--

'

I tisdags hände nått märkligt. Efter tre månader här på Betel (började jag inte ragga -eriksregeln, haha) utan jag var utan mascara en hel dag. Wow. Jag dog inte och inte nån annan heller tror jag.

Jag har inte gjort nått klantigt på flera dagar tror jag..kanske för att jag går och lägger mig på lite mer humana tider den här veckan.

Igår hade mina kära vänner och klasskamrater som går bibel-musik konsert. Awesome grymt bra! och gårdagen bjöd på en till höjdpunkt, ett femminuters samtal från min livsfilosofskamrat (jocke). Sjukt länge sen vi snacka och man stoppar lätt Dalarna åt sidan och koncentrerar sig på det som är här, men när man väl påminns så inser man vad man har där också, och att det finns väldigt mycket bra även om det varit mycket dåligt skit också. Sexpack, barfotaklubben (för alla som är icke-tofflor) och lite skvaller hanns med. Gött.

Nu switchar vi samtalsämne:
Jag tycker inte om att säga att jag hatar något. Men är det något jag starkt starkt ogillar så är det att prata om mat när jag äter. Eller rättare sagt om dieter, bantningsmetoder, vad som är nyttigt, onyttigt, fett, kolhydrater, kilon, hur man går ner i vikt, hur man blir fet etc etc.

Visst, jag går igång direkt på samtalsämnet. Men jag blir galen. Att höra tankar som snurrat runt i ens skalle i stort sett 24/7 i snart tre år, att höra andra prata om tankar man själv bara vill bli fri från gör att jag vill sätta händerna för öronen och bara sjunka genom jorden. Speciellt om det händer vid ett matbord.

Jag vill skrika: skit i alla förbannade kalorier och ät! Inte till någon annan, utan till mig själv. Skit i kilon hit och dit, i vad som är nyttigt osv, (så länge man håller sig inom en rimlig gräns)

Att prata om mat är för det mesta jobbigt men ändå ok, men att prata om det samtidigt som jag äter får det att stocka sig i halsen på mig. Jag vill ju ha ut det ur min hjärna, inte in. Och det är till stor del mitt eget fel, för jag spinner ju så lätt vidare på samtalsämnet. Efter alla tankar, alla böcker, tidningar, artiklar man läst så kan man ju lite för mycket om alla viktnedgångsmetoder. Dom försökte döda mig. Men det ska inte få hända. En dag ska jag ha begravt alla sjuka tankar helt och hållet. En dag…

Men redan nu har jag en sorts frid. Den friden kom för åtta år sen när jag bestämde mig att ge mitt liv till Gud. Och den friden kan ingen, ingen nånsinn ta. Och det gör det till det dyrbaraste jag äger..

Bön:
” Jag är fin för att du har skapat mig
Jag är dyrbar för du älskar mig
Skön är jag i dina ögon
en ädelsten i din hand

Därför kan det kvitta om någon säger
att jag är värdelös och dum
I mitt hjärta viskar du sanningen:
Att jag är mer värd än guld

Jag är din ögonsten, din hemliga skatt
Du är glad att jag finns till
Jag vill tacka dig så länge jag lever
Och aldrig glömma vem jag är”


Och det är dagar när man som minst känner för det, när man känner sig hopplös, ful, dum, att man inte kan ändra på sig, att man är fast i ett ekkorhjul man aldrig kommer ur, när man känner sig hemsk och en dålig vän och en dålig dotter och en dålig kristen och ja… när man helt enkelt vill typ bara sälja sin hjärna på Blocket.. för ett billigt pris…
Det är då det tar emot att be ovanstående, men det är då det behövs som mest.


De här blev en sjuk blandning av allt möjligt. Som pannkaka med grönsaker, kanske inte smakar så gott ihop men har man bara en tallrik så måste man lägga dom på samma. (sjukt långsökt liknelse, haha)

Kram / Ia.

---

'

idag har jag skärt mig i fingret. jag skulle skära paprika egentligen, (så de var inget självmordsförsök)

dagens slutsats: har man planer på att förblöda ska man inte satsa på fingret.

/ ia.

ps. jag tycker det är dumt att försöka förblöda. tids nog ska vi alla dö, bättre att passa på att leva så länge man kan. ds

ja är så sjukt klok.

/ ia igen.

'

viktigt tillägg till förra inlägget:
jag glömde nämna att jag hade sönder en stol i ljushalllen i måndags också, när ja skulle klättra lite :)
och igår hade jag sönder en vattenhink i bastun... jag kommer snart få förhäjd hyra..

och just det, idag välte jag ett brinnande ljus på mig själv (jag fattde inte eld) och i måndags började det brinna lite i min ljusstake här på rummet.

så håll er ur vägen!

/ Ia.

'


De senaste dagarna har jag bl.a.:
- Spillt ut en mjölkliter på Olivias matta
- Gått vilse (så jag tillslut på nått konstigt sätt kom fram i Stora Mossen)
- Slagit tårna i ett bordsben
- Fått en skåplucka i huvudet (var i och för sig inte mitt fel)
- Varit med om en näradöden upplevelse (obs, stark överdrift!) när jag satte i halsen. Både tekoppen och jag flög iväg.
- Snubblat över en stol i klassrummet

Summan av kardemumman: jag tror jag börjar få brist på fungerande hjärnceller eller nått.



Bra grejer:
- Jag har hittat min borttappade kajal-penna. Halleluja!
- Ikväll är det klassisk konsert här på Betel. Tror de kommer bli sjukt bra.
- Ska kanske till Sälen och åka snowboard med mina finaste Bjurs-flickor över nyår. De blir nog grymt i såna fall!
- Jag har haft trevliga, icke-irriterade, telefonsamtal med både mamma (som kommer hit i helgen) och pappa denna vecka.
- Jag är varken speciellt trött eller stressad eller novemberdeppig. (lite ibland bara) Det är bra.
- Efter ett jotta-besök här så har jag numera spotify på min dator. Sjukt värt och bra. Tack tack. (och jag får då lov att erkänna att killar kan vara bra att ha ibland, typ när man vill ha hjälp med datorer och andra tekniska grejer)
- Jag har fått lite energikickar och städat både mitt rum väldigt noggrant och röjt i vårt Betel-kök. (ser nog snart lika dant ut igen, men men, man får njuta så länge det varar)
- Jag har den äran att få umgås med så bra personer och fina vänner hela dagarna i ända här. Ni är guld värda! (mer värda en guld faktiskt, om man vill märka ord)

Och sist men inte minst: Jag får ha en relation till Han som har skapat hela världen. Och det allra grymmaste är att jag i den relationen slipper bära upp nån mask, fejka nått. Eftersom han ändå vet allt om mig så är det ju lika bra att komma som jag är, med alla brister, all egoism som man inte vill ska finnas där, självföraktet, högmodet och humörsvängningar och allt. Och han hjälper mig att bli en gladare människa. I mig själv skulle jag aldrig klara det, men med lite himmelsk hjälp så går det.
Och det var dagens predikan. Amen!



Och endera börjar jag bli lat.
Eller så börjar jag bli frisk.
Och vilket låter bäst liksom? Så då kör vi på ordet frisk, ok?!
Men det tar sin tid…


/Ia. (som dessutom funderar på att byta namn, så jag faktiskt får heta Ia på rikgit. Det skulle kännas mest naturligt så..)

...

'

nöd och lycka, hand i hand. och det är ok. du behöver inte välja.


/ Ia.

människor här börjar komma nära. ända in på skinnet, inte bara fasaden. Och det är väl så det ska va, så det är menat och tänkt. Det är bra.
Och samtidigt en liten rädsla. För det är när man tar mod och vågar öppna sig som man riskerar att bli sårad. och att såra nån tillbaka…


Och för att inte bli för överseriös här kan jag berätta om lite roliga händelser på Åkeshovs simhall som hände igår:
Efter att ha gymmat och sen simmat = trött & sen dessutom en allmänt seg dag (vilket man får skylla sig själv om man dricker te till halv fyra på nätterna) så skulle jag i alla fall bege mig hemåt. Så jag går in mot omklädningsrummet men tycker att nått känns lite konstigt… det är killar där.. hmm. Aha, jag har gått in i killarnas omklädningsrum. Och jag svär, de var inte med flit. så när jag insett detta så fick jag rätt bråttom därifrån..
Och storyn slutar inte där, för sen när jag står och duschar (i tjejernas omklädningsrum!!!) och är ganska rätt så spritt språngande naken så kommer det in en kinesisk (eller nått liknande) tonårsgrabb in i duschen..! han måste också ha gått lite fel, och han gick ju definitivt längre än vad jag hann komma, så jag var ju inte värst den dan.. de borde skylta omklädningsrummen bättre helt enkelt.
Men man kan ju hoppas man förgyllde grabbens dag.. eller kanske inte förresten.

en annan kul händelse var när jag hoppade i regnpölar och madde ramlade i leran, men de kan vi kanske ta en annan gång.

Förövrigt har veckan varit lite galen. Sjukt många alldeles för sena kvällar/nätter men så länge det är trevligt och man funkar dan efter så är de väl ok. Och jag har haft väldigt kul och trevligt. Jag och madde har verkligen triggat ingång varann den här veckan. Och inatt fick ja den stora äran att sova på hennes golv. Mys mys. Och jag har ätit frukost runt kl ett både lördag och söndag. Inte likt mig, folkskolelivet börjar forma mig mer och mer : )

Och ikväll kom olivia hem igen och det är så fint att ha henne här igen och vi hade en riktig tjejmyskväll + marcus. och olivias matta är numer befläckad med både cider och mjölk. vilket välkommnadne!

Nu börjar kl närma sig ett så ja borde sova så jag är redo för morronpromenix halv sju imorn : )
Kram & gonatt!


You might have laughed if I told you


/Ia.

jag skrev nått häromveckan. till olivia. jag saknar och tänker. man kan försöka tänka sig in i situationen, men man kan aldrig nånsinn förstå.


det är svårt
att se dina svarta ögon
de brukade vara blå

det gör ont
att höra din tystnad
du brukade porla av skratt

det är svårt
att se din krökta rygg
du brukade stråla av glädje

det gör ont
att inte veta vad man ska säga
inte kunna lova att allt blir bra

men det är fint
att få dela dina tårar
och be till samma Gud.



så tänkte jag och de känns fortfarande så sjukt aktuellt. för aktuellt. den här världen är inte fullkomlig.

Upp 21:3 "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta ska finnas mer. Ty det som en gång var är borta."


Tack för ditt löfte och ditt ord.

/ Ia.