yeah

igår frågade en pappa till en patient om jag spelade innebandy.
idag när jag gick in till en patient var bland det första han frågade om jag var skidåkare.
senare på dagen frågade en tredje patient... om jag spelade innebandy..

sjutton, ser jag så vältränad och sportig ut eller? haha
men nä, innebandykarriären var kort och skall inte återupptas.

kärlek /ia.

jag tänker alltså finns jag

jag vill säga något vettigt. men när ska man ha tid för det? klockan är över halv elva och jag ska upp strax efter fem.

idag har jag träffat Joakim, my-best-friend. jag saknade det så länge och nu har jag insett att jag har det. kommer ihåg att det var min önskning till jultomten ett år, haha. att få ha en bästa vän. 
en bästa-vän är en sådan som lyssnar på ens världsproblem och sedan tar ner en på jorden genom att skratta och konstatera att man är en tjej. en tjej i allra högsta grad, med tjejiga problem.
att få skratta och bli lätt i hjärtat. det är sådant man har bästa vänner till.

tack jultomten.
eller tack Gud....?

ja, jag skriver inte så mycket om Gud nu. inte så mycket som jag skulle önska iallafall. för det kräver tid och inspiration och flow.

men jag TÄNKER mycket på honom. nästan jämt. så hjärnan knakar. ibland blir jag inte riktigt klok. så då jag får träna på att vila. vila i glädjen och tryggheten och vissheten och kärleken och att jag inte fattar allt, aldrig kommer fatta allt,  och att jag inte fattar hur man ska leva sitt liv.

och det är coolt. trots att jag failar så himla mycket får jag vara med i Guds laguppställning ändå. får vara med på spelplanen. han litar på mig, trots att jag strular till det och är som en liten uppkäftig skitunge. som tror att jag kan själv. 
ja det är stort. att få chans, på chans, på chans. och vi kommer nog aldrig ens ana hur mycket han vill oss väl och hur stora planer han har för oss och vi kommer aldrig ens se alla de snedsteg vi tar som han får lov att ha överseende med och förlåta oss för. för att han älskar oss och han älskar att vi har den fria viljan och måste välja honom.


och så tänkte jag säga att jag idag fått ett sådant där erbjudande som man borde bli superglad av. om man letar efter trygghet. (om man är normal?) om man däremot letar efter frihet känns det mest scary. men det blir bra, det blir fint, det ordnar sig!

och att imorn få ha torsdag, fast ha fredag, att få helgfeeling och få vara ledig fre+lör. att få längta efter någon och veta att det bara är timmar kvar...tills man ska drunkna litegrann. det är fint att få ha det så.

kärlek! /ia

när vi har allt vill vi ha mer

tänkte på en sak när jag gick ut från jobbet (sjukhuset) häromdagen: här går jag ut, tar helg, är ledig och fri. många andra som går ut genom de här dörrarna är långt ifrån fria. de är bundna i sjukdomar, bundna i sina egna kroppar.
de kan inte lämna det sjuka i dörren, utan måste släpa med det hem. den där sjukdomen, skadan de inte har bett om. men drabbats av ändå. det tar aldrig paus, aldrig ledigt, aldrig helg.

det är så sjuuuukt TACKSAMT att få vara fri och frisk. man glömmer ofta det.

kärlek! /ia

dråpligheterna:

igår efter min sväng om på gymmet ställdes jag inför detta smaskiga dilemma: ta mig underkläder nästan-helt-genomvåta av svett eller ta på mig underkläder helt-genomvåta av en utläckt vattenflaska i väskan....
delikat! 
(jag valde alternativ nr 2!)

i söndagskväll när jag skulle köra hem från Micke så startade jag bilen, gick ut och skrapade rutorna.... utan att tänka på att lägga i handbromsen, stod ju platt trodde jag. men icke sa nicke, bilen började rulla....OCH smartskaft som man är så gör man ju det första/bästa man kan för att få stopp på eländet: sätter dit foten bakom hjulet. bilen stannade och min fot blev blå, haha

i dag skulle jag ner en snabbis på stan (Apoteket, hehe) och i snön och i en nedförsbacke.... svisch sa det, och så låg jag där på arselet. mitt på stan. fint! :) hann inte ens reagera och ta emot mig, tur man är ung och smidig ;)

och idag är en märklig dag.
första gången sedan jag kom hem från Indien (27nov) så åkte jag direkt hem från jobbet när jag jobbat dag. ingen träning alltså. OCH jag ska inte träna nu heller (har för ont i benen/röven sedan passet igår) utan vara HEMMA en hel kväll. 
Ha! det var så längesedan att jag inte ens kan minnas vad man gör? läsa en bok?

nädå, det kan nog vara bra. jag lagar mat åt mamma och pappa (ugnstekt falukorv + potatis åt dem - en matig sallad åt mig;) )
jag plockar tvätt och ska diska. sådant där jag blivit bortskämd med att inte göra så ofta - det riktiga livet alltså.

har dessutom gjort min egen eld i vedspisen idag - jag är stolt. sånt där jag borde lära mig men har en alldeles för händig pappa - så jag själv inte lärt mig ett piss. men ska försöka bli en praktisk, händig liten fru. (men inte så mycket som syrran - nån måtta får det vara - nån utav oss måste ju spela den fina stadsfröken av oss - inte för mycket smuts under naglarna liksom!)
(jag drömde en gång om att bo i New York - gör jag det fortfarande?)

ja rätt skönt att bara softa lite. som pappa sa, det märks inte så mycket att jag bor här eftersom jag mest bara sover hemma.

också nice att få lite tid att blogga. nu sitter jag här iförd den perfekta bloggklädseln: mysbyxor, tredubbla (!) raggsockor, mjukiströja+ mammas sticktröja ovanpå. heh.

tårt-lördag på 86-års kalas. nice! 

vad ska jag mer säga? 
jo, att sådana här kvällar får man tid att bocka av nångra punkter på to-do- listan. skriver viktiga mejl, jag har nämligen (kanske) något nytt, stort, på gång i mitt projekt: 'jag-inbillar-mig-att-jag-måste-rädda-världen' haha.
nädå, ni vet väl att jag tycker det är viktigt att göra meningsfulla saker. det här kan bli en sån grej.
och nu fick ni bara en teaser ;)

puss, nu ska jag ut och powerwalka lite. helt motionslös kan jag ju inte bli idag.

kärlek! /ia.

förresten, jag behöver väl inte ens säga att jag ÄLSKAR att det snöar! :D 

here we go again

Liiiite komiskt tyckte jag det var, med tanke på förra inläggets rubrik, när jag på måfå slog upp ett bibelord i morse. detta var vad mina ögon landade på:

'Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött. '

ha. Gud ÄR fyndig och rolig.

veckan som gick hade jag tanken att jag skulle prioritera att göra andra saker än att träna. det landade ändå på fem pass. hoppsan, jag är nog lite beroende ändå. och jag gillar't.
träningen är på något vis som en reservplan. om allt annat skiter sig så finns det liksom där.

nu hinner jag inte skriva mer, ska löpbanda+gymma innan jobbet.
see you!

/ia. 

om mitt stenhjärta fick bli till kött

utav den bibeltext jag läst denna vecka är det något som bränt till lite extra mycket:

'Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom? ' 1Joh 3:17


och är det inte precis så jag (vi?) gör. ofta.

till exempel när vi struntar i och bara rusar förbi tiggarna på gatan.

det är så lätt att göra någonting enkelt till någonting svårt. det är så lätt att vi försöker bli teologer istället för att försöka följa Jesus. 
det står ju där, svart på vitt, hur enkelt som helst, att vi inte ska stänga våra hjärtan för de som lider nöd.

men istället vill vi reda ut och förklara. söka kunskap istället för att försöka få ett ödmjukt hjärta. vi (också jag!) är bra på att hitta förklaringar och ursäkter såsom: 'Hur vet jag att uteliggaren inte köper sprit för pengarna'. Eller 'människor borde inte vara så fattiga att de behöver tigga i ett land som Sverige - då har de gjort något så att de får skylla sig själva' eller 'vi har ju ett socialt skyddsnät i Sverige, med soc, försäkringskassa osv osv, alltså är det staten som borde ta hand om dessa människor'

Men tills dess då? Tills staten har tagit hand om dem? Till dem som inte klarar av att leva under det sociala skyddsnätet? Till de som är så fast i sitt alkoholmissbruk att de inte klarar av att köpa något annat än alkohol för pengarna, för att bedöva abstinensen och hungern och ångesten...?


jag får ont i hjärtat och jag skäms varje gång jag, med alla mina pengar, kläder, prylar, jag med min enorma frihet att göra vad jag vill med mitt liv, vänder bort blicken från dem som är fast. fast i skit och elände. när jag blir hård och kylig och fäster blicken rakt fram och inte låtsas se....

... ja då skäms jag.
skäms över att kalla mig kristen.

för det är ju så himla enkelt. egentligen.

vi ska inte stänga våra hjärtan för dem som lider nöd.
om vi har två skjortor ska vi dela med oss åt dem som ingen har. 
ge åt dem som ber dig.

det står så.
enkelt.

vi gör det svårt.
putsar lite mer på vårat ego. egot vi inte ens låtsas om och erkänner att vi har.

gulleplutten jag fick träffa igår

kärlek! /ia

These days I'll walk with you

sådana här dagar...

sen jag kom hem från indien har ju den där ätstörningsgrejen varit bättre än någonsinn. näsintill-i-princip-helt frisk. inga konstiga tankar, ingen mat-ångest. (halleluja, så.himla.skönt. ) lite mycket träningspress ibland, men det kan jag leva med.

MEN.
helt bekväm med den här kroppen som har några kilo mer än vad den hade under sjukdomstiden är jag inte alltid. det är inte alltid kul att se hur man har förändrats och inte riktigt gilla den förändringen. jag jublar inte av glädje när vissa av mina gamla kläder sitter så smälltajt att de inte går att ha. har man haft vikt-fobi i några år så går det inte på tre dagar att bli helt fri från den.

DÅ.
är jag så glad och tacksam, ja som en riktigt välbehövlig välsignelse, en må-bra-pushning och underlättande att jag har förmånen att nästan dagligen ha en liten fågel som viskar bra saker i mitt öra. som säger att jag är fin. som uppskattar den där kroppen jag själv ägnade flera år åt att hata. som tar på mig och läker mig. en beröring som gör det varmt ända in i hjärtat.

just när jag vacklar.
när jag är på väg tillbaka i det där självföraktet, kroppsföraktet.

då säger han de där orden.
tar på den där huden.

och det räddar mig.
det räddar mina tankar från att hamna alldeles snett.
de dumma tankarna hinner inte få fäste innan jag rätas upp igen.

för även om jag inte förstår det själv, även om jag inte fattar varför.
så finns det en famn att landa i.

det är stort och det är tacksamt.
en gudagåva.

kärlek! /ia.