hej.

idag har jag varit på ikea. med Jessica och Sofia. Fina tjejer, på flera plan!
och jag har handlat lite smått och gott, inte möbler och sånt eftersom jag inte sett lägenheten insides än, men lite annat man kan behöva. som t.ex. knivar. det kan man sticka i nån om den skulle va dum. en tung stekpanna har jag redan. så nu är jag fullt utrustad med mordvapen. (och lugn, jag skojar!) fast jag har iofs knivar och stekpanna, det är sant.
och så åt jag broccolimedaljonger eller vad det nu var. ruskigt gott! tack för mat-tipset fia! :)

och ikväll skippade jag bio, stannade hemma med pappa. lugnt och skönt. och åskväder, och brokeback mountin på tv och styrketräning och HC och tidning och medicinböcker och blomplantering och facebook och faktiskt en bra kväll!

och förresten:
jag skriver ju lite texter då och då. och var trött på att ha dom utspridda lite överallt, på olika datorer som man aldrig vet när dom kraschar. så då samlade jag dom på en egen blogg, som ett litet arkiv. tänkte först bara ha dom för mig själv, mycket lägger ja ju ändå upp här. men för att samla lite seriositetspoäng med mitt skrivande så tänkte jag att det kan ju va bra med en blogg där man kan läsa mina texter utan att behöva läsa sånt här annat meningslöst pladder som jag lägger upp på den här vardags-bloggen.
så varsegod för intresserade: ialindstrom.blogg.se
(de flesta av texterna har väl ni som läser min blogg redan läst, men nu är det alltså samlat på ett och samma ställe. och en del som jag skrivit förut och inte lagt ut finns där nu. och inte världens snyggaste design)


och jag inser att det måste vara pest att ha mig som dotter. men jag vet inte när det gick fel. och jag önskar saker vore annorlunda.


kram
/ ia.

Hönö.

och jag glömde ju säga: Hönö var bra... så bra....!

fina dagar med fina människor (både de kära gamla betlarna och nya nässjö-bekantskapelser)

Tack GUD för veckan, för att jag fick vara där och får vara din.

I'll be back!

--

En våg.

Ett halvt glasswienerbröd.

Och nåra timmar senare slutar det i tårar.

Och panik, och ilska, och besvikelse. På mig själv. På att jag känner mig så fet, ful, misslyckad, lat, otränad, äcklig. Och jag skulle bara vilja ta en kniv och skära bort allt äckligt fett på min kropp. I know, dumma fula tankar som jag inte borde tänka. Men ibland känns dom så inristade i hjärnan så att jag tror att de aldrig kommer försvinna. Tänk att det fortfarande finns där.

Trycket över bröstet. Svårt att andas. Svårt att sitta still.

Och jag gråter över att jag är så patetisk. Som inte klarar av det jag egentligen vill, bli frisk. Att det tar sån tid. Över att jag inte kan hantera mig själv och min situation. Över att jag tycker synd om mig själv. Över att jag inte kan vara den bra och glada tjej som jag vill vara. Över att jag blir otrevlig och egocentrisk. Över att jag blir en hemsk person. Över att tankarna tar så mycket enerig och glädje ifrån mig. Över att mitt problem inte ens är ett riktigt problem. Bara något som jag själv skapat i min egen hjärna.
Jag vill ju bara bli fri!

och jag tror, i dessa hemska, patetiska stunder, att om jag bara blev smal så skulle ja bli snygg och då skulle jag bli lycklig. Det är en livslögn!!!! Som ja inte vill ha i mitt liv.

Så. Varsegod, här fick ni en så otroligt osminkad och ärlig bild av hur en dålig dag för mig kan vara. För jag vill inte ha nån fasad av att vara en leende docka.
Men varför skriva om det? För jag tror och hoppas att om det bara kan få paniken att släppa lite av sitt grepp om mig, genom att låta alla fula tankar få komma upp i dagsljuset, om det så bara kan hjälpa lite, lite, lite grann så är det värt det.

Och notera, detta är en dålig dag.
Nuförtiden kan det ibland gå veckor innan dom kommer. Men när de kommer tar de fortfarande livsglädjen ifrån mig. Och jag vill inte ha det så.
(eller… ibland funderar jag på om det ska vara såhär. Att man måste ha nått som plågar en, en tagg i hjärtat som gör sig påmind ibland, för att man ska kunna glädjas och vara tacksam för det man har, för att kunna bli beroende av Guds nåd… är det så….? )

Det kanske inte syns utanpå. Det kan vara vackert och välsminkat.
Men där inne i hjärnan bor det små monster.

Men en sak lovar jag: jag reder mig. Och kämpar vidare, jag ska f** vinna över den skitsjukdomen och alla äckeltankar!

/ia.

--

Nu rinner vi ut i sanden... Allt och allihop. Och kommer inte igen.

hej.
lite snabb uppdatering innan jag försvinner från den uppkopplade världen ett tag. Är just nu hemma hos Margareta i Göteborg, vi har haft tågsällskap från leksand och hit idag. Hon (och hennes man Getahun) är bland de bästa människorna jag vet. Sånna förebilder i allt, hur de är som vuxna, som vänner, som gifta, i arbetslivet. Guldkorn att ha dem som vänner! (M. är min mammas kusin om nån undrar hur vi känner varann)
Iaf, är nu i Göteborg, ska nog traska runt här lite i denna fina stad (vad ska man välja såsmåningom, Stockholm eller Göteborg???) innan jag beger mig ut till Hönö ( ö utanför Göteborg).
Där ska jag va med på Hönökonferensen ( = ett kristet "grejs") hela veckan, och campa och bo i husvagn med MADDE! (och förhoppningsvis andra snälla Nässjö-bor) :) yeah!. och dessutom träffa lite andra goa betlare, ska bli så fint!
hoppas på semesterväder så man kan få sig lite sol och bad och sånt som de ska va på sommaren.
Nu vet ni vad som händer i mitt liv fram till på söndag.

Ha det bra, det hoppas och tror jag jag får det.

kram. / ia.

--

orättvisor.
jag blir ledsen.

(och jag menar större orättvisor än Ghana, även om det säkert också är tungt för dom stackars pojkarna just nu...)


/ia.

Alla gråa dagar. Leda och vardag.

Och du passar inte in.

Längtar bort, till något som kan kallas hem.

Att få sova, sova i hundra år. Sova Törnrosasömn.

Tills prinsen väcker dig.

Till en ny gryning, till en morgon i det nya paradiset.

Där ingen leda finns, och inga sorger finnes mer.



Men, helt plötsligt en förändring.

En glimt av det himmelska.

Paradis på jorden.

En tusendels sekund, av överjordisk glädje. Av vacker och varm gemenskap.

Ett ögonblick och du orkar kämpa vidare.

En tusendels sekund, som gör det värt.

Håller fast vid hoppet, det är värt.

I hundra dagar av grått.

/ia.