torsdag 6 oktober 2011

sugar, sugar, honey, honey

-
En sak som jag funderat över och tycker är fel/konstig/onödig är att det alltid ska/måste finnas med något sött när man ska fira något. Jag säger inte att det aldrig borde vara så, men jag undrar varför det är en sådan självklarhet? Varför är det just att stoppa i oss socker (som vi faktiskt i längden inte mår så bra av med humörsvängningar osv.) som anses som den självklara belöningen eller firandet?
Helg, att man träffar människor man inte brukar, avsked, nytillskott, födelsedagar osv. osv – alltid ska det firas med socker. Och så semmeldagen, kanelbulledagen, våffeldagen, jul, midsommar, nyår, påsk, semester, Gustav Adolfs bakelsedagen (vad äter man för bakelse då, hur ser den ut -?? en sån kanske man borde prova iaf!)…. Ja alltid ska man ”piffa” till det med socker.

Har vi inte lite dålig fantasi?
Kan vi verkligen inte fira utan socker??

Jag tycker visst att man ska unna sig det här om man vill, men jag tycker man borde kunna vara glad och fira saker utan att använda sig av socker också. Och människor som vill avstå borde inte bli klassade som tråkmånsar som inte kan unna sig lite livsnjutning. Jag vet inte, men jag tycker i alla fall det inte är så mycket njutning i ett blodsocker som åker berg-och- dalbana och får min kropp att bli allt från överspeedad till äckligt seg.

Man blir glad av att röra på sig – varför rör vi inte på oss tillsammans när vi ska fira?
Man blir glad av musik – vi kan lyssna tillsammans?
Man blir glad av beröring. (Gruppsex för att fira saker? – haha, nej nu går jag för långt!)

Och faktiskt finns det ju de som av olika anledningar har lite laddat förhållande till såna här söt-grejer. Sånna som jag, som när jag väl äter socker äter alldeles för mycket. Eller de som i ärlighetens namn redan är så pass ohäslosamt överviktiga att de borde låta bli sötsaker emellanåt . Så man kanske någon gång ibland skulle kunna tänka sig att ha mys och träffar och firanden och sammankomster utan att bjuda på sockerbomber. Lite bra och nyttig mat/fika istället?

Eller är jag bara dryg nu?





Min vardag får ni gärna piffa till med en kram hellre än en kaka. Så det så! :)

/ia.

vart jag mig i världen vänder

-
jag fick en ny vän som jag tyckte om. men nu är vi inget mera. och jag kanske saknar lite mer än jag borde.

men bara jag själv vill och lyfter ett finger eller två i frågan ska det nog gå att fixa till.

/ia.

onsdag 5 oktober 2011

någon har valt att bestämma hur kärlek går till

-

jag har ett smart inlägg på gång - men har inte tid att skriva ner det ännu. så än finns det bara inne i min hjärna - men håll ut, det kommer såsmåningom:)

så ikväll nöjer jag mig med att konstatera:


- träning är bättre än sex!

- att ha Jesus i mitt liv är det viktigaste som hänt mig.

gonatt.


.

we're simply the best...


//ia

tisdag 4 oktober 2011

C - som i citron. eller clown.

än så länge är c-uppsatsen inspirerande och ger mer energi och glädje än vad den tar. få se hur länge jag säger så :)

gonatt, upp med tuppen!

/ia.

måndag 3 oktober 2011

om du inte finns till - vad ska jag göra då?


plötsligt händer det....???


Jag erkänner. Mer än gärna. Jag vill träffa någon. (ja att vara tillsammans med alltså)
Jag vill träffa någon som är kristen.
Jag träffar och umgås inte med några kristna killar. (finns inga i falun - bara gifta och förlovade – och det lovar jag – de stöter jag inte på!) Lär inte känna några nya. Rör mig inte i frikyrkokretsar.

Jaha, så hur får man ihop denna olösliga ekvation? Finns det nått snille därute som kan berätta det för mig.
Tell me.

(eller tror ni drömprinsen kommer ridande på en vit häst och knackar på min dörr en vacker dag kanske…?)

(Och obs! idag var första gången jag tänkte tanken att jag skulle kunna vara tillsammans med en tjej. För så snygg/vacker var den tjej/kvinna jag såg idag. Nått speciellt.
Men nej. Det är inte min grej. Så håller mig till att drömma om bara prinsar ett tag till.)


För seriöst. Ibland tänker jag att min bästa tid är ju nu. Eller skulle kunna vara. Men jag har ingen att dela den med. Jag vill inte vara gråhårig när jag gifter mig....

/ia.

är det hon som är jag?

-
tänk dig att du varje dag i snart fem år kämpat mot samma sak. ägnat din tanke och energi och vilja åt det.

tänk dig att varje kväll inse att du misslyckats.
vad skulle du tycka om dig själv då? om din egen karaktär?

jagärfånge i minegenkropp. jagstårinteut i den.

jag kanske borde byta mål.


/ia

lördag 1 oktober 2011

did you give the world some love today, baby?

-
tror jag nämnt detta förut men det kan vara värt att nämnas många gånger om:

Skratt måste vara en av Guds finaste gåvor till oss människor. Jag älskar att skratta! Visst mår man så bra av det?Jag tror jag älskar och uppskattar det extra mycket eftersom jag dels som person är lagd åt det lite mer allvarliga och vemodiga hållet och att jag dels ställt till det (eller vad man nu ska kalla det) så mycket med mitt liv att jag verkligen inte tar välmående och skratt förgivet och något som händer varje dag. Så varje gång - en underbar gåva. Finns det något bättre än när man tillsammans med andra människor bara bubblar av skratt sådär så man inte kan hålla det inne och man får ont i magen av skratt-kramp efteråt och man sen kan gå runt och le hela dagen.
Ja så blir jag av skratt iallfall. Just för att det inte händer alltför ofta så känns det så tacksamt. Tack Gud, du som skapat världen och är källan till all glädje och alla skratt. Tack för att du vill oss väl.

Denna vecka har jag skrattat en del. För att jag träffat många fina roliga människor. Så ska livet vara. <3



en trollunge som vill vara barnsligt glad

/ia