-
Jag ska inte skriva världens längsta uppsats om helgen. Den var fin. Med en fin vän. Och det som kan vara värt att nämnas:
* Varje gång jag är i Stockholm känns det som om vi inte är riktigt klara med varandra än. Att det kan bli en gång till. Speciellt Söder lockar mig. Knivsöder, haha.
*Jag shoppade inte överdrivet mycket faktiskt. Lite julklappar. Ett par nya vinterskor (finns det nått roligare att handla än skor? Tror inte det va.) Var de snygga? Ja. Är de varma? Troligtvis inte. Men det är lugnt, jag har en helt naturlig förklaring till detta: Jag är lillasyster. Och enligt min lilla fördjupning i syskonpsykologi som jag genomförde på gymnasiet vet jag att det är helt naturligt att storasyster är den som är praktisk, klär sig bekvämt och bra medan lillsyran mest bryr sig om att det ser bra ut. Så allt är i sin ordning : )
* ÅHHH vad jag skulle önska mig att kunna spela fiol. Nästan min högsta önskan. Vi var ju på julmarknad på Skansen, mkt fint btw, och så gick vi in i en liten gammal mörk trästuga, med öppen eld och där satt två fiolspelare i folkdräkt och spelade folkmusik. Och mitt dala-hjärta gick ju som vanligt igång totalt. Och eftersom mamma är fiolspelare så är man ju uppvuxen med det och ångrar så att jag inte lärde mig spela när jag var liten. För även om jag vill nu med, tror jag mitt tålamod, speciellt med mamma som lärare, aldrig skulle palla. Dessutom vet jag ju innerst inne att jag ännu inte är beredd att offra en endaste träningstimme för något annat intresse. Så hej fiolspelande ia, i nästa liv kanske.
* Och det den där tanken om att pengarna på kontot skulle räcka månaden ut kan ju flyga och fara.. haha. Men man lever bara en gång och pengar är inte allt :)
* Har ätit god, god pasta och smörgås med julskinka och senap och en mumsig julkaka MEN det där med lösgodis är ju visserligen gott, men inte alls så gott som jag i min förvridna reptilhjärna hade gjort det till när det var ”förbjudet”. Så när det inte är så förbjudet längre så var det visst inte lika lockande. Skönt.
- Jag ska aldrig bo ihop med en rökare.
- Jag och Johanna kom fram till att det är sjukt farligt att ha en man: de kan endera vara otrogna eller dö.
- Att åka tåg är ljuvligt skönt.
Puss och kärlek!
/ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
måndag 5 december 2011
söndag 4 december 2011
ia räknar matte..
-
om man ligger på noll, och så händer något så man ökar till en tia helt plötsligt. och så hände rytterligare något som nästan mest kan räknas som en bonus, så man åker upp på femton...
.... då borde man ju rimligtvis vara tillbaka på en tia om den där bonusen av någon anledning skulle försvinna...
... men istället känns det som man skulle åka ner på en sisådär.. femma kanske.
visst är det märkligt, och hur kan det vara så? och lite läskigt.
nä, nu borde jag ge upp dessa olösliga ekvationer för idag. är ju en 05 uppstigning som väntar imorn.
kärlek!
/ia
om man ligger på noll, och så händer något så man ökar till en tia helt plötsligt. och så hände rytterligare något som nästan mest kan räknas som en bonus, så man åker upp på femton...
.... då borde man ju rimligtvis vara tillbaka på en tia om den där bonusen av någon anledning skulle försvinna...
... men istället känns det som man skulle åka ner på en sisådär.. femma kanske.
visst är det märkligt, och hur kan det vara så? och lite läskigt.
nä, nu borde jag ge upp dessa olösliga ekvationer för idag. är ju en 05 uppstigning som väntar imorn.
kärlek!
/ia
fredag 2 december 2011
kom och värm dig här.
-
Vem hade kunnat ana - att jag en dag skulle säga att mamma är en utav mina allra bästa vänner. Och det är bara nåd, tacksamhet och kärlek. Förvandling och omvändelse. Guds kärleksfulla nåd.
Och eftersom morsan var här idag så har jaf dessutom en påfylld frys med matlådor. Hopplös, bortskämd unge var ordet :)
Och så har vi haft världens mysfika på Staberg - hur fint som helst där ju nu innan jul. Tips! Vi åt julskinkesmörgås och mjuk pepparkaka - julstämning. Och mamma betalade - bortskämd unge igen - check!
Dessutom denna fredag: Klarad tenta i nationell klinisk sluteximation: Check! Inlämnad C-uppsats till granskare - Check!
Stockholsmhelg och julmys och en finfin vän och lägenhet på söder på ingående, och lite kli i shoppingfingrarna - härligt och farligt! - check!
okej, jag kanske ska ge mig där. (och sluta känna skuld för att jag mår bra! ). Man får vara glad... :)
kärlek!
/ia.
Vem hade kunnat ana - att jag en dag skulle säga att mamma är en utav mina allra bästa vänner. Och det är bara nåd, tacksamhet och kärlek. Förvandling och omvändelse. Guds kärleksfulla nåd.
Och eftersom morsan var här idag så har jaf dessutom en påfylld frys med matlådor. Hopplös, bortskämd unge var ordet :)
Och så har vi haft världens mysfika på Staberg - hur fint som helst där ju nu innan jul. Tips! Vi åt julskinkesmörgås och mjuk pepparkaka - julstämning. Och mamma betalade - bortskämd unge igen - check!
Dessutom denna fredag: Klarad tenta i nationell klinisk sluteximation: Check! Inlämnad C-uppsats till granskare - Check!
Stockholsmhelg och julmys och en finfin vän och lägenhet på söder på ingående, och lite kli i shoppingfingrarna - härligt och farligt! - check!
okej, jag kanske ska ge mig där. (och sluta känna skuld för att jag mår bra! ). Man får vara glad... :)
kärlek!
/ia.
beautiful faces, no cares in this world where a girl loves a boy and a boy loves a girl...
-
(Nu matar jag på med lite inlägg här eftersom jag ska till Stockholm i helgen, med bästa Johanna weeeieiei! :) , och antagligen inte kommer blogga på någon dag…
… Så detta var ett gammalt inlägg jag hittade påbörjat men inte publicerat från i våras.. så igår skrev jag klart det och varsegod! Det handlar om kärlek, spännande va? : )
Jag skriver ju rätt mycket om kärlek här på bloggen. Kärleken från och till Gud. Min nya kärlek till livet. Kärlek till vänner och familj. Kärlek till träningen och endorfinerna och välmåendet..
Men jag skriver sällan om den där romantiska kärleken. Mellan pojke & flicka. Tjej & kille. Kvinna & man. (eller mellan tjej och tjej eller kille och kille… men den har jag inte så mkt egna erfarenheter av så det kan bli lite svårt…)
Jag tycker iofs att hela vårt samhälle är så sjukt, osunt, fokuserat på den där sortens kärlek så det är väl bra om man väger upp lite grann och inte skriver ännu mer om det. Samtidigt är det ett stort och viktigt ämne. Men tänk, varenda löpsedel, skvallerblaska, massa tv-program, alla dessa romantiska filmer och suktande kärlekslåtar vi matar oss med – inte konstigt att vi blir kärlekskranka och tror att livet inte kan vara något värt innan vi hittar den där människan att dela sitt liv med… Jag tror det är farligt. Att man ska kunna vara beredd att älska sig själv och sitt eget liv innan man ger sig i kast med att älska någon annan. Lära sig att stå på egna ben och vara nöjd med sig själv och sitt liv utan bekräftelse från någon av motsatt kön….
Aja, skitisamma, sidospår, det var inte det jag ville skriva om egentligen. Jag tänkte skriva att anledningen till att jag inte skriver om den sortens kärlek är flera: 1: Den romantiska kärleken är svår. Så sjukt svår. 2: Den romantiska kärleken är otroligt personlig och utlämnande. För min del mycket mer personlig än att t.ex. skriva om mitt liv med ätstörningar. 3: Jag har i mitt blott 23åriga långa liv åkt på så mycket nitar, både beroende på mig själv och andra, att jag inte vågar lita på mig själv inom detta område. När man gjort fel så många gånger känner man sig inte som rätt person att tipsa andra, eller komma med några råd eller överhuvudtaget uttrycka sig med några säkra ord om kärlek. För ibland jag tror inte jag har en himla aning om nånting.
Men: idag kommer ett undantag. Jag ska skriva en kort grej om kärlek. Som dock är starkt kopplat till det där om mitt tillfrisknande. För lite mer klok och mogen har jag nog blivit på detta, kärlekens, område också.
Och det jag vill komma till är: Jag har, sedan typ i våras eller nått? en sundare syn på vad ett förhållande skulle kunna innebära. Det innebär inte, som jag för några år sen drömde om, att bara ta emot en massa kärlek. Att jag ville ha en pojkvän för att ha någon som tröstade mig, stöttade mig, tyckte synd om mig, tog hand om mig. En pojkvän att få vara liten hos, gråta ut hos, bli omhändertagen av. Som att få vara ett litet barn. En pojkvän för att få fler/nya vänner, få en annan familj att umgås med. Jag ville ha uppmärksamhet men jag tänkte aldrig på vad jag själv skulle kunna ge. Varför man skulle vilja vara ihop med mig. Vad jag hade att erbjuda. På vilka sidor av mig som kunde vara bra respektive dåliga. Vad jag skulle göra för att vara en bra människa och flickvän. Det var bara: Vad kan jag få ut av detta? Hur kan denna kille göra så att jag mår bra, blir lycklig, känner mig sedd och älskad osv. Men bara jag, jag, jag. Tror tyvärr det är ganska vanligt att många går in i ett förhållande för att själva bli bekräftade.
Och visst. Många av dessa delar är också en del av ett förhållande. Saker som det kan innehålla. Som är bra, i måttlig mängd. Jag är inte nån superwomen som alltid är stark och oberoende och inte behöver göra sig beroende av någon annan. Det är inte det jag menar.
Men jag är annorlunda nu. Och tänker på ett annat sätt. Senaste året har jag börjat tänkt på att jag för första gången i livet kanske skulle kunna vara tillräckligt mogen för att klara av ett riktigt förhållande. För att jag inte längre bara tänker på vad jag kan få ut som flickvän, utan på vad jag faktiskt kan ge. Hur jag skulle vilja vara för att bli en bra flickvän, någon som faktiskt är bra, vettig och rolig att vara tillsammans med. Jag drömmer inte om att ha en kille för att bli tröstad av (jo lite förståss, men bara sådär när det verkligen behövs) utan jag drömmer om någon att växa tillsammans med, dela alla livets sidor med. Och jag tror att nu när jag blivit frisk (?) så skulle jag kunna vara en flickvän som inte är asjobbig och bara tänker på sig själv och sina egna behov av att bli sedd & bekräftad hela tiden. Jag skulle kunna var en jämbördig part. Som orkar att hjälpa den andre.
Jag skulle ha kärlek att ge. Inte bara suga åt mig och ta, ta, ta…
Det var några tankar om kille & tjej –kärleken och några detaljer om mitt privatliv lämnar jag inte ut – mohhahahahah! ;)
Kärlek!
/ia.
(Nu matar jag på med lite inlägg här eftersom jag ska till Stockholm i helgen, med bästa Johanna weeeieiei! :) , och antagligen inte kommer blogga på någon dag…
… Så detta var ett gammalt inlägg jag hittade påbörjat men inte publicerat från i våras.. så igår skrev jag klart det och varsegod! Det handlar om kärlek, spännande va? : )
Jag skriver ju rätt mycket om kärlek här på bloggen. Kärleken från och till Gud. Min nya kärlek till livet. Kärlek till vänner och familj. Kärlek till träningen och endorfinerna och välmåendet..
Men jag skriver sällan om den där romantiska kärleken. Mellan pojke & flicka. Tjej & kille. Kvinna & man. (eller mellan tjej och tjej eller kille och kille… men den har jag inte så mkt egna erfarenheter av så det kan bli lite svårt…)
Jag tycker iofs att hela vårt samhälle är så sjukt, osunt, fokuserat på den där sortens kärlek så det är väl bra om man väger upp lite grann och inte skriver ännu mer om det. Samtidigt är det ett stort och viktigt ämne. Men tänk, varenda löpsedel, skvallerblaska, massa tv-program, alla dessa romantiska filmer och suktande kärlekslåtar vi matar oss med – inte konstigt att vi blir kärlekskranka och tror att livet inte kan vara något värt innan vi hittar den där människan att dela sitt liv med… Jag tror det är farligt. Att man ska kunna vara beredd att älska sig själv och sitt eget liv innan man ger sig i kast med att älska någon annan. Lära sig att stå på egna ben och vara nöjd med sig själv och sitt liv utan bekräftelse från någon av motsatt kön….
Aja, skitisamma, sidospår, det var inte det jag ville skriva om egentligen. Jag tänkte skriva att anledningen till att jag inte skriver om den sortens kärlek är flera: 1: Den romantiska kärleken är svår. Så sjukt svår. 2: Den romantiska kärleken är otroligt personlig och utlämnande. För min del mycket mer personlig än att t.ex. skriva om mitt liv med ätstörningar. 3: Jag har i mitt blott 23åriga långa liv åkt på så mycket nitar, både beroende på mig själv och andra, att jag inte vågar lita på mig själv inom detta område. När man gjort fel så många gånger känner man sig inte som rätt person att tipsa andra, eller komma med några råd eller överhuvudtaget uttrycka sig med några säkra ord om kärlek. För ibland jag tror inte jag har en himla aning om nånting.
Men: idag kommer ett undantag. Jag ska skriva en kort grej om kärlek. Som dock är starkt kopplat till det där om mitt tillfrisknande. För lite mer klok och mogen har jag nog blivit på detta, kärlekens, område också.
Och det jag vill komma till är: Jag har, sedan typ i våras eller nått? en sundare syn på vad ett förhållande skulle kunna innebära. Det innebär inte, som jag för några år sen drömde om, att bara ta emot en massa kärlek. Att jag ville ha en pojkvän för att ha någon som tröstade mig, stöttade mig, tyckte synd om mig, tog hand om mig. En pojkvän att få vara liten hos, gråta ut hos, bli omhändertagen av. Som att få vara ett litet barn. En pojkvän för att få fler/nya vänner, få en annan familj att umgås med. Jag ville ha uppmärksamhet men jag tänkte aldrig på vad jag själv skulle kunna ge. Varför man skulle vilja vara ihop med mig. Vad jag hade att erbjuda. På vilka sidor av mig som kunde vara bra respektive dåliga. Vad jag skulle göra för att vara en bra människa och flickvän. Det var bara: Vad kan jag få ut av detta? Hur kan denna kille göra så att jag mår bra, blir lycklig, känner mig sedd och älskad osv. Men bara jag, jag, jag. Tror tyvärr det är ganska vanligt att många går in i ett förhållande för att själva bli bekräftade.
Och visst. Många av dessa delar är också en del av ett förhållande. Saker som det kan innehålla. Som är bra, i måttlig mängd. Jag är inte nån superwomen som alltid är stark och oberoende och inte behöver göra sig beroende av någon annan. Det är inte det jag menar.
Men jag är annorlunda nu. Och tänker på ett annat sätt. Senaste året har jag börjat tänkt på att jag för första gången i livet kanske skulle kunna vara tillräckligt mogen för att klara av ett riktigt förhållande. För att jag inte längre bara tänker på vad jag kan få ut som flickvän, utan på vad jag faktiskt kan ge. Hur jag skulle vilja vara för att bli en bra flickvän, någon som faktiskt är bra, vettig och rolig att vara tillsammans med. Jag drömmer inte om att ha en kille för att bli tröstad av (jo lite förståss, men bara sådär när det verkligen behövs) utan jag drömmer om någon att växa tillsammans med, dela alla livets sidor med. Och jag tror att nu när jag blivit frisk (?) så skulle jag kunna vara en flickvän som inte är asjobbig och bara tänker på sig själv och sina egna behov av att bli sedd & bekräftad hela tiden. Jag skulle kunna var en jämbördig part. Som orkar att hjälpa den andre.
Jag skulle ha kärlek att ge. Inte bara suga åt mig och ta, ta, ta…
Det var några tankar om kille & tjej –kärleken och några detaljer om mitt privatliv lämnar jag inte ut – mohhahahahah! ;)
Kärlek!
/ia.
Han vill bränna som det bränns när det steker och smälter. Han vill känna som det känns när det rasar och välter.
-
För en tid sedan skrev min kära vän Arvid ett inlägg typ om varför killar blir klassade som sunkiga och ungkarlar om de inte kan laga mat osv. medan det inte ses lika konstigt med tjejer som typ bara äter frukt för att de inte orkar laga mat… eller nått.
Och jag kände mig lite, lite träffad :) Och började också fundera på det lite. Och han har ju alldeles rätt karln...
Så för att motverka detta ska jag nu öppet och ärligt erkänna att jag är en jäkligt sunkig tjej ibland. Passar på som ensamboende så att säga. Vad ska man säga som motsvarighet till ungkarl? Ungmö?
Och eftersom jag ofta skriver om hur fint jag tycker att mitt liv har blivit kan jag ju nu visa upp alla mindre fina sidor hos mig själv, bara för att visa att jag är en väldigt operfekt människa. Och för att alla killar som är ungkarlsaktiga kan känna sig lite tröstade med att det finns tjejer som är likadana.
(hmm, varför gör jag detta?? Det är typ som att lägga ut en kontaktannons med texten: Noll poäng i fräschhet, hemmafix och ansvar… Men kanske att detta puschar mig själv att växa upp lite nån gång.)
Så detta är, pinsamt nog, några av vanorna (ovanorna!) jag dras med:
Jag har alldeles för många strumpor med hål i… som jag använder. (när man vet att man inte ska ta av sig skorna inför folk – kan ju dock komma som obehagliga överraskningar ibland)
Ibland (om det är på slutet av litern och jag vet jag inte ska ha besök efter, såklart! – så ni vågar komma hem till mig) så dricker jag mjölk direkt ur kartongen.
Nån gång den här hösten har det gått ca 2 månader mellan jag bytte lakan. (ja det är äckligt, jag vet. Har skärpt till mig lite iaf..)
Att dammsuga är inte direkt mitt största fritidsintressa om man säger så. Så jag skjuter upp det, skjuter upp det och skjuter upp det igen - vilket gör att jag nog trotsar förbudet mot husdjur i dessa lägenheter, allt som oftast har jag ju sällskap av dammråttorna.
Alla mina blommor dör, förutom vissa kaktusar.
Jag lagar riktig mat ca en gång i veckan, max. Resten blir typ ägg, sallad, ägg, fil, ägg, kvarg, frukt, gröt, ägg, blodpudding, keso, sill, ägg & ägg…. Äter jag mat är det ofta en matlåda från mamma.
Jag har min loritga tvätt i en påse under diskbänken och tvättmedel i skafferiet. (fast det är mest för att jag är himla trångbodd och sämst med förvaringsutrymmen)
Inte jätteofta, men ibland (om jag väl lagar nån mat i kastrull vill säga) kan jag äta direkt ur kastrullen.
Äter ofta på stående fot.
Jag tränar i mina träningskläder x antal gånger innan jag orkar tvätta dem. (annars skulle jag ju inte få göra nått annat än att tvätta…)
Det finns alltid en stor hög av kläder nedslängda och ihopknölade i fotändan av sängen (då är det tur att man är kort – så får man plats att sova ändå!)
Väldigt oteknisk – fast det har iofs inte med sunkighet att göra..
Men… jag är himla bra på och tycker det är roligt att diska! ;)
såhär ser det faktiskt inte ut jämt! men i undantagsfall.... :)
För en tid sedan skrev min kära vän Arvid ett inlägg typ om varför killar blir klassade som sunkiga och ungkarlar om de inte kan laga mat osv. medan det inte ses lika konstigt med tjejer som typ bara äter frukt för att de inte orkar laga mat… eller nått.
Och jag kände mig lite, lite träffad :) Och började också fundera på det lite. Och han har ju alldeles rätt karln...
Så för att motverka detta ska jag nu öppet och ärligt erkänna att jag är en jäkligt sunkig tjej ibland. Passar på som ensamboende så att säga. Vad ska man säga som motsvarighet till ungkarl? Ungmö?
Och eftersom jag ofta skriver om hur fint jag tycker att mitt liv har blivit kan jag ju nu visa upp alla mindre fina sidor hos mig själv, bara för att visa att jag är en väldigt operfekt människa. Och för att alla killar som är ungkarlsaktiga kan känna sig lite tröstade med att det finns tjejer som är likadana.
(hmm, varför gör jag detta?? Det är typ som att lägga ut en kontaktannons med texten: Noll poäng i fräschhet, hemmafix och ansvar… Men kanske att detta puschar mig själv att växa upp lite nån gång.)
Så detta är, pinsamt nog, några av vanorna (ovanorna!) jag dras med:
Jag har alldeles för många strumpor med hål i… som jag använder. (när man vet att man inte ska ta av sig skorna inför folk – kan ju dock komma som obehagliga överraskningar ibland)
Ibland (om det är på slutet av litern och jag vet jag inte ska ha besök efter, såklart! – så ni vågar komma hem till mig) så dricker jag mjölk direkt ur kartongen.
Nån gång den här hösten har det gått ca 2 månader mellan jag bytte lakan. (ja det är äckligt, jag vet. Har skärpt till mig lite iaf..)
Att dammsuga är inte direkt mitt största fritidsintressa om man säger så. Så jag skjuter upp det, skjuter upp det och skjuter upp det igen - vilket gör att jag nog trotsar förbudet mot husdjur i dessa lägenheter, allt som oftast har jag ju sällskap av dammråttorna.
Alla mina blommor dör, förutom vissa kaktusar.
Jag lagar riktig mat ca en gång i veckan, max. Resten blir typ ägg, sallad, ägg, fil, ägg, kvarg, frukt, gröt, ägg, blodpudding, keso, sill, ägg & ägg…. Äter jag mat är det ofta en matlåda från mamma.
Jag har min loritga tvätt i en påse under diskbänken och tvättmedel i skafferiet. (fast det är mest för att jag är himla trångbodd och sämst med förvaringsutrymmen)
Inte jätteofta, men ibland (om jag väl lagar nån mat i kastrull vill säga) kan jag äta direkt ur kastrullen.
Äter ofta på stående fot.
Jag tränar i mina träningskläder x antal gånger innan jag orkar tvätta dem. (annars skulle jag ju inte få göra nått annat än att tvätta…)
Det finns alltid en stor hög av kläder nedslängda och ihopknölade i fotändan av sängen (då är det tur att man är kort – så får man plats att sova ändå!)
Väldigt oteknisk – fast det har iofs inte med sunkighet att göra..
Men… jag är himla bra på och tycker det är roligt att diska! ;)
såhär ser det faktiskt inte ut jämt! men i undantagsfall.... :)
kärlek!
/ia.
torsdag 1 december 2011
älskade ängel, du är en man.....
-
Till Pappa! (som iofs inte läser min blogg… men men..)
- Min byrå håller på att trilla sönder och samma helt totalt.
- Min julstjärna lyser inte (och du är ju elektriker va sjutton - din favvosyssla, hehe)
- Jag har en burk med oliver som det som vanligt är absolut omöjligt att få av locket på. (Nej, jag är INTE klen…;) )
- Jag har köpt cykellysen, äntligen. Som jag dock verkligen inte kan fatta hur man sätter på på cykeln…
Så; jag behöver dig helt enkelt. Mannen i mitt liv! : )
/ia.
Till Pappa! (som iofs inte läser min blogg… men men..)
- Min byrå håller på att trilla sönder och samma helt totalt.
- Min julstjärna lyser inte (och du är ju elektriker va sjutton - din favvosyssla, hehe)
- Jag har en burk med oliver som det som vanligt är absolut omöjligt att få av locket på. (Nej, jag är INTE klen…;) )
- Jag har köpt cykellysen, äntligen. Som jag dock verkligen inte kan fatta hur man sätter på på cykeln…
Så; jag behöver dig helt enkelt. Mannen i mitt liv! : )
/ia.
För dig allena jag leva vill och dö.
-
Gör om och gör rätt! – det är min nya livsfilosofi.
Och jag är så tacksam att jag kan känna glädje. Jag är så tacksam för att jag kan vara lycklig. Jag är så tacksam över att jag kan vara nöjd med mig själv. Jag är så tacksam över att kunna känna mig äkta. Jag är så tacksam över att få kunna sprida positiv energi. Jag är så tacksam för att jag kan känna mig som en bra vän. Jag är så tacksam över att få kunna vara en förebild, någon som sporrar andra. Jag är så tacksam över att känna mig som en hel människa. JAG ÄR SÅ TACKSAM FÖR ATT JAG KAN KÄNNA KÄRLEK TILL MINA MEDMÄNISKOR, på riktigt. Riktig kärlek, från hjärtat. Det är häftigt. Ibland kan jag bara inte låta bli att gå runt och le mot allt och alla och jag skulle bara vilja krama hela hela världen och varenda människa i den. Det är en cool känsla.
Jag är så tacksam att jag inte är på dåligt humör jämt, att jag inte blir sur på mina nära och kära hela tiden. Jag är så tacksam att jag inte känner mig falsk. Jag är så tacksam för att jag inte känner mig som världens sämsta vän, världens sämsta dotter, världens sämsta kristen. Jag är så tacksam över att inte gå runt med ständigt dåligt samvete, med känslan att aldrig nånsin räcka till. Jag är så tacksam att jag inte bryr mig lika mycket om hur jag ser ut. Jag är så tacksam att jag vissa dagar kan låta bli att träna och ändå må bra. Jag är så tacksam över att inte tycka livet är långtråkigt och meningslöst. Jag är så tacksam när jag inte känner mig ensam.
Och jag ska hylla två saker: Dels Gud&Jesus, för förvandlingen av mitt hjärta. Och dels fett (!). För när man vågar äta fett så får man energi att orka leva, orka vara glad, orka tänka positivt… ja en skön känsla i kroppen. Istället för att ständigt vara rastlös, orolig och ledsen.
Och jag tänker inte ägna tankarna åt alla de dagar av mitt liv jag slängde bort. För gjort är gjort. Min framtid är det enda jag kan påverka! Och låta det som hänt omvandlas till något som kan bli bra i slutändan.
Kärlek!
/Karin Lena-Maria Kristina Lindström : )
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)