Ia

jag skrev nått häromveckan. till olivia. jag saknar och tänker. man kan försöka tänka sig in i situationen, men man kan aldrig nånsinn förstå.


det är svårt
att se dina svarta ögon
de brukade vara blå

det gör ont
att höra din tystnad
du brukade porla av skratt

det är svårt
att se din krökta rygg
du brukade stråla av glädje

det gör ont
att inte veta vad man ska säga
inte kunna lova att allt blir bra

men det är fint
att få dela dina tårar
och be till samma Gud.



så tänkte jag och de känns fortfarande så sjukt aktuellt. för aktuellt. den här världen är inte fullkomlig.

Upp 21:3 "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta."


Tack för ditt löfte och ditt ord.

/ Ia.