------

'
Man går vidare. Vissa fortare än andra, jag har alltid varit seg.

/--
'

"I fädernas spår för framtids segrar "

Jaha, en liten "matchrapport" från steg ett i Vasaloppsäventyret kanske. För tanken är ju att jag nån gång, innan jag blir en gammal kärring, ska åka hela Vasan. Och etapp ett, årets mål, var ju att åka Tjejvasan för första gången, 30km. Hmm, har ju varit lite nervös innan som kanske framgått, haha.

Men såhär blev det: Det var kul och gick bra. Jag startade ju i startled tolv så spåren var i stort sett obefintliga eller jätteuppkörda. Det var ju lite synd, hade varit enklare att köra på i ett jämt bra tempo med bättre spår. Men det får man väl räkna med när man startar långt bak och nästa år, för ja jag är definitivt sugen på att åka igen, så får jag förhoppningsvis starta längre fram. Det bra med att starta så långt bak var att man konstant kunde åka om folk, så det blev man ju lite peppad av.

Mitt mål som jag tyckte verkade rätt realistikst för en första vasa var att köra de tre milen under tretimmarsgränsen. Det klarade jag så då får man ju vara nöjd. (Min tid blev 2h, 37min) Fast jag var bra trött när jag åkte in där i målet i Mora, men så ska det väl vara. Och som sagt, första men förhoppningsvis inte sista gången man skidar igenom det där klassiska vasaloppsmålet.
Ryggen höll, gjorde lite ont men det gick bra att härda ut. Skidorna gick helt perfekt bra, det var jättemånga som hade bakhalt men eftersom jag har världens bästa vallateam (pappa) så gick skidorna galant. Jag säger som Anna Haag: "Jag litar till 100% på mina vallare" haha.
En positiv överaskning var att jag hamnade rätt bra i resultatlistan. Tror jag blev runt plats 620. Nästa gång får man sikta på topp 500 eller nått då:) Och som pappa sa, jag åkte ju fortare än 8200 stycken eftersom det var 8800 som åkte. Helt ok!

medalj var vi allt värda alla tappra tjejer, damer och tanter :)

Firade detta med: en kebabpizza i Rättvik, röja upp köket hemma hos mamma och pappa och sedan kolla på Titanic. för typ hundrasjuttielfte gången, fast det var nåra år sen sist. Men jag ser bara första halvan, tills de krockar med isberget, sen stänger jag av. Jag klarar inte mer, så blödig som jag är nuförtiden.
Aja, idag är jag stel och värre lär det väl bli imorn. Får se om jag tar mig upp ur sängen eller om jag får sjukskriva mig på första vårdcentraldagen.

(och okej, nu kanske jag kan sluta blogga om längdskidåkning för jag antar att alla inte är lika intresserade som jag är)

puss
/ia.

tagga.

så. nu är det hög dags att tagga! värktabletter, linement och en liten osäkerhet på att ens ta sig i mål var inte vad jag hade tänkt mig, MEN skit i det, imorn är det bara att köra järnet och se hur långt det håller.

´det ska bli kul, det är huvudsaken. så är det ju bara att hålla tummarna / be till Gud att ryggen håller, vilket man nu föredrar och tror mest på.

sömn, frukost sen kör vi! pepp!

(och imornkväll är det nog en trött ia som skriver här)

puss & gonatt.
/ia.

You’re on your way now, aren’t you babe?

Jag lider nog av någon sorts cellskräck. Eller rädsla (jag som brukar nästan-skryta över att jag inte är rädd, men men). För när jag duschar så klarar jag inte att dra för draperiet eller stänga toadörren. Det måste vara öppet så att jag kan kolla ut i hallen när jag duschar. För OM någon skulle komma in (ja, jag har ju naturligtvis ytterdörren låst, men ändå…) så ser jag ju i alla fall personen. För det är ju skrämselmomentet man är rädd för. Att någon är utanför duschdraperiet utan att man vet om det, eller att någon är i lägenheten utan att man vet om det, det är ju DET som skrämmer. Resultat: en väldigt blött badrum.

Och på tal om cell. Idag var det cellprovsdags. Alltså = dags att inse att man typ är gammal som gatan. Man ska inte ha mens när man tar provet. Gissa vem som lyckas pricka in det precis en timme innan? Bra jobbat ia.

Och förlåt såna som inte tycker att man ska prata (okej skriva) om att duscha och mens och sånt i en blogg. Eller prata om det överhuvudtaget. Men jag tycker det är tråkigt att vara pryd. Eller hur Madde & Arvid (som var de på Betel som var mindre sex och intim-pryda än mig, visst? ;) ) Sånt hör ju till livet liksom.

Livet ja. Igår hade jag en sån där bara-glad-av-ingen-speciell-anledning-dag. Tacksam över att få vara vid liv. En dag när Gud känns nära och inte långt bort. Fast jag tror Gud är lika nära precis jämt. Det är bara det att jag inte alltid är det. Springer bort, springer vilse, stressar förbi med blicken i marken. Hade en jättefin skidtur, det gick ganska bra och jag bara njöt av att få vara ute i oerhört vacker vinternatur. Fast mycket tror jag det berodde på den oerhörda frid jag fick när jag hittade en Taizé-skiva på Spotify som fick gå på repeat hela förmiddagen när jag pluggade. Och jag minns när man nån gång ibland gick på sinnesrogudstjänster i Bjursås kyrka. Säga vad man vill om Svenska kyrkan och deras politik, men själva kyrkorummet, akustiken, konsten, det gammeldagsa som gör att man känner nån sort historisk högtidlighetsanda… Whatever, jag vill åka till Taizé nån gång. (Det är ett kloster i Frankrike).

gamla fina Bjuuuuuuurs-körka

Det var igår. Idag är ja ett fån. Igen. Men det gör inget. (Och sugen på att supa är jag också. Men såklart gör jag inte det. För det är inte vad jag vill egentligen.)

Gonatt
/ia.

---

'
Min brandvarnare fungerar. Sånt märker man när man ligger och stirrar i taket.

/ia.
'

okej, min tes kanske var fel. men det var ju också skönt att höra:)

och lite annat lugnande: prestationsångesten inför tjejvasan har lindrats något. Jag åker väl dit och gör mitt bästa och får försöka vara nöjd med det, helt enkelt. (hoppas jag har den attityden på lördag förmiddag också). Enda dumma är ju ryggen, jag brukar ju aldrig vara skadad och så prickar man in det lagomt till nu. Men har ju nåra dar på mig att bli bättre.

jag på lördag. haha.

och stackars stackars lilla Elsa. (sjuksystrarna vet vem jag babblar om). Grät en skvätt när jag kom till slutet av berättelsen om den gamla lilla damen. Jag har blivit så blödig, haha. Men det är ju skönt att man har lite empati ibland. Mer nu än förr, det är skönt. Fast uppgiften är jobbig, ni vet sådär så man hittar en massa ursäkter att göra typ allt annat än det. fast jag gillar tanter. och farbröder. det gör jag, väldigt mycket.

så otroligt vacker. vackrare än den vackraste fotomodell!

/ia.

I wonder as I wonder.

En liten undring bara:

Varför skriver tjejer alltid, på bloggar och facebookstatusar och sådant, att de ätit lite mat, lite lunch, ska laga sig lite middag osv? Räcker det inte att skriva att man ätit eller ska laga mat? Måste man poängtera att det var lite? Är det fult, speciellt som tjej kanske, att skriva att man ätit mycket mat, mycket lunch??? Har aldrig sett en kille som ätit "lite mat". Eller är det så att det överhuvudtaget som tjej är fult att äta mycket? Är man inte tillräckligt "fin" då?
Ja såna här funderingar kan man lätt snappa upp när man blivit medveten om vad som sägs och skrivs i ämnet mat. Och nej, samhället är inte enda orsaken till störd matsyn hos många unga tjejer, MEN har definitivt en stor del.

Idag har jag ätit en alldeles lagom stor middag. Lax. Mums.

puss.
/ia