-
Eftersom jag tycker att jag sett nästan ingenting av den fina världen vi lever i så är jag glad att det i alla fall snart ska utökas med St:Petersburg och Helsingfors. Alltid något och mitt ressug får sig en liten mumsbit att smaka på. Gott! (Om man lever i nåra veckor till vill säga, man ska aldrig ta något förgivet).
/ia
torsdag 28 juli 2011
onsdag 27 juli 2011
Du vet det är som om tio kampsportshundar tuggar taktfast på min halspulsåder
-
en annan dags frustration:

en annan dags frustration:
Varför.
Varför får du fortfarande styra mig.
Vara så stor, när jag är så liten.
Förbytas med Gud. Avgud.
Varför.
Varför får du säga till mig att jag inte är lycklig.
Att jag inte mår bra.
När jag var så glad.
Varför.
Varför får dina ord sån stor betydelse.
Varför blir det sant.
Varför blir jag ledsen, frustrerad och arg.
Varför får du möblera om i mitt hjärta, min själ.
Varför.
Varför får du mig fortfarande att känna mig dålig, otillräcklig.
Som att alla världens fel är mina fel.
Varför får jag inte vara fri, glad och lycklig.
Varför gråter du för min skull? Det gör bara ont, värre.
Mitt dåliga samvete.
Varför dömer du mig, min nära, min kära?
Varför får du fortfarande styra mig.
Vara så stor, när jag är så liten.
Förbytas med Gud. Avgud.
Varför.
Varför får du säga till mig att jag inte är lycklig.
Att jag inte mår bra.
När jag var så glad.
Varför.
Varför får dina ord sån stor betydelse.
Varför blir det sant.
Varför blir jag ledsen, frustrerad och arg.
Varför får du möblera om i mitt hjärta, min själ.
Varför.
Varför får du mig fortfarande att känna mig dålig, otillräcklig.
Som att alla världens fel är mina fel.
Varför får jag inte vara fri, glad och lycklig.
Varför gråter du för min skull? Det gör bara ont, värre.
Mitt dåliga samvete.
Varför dömer du mig, min nära, min kära?
/ia.
måndag 25 juli 2011
Father Of A Son
-

Man skulle kunna skriva och säga så mycket om det som hänt i Norge. Men det är så stort, så ofattbart att jag inte ens tror jag förstår särskilt mycket. Kan inte ta in. Och jag sörjer över att jag inte kan gråta. Men jag tänker på er.
Och man skulle kunna säga så mycket om att man borde tänka på andra katastrofer också, men det får bli en annan gång.
Men detta lilla vill jag säga:
Ogrundat, men en liten reflektion jag fick igår bara… Man sa på nyheterna om gärningsmannen att ”…han växte upp med sin mor….”. Och jag undrar, hur hade situationen sett ut idag, vad hade hänt med alltihop, om det istället hade hetat: ”… han växte upp med sin mor och far…”. Det kanske inte hade varit någon skillnad alls. Eller så hade det varit all skillnad.
Jag vet inget om denna mans uppväxt. Om den var bra/dålig, lycklig/olycklig. Men jag tror, att rent generellt skulle den här världen vara ännu mycket bättre och mer god och kärleksfull om alla barn fick chansen att växa upp med en mamma och en pappa som gav dem massvis med ovillkorlig kärlek. Om alla barn fick känna sig upp över öronen älskade för precis vilka de är, då tror jag världen skulle sett annorlunda ut.
Ja, såklart det kan gå fel även om man växer upp men en mamma och en pappa, jag säger INTE att ensamstående barn automatiskt blir sämre människor. Men kanske en sämre chans att känna sig hela?
Och jag säger inte att det alltid är föräldrarnas fel att barn blir som de blir när de blir vuxna, men jag tror de har en viktig del i att lägga en trygg grund.
Och jag säger inte att man blir automatiskt blir lycklig bara för att man växer upp med både sin mamma och pappa, dessa kan ju vara förskräckliga människor som behandlar sina barn dåligt och det kanske vore bättre för barnen om de skilde sig åt.
Men ändå… Jag har svårt att se hur barn som är genomtrygga sedan uppväxten sedan skulle begå sådana fruktansvärda brott och massakrer som det som hänt i Norge.
Jag kanske överpsykologiserar allt.
Eller så har jag fullkomligt rätt!
Så för att vara på den säkra sidan så älskar vi alla våra barn, nuvarande eller i framtiden kommande lite extra mycket. Ok?
/ia

Man skulle kunna skriva och säga så mycket om det som hänt i Norge. Men det är så stort, så ofattbart att jag inte ens tror jag förstår särskilt mycket. Kan inte ta in. Och jag sörjer över att jag inte kan gråta. Men jag tänker på er.
Och man skulle kunna säga så mycket om att man borde tänka på andra katastrofer också, men det får bli en annan gång.
Men detta lilla vill jag säga:
Ogrundat, men en liten reflektion jag fick igår bara… Man sa på nyheterna om gärningsmannen att ”…han växte upp med sin mor….”. Och jag undrar, hur hade situationen sett ut idag, vad hade hänt med alltihop, om det istället hade hetat: ”… han växte upp med sin mor och far…”. Det kanske inte hade varit någon skillnad alls. Eller så hade det varit all skillnad.
Jag vet inget om denna mans uppväxt. Om den var bra/dålig, lycklig/olycklig. Men jag tror, att rent generellt skulle den här världen vara ännu mycket bättre och mer god och kärleksfull om alla barn fick chansen att växa upp med en mamma och en pappa som gav dem massvis med ovillkorlig kärlek. Om alla barn fick känna sig upp över öronen älskade för precis vilka de är, då tror jag världen skulle sett annorlunda ut.
Ja, såklart det kan gå fel även om man växer upp men en mamma och en pappa, jag säger INTE att ensamstående barn automatiskt blir sämre människor. Men kanske en sämre chans att känna sig hela?
Och jag säger inte att det alltid är föräldrarnas fel att barn blir som de blir när de blir vuxna, men jag tror de har en viktig del i att lägga en trygg grund.
Och jag säger inte att man blir automatiskt blir lycklig bara för att man växer upp med både sin mamma och pappa, dessa kan ju vara förskräckliga människor som behandlar sina barn dåligt och det kanske vore bättre för barnen om de skilde sig åt.
Men ändå… Jag har svårt att se hur barn som är genomtrygga sedan uppväxten sedan skulle begå sådana fruktansvärda brott och massakrer som det som hänt i Norge.
Jag kanske överpsykologiserar allt.
Eller så har jag fullkomligt rätt!
Så för att vara på den säkra sidan så älskar vi alla våra barn, nuvarande eller i framtiden kommande lite extra mycket. Ok?
/ia
Men när du var med mig, musiken slutade aldrig.
-
hejsan svejsan.
sen sist har det varit lite helg. som spenderats delvis hos päronen i Bjurs, varav ingen blogguppdatering. Det har varit en helt ok bra helg. (nämner inget just nu om Norge, kanske sen, för nu ska här skrivas ett enkelt ytligt inlägg....). Jag har äntligen, efter flera år, fått spela minigolf. Och jag var ganska bra faktiskt. Jag har grillat korv. Allt med trevligt sällskap från ungdomarna i kyrkan. Jag har haft en låtsas-semester-dag med pappa. Käkat lunch på stan, kollat in Ornässtugan, fikat kulglass på Torsångs café och kollat på kyrkan där (men när pappa skulle gå på motormuseum valde jag att vänta ute!). Jag har haft filmkväll med tjejerna - Dirty dancing, och filmkväll med Jocke - Stolthet och fördom. Jag har tränat, bl.a. två löpturer och en gång spinning. Lyssnat på Sommar i P1, golf på Tv...Ja då kanske ni förstår varför det varit en bra helg. (som sagt, för mig personligen, tragiskt det som hänt i Norge såklart!)
OCH lite nya grejer med hem till lägenheten: (mamma har öppnat en loppis i våran gamla lada - så därifrån kan man både få namnsdagspresenter samt köpa sig lite fint - och pengarna går till bra grejer, Rumäninens barn. Så den som har lite pengar över, ett exempel på vad man kan ge dem till!)
En bricka med motiv från kungaparets bröllop. Jag gillar kungligheter och rojalisten (eller vad det nu kan kallas??) i mig jublade när jag fick syn på denna frukostbricka.
Köpte en serie med 8 tallrikar med massa fina motiv (bond-jäntan i mig som talar kanske...). De är sånna där som kan hängas upp på väggen men jag tänker ha dem att äta på, som lite omväxling till allt helvitt porslin...)
hejsan svejsan.
sen sist har det varit lite helg. som spenderats delvis hos päronen i Bjurs, varav ingen blogguppdatering. Det har varit en helt ok bra helg. (nämner inget just nu om Norge, kanske sen, för nu ska här skrivas ett enkelt ytligt inlägg....). Jag har äntligen, efter flera år, fått spela minigolf. Och jag var ganska bra faktiskt. Jag har grillat korv. Allt med trevligt sällskap från ungdomarna i kyrkan. Jag har haft en låtsas-semester-dag med pappa. Käkat lunch på stan, kollat in Ornässtugan, fikat kulglass på Torsångs café och kollat på kyrkan där (men när pappa skulle gå på motormuseum valde jag att vänta ute!). Jag har haft filmkväll med tjejerna - Dirty dancing, och filmkväll med Jocke - Stolthet och fördom. Jag har tränat, bl.a. två löpturer och en gång spinning. Lyssnat på Sommar i P1, golf på Tv...Ja då kanske ni förstår varför det varit en bra helg. (som sagt, för mig personligen, tragiskt det som hänt i Norge såklart!)
OCH lite nya grejer med hem till lägenheten: (mamma har öppnat en loppis i våran gamla lada - så därifrån kan man både få namnsdagspresenter samt köpa sig lite fint - och pengarna går till bra grejer, Rumäninens barn. Så den som har lite pengar över, ett exempel på vad man kan ge dem till!)
torsdag 21 juli 2011
Yes of course I miss you and I miss you bad. But I also felt this way when I was still with you
-
fånga en känsla. förstora den 10 gånger. ge det en blank sida och fem minuter.
till någon som fick mig att känna något:
Nån
Som inte borde vara nån.
Bortgömd, glömd och förlåten.
Som är 1000 mil ifrån.
Får fortfarande hjärtat att slå. Ögon att glittra. Munnen att le.
Men låt mig glömma. Dig.
Eller låt mig vara din vän.
Nån.
Som alltid tillhört någon annan.
Som fick mig att tappa andan, bli stum.
Som fick mig att leva.
Att gråta. Besvikelse.
Frustration.
Oåtkomlig längtan.
Du försvinner bort, i minnet, i glömskan, dimman.
Försvann i regnet.
Bort från mig.
Låt det vara.
Men nej. Du hoppar upp ibland.
En röd ruta.
Gubben i lådan.
Och det jag läkt, rivs upp igen.
Hade inga förväntningar.
Så ger du en förhoppning.
Det allra farligaste. Att få en tjej att tro, drömma, hoppas.
Men nej.
Du glömde mig igen.
För jag är bara något. Litet. Avlägset.
Du var stor. För mig.
Du åkte. Såg din ryggtavla försvinna.
Låt mig glömma. Eller kom hit och le.
För alla andra är så bleka. I jämförelse.
Ordagrant.
På alla sätt och vis.
Men kanske var det vackert?
/ia.
fånga en känsla. förstora den 10 gånger. ge det en blank sida och fem minuter.
till någon som fick mig att känna något:
Nån
Som inte borde vara nån.
Bortgömd, glömd och förlåten.
Som är 1000 mil ifrån.
Får fortfarande hjärtat att slå. Ögon att glittra. Munnen att le.
Men låt mig glömma. Dig.
Eller låt mig vara din vän.
Nån.
Som alltid tillhört någon annan.
Som fick mig att tappa andan, bli stum.
Som fick mig att leva.
Att gråta. Besvikelse.
Frustration.
Oåtkomlig längtan.
Du försvinner bort, i minnet, i glömskan, dimman.
Försvann i regnet.
Bort från mig.
Låt det vara.
Men nej. Du hoppar upp ibland.
En röd ruta.
Gubben i lådan.
Och det jag läkt, rivs upp igen.
Hade inga förväntningar.
Så ger du en förhoppning.
Det allra farligaste. Att få en tjej att tro, drömma, hoppas.
Men nej.
Du glömde mig igen.
För jag är bara något. Litet. Avlägset.
Du var stor. För mig.
Du åkte. Såg din ryggtavla försvinna.
Låt mig glömma. Eller kom hit och le.
För alla andra är så bleka. I jämförelse.
Ordagrant.
På alla sätt och vis.
Men kanske var det vackert?
/ia.
onsdag 20 juli 2011
You might have laugh if I told you
-
svåra situationer, på jobbet, privatlivet, vadsomhelst... sånt: det löser sig alltid. på ett eller annat vis. och så växer man av situationen, lär sig av erfarenheten.
livet är en fyndig sak.
/ia.
svåra situationer, på jobbet, privatlivet, vadsomhelst... sånt: det löser sig alltid. på ett eller annat vis. och så växer man av situationen, lär sig av erfarenheten.
livet är en fyndig sak.
/ia.
tisdag 19 juli 2011
i love you, forever.
-
det bästa med lediga dagar är att då hinner man med två-tre träningspass om dagen. idag har jag åkt rullskidor för första gången. resultat: ett skrubbat knä. jag tycker inte om att vara nybörjare. också kört slalombackintervaller för första gången på väldigt länge, hade glömt att den var så brant. haha. har också gått på konstutställning samt tvingat med pappa på folkmusikskonsert i kyrkan. Kulturellt värre. och gått på loppis, handlat lite. haft huvudvärk.
så, nu vet ni allt om mitt liv.
börjar man bli vuxen och mogen när man inser att man tycker väldigt mycket om att umgås med sina föräldrar?
det bästa med lediga dagar är att då hinner man med två-tre träningspass om dagen. idag har jag åkt rullskidor för första gången. resultat: ett skrubbat knä. jag tycker inte om att vara nybörjare. också kört slalombackintervaller för första gången på väldigt länge, hade glömt att den var så brant. haha. har också gått på konstutställning samt tvingat med pappa på folkmusikskonsert i kyrkan. Kulturellt värre. och gått på loppis, handlat lite. haft huvudvärk.
så, nu vet ni allt om mitt liv.
börjar man bli vuxen och mogen när man inser att man tycker väldigt mycket om att umgås med sina föräldrar?
/ia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)