torsdag 19 november 2009

'


De senaste dagarna har jag bl.a.:
- Spillt ut en mjölkliter på Olivias matta
- Gått vilse (så jag tillslut på nått konstigt sätt kom fram i Stora Mossen)
- Slagit tårna i ett bordsben
- Fått en skåplucka i huvudet (var i och för sig inte mitt fel)
- Varit med om en näradöden upplevelse (obs, stark överdrift!) när jag satte i halsen. Både tekoppen och jag flög iväg.
- Snubblat över en stol i klassrummet

Summan av kardemumman: jag tror jag börjar få brist på fungerande hjärnceller eller nått.



Bra grejer:
- Jag har hittat min borttappade kajal-penna. Halleluja!
- Ikväll är det klassisk konsert här på Betel. Tror de kommer bli sjukt bra.
- Ska kanske till Sälen och åka snowboard med mina finaste Bjurs-flickor över nyår. De blir nog grymt i såna fall!
- Jag har haft trevliga, icke-irriterade, telefonsamtal med både mamma (som kommer hit i helgen) och pappa denna vecka.
- Jag är varken speciellt trött eller stressad eller novemberdeppig. (lite ibland bara) Det är bra.
- Efter ett jotta-besök här så har jag numera spotify på min dator. Sjukt värt och bra. Tack tack. (och jag får då lov att erkänna att killar kan vara bra att ha ibland, typ när man vill ha hjälp med datorer och andra tekniska grejer)
- Jag har fått lite energikickar och städat både mitt rum väldigt noggrant och röjt i vårt Betel-kök. (ser nog snart lika dant ut igen, men men, man får njuta så länge det varar)
- Jag har den äran att få umgås med så bra personer och fina vänner hela dagarna i ända här. Ni är guld värda! (mer värda en guld faktiskt, om man vill märka ord)

Och sist men inte minst: Jag får ha en relation till Han som har skapat hela världen. Och det allra grymmaste är att jag i den relationen slipper bära upp nån mask, fejka nått. Eftersom han ändå vet allt om mig så är det ju lika bra att komma som jag är, med alla brister, all egoism som man inte vill ska finnas där, självföraktet, högmodet och humörsvängningar och allt. Och han hjälper mig att bli en gladare människa. I mig själv skulle jag aldrig klara det, men med lite himmelsk hjälp så går det.
Och det var dagens predikan. Amen!



Och endera börjar jag bli lat.
Eller så börjar jag bli frisk.
Och vilket låter bäst liksom? Så då kör vi på ordet frisk, ok?!
Men det tar sin tid…


/Ia. (som dessutom funderar på att byta namn, så jag faktiskt får heta Ia på rikgit. Det skulle kännas mest naturligt så..)

Inga kommentarer: