torsdag 1 juli 2010




Alla gråa dagar. Leda och vardag.

Och du passar inte in.

Längtar bort, till något som kan kallas hem.

Att få sova, sova i hundra år. Sova Törnrosasömn.

Tills prinsen väcker dig.

Till en ny gryning, till en morgon i det nya paradiset.

Där ingen leda finns, och inga sorger finnes mer.



Men, helt plötsligt en förändring.

En glimt av det himmelska.

Paradis på jorden.

En tusendels sekund, av överjordisk glädje. Av vacker och varm gemenskap.

Ett ögonblick och du orkar kämpa vidare.

En tusendels sekund, som gör det värt.

Håller fast vid hoppet, det är värt.

I hundra dagar av grått.





/ia.

Inga kommentarer: