad av det och det har liksom mist den dar forsta charmen som det hade i borjan nar man bara suktade efter sol hela tiden.

jag ar trott pa att allt ar sa svarorganiserat har... kaos och ostruktur ar verkligen ledord har i indien...

jag ar trott pa manniskor som pratar illa till folk hoger och vanster. hur orkar man bli upprord over allt? hur orkar man ga runt och ogilla en massa manniskor? blir man inte valdigt ensam som manniska om man hela tiden vander kappan efter vinden och pratar om an den ena och an den andra...? och inte vet jag om jag ar sa mycket battre sjalv, jag ahr ju en formaga att bli valdigt mycket som jag umgas....

jag ar trott pa intriger. trott pa tjejer som gor allt for att fa uppmarksamhet fran killar. jag ar trott pa manniskor som ska dricka hela tiden och trott pa chaufforer som roker pa och fastnar i poliskontroller. trott pa man som inte ar trogna mot sina fruar.

jag ar trott pa att inte veta hur jag ska lagga upp mina sista veckor har.

volontararbetet pa vardcentralen kanndes jattebra, var ensam daar och jag har fatt fortroendet att utfora mycket arbetete sjalv, och da kanns det ju som man gor nagon nytta.
men nu ska tva eller tre andra ocksa vara dar och det innebar ju att det kommer bli mycket mer sita och titta pa och nte gora nagot alls, for det finns liksom inte arbetsuppgifter for tre personer...

trott pa att inte ha nagon kyrka att ga till elelr nagon att prata med om de djupa livsfragorna.
osv osv.

det ni just laser ar nog helt kort sammanfattat: min forsta slang av riktig hemlangtan nu nar jag ar har.
men det blir sakert battre snart igen:)

karlek! /ia

 

jag tror mitt hjarta bloder

jag har, pa bade gott och ont, en formaga att kunna stanga av ratt mycket kanslomassigt. ibland kan jag nastan kanna mig kall och hard. det ar inte sarskilt ofta som jag ar speciellt sentimental.

nu nar jag ar har i indien kanns det som man ibland mest kor pa. volontararbetet blir ocksa till en vardag, det ar inte alltid man tanker sa mycket. man bara gor och tyvarr uppfylls ju min hjarna latt av sjalvcentrerade tankar pa saker sasom mat, traning, vikt och utseeende, killar, uppmarksamhet, anseende osv. inte sa roligt att erkanna, man sa ar det.
och skulle man ta in precis allt man ar med om har, vartenda manniskomote, ja da skulle man nog brinna upp och ga sonder.

men for mig ar det nog ocksa bra att ta dagar for att tanka till, pa vad jag gor, var jag ar och hur manniskorna har faktiskt har det. och da kanns det som om hjartat kan ga sonder...jag tror det ar enklare att borja tanka pa sadant nu nar man varit har ett tag, i borjan ar ju allt bara nytt och spannande och fantastiskt. kanske att jag kommit till punkten dar jag slutar se allt med facinerade 'turist' ogon och borjar tanka: hur vore det om detta var min vardag? om jag INTE hade sverige som hemland utan vore en av dessa hundratals miljoner manniskor som ska leva sitt liv har med dessa villkor och forhallanden?

t.ex. nar jag tanker den 15-ariga flickan med TBC som vi behandlar pa vardcentralen. helt seriost sa ar henens overarmar mycket smalara an mina handleder. hon ar sa sjuuuuukt tunn. hon ler svagt mot oss, men man ser hur paverkad hon ar av sin sjukdom.
eller den 54-ariga mannen (ingen alder i sverige ju) som varje dag kommer for omlaggning av sitt bensar som ar flera handflator stort och knappast verkar bli battre.

eller killen jag forsoker undervisa pa barnhemmet. han har precis flyttat in, forflyttad fran ett cancersjukhus. han har nagon form av hjarntumor, jag vet inte om den ar obotlig eller inte. han ar iallafall ganksa paverkad av den eller av de medicinerna han ater emot det. hans mamma ar dod. hans pappa jobbar pa annan ort. han ar 18 ar, men ser ut som en trettonaring.
eller alla de andra ca 90 barnen pa barnhemmet, som visserligen ser ganska glada ut, de leker och harjar. men 90 barn som far vaxa upp med nagra fa, fa vuxna som knappt hinner se dem... hur ska det ga for dem?

och chaufforerna som jobbar har pa campen... killar i min alder. de ar gifta och nagra har barn, men lever sa langt ifran sina familjer. de kommer nastan alla fran Rajasthan, i norra Indien, men jobbar har i Goa for att fa lite mer betalt. pengar som familjen behover. man att de flesta manaderna om aret vara ifran sin familj..? vad hade du och jag tyckt om det? som fru? som barn? som den som ar borta? en av killarna berattade har om kvallen att hans forsta barn foddes den 15augusti i ar. det ar ju alldeles nyss! barnet ar nyfott och pappan befinner sig har, hundratals mil ifran... vad hade en svensk nybliven pappa kannt infor det?

istallet befinner de sig har och skjutsar runt oss vasterlanningar nar vi vill leka 'radda varlden' och samtidigt fa sola, bada, ata gott och shoppa for inga pengar alls.... jag skamms nastan. a andra sidan, denna 'turism', som det ju faktiskt ar, hjalper ju kanske manniskorna har att fa lite battre levnadsforhallanden nar vi kommer och sprider lite pengar runtomkring oss....

men skillnaderna i levnadsvillkor kanns sa stora ibland. och sa orattvisa. vad har manniskorna har for val? val att leva sitt liv pa ett annat satt an de gor? an att resa ifran sina familjer? an att bli placerade pa barnhem nar deras foraldrar dor eller inte kan ta hand om dem?

men vi, vi har ett val. vi har massor av val, vad vi ska gora med vara liv. och det skapar ju mest angest hos oss.... om jag valjer fel och blir olycklig, ja da ar det ju mitt eget fel....?

och vad kan jag gora i allt detta? visst, det kanns val bra att plastra om lite sar och hjalpa barn med engelska och matte. men det kanns som att jag skulle behova gora mer. inte just nu, pa denna resa. men sen, i min framtid, med mitt liv. inte bara bota symtom, utan forsoka forandra monster, monster av orattvisor, fran grunden. stort och svart, men jag vill. stora drommar...

ordet manskilga rattigheter kom till mig sa starkt for nagon dag sen nar jag bad. kanske var det ett ord/ en tanke given av Gud. kanske ar det det jag ska gora, sa smaningom...
den som lever far se.
och jag kan inte saga annat an: Gud, jag lagger min vilja, mina drommar, i din hand. ske i din vilja.


amen och karlek! / ia.

tank OM.

det ar inte alltid livet bara ar solsken har heller. (alltsa, jag menar inte vadermassigt, for solen skiner faktiskt hela tiden) men ibland far man sig nagra tankestallare...

igar pa facebook sa var det en van som jag inte pratar med jatteofta som fragade hur det var och skrev att det var skont att se at jag var inne pa facebook for tydligen hade han last en nyhetsartikel om att en 24-arig svensk kvinna omkommit i Indien (i Goa tillochmed) nu i dagarna. Min forsta tanke var att det var ju tur att jag nyss pratat med min mamma for om hon hade last en sadan artikel och inte hort av mig skulle hon val blivit galen av oro. 
sa om nagon annan last nagot sadant sa ar det alltsa INTE jag. tack och lov for nar jag borjade googla lite sa blev jag illa till mods. for tydligen hade da denna svenska kant sig lite dalig pa eftermiddagen/kvallen sa hon hade gatt hem innan sina vanner, och sen nar de forsokte vacka henne vid fyra tiden pa natten sa var hon dod.

och otacka tankar slar mig. det hade kunnat vara jag. artikel-rubriken 24-arig svenska dod i Goa... ja det hade ju kunnat vara jag (fast iofs, det ar ju hela 12dagar till jag blir 24;) ) . det kanns sa tryggt och lungt har. men man vet ju aldrig vad som kan handa. och det ar bara att be om Guds beskydd. det behovs. och jag ar glad att jag tror pa skyddsanglar. men tankarna kommer. tank OM jag far malaria med alla mina myggbett. tank OM jag blir matforgiftad. tank OM jag blir med i en bilolycka. osv osv. men som sagt, jag tror och det kanns som Gud har sin vakande hand over mig.

dessutom en del tankar om hur ont jag tycker det gor att forlora vanner. speciellt som det hant pa sa liknande satt sa manga ganger forut. men det ar sa livet ar, och man maste acceptera det. 

MEN nu pa eftermiddagen var jag ute och tranade (joggingruna + nagra ruscher) och sen ca 1h volleyboll (jag och de indiska killarna, hehe). alskar, alskar volleyboll det ar den roligaste sporten som finns och jag blir alltid sa glad av det och av traning. sa nu ar humoret pa topp! :)

karlek! kraaam /ia.

onodigt vetande?

vanor....

kan ju lattare, eller det blir naturligt, att andras pa nar man kommer till ett nytt land. har kommer nagra exempel:

- jag drack ju ca 3-4 koppar kaffe om dagen hemma innan jag akte. har var jag snabbt nere pa en ynka LITEN kopp pa morgonen, snabbkaffe, och morgonen ar enda gangen det finns mjolk sa det far racka sa. bara jag far min lilla dagliga kopp sa klarar jag mig fint fran abstinens.

- har nastintill slutat att ga morgonpromenader. en stor anledning till det ar att jag blivit hundradd. tyckte ju iofs inte speciellt mycket om hundar innan heller, men har ar jag radd for dem. inte de losspringande gatuhunderna, de gor aldrig nagot, men tam-hundarna som folk har for att vakta sina hus ar galna!

- jag funderar pa att sluta tvatta haret. har nastintill gjort det redan. ja saklart duschar jag det varje dag, man blir ju ratt sandig och svettig har, men med mitt flygiga, lockiga har och detta vader med hog luftfuktighet gar liksom inte riktigt ihop. om man struntar i schampot och bara anvander vatten sa att haret alltid ar lite, lite fett sa haller det sig pa plats sa mycket battre. skont att slippa ocksa, tycker latmasken. (och onodig, acklig info tycker sakert en del, haha)

vad jag hittils kommit pa ar onodig packning:
- 2 langarmade trojor, hade definitivt rackt med en, man anvander dem aldrig!
- converse, har inte anvant dem en endaste gang
- myggnat (det fanns pa plats)
- anti-diarre tabletter (inga magproblem an sa lange, tack och lov!)
- vatskeeersattnig, aksjuketabletter
- tval, schampo, balsam, hudlotion osv (allt sadant finns att kopa har, i vara vanliga marken)

vad jag borde haft med mig i packningen:
- mer shorts och linnen (man far visst visa armarna och benen har, det ar mest i lite mer 'officiella' sammanhang som man klar sig emr ordentligt)
- handskar att anvanda pa vardcentralen

nu hinner jag inte skriva mer, ska snart aka ivag till dagens jobb.

kram och karlek!

en tid av ljus

jag citerar gardagens dagbok for att ni ska fa en liten inblick i hur mina tankar gar:

Ska jag ha daligt samvete for att jag mar bra? Ar jag fjantig att jag gor san stor grej av detta valmaende? Har sadana stora tankar om livet. Kommer jag angra mig den nar den dagen kommer nar jag mar skit?
Tjanar jag inte Gud pa ratt satt nar jag njuter sa mycket av den har resan? Ar jag kristen pa fel satt nar jag inte kanner att jag lider for min tro? Ar det hogmod att tanka: "mina hundar ar over, jag vet nu vad det innebar att ma daligt, men det ar min tur nu, min tur att ma bra och ha 'the time of my life'.
Jag ar lite radd for lidande, radd for att ma daligt. for jag vet alltfor val hur det kanns. Det ar sa underbart skont att ma bra - sa jag skulle vilja ha det sa hela tiden. Jag VILL INTE tillbaka i ensamhet, angest, sjalvdestruktiva tankar och handlingar osv. 
Kanske ar meningen med denna underbara tid (aven till viss del senaste aret innan avresan till indien ocksa) att jag ska lara mig vad jag mar bra av (t.ex. att vara nara andra manniskor), sa att jag i fortsattningen sjalv kan ta aktiva beslut och val for att bevara valmaendet. 

Kanske ar tanken att du Gud, kan anvanda det faktum att jag numera vet hur det ar bade att ma valdigt bra och att ma valdigt daligt. Och tack for de daliga erfarenheterna ocksa pa nagot vis - det har ju utvecklat mig, lart mig saker samt gor att jag uppskattar detta fina livet annu mer. 

Tack Jesus att jag far vara med om detta valmaendet anda ut i fingerspetsarna. Tack for solen, varmen och att jag kanner mig ok med mig sjalv. Tack for manniskorna har. Tack for att du lovat att inte utsatta oss for storra provningar an vi klarar av - och att det faktiskt kanns som jag kommit ut 'pa andra sidan' fran en av mitt livs storsta provning (att bli fri fran atstorningarna)  Tack for att du VILL att vi ska ma bra, gladjas och darmed lovprisa dig, livet, manniskorna och jorden som du har skapat. TAck for att du delvis, i en standigt pagaende process, faktiskt forvandlat mig till en manniska som ar lite mer generos, positiv, lattsam och mindre sjalvcentrerad an tidigare. TAck att jag lart mig att tycka om och ha hjarta for andra manniskor. TAck att jag numera har vett att uppskatta livet. TAck att jag vaxt upp och vaxt ifran sa mycket av det som var daligt i mitt liv.

amen och karlek! /ia