Ia

vi har allt

som den här världen sa till oss att vi skulle ha

ändå är vi inte riktigt lyckliga därinne, ända längst in

om vi vågar titta efter

jag gå fram till avgrunden och tittar ner

avgrunden jag inte vill låtsas om

vänder tillbaka, vill inte veta

låtsas, förtränger, ler

men hur länge kan man låtsas? 

ett helt liv?

vad går sönder, vad är helt?

vi tvingas fram till avgrunden

igen och igen

vi tvingas ta valet

att inte välja är också ett val

ska vi våga slänga oss ut i det stora hålet?

det stora tomma svarta hålet av ingenting

ensamhet, avgrund, tårar, smärta

allt för att försöka hitta något som kallas renhet och sanning

att vara sann mot sig själv

och att vara sann mot dig

är det en avgrund som väntar?

/ Ia-14

Idag känner jag mig lite som en disktrasa. Förkylningen är på väg att ge med sig....men hjärtat gör lite ont idag. En sån där dag, du vet... Kanske är det för att jag inte tränat och knappt varit ut på flera dagar? Kanske är det för att man går hemma och inte träffar så mycket människor, att man får tid att tänka på det där man förtränger annars, när allt rusar på. Kanske är det bättre att vara fullt upptagen av livet istället för att tänka på livet? Kanske är det bra att ibland stanna upp och tänka till på vad man egentligen håller på med, vem man är, vem man vill vara, vad man drömmer om, vilka man vill vara med, vad man vill göra och vad som kanske står i vägen för den man vill vara?

I mitt fall tror jag mest det är jag själv som står i vägen....

Ja, idag tänker jag på livet, känner mig lite vemodig och gråter en skvätt. För det är inte alltid så jäkla enkelt, men det vet du säkert redan.

Jag är glad och tacksam och lyckan spirar ofta i mig, för jag har så mycket fint. Men ibland behövs vemodet också, att tänka till. Jag är rädd att hamna någonstans där jag inte ville hamna, missa det livet som var tänkt för mig.

Min stora brist, att jag har så svårt att vara ärlig, mot mig själv först och främst med det drabbar ju dem runt omkring. Ärlig med vad jag vill och faktiskt inte vill, ärlig med vad som gör mig ledsen och vad som gör mig levande.

Ja, då har jag fått ut mig det också.

Det känns genast lite bättre faktiskt.

Kärlek! /ia