igen.

ja kan ju lika gärna göra två inlägg på en gång medan jag håller på. Så slipper jag ha dåligt samvete på ett tag :)

Nä men kan ju lägga ut danstexten till Majas dans så de blir lite poetiskt här också inte bara massa vardagsbabbel om mitt liv och vardag. (så kan man ju ge ett sken av att vara lite djup iallafall).


Som ett springande barn
på en sommaräng
ett barfotabarn

så var det när du kom till mig


men åskmolnen hopas
kryper närmare, omsluter mig tätt
så stort, så mörkt
och luften blir min fiende,
ett springande barn – allt för att inte kvävas

så var det när du ville äga mig


som ett stilla sommarregn
kom befrielsen
tvättar mig ren,
och om igen skapas mitt liv på nytt

så var det när jag slog mig fri


men som för en vissnande blomma
så kommer höststormen
den river mig i bitar, för mig bort med vinden

Jag behöver din kärlek i min fria ensamhet...


/ia.

//

väldigt dåligt med uppdatering här nu. men ja kommer inte på nåt roligare att skriva om än lite livs-uppdatering. så här kommer den:

- i onsdags hade vi basgruppskväll/middag hemma hos vår lärare Ann. Mycket bra. Så fint att komma till ett rikigt hem. En berörande kväll som slutade med ett fint nattsamtal med Olivia. Bra.

- i fredags var det en tjej här och berättade om sekter, hon hade själv varit med i en kristen sekt här i Stockholm. Mycket intressant och nyttigt att lyssna på. Sen har jag afrikans dans i valbar kurs, assvårt för en fotbollsspelare utan kordination, men kul. det hade vart grymt att kunna dansa. och fredagen innebar ett nytt väldigt fint samtal, denna gång med Helena. Fin människa!

- i lördags skippade jag träningen pga. lite halsont och begav mig istället ut på picknick, ett bra beslut! Jag, Madde, Olivia och deras kompisar David och Elsa satt på klipporna på Skeppsholmen med utsikt över Djurgårn och Grönan. Nice! (iaf när solen var framme, haha). Sen gick vi in till stan och Lisas vernissage. Duktig fotograf!
Sen blev det hockeyfinals kollning och mat och film. Lugn hemmakväll helt enkelt.

- Söndag var en mycket bra dag! Började med en fin morgonpromenad i solen, sen blev det korskyrkan med Lisa (mycket bra predikan!) och sen begav vi oss till söder och en gudstjänst till, på frälsningsarmen. Dansarna dansade och jag läste en liten egenskriven text till Majas dans. Tror de blev rätt bra.
och sen stannade vi kvar på söder och hade tjejmiddag på nått mysigt ställe.. Åhh vad jag kommer sakna Stockholm, vackra stad!

Sen månadg och tisdag har det blivit en massa fotboll, både med Betel-gänget och korpen med psykologerna. Fotboll är så sjukt kul och jag blir så glad av att få spela.

Så, nu har ja ju skrivit en massa iaf, även om det inte var det mest intressantaste jag gjort. Men men, ni ser ju att ja lever iaf.


och jag bryr mig visst.


/ia.

¨¨

Ibland känner jag mig som ett egoistiskt svin.
Och det värsta är att ibland är jag ett egoistiskt svin.
Men det bästa är att Gud vet hur det är att vara människa. Och han vill veta av mig ändå, med mina fula sidor. Och jag tror dessutom många människor också vet hur det känns.
Jag är inte perfekt. Vi är inte perfekta. That’s it.


Har ingen skrivlust, får liksom inte feeling. Men jag låter det vara. Det kommer väl när det kommer.

Jag njuter av solen när jag kan. Jag har halkat in i ett korpfotbollslag som på ett bananskal. Skoj, fotboll är skoj! Och har också redan blivit värvad till frizonfotbollen, karriären rullar på bra nu :)
I söndags gjorde jag och Madde (och lite Markus) en dag i Stockholm. Shit vad jag kommer sakna den här stan. Det är så vackert. (och alla fina människor!)

Imorn är det basgruppsmiddag hos Ann. Jag ser fram emot.

Och ja lider med stackars Jess som inte får spela fotboll förren i höst. Jag hade blivit galen om jag inte fick träna som jag ville. Krya på dig gumman!

Idag blev de spinning + gym. Träning är kul.

Jag har fått världens konstigaste dialekt, typ blandning av dalmål, småländska och stockholmska. Så det finns ju vissa fördelar med att komma hem i sommar igen.

Ska nu sova bort frustration över situationer som man inte vet hur man ska ändra på.
Gonatt.

/ia.

¨¨

Tack Gud för att du gör mitt liv meningsfullt. Genom de människor och den värld du har skapat.
och Tack för att jag slapp restskatt i år :)


/ia.

++

En text jag INTE skrivit själv. Men som jag förälskade mig i redan första gången jag läste den, typ 2006. Att läsa den berör mig fortfarande och jag tycker den är lika bra idag.
Så då måste jag ju bjuda med mig;


Du måste finnas

När jag var liten var min vanligaste bön
”Tack för att du finns Gud”
En enkel bön fylld med trygghet
och hopp följt av ett leende.
Men Gudsbilden förändras med åren,
av erfarenheter, möten med människor
och insikten om mig själv.
Nu somnar jag med den skräckslagna
”Du måste finnas Gud”

Jag faller och det finns ingen som tar emot.
Inget någonstans som ens avslutar min tomhet.
Håller mig i kramp hårt hårt fast i Hans mantel.
Skriker nej, nej, nej.
Du måste finnas!

Vet att om jag en dag verkligen inser att Gud inte finns,
att jag då för alltid kommer låta mig vaggas in i det
lugna mörkret av meningslöshet.
Tänker att där min ångest och andnöd blir
en naturlig del av omgivningen,
där jag kan få vila.

Men trots att det är verkligheten som gör mig så illa
så är det också den som får mig att andas. Igen.
Att dra ett ytligt andetag
trots att det gör så ont så ont.

När det inte finns någon framtid eller
hopp eller mening
då går man sönder.
Det är därför jag måste tro.
Inte som en verklighetsflykt.
Nej, just på grund av att jag har sett verkligheten
och lever i den, måste jag tro.
Det måste ju finnas en framtid.

Glimrande evighetsstunder.
Vackra toner som pärlar.
Lilla livet långt där inne.
Fjällutsikter och
kärlekssmekningar på min hud.
Det måste finnas!
Du måste finnas!


/ ia.

--

man vill så mycket. men orkar så lite.

/ ia.

´´

Hjälp! Har just upptäckt att vi inte har någon hårblås i detta hus (min är kvar i Sthlm). Jag tror att världen går under....


och så har ja visst tackat ja till min sjuksköterskeplats i Falun till hösten.
Januari 2012 hade ja tänkt att bli en fri människa igen. hejdå!


/ia.