En het potatis.
Ja det kallas väl det, diskussionen om invandring och integrationspolitik, frågan om tiggare och alla rumäner som verkar befinna sig utanför Sveriges matbutiker just nu.
Det blev diskussion om det på jobbet igår och jag känner att jag blir tvungen att höja min röst lite, ovanligt för att vara lilla tysta mig. Men jag tänker att man måste säga ifrån när något känns fel.
Och för mig känns det oerhört fel med påståenden om att man inte ska ge tiggarna pengar på grund av ryktena om att det är maffialigor som ligger bakom alltihopa och att det är de som får pengarna.
Visst inser jag att detta kan vara sant i vissa av fallen men är rädd för att sådana påståenden, samt 'men de hade ju en mobiltelefon' är ursäkter för att slippa ge och en anledning till att man helt enkelt ska kunna strunta i tiggarna med det goda samvetet kvar.
Jag tänker att man kan ge pengar ändå, oavsett om pengarna eventuellt hamnar i fel händer. Varför? Jo, för att faktiskt visa de människor som sitter på gatan medmänsklighet, visa att man inte är ytterligare en i raden av människor som totalt ignorerar dem och vägrar ögonkontakt. När vi sedan går ut ur mataffären med kanske både en och två chokladkakor som åkt ner i varukorgen... saker man inte behöver för sin överlevnad men ändå plockar på sig... då undrar jag hur man kan säga att man 'inte ha råd' att ge pengar till tiggarna? Skulle inte du ha råd att offra en tjuga varje gång du storhandlar?
Jag tycker mest att 'nej till tiggeri' verkar vara en politiskt attityd, att "ger jag inga pengar till tiggarna så kanske de slutar vara här?" Det känns som att tiggarna 'stör' våran svenska idyll och tanken om att allt är frid och fröjd. Eller är jag helt fel ute?
Och det är väl det många tycker är mest rätt, att tiggarna inte ska 'lära sig' att pengar kan tjänas i Sverige utan att de ska bli hjälpta i sitt hemland istället. Och visst, det tycker jag med vore det allra bästa, om de kunde få ha ett drägligt liv där de kom från skulle nog ingen vara gladare än dem själva.
Men tills dess? Tills jorden är ett paradis och alla har det bra i alla världens länder? VAD ska vi göra NU, idag den 9 december, NU när de och deras familjer fryser och hungrar och lider?
Jag tror inte en enda människa tycker det är roligt med tiggeri, jag tror inte en enda människa skulle göra det om de inte var absolut tvungna, i en oerhört nödställd och utsatt situation...
Ja som ni ser så är det här något som engagerar och berör mig. Det gör mig inte bara ont om tiggarna som jag tycker blir behandlade dåligt, utan det gör mig nästan ännu mer ont att jag tycker att så många svenskar verkar ha förlorat det mjuka, gränslösa hjärtat. Istället finns en ovilja att hjälpa människor utanför den inre cirkeln, utan för Sveriges blonda, blåögda gränser. Det gör ont i mig, för var är mänskligheten på väg då?
Anledningen till mina åsikter är enkla: Jag önskar att någon hade hjälpt mig, sett mig, om jag vore i samma situation. Om jag vore väldigt fattig och hade lämnat mitt land för att skaffa pengar till min familj och åkt till ett land där de flesta innevånare har en väldigt bra materiell standard, så hade jag nog känt mig ledsen om ingen alls ville hjälpa mig. Men ibland känns det så otänkbart för oss svenskar att vi själva skulle hamna i en sådan utsatt situation att vi var helt beroende av andra människors hjälp och goda vilja.
Sedan att det finns massor att diskutera angående integrationspolitiken, HUR man ska göra på bästa sätt för att ta hand om de som kommer hit, det håller jag med om.
Som av en "slump" råkade jag se den här artikeln i dag, där både polis och socialtjänst i Malmö påstår att det är en myt att tiggeriet skulle vara organiserat av ligor. LÄS!
http://www.expressen.se/kvallsposten/polisen-sanningen-om-tiggarna-i-malmo/
Idag ska jag göra en speciell grej. Jag ska hjälpa min mamma att packa en lastbil med ca 600 kartonger kläder och andra nödvändigheter som ska till Rumänien. En insamling som min mamma är den stora drivkraften bakom och jag är oerhört stolt över henne. Någon som faktiskt GÖR något. För det är ju det alla anti-tiggare säger, att man ska göra något på plats. Men vilka gör det? Jo bara dem med ett stort, varmt hjärta. Bara dem som sett eländet på riktigt.
Jag är glad att få kunna hjälpa till det lilla jag kan.
Denna organisation kallar sig Rumäniens barn och finns både som en grupp på Facebook (Rumäniens barn hjälpverksamhet) och har en hemsida: www.childreneastlink.se
Vill man sätta in pengar finns ett bankgiro nummer: 287-8452
Eller om man vill skänka kläder eller så så kan man ju höra av sig till dem eller till mig.
Sist vill jag säga:
Jag kanske är helt fel ute. Jag kanske ser svartvitt och bara ur mitt eget perspektiv. Det kanske inte alls är bäst för tiggarna att handla så som jag tycker att man ska göra. Jag är ingen expert eller väldigt påläst i ämnet. Jag vill inte på något sätt personligen döma dem som tycker annorlunda än jag.
Jag kan ha fel. Men jag lyssnar till vad mitt hjärta säger.
Kärlek! /ia
Ja det kallas väl det, diskussionen om invandring och integrationspolitik, frågan om tiggare och alla rumäner som verkar befinna sig utanför Sveriges matbutiker just nu.
Det blev diskussion om det på jobbet igår och jag känner att jag blir tvungen att höja min röst lite, ovanligt för att vara lilla tysta mig. Men jag tänker att man måste säga ifrån när något känns fel.
Och för mig känns det oerhört fel med påståenden om att man inte ska ge tiggarna pengar på grund av ryktena om att det är maffialigor som ligger bakom alltihopa och att det är de som får pengarna.
Visst inser jag att detta kan vara sant i vissa av fallen men är rädd för att sådana påståenden, samt 'men de hade ju en mobiltelefon' är ursäkter för att slippa ge och en anledning till att man helt enkelt ska kunna strunta i tiggarna med det goda samvetet kvar.
Jag tänker att man kan ge pengar ändå, oavsett om pengarna eventuellt hamnar i fel händer. Varför? Jo, för att faktiskt visa de människor som sitter på gatan medmänsklighet, visa att man inte är ytterligare en i raden av människor som totalt ignorerar dem och vägrar ögonkontakt. När vi sedan går ut ur mataffären med kanske både en och två chokladkakor som åkt ner i varukorgen... saker man inte behöver för sin överlevnad men ändå plockar på sig... då undrar jag hur man kan säga att man 'inte ha råd' att ge pengar till tiggarna? Skulle inte du ha råd att offra en tjuga varje gång du storhandlar?
Jag tycker mest att 'nej till tiggeri' verkar vara en politiskt attityd, att "ger jag inga pengar till tiggarna så kanske de slutar vara här?" Det känns som att tiggarna 'stör' våran svenska idyll och tanken om att allt är frid och fröjd. Eller är jag helt fel ute?
Och det är väl det många tycker är mest rätt, att tiggarna inte ska 'lära sig' att pengar kan tjänas i Sverige utan att de ska bli hjälpta i sitt hemland istället. Och visst, det tycker jag med vore det allra bästa, om de kunde få ha ett drägligt liv där de kom från skulle nog ingen vara gladare än dem själva.
Men tills dess? Tills jorden är ett paradis och alla har det bra i alla världens länder? VAD ska vi göra NU, idag den 9 december, NU när de och deras familjer fryser och hungrar och lider?
Jag tror inte en enda människa tycker det är roligt med tiggeri, jag tror inte en enda människa skulle göra det om de inte var absolut tvungna, i en oerhört nödställd och utsatt situation...
Ja som ni ser så är det här något som engagerar och berör mig. Det gör mig inte bara ont om tiggarna som jag tycker blir behandlade dåligt, utan det gör mig nästan ännu mer ont att jag tycker att så många svenskar verkar ha förlorat det mjuka, gränslösa hjärtat. Istället finns en ovilja att hjälpa människor utanför den inre cirkeln, utan för Sveriges blonda, blåögda gränser. Det gör ont i mig, för var är mänskligheten på väg då?
Anledningen till mina åsikter är enkla: Jag önskar att någon hade hjälpt mig, sett mig, om jag vore i samma situation. Om jag vore väldigt fattig och hade lämnat mitt land för att skaffa pengar till min familj och åkt till ett land där de flesta innevånare har en väldigt bra materiell standard, så hade jag nog känt mig ledsen om ingen alls ville hjälpa mig. Men ibland känns det så otänkbart för oss svenskar att vi själva skulle hamna i en sådan utsatt situation att vi var helt beroende av andra människors hjälp och goda vilja.
Sedan att det finns massor att diskutera angående integrationspolitiken, HUR man ska göra på bästa sätt för att ta hand om de som kommer hit, det håller jag med om.
Som av en "slump" råkade jag se den här artikeln i dag, där både polis och socialtjänst i Malmö påstår att det är en myt att tiggeriet skulle vara organiserat av ligor. LÄS!
http://www.expressen.se/kvallsposten/polisen-sanningen-om-tiggarna-i-malmo/
Idag ska jag göra en speciell grej. Jag ska hjälpa min mamma att packa en lastbil med ca 600 kartonger kläder och andra nödvändigheter som ska till Rumänien. En insamling som min mamma är den stora drivkraften bakom och jag är oerhört stolt över henne. Någon som faktiskt GÖR något. För det är ju det alla anti-tiggare säger, att man ska göra något på plats. Men vilka gör det? Jo bara dem med ett stort, varmt hjärta. Bara dem som sett eländet på riktigt.
Jag är glad att få kunna hjälpa till det lilla jag kan.
Denna organisation kallar sig Rumäniens barn och finns både som en grupp på Facebook (Rumäniens barn hjälpverksamhet) och har en hemsida: www.childreneastlink.se
Vill man sätta in pengar finns ett bankgiro nummer: 287-8452
Eller om man vill skänka kläder eller så så kan man ju höra av sig till dem eller till mig.
Sist vill jag säga:
Jag kanske är helt fel ute. Jag kanske ser svartvitt och bara ur mitt eget perspektiv. Det kanske inte alls är bäst för tiggarna att handla så som jag tycker att man ska göra. Jag är ingen expert eller väldigt påläst i ämnet. Jag vill inte på något sätt personligen döma dem som tycker annorlunda än jag.
Jag kan ha fel. Men jag lyssnar till vad mitt hjärta säger.
Kärlek! /ia
1 kommentar:
TACKn IA <3 <3 <3
Skicka en kommentar