-
Jag har märkt…
Att det inte är så himla farligt att spricka sönder.. För man blir helare efteråt. Att bara totalt gråta ögonen ur sig en kväll, när man går sönder, när inget annat håller. Nej, det är inte farligt. Det är bra. För när all den där gråten, besvikelsen, som finns där inne och gör ditt hjärta till ett svart, tomt hål, får komma ut, så blir man levande igen. Det släpper, och man ser: det var inte så himla farligt. Det är ok att va ledsen och gråta ut det. Och helt ok att vara glad igen efteråt. Att le åt sig själv. Åt sin överkänslighet. Och med lite självdistans skratta åt figuren i spegeln dagen efter, som inte ser riktigt klok ut med sina röda köttbullsögon.
För man är bara människa! Inte någon utopisk perfekt ängel som alltid orkar vara tapper.
Gråt är bra terapi! Mycket bättre än massa annat dumt man kan göra när man är ledsen. Supa, knarka, slåss, självskada, svälta etc,etc. Efter att jag senast hade en sån där faller-igenom kväll så har jag varit på bra humör nästan hela tiden. Inte tagit livet sådär gravallvarligt. Så om det är en gråtattack som krävs – gärna det. Hellre än att jag blir en bitter kärring som är lite småsur hela tiden. Någon gång kanske man till och med kan bli så modig att man kan tillåta någon att få se ens tårar och finnas där till tröst. Men det låter vänta på sig. Men att överhuvudtaget våga erkänna att man gråter ibland – det får vara ett tillräckligt stort steg. Och…
Heja livet!
/ ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
onsdag 18 maj 2011
bring me to life
-
(plitade ner de här orden för några kvällar sedan. För det händer ju rätt ofta att kvällen kommer och man inser att man hela dagen har haft fokus på helkonstiga grejer. Som hur man ser ut och presterar osv. När man kanske borde fokusera lite mera på att vara medmänniska)
Åh herregud. I nån stund av klarsynthet, när jag hittar boken ”Livet jag längtar efter” längst ner i bokhyllan slår mig insikten hur långt borta jag är.
All fåfänga, träning, utseende, killar, fester … allt man bekymrar sig för. All min snarstuckenhet, allt patetiskt, all besvikelse, all lessenhet, all självcentrering. All min upphängdhet.(Haha, tjejer, kommer ni ihåg ordet?)
Jag har det stundvis väldigt bra, för det finns glädje i det där ovanstående. Och det är inte det att jag känner förakt för mig själv för det liv jag lever. Bara sorg, för jag tror det hade kunnat vara allt det där men också så mycket mer… Om jag hade haft mitt hjärta vänt åt rätt håll.
Och nu kanske det här låter jättedeppigt. Men jag känner det inte alls så. Mer en insikt i hur mycket mer rätt riktning saker i livet kan ta. Vilka möjligheter, vilken chans. Bara jag inte har tappat bort hjärtat innan jag är där.
Och lugn. Den 22 augusti 2010 gav jag ett löfte, om att aldrig mer tillbaka gå. här finns det beskrivet. Det är det största löftet jag nånsin gett och som jag har för all avsikt i världen att hålla.
Så sov lugnt, det tänker jag göra.
Puss. /ia.
(plitade ner de här orden för några kvällar sedan. För det händer ju rätt ofta att kvällen kommer och man inser att man hela dagen har haft fokus på helkonstiga grejer. Som hur man ser ut och presterar osv. När man kanske borde fokusera lite mera på att vara medmänniska)
Åh herregud. I nån stund av klarsynthet, när jag hittar boken ”Livet jag längtar efter” längst ner i bokhyllan slår mig insikten hur långt borta jag är.
All fåfänga, träning, utseende, killar, fester … allt man bekymrar sig för. All min snarstuckenhet, allt patetiskt, all besvikelse, all lessenhet, all självcentrering. All min upphängdhet.(Haha, tjejer, kommer ni ihåg ordet?)
Jag har det stundvis väldigt bra, för det finns glädje i det där ovanstående. Och det är inte det att jag känner förakt för mig själv för det liv jag lever. Bara sorg, för jag tror det hade kunnat vara allt det där men också så mycket mer… Om jag hade haft mitt hjärta vänt åt rätt håll.
Och nu kanske det här låter jättedeppigt. Men jag känner det inte alls så. Mer en insikt i hur mycket mer rätt riktning saker i livet kan ta. Vilka möjligheter, vilken chans. Bara jag inte har tappat bort hjärtat innan jag är där.
Och lugn. Den 22 augusti 2010 gav jag ett löfte, om att aldrig mer tillbaka gå. här finns det beskrivet. Det är det största löftet jag nånsin gett och som jag har för all avsikt i världen att hålla.
Så sov lugnt, det tänker jag göra.
Puss. /ia.
tisdag 17 maj 2011
the end.
-
Jag blir alltid så vemodig när jag läst ut en bra bok... Det finns en tomhet i allt som tar slut.
...och så sitter jag uppe för länge! (så jag till och med går ifrån min nya fina diciplin att ta disken varje kväll....)
kram&godnatt. /ia.
Jag blir alltid så vemodig när jag läst ut en bra bok... Det finns en tomhet i allt som tar slut.
...och så sitter jag uppe för länge! (så jag till och med går ifrån min nya fina diciplin att ta disken varje kväll....)
kram&godnatt. /ia.
måndag 16 maj 2011
pretty as a picture
-
Hägg. Och jag är glad att jag kan bli lycklig av det lilla. Av en doft. Jag tror att jag blivit lam. Skriver (eller tänker) nästan aldrig på något som gör mig sådär upprörd och arg. Skriver aldrig något samhällskritiskt, politiskt, något om hur man kan förändra världen till det bättre. Det enda jag känner lite inspiration att skriva handlar om träning, men det tänkte jag bespara er ifrån (just idag iallafall, hehe).
Just nu känns det som det räcker med att vara glad när man är glad, ledsen när man är ledsen. Försöka hinna njuta av en bra bok då och då. Äta choklad. Tänka på skönhet. Diska varje kväll. Göra så gott man kan. Och inte minst, njuta av våren. Tacka Gud för det fina och vara ok med att man inte förstår allt.
Men jag lovar. Jag kommer bli o-lam igen och tänka till och försöka komma med något vettigt. Nån gång ibland iallafall.
/ia
lördag 14 maj 2011
det är snart över
.
Att känna så mycket. För mycket.
Att vilja så mycket. Alldeles för mycket.
Att drömma så mycket. Flyga alldeles för högt.
Att bli så glad. Så varm. Så hög.
Utan anledning. Utan logik.
Att bli levande.
Att bli förtrollad.
Att bli tunghäftad. Handlingsförlamad. Stum.
Att bli ingenting. Kunna ingenting. Hjärnan bortblåst.
Att bli besviken. Att inte ta chansen.
Att missa en vän.
Att vilja ha något.
Som tillhör någon annan.
Att vilja ha något.
Man aldrig kan få.
Inbillning, inbillning, inbillning.
Dagdrömmeri. Flykt.
Skönhetssökande.
Trodde jag.
Månad in. Månad ut.
Inte känna, vilja, drömma. Det här. Så här.
Fel igen.
En främling.
Lära känna doften, en millimeter kärlek.
Det Förbjudna ordet jag inte vet något, något om.
Omöjligt. Inte såhär.
Naiv igen.
Att vilja så mycket. Alldeles för mycket.
Att drömma så mycket. Flyga alldeles för högt.
Att bli så glad. Så varm. Så hög.
Utan anledning. Utan logik.
Att bli levande.
Att bli förtrollad.
Att bli tunghäftad. Handlingsförlamad. Stum.
Att bli ingenting. Kunna ingenting. Hjärnan bortblåst.
Att bli besviken. Att inte ta chansen.
Att missa en vän.
Att vilja ha något.
Som tillhör någon annan.
Att vilja ha något.
Man aldrig kan få.
Inbillning, inbillning, inbillning.
Dagdrömmeri. Flykt.
Skönhetssökande.
Trodde jag.
Månad in. Månad ut.
Inte känna, vilja, drömma. Det här. Så här.
Fel igen.
En främling.
Lära känna doften, en millimeter kärlek.
Det Förbjudna ordet jag inte vet något, något om.
Omöjligt. Inte såhär.
Naiv igen.
/ia
maj-11.
--
Om en vecka befinner jag mig hos den här pärlan i Stockholm. Det är något fint att se fram emot det!
/ia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)