måndag

Måndagar är en tårarnas dag. För att man är alldeles för trött. Och då blir man överkänslig. Men det kan vara skönt att vara lite överkänslig, och få lätta lite på trycket. Lyssna på lite sorglig musik, och tänka på allt som inte gick som det skulle, men som ändå är en del av ens liv. Och istället för att trycka undan det i garderoben så kan man ta fram det då och då, begrunda det, låta det göra ont. Sår behöver luftas för att läka, stänger man in dom så blir dom infekterade, förr eller senare. Så för att läka, tillåter jag mig att sörja..
…över en förlorad vän, dåliga relationer, allt självdestruktivt man gjort, kroppen man hatat, de bortslängda åren, alla de dåliga tankar man tänkt, all nöd man ej kan bemöta. Släpp ut det. Rena mig, så att jag kan ta in det nya friska. Och hjälp mig att försonas.

Jag skrev nån slags dikt eller bön eller nått i fredags. Jag ber:

kom med din heliga kärlek och rör vid mig
så att jag kan förstå
djupet i din godhet
det stora i din kärlek, din totala utgivelse

kom med din oändliga makt, din eviga ande
så att jag kan acceptera
min egen litenhet
och samtidigt min storhet,
i att få avspegla dig

kom, så att jag kan förstå
hur man gör för att älska




och TACK. Tack Herre för att min kropp är frisk och kan bära med mig i vardagen. Tack för hälsa. Tack för allt som lett mig hit där jag är idag. Tack för alla fina människor runt omkring. Tack för att du hör våra böner. Tack för att jag fått chansen att leva ett människoliv. Med den fria viljan. Och med det ansvaret det innebär.


/ Ia.