----

okej.

Två säkra vårtecken har inträffat idag:

idag, den 12 februari, har jag, Lena-Maria Lindström, tagit bort min adventsljustake för denna jul-säsong. Ja jag är en hopplös julromantiker så detta är ett stort, och lite sorgligt steg. Men jag har nog insett trots allt att julen är slut nu... och det kanske börjar bli vår. Så puts väck med den!

och, jag har inlett "svartpåenkvart" säsongen. Vilket innebär att jag gick ut utan smink, trotsade sjuk-blekheten för att kanske eventuellt kunna jobba på att få lite solfärg i fejan istället. Och då försöker jag underlätta med detta "svartpåenkvart" klet. Som är någon sorts tallbarrs-olje gegga som man kan inhandla sig i t.ex. Österrike. Man blir skitfettig och luktar skog. Men vad gör man inte för att försöka få en fräken eller två på nosen. (och idag så tyckte jag allt solen stekte på fint i skidspåren. underbara dag!)

och sen en mycket trevlig kväll hos Zara. Kvällströttheten och att det är så sjukt kallt gjorde dock att det blev nej-tack krogen för mig. Bra det, så jag kan ladda för ev. mera skidåkning imorn. och hoppas på pappa-fixar. Denna gång: pappa-fixar bilbatteri.
hoppas också på en natt utan dessa kalla fötter/ben. för då somnar jag inte ordentligt förren framåt småtimmarna, när tempraturen i fötterna stigit lite. skitdumt ju.

puss.
/ia.

söt som socker.

*

Gott. Men hur mycket?

Okej, nu tänker jag vara lite elak. (?)

MEN vad säger det egentligen om oss svenskars vanor –( och kom ihåg att övervikt och fetma faktiskt är en av våra största folksjukdomar , och ett hälsohot, och inte något jag subjektivt tycker illa om, viktig skillnad!) när man inför en tenta som tar ca 1 timme har med sig följande: en drickyoghurt, en redbull, en 0,5L cola, en banan, samt två godispåsar. (ha, helt crazy ju??). Okej, personen ifråga åt visserligen inte upp allt. Men mentaliteten att man ev. skulle behöva allt detta på en eftermiddagstenta, även om det skulle ta något längre än en timme, nästan skrämmer mig. För man har väl, förhoppningsvis, ätit lunch innan. Och att man skulle skriva bättre tentaresultat bara för att man ger kroppen och blodet en sockerchock tror inte riktigt jag på. Snarare tvärtom? Begochdalbane-blodsocker är nog inte speciellt hälsosamt vara sig för knoppen eller knoppen.

Nej jag är ingen hälsoexpert. Nej jag vill inte vara en viktig-Petter. Nej jag vill inte vara duktiga-ia som alltid ska vara så j**** nyttig och inte unna sig ett skit. Jag unnar mig. Jag fattar att man vill ha med något som får upp blodsockret till en tenta, om man blir trött och mosig i huvudet.

Men det är skillnad på att ha med sig något och ha med sig ett halvt kylskåp (och bara socker typ). Och jag är inte ute efter att klanka ner på och döma den enskilda personen ifråga. Men det är ju faktiskt ett faktum att övervikt och fetma är farligt. Man kan få följdsjukdomar som högt blodtryck, åderförkalkning m.m. som i sin tur kan leda till kärlkramp och i värsta fall hjärtinfarkt såsmånigom. För att inte tala om hur diabetes typ 2 ökar och sjunker i åldrarna.
Det är skillnad på att kunna unna sig saker och att äta sig till livsstilssjukdomar.

Jag vill i alla fall inte ha diabetes och hjärtproblem när jag är 50. Visst såklart man kan bli sjuk ändå, men man kan ju i alla fall göra vad man kan för att få vara så frisk som möjligt.
Och precis som rökningen och alkoholen kostar samhället en massa pengar, så gör ju välfärdssjukdomarna som fetma det också.

För min del: höj gärna skatten på tobak, snus, godis och skitmat.

”Lätt för dig att säga” Njae… vanor är något man arbetar fram. skitsvåra att bryta, jo. Men ibland bör man nog ta medvetna val, hur man vill ha det med sin hälsa. För det är man själv som väljer, ingen annan kan göra det åt dig. Så man kanske bör tänka till på vad och hur mycket man egentligen stoppar i sig, innan det är för sent…
Fast ibland bör man nog bara skita i allt sånt, gå på känslan och äta nått göttigt : )
Men i lagom mängd.

Halshugg mig, eller nej hellre, argumentera emot om ni inte håller med.

Puss.
/ia.

--

'
....I like the way it hurts...

''

jaha.

man utvecklas och lär sig ju äldre man blir.

något jag inte klarade av får några år sedan men som jag har lärt mig nu:
jag kan gå på "bås-toaletter". (även om det såklart fortfarande är trevligast med avskilda).
men jag klarar av det.

stort. vilket livsavgörande framsteg.
ha!

(och tror faktiskt inte omgivningen skulle dö av att höra när jag kissar. man överlever sånt. dropp, dropp, dropp. ganska naturligt. ibland hör jag när andra kissar. och jag dömer dem inte som dåliga människor för det. och vill ni veta en hemlighet medan vi ändå är inne på ämnet: ....tjejer bajsar. jo det är sant! )

/ia.

put me to rest, lay your head on my chest. hold my hand when you leave. don't wake me up just to see how you say goodbye

är inte lika frekvent uppdatering här just nu. men det ska ni inte sörja över, för det beror mest på bra saker. Det finns inte så mycket tid till att blogga. Eller tid till att få inspiration iallafall.
och ja, det är bra.


Jag är glad.
Nej, jag är inte kär. Nej, det har inte hänt något speciellt just precis nu. Men det liksom bara flyter.

I höstas var det mörkt. Tårar. En massa tid att bara ligga på sängen och kolla in i väggen eller taket. En massa tid att känna sig ensam. Liten och lessen. Helgerna är värst. Vardagen funkar bra liksom, då kan man fördriva tiden med att träna. Men att sitta sysslolös nästan en hel helg... fan vad man känner sig ensam då. Och man inser att det kostar. Att inte längre vilja festa. Men inte heller längre vara omgiven av Betel-vännerna, likasinnade.

MEN det hände grejer. Vände. På flera olika plan. Nästan samtidigt. Och nej, jag tror inte på slumpen. Jag tror på Gud. En Gud som hör böner.

OCH
nu...


den här helgen till exempel. Hade tänkt det vore skönt att ta det lite lungt. MEN det har liksom gått i ett. Med massa olika små trevliga aktiviteter. Och då gör det liksom inget att jag kanske inte hinner diska, eller sticka så mycket på mina raggsockor, haha. Eller plugga ("äh, det löser sig"). En sån skillnad. Och då blir det också skillnad på hur man mår.


Har hängt med goa kids (okej, typ 17-åringar) i kyrkan. Har fikat med fina fina Maria (som alltid gör mig glad), har åkt längdskidor i perfekt väder (och slapp skit-Lugnet nu när jag har bil och kunde åka vid Stångtjärn istället - så mycket roligare). Har haft en väldigt trevlig tacos/filmkväll hemma hos Hanna&Andreas (skit i småland och stanna här! :) ), kyrkan igen, picnic i en solig Åsbobacke, mys och skratt och lite vettigt välbehövligt prat och ett långt fint samtal med bästa Madde och tillslut lite lugn egentid. och har en kropp som nästan-fungerar när den inte är helt utpumpat trött. Tack. En nästan-perfekt helg.

puss!

och jag ser en röd tråd i det här. man mår bra av att umgås med människor man tycker om. det är meningsfullt. och jag blir så arg på mig själv att jag fortfarande kan känna för att välja bort sådant för att det kan innebära att man tränar lite mindre och äter något mer. inte har hundra koll. (kan ju bli lite knäppt när man inte riktig kan planera. som att jag åt mat tre gånger igår. och ingen gång idag. men shit happens, jag dör liksom inte för det)

och jag uppskattar så varje gång jag får skratta. varje gång jag ler. för jag tar det inte förgivet. inte alls. det är en gåva att få känna glädje, att få skratta. och jag ÄLSKAR det.
och då kan man faktiskt se att det gjort nån nytta med alla dagar jag förstört genom att vara sur på mig själv, alla dagar med självförakt. det gör att jag uppskattar skratten så mycket mer.

och igen. Jag är glad. Och igen, nej jag tror inte på slumpen. Jag tror på Gud. En Gud som hör böner. Om man specifikt ber och blir bedd för, för glädje, på t.ex. en torsdag, och sen får en helg som är nästan helt uppfylld av glädje. Gädje både utifrån, given till mig av andra människor, och en glädje innifrån som liksom bubblar. Då kan den där slumpen ta och stoppa upp sig i arslet. När man har en Gud som vill kärlek.

och mitt munsår samt nässår (shit det varade ju i månader typ - men nu har jag ju iallafall lämnat öron-näsa-hals baskiluskerna) har nästan läkt. Halleluja liksom, haha.

och nej, jag inbillar mig inte att man kan surfa på en glädjevåg jämt. Men jag vågar sticka ut hakan och säga att tycker jag faktiskt förtjänar det. Förtjänar att vara glad. (så väck inte upp mig ur den här bubblan - än).
Alla förtjänar att vara glada. (i lagom dos - så man uppskattar det glada)

wiiho, hon ler... !

puss och gonatt.
/ia


och ps. det allra bästa, allra gladaste, allra coolaste, fröet av glädje som ja numera alltid kan plocka fram, det har jag inte ens nämnt. än. för det är en hemlighet. ds. (nyfikna va? hihi. )

och gosch vilken himla berättelse det här blev. (kanske var mitt återhållna bloggande som tog igen sig precis) håll till godo den som orkade läsa ända hit ner. och kommentera gärna. ni är sjukt dåliga på det. men det är jag med. så man får vad man förtjänar.

/ ia igen.

--

'

Gud som haver

barnen kär

ser till mig

som liten är

vart jag mig

i världen vänder

står min lycka

i Guds händer

lyckan kommer

lyckan går

Gud förbliver

Fader vår

/ia.

'

och jag vet vart du tar vägen när du är ensam i din säng

'
och jag är typ helt åsiktsbefriad just nu. foglig och lam kanske?

och det liksom bara rullar på. dagarna går. det mest intressanta jag varit med om på sistonde är väl kanske att jag lärt mig hur länge en spermie kan överleva inuti en kvinna. och hur länge den kan röra på sig. (det är sånt som fastnar i min hjärna, haha). Nejdå, skolan är kul nu. Eller kul och kul, men intressanta föreläsningar. Om graviditet medmera.

Fast jag förstår inte. Jag sover nästan åtta timmar varje natt. Skolan är i lite lugnare tempo just nu, ofta föreläsningar halvdagar bara. Jag har tid att träna nästan varje dag. Jag är singel och bor i lägenhet. Har lagomt mycket egentid, lagomt med socialt liv. Kunde liksom inte haft det mer förspänt. Och då känns det så sjukt bortskämt att klaga över hur trött jag är. Med det är som att bli klubbad. Idag känndes det nästan svimfärdigt trött. Som att man inte är i sin egen kropp. Och då förstår jag som sagt inte hur det ska vara att ha barn, hus, jobb och massa saker att tänka på hela tiden och massa stress och massa måsten. Hur klarar man det? Jag ryser bara jag tänker på det.
Men om det är järnbrist som spökar så har jag iallafall försäkt optimera mig idag: blodpudding med apelsin till efterätt. Järn + C-vitamin. dunderkur? hoppas.

så, färdiggnällt!

bra saker: har äntligen kunnat hälsa på Maria idag. Eftersom jag har biltillgång. Som beror på att mamma brutit handleden, vilket ju inte är så kul förstås. Operation idag så jag var en duktigdotter och hälsade på henne på ortopeden sen, gick till kisoken och handlade tidning och choklad sådär som man gör när man är en snäll anhörig, hehe. och träffade även Jojjsan på hennes nya jobb. Och mammas handled gör även att jag får soloåka tjejvasan. Tur pappa ställer upp på att vara sparringpartner nu innnan iaf. (fast åkningen går dåligt!). Startled tolv av fjorton. Kanske man kan köra förbi en och annan tant förhoppningsvis iallafall.

Lyssna på det här: Jag åker längdskidor, på min fritid så gillar jag att läsa, sticka, sy. Jag har slutat supa. Jag klär mig hellre bekvämt än snyggt. Har funderat på att sluta bleka håret. Går i kyrkan. Börjar tycka det är roligare att gå i inredningaffärer än klädaffärer. Förfest är roligare än krog. Gillar att mysa med familjen. Med mera.
SHIT, vilken helylle tjej jag blivit. Kunde ju lika gärna varit 80 eller nått. Eller 40 kanske. (fast nån ungdomspoäng kanske jag kan plocka fortfarande, som t.ex. att jag inte går ut utan mascara eller nått. och jag gillar att köra fort. och hög musik. det finns hopp!)

Men men. så är det och jag är rätt nöjd. Och lite galenpanna finns det kvar därinne. Behöver lite hjälp att locka fram henne bara. haha.

och det här blev rätt långt och intetsägande.
puss & gonatt.
/ia.