var dag

bland det skönaste jag vet:

när man skall jobba kväll och börjar 13.30, stiga upp vid åttatiden, ta en lång, skön morgonpromenad.
tänka, be, samla kraft, få frid. bli vrålhungrig och frukostsugen.
resten av förmiddagen spenderar jag i kökssoffan, sörplandes kaffe, läser Bibeln, böcker och bloggar.
inte planera in en massa annat, utan ligga där tills det är dags att göra en smoothie och sen dra till jobbet.

supereffektivt? nä.
superskönt? ja.
bra för kropp och själ att få vila ibland, utan krav på effektivitet? ja det tror jag absolut.

och jag blir ju så klok av alla de där böckerna jag läser :)


nu är det dags att slänga matlådan i ryggan och dra. hoppas på en bra kväll på jobbet, var längesen jag träffade mina kollegor så ser fram emot det.

puss, hej och kärlek! /ia

nattord från en morgonmänniska

så trött.
så lite inspiration. ber att den ska återvända.
annorlunda dagar.
tom. vad har jag att dela med mig av?
tänker.
vad vill jag? vem är jag? vad tror jag?

men.
när jag är älskad är jag inte längre halv utan hel.
uppfylld.
lycklig.
får det räcka så?
bevara det.
flyg inte din väg lilla lyckofågel.

vårsol.
som faktiskt gör mig glad.

rastlös.
vill förändring.
ingen karaktär.
vill bort litegrann. ha bort. denna stora massa.
som är jag. som inte är jag.
vilse i min kropp.
föraktet.

min kropp som han kan älska när jag inte kan.
vart vore jag annars?
söndertrasad?
sönderskuren?

livet är märkligt.
låt det vara så.
vi ser inte planerna.
kan bara tryggt överlåta mig.
det finns kärlek. det finns förlåtelse. det finns en famn.

de andras dom.
jag överlåter åt er. döm mig.
men din dom sårar. sticker som nålar.
välförtjänt.
överlåter åt Gud. döm mig.
men kärleken är starkare.
Han dog på ett kors.

kärlek är det starkaste.
kärlek är livet.
jag vill leva.


kärlek! /ia

Les Alps

igår kom vi hem från Alperna. blev inte någon bloggning därifrån men det är ju väldigt skönt att ibland koppla av från internet, facebook, instagram och den där uppkopplade världen. 

vi har iallafall haft det jättebra! och jag är glad att jag kunde och fick följa med. tacksam.
resan dit och hem gick bra, med lite mindre bravader såsom: felkörning när vi skulle till parkeringen på Arlanda, stressätning på Arlanda, ett par skidor som först inte kom när vi landat i Genève. Hyrbilar som det inte gick att ha takräcken på och inget bagageutrymme så det blev extremt trångt. två på-minuten stängda mataffärer och några felkörningar till.
på hemvägen var det ett nästan missat check-in tiden och spring och stress på flygplatsen.
men annars gick allt bra med resan och det får man va tacksam för :)

väl på plats, det tog ca 3h att bila från flygplatsen i Geneve, Schweiz, över till franska sidan och skidorten L'Alp d'Huez. väldigt vacker och mysig by, massa trähus med Alp/jul/Cowboykänsla. Och så vackert! Vi bodde på 1800m höjd med bara massa berglandskap runtomkring. Nere i dalen var det full vår, gröna blommande träd, blommor i trädgårdar och så vidare.. Vackert!

vi hade den oerhörda turen och lyxen att ha fint väder i princip hela veckan. en dag var det dåligt väder och vi tog en vilodag med sovmorgon (halv nio för mig och ett för Micke, som vanligt, haha) och sedan fanns det lite andra aktiviteter såsom bad, pingis, minigolf osv. så vi körde en liten femkamp (med tre grenar dock bara, ha)

men resten av dagarna har vi kört skidor och bräda. så himla kul! är ju liten annan längd och fler urval av backar där så att säga. och utsikten, vyerna, miljön. helt underbart. det vackraste jag vet.
mjukt och slaskigt i backen nästan hela tiden så man behövde inte vara så rädd för vurpor. solen värmde skönt och man fick vara noga med insmörjningen för att inte bli totalt sönderbränd. så trots massa solkräm fick man fin färg ändå.

ibland åkte vi hela gänget, nån eftermiddag åkte bara jag och Micke. mysiga lunchrestauranger med gott käk fanns på diverse ställen. mycket gondoler och liftar där man helst inte ska ha anlag för super-höjdskräck. 

förutom all åkning blev det även trevlig gemensam middag varje dag där vi två och två turades om att handla och laga mat, samt några kvällar med utgång och skaka rumpa.

det var trevligt helt enkelt.

bjussar på några mobilbilder, M. har ju tagit lite foton med sin systemkamera så kan kanske bjussa på lite mer högkvalitetsfoton senare :D

kärlek! /ia

 

hotellet vi bodde på

resemånaden

jag älskar ju att resa. fast ändå inte.

jag tycker ju om hemma alldeles för mycket för att vilja var borta därifrån alltför länge.
jag har skrivit om det förut. hur jag älskar vardagslivet, tycker om att gå till jobbet och känna att jag gör något meningsfullt, tycker om en vardag full med träning, den lagoma blandningen mellan aktivitet och vila, att vara social och ensamtid.

därför känns detta årets inplanerade resor, denna månadens resor, helt perfekta.
för att de är korta. det är så jag vill resa just nu. ut och se världen, göra något roligt, men sen snabbt hem igen.

på lördag far vi (jag, M. och ett gäng på nio övriga) till Alperna en vecka. ska bli så himla fint och roligt! tror jag, hoppas jag.
det är ju min drömresa, att få åka bort, ha snö + sol (sol måste det väl bara bli nu va? )
berg, vacker utsikt. jag gillar ju hav och stränder och sånt, men fullkomligen älskar berg. jag får ro där.
vi kommer vara aktiva, bli trötta och möra i benen, och det är också något av drömmen för en resa för mig, att få jobba med kroppen så man slipper den där himla dumma rastlösheten/matjobbigheterna/tjockångesten.

och det ska bli kul att åka utomlands med M. för första gången ihop. tycker det är mysigt att planera, packa, åka till flygplats, vänta på flygplats och sånt där. att få reseminnen tillsammans. och så slipper man vara hemma/borta och sakna den andre.

nästa resa, också nu i april (!) är ju lite annorlunda än den förra. ca 1,5 vecka efter att jag kommit hem från Alperna så far jag på konfirmationsresa till Tarragona i Spanien. vi är sex ledare inklusive mig och ca 17 konfirmander.
träffade Ninna, svenska som bor därnere på vars gård vi ska bo, i tisdags och blev väldigt pepp på hela resan.
att få se landet, staden, känna stämningen, åka med massa härliga ungdomar...ja det ska bli kul.
det är nog dessutom relativt varmt där då 15-20 grader, och de har pool, så kanske man kan få sola och bada och känna lite sommarstämning till och med. :)

5 dagar är denna resa, så då behöver jag inte heller längta hem så mycket och bara sakna Micke på det där sunda viset när man är ifrån varandra ett litet tag.
ingen fem-veckors galningslängan.


och: det är ju perfekt att resa på våren. förut har jag ju misstyckt lite att resa bort så länge på hösten, och ville inte göra det i år igen eftersom jag gillar hösten så enormt mycket. löven, träden, färgerna, kylan. det där som gör att jag får frid, lugn och harmoni i själen.
våren däremot. den kliar och sticker alltid lite i mig. rastlösheten, frustrationen, ledsenheten. solen som sticker i ögonen. rädslan för förändring och längtan efter förändring. besluten som måste tas.

nä det passar perfekt att 'bryta av' våren lite med två kort-resor. like it!

hur mycket bloggande det blir får vi se, men jag hoppas få tid och internetmöjlighet att mobil-blogga lite från båda resorna så jag får dela med mig av det fina till er, läsare.

några bilder från Österrikiska alperna, 2009, på tiden att åka igen!:)

kärlek! /ia

Lovestory

Jag tänkte berätta en liten söt kärlekshistoria, något ni kan sucka 'åh' åt eller något sånt... :)

För tio år sedan (vad tiden går fort! vad gammal man är. som igår, fast ändå en evighet sen...) gick jag i nian. Det började en ny kille i parallellklassen, och eftersom det inte var världens största skola med världens största 'utbud' så la man ju förstås märke till det. Speciellt la man märke till det eftersom den här killen var så väldigt fin, snygg, vacker, mörk, speciell... Och verkade så snäll och bra.

Vi läste matte ihop. Jag minns det så väl. Tänk er själv, den där förälskelsen man kan ha när man är 15år. När det pirrar i hela kroppen, när man får tunghäfta, när man vill synas i hans ögon men inte våga göra något alls. Man vill säga så mycket, men allt man säger låter dumt och man säger....inget alls. det enda man vågar göra är att drömma. dagdrömma. Och nattdrömma.

Jag minns det så väl. Mattelektionerna. där M oftast satt på bänken rakt framför mig, med bara en liten halvmeterslång gång emellan. Pinan. Jag satt där och stirrade in i den där nacken så ofta jag kunde, det gick ju liksom inte att slita blicken.
Jag kan se det framför mig än i dag. Den där vackra vackra nacken. huden. Det mörka, nästan svarta håret.
Jag kunde inte alls koncentrera mig på nån matte. Med den där nacken framför mig. Drömmen att få smeka den där huden, lägga handen i det där håret, se in i de där ögonen, kyssa den där munnen.

Nä, overkligt. Ouppnåeligt. En avlägsen dröm, som var omöjlig och aldrig skulle kunna bli sann.
Jag är förvånad över att jag fick bra betyg ändå, trots att tankarna var nån helt annan stans. hehe.

Tio år sedan, nu denna vår. 

Dagarna gick, slutet på nian närmade sig. Ville inte ha nått slut. Men skulle aldrig våga erkänna vad jag kände. Han var ju alldeles för fin för mig.

Av nån anledning bytte vi väl mobilnr, och hördes faktiskt av sådär i början av sommarlovet, det var tal om att träffas. Men det blev inget, rann ut i sanden, jag var säkert den som inte vågade, den som backade. Jag var livrädd för killar och något som skulle kunna liknas vid dejtande på den tiden...

Gymnasiet. Olika skolor och n vet sån där förälskelse rinner ju ut i sanden när den inte livnärs med dagligt seende. Man finner andra att lägga ögonen på och blir upptagen av.

Ändå. Vet man att det finns vissa människor som alltid är intressanta. Alltid speciella. Alltid har en särskild plats i hjärtat, alltid ett särskilt pirr i magen när man ser dem.
Gammal kärlek rostar aldrig?

2009: En dans på en midsommarafton. Det där speciella. Pirret. Men tiden är inte vår. Ingen vågar ta initiativ. Jag skulle flytta till Stockholm om nån månad, ville kapa alla band hemifrån, inte skaffa nya.

December 12: nyss hemkommen från Indien. En vinterkväll ser jag den där M, strax utanför mitt hus, bogserande en bil. Jag kör förbi , tänker tanken att stanna, men nä den där blygheten sätter stopp. Tänker tanken att skriva nått på Facebook sen, men nä, blygheten sätter stopp och han tycker säkert jag är konstig då och det var ju nästan tio år sen vi gick i skola tillsammans....

En annan december natt, några veckor senare, ses vi igen. 25 december. Och nu är det vår tid. Nio förlorade år att ta igen. Ja det är så vi säger, halvt allvarligt , halvt på skämt.

Och yes, det är storyn. Från det mötet, fram till idag.

Tio år sedan jag stirrade in i den där ouppnåeliga nacken. Drömmen.

Och när verkligheten överträffar drömmen. Jag undrar vad ia 15 år hade sagt om jag, ia 25, hade berättat att jag tio år senare skulle vara tillsammans med den där nacken, den där M. Att jag varje dag skulle få se in i hans ögon, smeka det mörka håret, den vackra huden. Kyssa läpparna, varje dag. Att jag varje natt skulle sova med hans varma kropp omkring min.

Jag hade inte trott det var sant. En ouppnåelig tonårsdröm. I uppfyllelse.

Kärlek!/ ia

kämpa FÖR inte MOT

det pratas/skrivs om att man skall kämpa mot olika saker.

folk kämpar mot stress, mot sin kropp, mot övervikt. mot allt gott som kan fresta oss. man kämpar mot de sämre sidorna av sig själv.
man kämpar mot cancern eller andra sjukdomar, mot sin ätstörning eller mot demonerna man har i sitt huvud.
vi kämpar mot ensamhet eller mot konsumtion, mot miljöförstöringar eller nått annat som hotar dig själv, ditt liv eller samhället, världen, det stora.


en tanke slog ner i mig.
är det inte så mycket enklare att kämpa FÖR sig själv, inte mot.

endast en lek med ord kan tyckas? 
men nä. för mig, personligen, blir det så mycket enklare att arbeta tillsammans med min kropp om jag arbetar för den istället för emot den. arbeta för att den skall må bra, vara stark, uthållig, praktisk och gärna utstråla nån sorts sundhet. försöka att sluta kämpa mot vikt, ångest, tankar, fobier.
jag vill kämpa för mitt välmående, inte emot det onda. det onda försvinner av sig själv när det goda tar över.

skall man kämpa emot sig själv blir kampen tuff och hård. jag tror inte på att man skall bekämpa sig själv. sluta kämpa, ge upp, överlämna dig till något större, låt det goda ta över.

detsamma i samhället. om man bara ser det som är fel, miljöförstöring, främlingsfientlighet, fattigdom och skall bekämpa det kanske man lägger för stor vikt vid det negativa. istället för att kämpa för en bevarad vacker natur, för allas lika värde och rättigheter, för rättvis fördelning av jordens resurser.

som sagt, vissa kanske tycker det kanske bara är en lek med ord. men för vissa kanske det skulle hjälpa enormt att arbeta FÖR sig själv, för det goda i världen, istället för att försöka bekämpa sig själv och det onda. 


och jag tror ju dessutom att man kan få lite himmelsk hjälp på vägen. slänga upp en kort, enkel men ärlig bön till Gud, säga: hjälp mig att arbeta, kämpa, för det goda. det goda för mig själv, för mina medmänniskor och vår värld. det goda för dig.

träffade syster-familjen i helgen. detta en bild från förra vintern.

kärlek! /ia

bruten, skör

ändå buren

osynlig

ingenting

 ändå älskad 

tårar 

smärta

men i allt: glädjen, skratten

framtiden

oviss, svår

men i allt, är du där

löftet ; aldrig ensam

aldrig övergiven 

aldrig mer än du klarar av

det stormar

blåser kallt

en höst i våren 

men din värme är frid

hoppet 
om en ljus framtid
håller oss vid liv

  

kärlek! /ia