Jag har två saker jag skulle vilja uppleva, innan jag dör. Sådär så att jag känner att mitt liv är fullbordat. Två saker som jag tycker alla människor ska få ha varit med om, men som jag ännu inte fått upplevt. Att:
· Svimma
· Blöda näsblod.
För även om jag är lite yr allt som oftast, och kan snyta lite blod på vintern sådär, så händer inget mer. Det blir liksom aldrig på riktigt. Och vad vore ett helt liv utan att få vara med om något sånt här rätt allmänmänskligt? Då missar man ju något stort. Kanske kan man få va med om båda på samma gång? Om man blir slagen så hårt på näsan så man blöder massa näsblod så man får så lågt blodtryck så man svimmar? Nån som vill ställa upp?
Ja, svimning och näsblod…
…när jag gjort det, kan jag dö lycklig, och vetat vad det innebär att vara människa.
HA!
/ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
lördag 18 december 2010
torsdag 16 december 2010
--
en av de bästa känslorna jag vet....;
när man kommer hem, hem till sitt eget hem, och känner att man kan andas ut.
ostressat. lungt och skönt. inga måsten. ingen tidspress. inget skolarbete precis just nu (= man kan skjuta upp ditt till sista kvällen precis som vanligt). Rätt lugn över uppgiften efter seminariet idag. Glad över fina nya klasskompisar. Bestämd vilodag så ingen träningsångest. Det börjar skymma, man kan tända ljus och ljusstakar och julstjärnor och jag bara känner hur jag älskar december och tiden innan jul. fridfullt. och mitt eget hem, där jag bestämmer själv om det ska vara välstädat eller inte. om mina strumpor ska ligga lortiga utslängda över hela lägenheten, eller inte. om jag ska diska nu, sen eller aldrig. hur hög och vilken sorts musik jag spelar. när jag med gott samvete kan sätta mig vid datorn och bara göra struntsaker. ta av mig allt vad jeans, smycken och luggar som hänger i ögonen heter. sätta på mig fula långkalsonger, tofflor, en knut av lortigt hår på huvudet. får vara för mig själv, behöver inte höra av mig till någon, inte svara i telefon om jag inte känner för det. får fina julkort (tack Kristin!) som gör mig glad. inte ont i bröstet (för att jag är så extremt dålig på att hantera stress, bra inom det yrkesval jag gjort, verkligen! kommer ju få hjärtinfarkt innan 25-års dan typ). kan ta en lugn promenad i massa nysnö. skymning. mörkret gör mig lugn. kan se fram emot en trevlig kväll och julfest med några av de bästa människorna jag känner. kan läsa en vanlig bok om jag känner för det, istället för plugg. ledig dag imorn som känns rätt fri. försöka sova, tvätta lite, kanske köpa lite julklappar, ett träningspass på gymmet, lugn kväll eller nått.
Ja, frid. för jag kan andas. fritt. såna stunder ska man ta vara på och njuta av. Tack Gud för en fin värld som jag ibland hinner stanna upp och se, tänka, känna, vara tacksam över.
/ia.
när man kommer hem, hem till sitt eget hem, och känner att man kan andas ut.
ostressat. lungt och skönt. inga måsten. ingen tidspress. inget skolarbete precis just nu (= man kan skjuta upp ditt till sista kvällen precis som vanligt). Rätt lugn över uppgiften efter seminariet idag. Glad över fina nya klasskompisar. Bestämd vilodag så ingen träningsångest. Det börjar skymma, man kan tända ljus och ljusstakar och julstjärnor och jag bara känner hur jag älskar december och tiden innan jul. fridfullt. och mitt eget hem, där jag bestämmer själv om det ska vara välstädat eller inte. om mina strumpor ska ligga lortiga utslängda över hela lägenheten, eller inte. om jag ska diska nu, sen eller aldrig. hur hög och vilken sorts musik jag spelar. när jag med gott samvete kan sätta mig vid datorn och bara göra struntsaker. ta av mig allt vad jeans, smycken och luggar som hänger i ögonen heter. sätta på mig fula långkalsonger, tofflor, en knut av lortigt hår på huvudet. får vara för mig själv, behöver inte höra av mig till någon, inte svara i telefon om jag inte känner för det. får fina julkort (tack Kristin!) som gör mig glad. inte ont i bröstet (för att jag är så extremt dålig på att hantera stress, bra inom det yrkesval jag gjort, verkligen! kommer ju få hjärtinfarkt innan 25-års dan typ). kan ta en lugn promenad i massa nysnö. skymning. mörkret gör mig lugn. kan se fram emot en trevlig kväll och julfest med några av de bästa människorna jag känner. kan läsa en vanlig bok om jag känner för det, istället för plugg. ledig dag imorn som känns rätt fri. försöka sova, tvätta lite, kanske köpa lite julklappar, ett träningspass på gymmet, lugn kväll eller nått.
Ja, frid. för jag kan andas. fritt. såna stunder ska man ta vara på och njuta av. Tack Gud för en fin värld som jag ibland hinner stanna upp och se, tänka, känna, vara tacksam över.
/ia.
onsdag 15 december 2010
.....
Obs! Ett träningsnördigt inlägg. Försöker låta bli att skriva alltför många såna för att folk inte ska tro att det är allt jag tänker på. Men ibland måste man få ägna sig åt sitt specialintresse : )
Poängen är ett litet tips/en erfarenhet som jag lärt mig den här hösten. Jag har ändrat mitt träningsupplägg lite grann och det har gett resultat, alltså måste ja ju vara snäll och dela med mig : )
Poäng: Träna hårdare (haha, detta var ju smart, ingen som kunde räkna ut själv…) Nä men såhär: förut ansåg jag mer att det var timmarna som jag tränade som räknades, att jag skulle komma upp i så stor mängd träning som möjligt. Men kvaliten på träningen kanske inte alltid var den bästa. Tränade kanske mest för tränandets skull, för att jag skulle känna mig duktig, typ.
Nu tränar jag för att få resultat, och har mål med min träning: Att förbättra min kondition och bli starkare (vilket i sin tur t.ex. gärna kan få visa sig att ta mig igenom Tjejvasan på ett bra sätt, eller orka springa längre och snabbare, och få mer muskler (och mindre fett).
Så därför försöker jag inte längre att träna så många timmar som möjligt utan istället ha bättre kvalitet på passen så de blir effektivare. När jag tränar ska det ge något. (en av anledningarna till att sluta med fotboll – jag får med tid att träna styrka/kondition och mindre tid på teknikträning).
Tänker t.ex. inte längre att jag måste springa så långt som möjligt när jag springer, utan försöker springa den sträcka jag bestämt med ett bättre tempo, så jag måste pressa mig själv lite grann.).
Och jag tror jag blivit lite bättre på att ta vilodagar, så länge man tränar hårt de andra dagarna. (Här kan man tacka Patrik som puschat mig till att inse vikten av vila).
På gymmet har jag också ändrat taktik (okej, och här borde jag kanske också slänga in ett litet Tack till min ”personliga coach”, haha, /granne L, som gett mig tips och inspiration att lägga om träningen lite. Så jag tar inte åt mig all ära själv. Bra också så man har nån annan att skylla på när man får träningsvärk! :) )
Poängen här: gymma mer ”manligt” och mindre tjejigt. Förut körde jag typ hela kroppen på gymmet ca två dar i veckan, gjorde då typ en övning per muskelgrupp (typsikt tjejer). Har nu övergått till att köra ca 2-3 muskelgrupper per gång, t.ex. triceps + axlar en dag osv, och då många fler övningar med tyngre belastning på den gruppen så man verkligen tröttar ut musklerna, bryter ner dem, och sen vilar jag dem i minst fyra dar tills jag kör igen. Bryta ner och bygga upp. Så istället för att gymma ca 1 och ½ timme två dar i veckan kanske jag gymmar ca 45min ca 4 dar i veckan.
Förut tänkte jag att det bara var killar som ville bli biffiga och spänna sig framför spegeln som tränade såhär. Och jag vill inte bli biffig, MEN jag vill bli starkare. Och då måste jag ju pressa mig själv lite, lägga på mer vikt. Så från att ha stått stilla på ungefär samma vikter i flera år orkar jag nu mer och mer hela tiden. Då blir det ju mycket roligare också när man utvecklas!
Hur vet jag nu att detta gett resultat:
Jo, man kan t.ex. jämföra årets första längdskidtur med förra årets. Då åkte jag 7km (var iofs lite förkyld, men ändå), det gick skittungt, fick typ blodsmak i munnen, kändes som jag hade världens sämsta kondis och det var inte alls kul. Och det längsta jag nånsinn åkt på skidor innan denna säsong var 13km i ett sträck.
I år: Skulle mjukstarta lite tänkte jag, 7km eller kanske 12. De första 7km har aldrig gått så lätt i hela mitt liv! Orkade på ett helt annat sätt än förut. Det slutade med att vi (jag och mamma) åkte 19km. alltså 6km längre än vad jag nånisnn åkt, och då var det bara första gången. Och nästan en 2/3 tjejvasa, så nu känns inte den lika skrämmande längre. Och mamma brukar åka ifrån mig, nu var det jag som drog ifrån, i alla fall i uppförsbackarna.
Jag orkade ta i mer, för att jag var starkare och hade bättre kondis helt enkelt!
Så kortfattat: Mitt tips till de som vill ha träningsresultat (sen får ju alla olika mål med sin träning såklart)
Styrketräna ”manligt” och träna mer effektivt på konditionsdelen!
Och detta är ju bara mina helt subjektiva åsikter, som jag upplever i min kropp. Gör inget anspråk på att det här skulle vara nån vetenskaplig sanning direkt.
Men det är roligt när det känns som träningen ger resultat.
Just Beat it!
Puss och hej.
/ia. (nördig! - men jag älskar det. för att det är KUL att träna. Inte för att jag ska gå ner i vikt av det, viktig poäng, viktig skillnad)
Poängen är ett litet tips/en erfarenhet som jag lärt mig den här hösten. Jag har ändrat mitt träningsupplägg lite grann och det har gett resultat, alltså måste ja ju vara snäll och dela med mig : )
Poäng: Träna hårdare (haha, detta var ju smart, ingen som kunde räkna ut själv…) Nä men såhär: förut ansåg jag mer att det var timmarna som jag tränade som räknades, att jag skulle komma upp i så stor mängd träning som möjligt. Men kvaliten på träningen kanske inte alltid var den bästa. Tränade kanske mest för tränandets skull, för att jag skulle känna mig duktig, typ.
Nu tränar jag för att få resultat, och har mål med min träning: Att förbättra min kondition och bli starkare (vilket i sin tur t.ex. gärna kan få visa sig att ta mig igenom Tjejvasan på ett bra sätt, eller orka springa längre och snabbare, och få mer muskler (och mindre fett).
Så därför försöker jag inte längre att träna så många timmar som möjligt utan istället ha bättre kvalitet på passen så de blir effektivare. När jag tränar ska det ge något. (en av anledningarna till att sluta med fotboll – jag får med tid att träna styrka/kondition och mindre tid på teknikträning).
Tänker t.ex. inte längre att jag måste springa så långt som möjligt när jag springer, utan försöker springa den sträcka jag bestämt med ett bättre tempo, så jag måste pressa mig själv lite grann.).
Och jag tror jag blivit lite bättre på att ta vilodagar, så länge man tränar hårt de andra dagarna. (Här kan man tacka Patrik som puschat mig till att inse vikten av vila).
På gymmet har jag också ändrat taktik (okej, och här borde jag kanske också slänga in ett litet Tack till min ”personliga coach”, haha, /granne L, som gett mig tips och inspiration att lägga om träningen lite. Så jag tar inte åt mig all ära själv. Bra också så man har nån annan att skylla på när man får träningsvärk! :) )
Poängen här: gymma mer ”manligt” och mindre tjejigt. Förut körde jag typ hela kroppen på gymmet ca två dar i veckan, gjorde då typ en övning per muskelgrupp (typsikt tjejer). Har nu övergått till att köra ca 2-3 muskelgrupper per gång, t.ex. triceps + axlar en dag osv, och då många fler övningar med tyngre belastning på den gruppen så man verkligen tröttar ut musklerna, bryter ner dem, och sen vilar jag dem i minst fyra dar tills jag kör igen. Bryta ner och bygga upp. Så istället för att gymma ca 1 och ½ timme två dar i veckan kanske jag gymmar ca 45min ca 4 dar i veckan.
Förut tänkte jag att det bara var killar som ville bli biffiga och spänna sig framför spegeln som tränade såhär. Och jag vill inte bli biffig, MEN jag vill bli starkare. Och då måste jag ju pressa mig själv lite, lägga på mer vikt. Så från att ha stått stilla på ungefär samma vikter i flera år orkar jag nu mer och mer hela tiden. Då blir det ju mycket roligare också när man utvecklas!
Hur vet jag nu att detta gett resultat:
Jo, man kan t.ex. jämföra årets första längdskidtur med förra årets. Då åkte jag 7km (var iofs lite förkyld, men ändå), det gick skittungt, fick typ blodsmak i munnen, kändes som jag hade världens sämsta kondis och det var inte alls kul. Och det längsta jag nånsinn åkt på skidor innan denna säsong var 13km i ett sträck.
I år: Skulle mjukstarta lite tänkte jag, 7km eller kanske 12. De första 7km har aldrig gått så lätt i hela mitt liv! Orkade på ett helt annat sätt än förut. Det slutade med att vi (jag och mamma) åkte 19km. alltså 6km längre än vad jag nånisnn åkt, och då var det bara första gången. Och nästan en 2/3 tjejvasa, så nu känns inte den lika skrämmande längre. Och mamma brukar åka ifrån mig, nu var det jag som drog ifrån, i alla fall i uppförsbackarna.
Jag orkade ta i mer, för att jag var starkare och hade bättre kondis helt enkelt!
Så kortfattat: Mitt tips till de som vill ha träningsresultat (sen får ju alla olika mål med sin träning såklart)
Styrketräna ”manligt” och träna mer effektivt på konditionsdelen!
Och detta är ju bara mina helt subjektiva åsikter, som jag upplever i min kropp. Gör inget anspråk på att det här skulle vara nån vetenskaplig sanning direkt.
Men det är roligt när det känns som träningen ger resultat.
Just Beat it!
Puss och hej.
/ia. (nördig! - men jag älskar det. för att det är KUL att träna. Inte för att jag ska gå ner i vikt av det, viktig poäng, viktig skillnad)
tisdag 14 december 2010
--
Den inre, fula, rösten säger: Du som är så tjock borde inte få äta.
Och sen äter jag ändå. För att jag är rädd för att vara hungrig. För att det är så obehagligt att vara hungrig. För då blir jag så trött. Och så frusen. Och när jag är frusen och trött så känner jag mig så ledsen. Och jag vill inte vara ledsen. Så jag äter.
Men man blir inte stolt över sig själv när man gör något man känner att man inte borde få göra, egentligen. Man känner sig rätt misslyckad. Som att man får skylla sig själv när man missar sina mål.
Och sånt här talar man inte högt om. Rädd att nån skulle spärra in mig på sinnessjukhus.
För jag vet ju. Att det är fel. Galet. Knäppt. Inte sant. Patetiskt. Fånigt. Egoistiskt. Fult. Elakt. Dåligt.
Och att det är störande. Att jag skriver om sånt här. Jag vet. Att det är mycket bekvämare med någon låtsas att allt är bra. Så förlåt! Men jag vill inte vara bekväm.
Och. Jag är egentligen en levnadsglad tjej. Som vill. Orka. vara glad. Det ligger därinne i mig. Men ibland kommer det inte fram. Dåliga, trötta, ledsna dagar är det övertäckt, av en massa äckliga sjuka tankar som bara trycker ner mig. Ner till fotknölarna.
Kent sjunger såhär: "Den svarta kostymen ska av. Den svarta kostymen är inte jag."
Nej precis. Det är inte jag.
Och jag ska kämpa av mig den där kostymen. En annan dag. När jag inte är trött och less. Fastän jag ätit. För mycket.
/ia.
måndag 13 december 2010
--
lite halvdålig uppdatering här. så länge bjuder ja på en av världens mest lästa psalmer, 139. Och den fångar något. Något stort.
Psalm 139
HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.
Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",
så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga, vet du, HERRE, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.
Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet,
skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
Om jag säger: "Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig",
så är mörkret inte mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset.
Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl.
Benen i min kropp var inte osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.
Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald!
Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig.
och jag är så imponerad. av både personal och vissa patienter på min avdelning. för proffsighet. för att de pallar stressen. för patienter som varit med om så mycket men ändå är så levnadsglada och positiva. (mitt nya smeknamn är "lill-syrran". haha)
jag skulle vilja bli världens bästa sjuksyster. en sån där bra en. som man kan ha förtroende för.
godnatt.
/ ia
lördag 11 december 2010
--
the best kisser that I ever knew...
Nu ska jag bege mig ut mot Bjurs, och sedan Sörskog. Dags för säsongspremiär på längdskidorna. Hoppas det går bra, jag har redan lite prestationsångest. Men det ska bli kul också. Tyvärr är man nog inte så tränad som man önskar. Men man måste ju börja från början.
Sen tror jag mamma och pappa skulle bjuda på tacos ikväll. De blir gööötttt! :)
och imorn fortsätter bjurshelgen med jobb på gamla kära Bjursåsgården. Ska bli kul att få se de gamla fina tanterna och farbröderna igen. Jag gillar dom (fast inte alltid deras bajs...... hahah)
Puss!
/ia.
Nu ska jag bege mig ut mot Bjurs, och sedan Sörskog. Dags för säsongspremiär på längdskidorna. Hoppas det går bra, jag har redan lite prestationsångest. Men det ska bli kul också. Tyvärr är man nog inte så tränad som man önskar. Men man måste ju börja från början.
Sen tror jag mamma och pappa skulle bjuda på tacos ikväll. De blir gööötttt! :)
och imorn fortsätter bjurshelgen med jobb på gamla kära Bjursåsgården. Ska bli kul att få se de gamla fina tanterna och farbröderna igen. Jag gillar dom (fast inte alltid deras bajs...... hahah)
Puss!
/ia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)