o ajajajaj buff

massa såna här små sötnosar har jag träffat idag

idag har jag varit på BVC. och dagen avslutades med det allra bästa: fick träffa (och hålla) min svågers syskonbarn för första gången. Lilla S, 2veckor och 3dagar, världens sötaste lilla bäbis med massa mörkt hår och stora, stora blå ögon. Åhh fina tjej! <3 (inte hon på bilden)

och varje nytt barn på denna jord är ett mirakel. en gåva.

och min syn på barn förändras hela tiden till lite, lite det bättre. iallafall små bäbisar är ju hur fina som helst. det är ju sen de verkar bli lite jobbigt, när de kan kuta runt och dra ner grejer och sånt.

fast att klämma ut de där, ändå relativt stora sakerna, genom sig själv. Nä det lockar fortfaranade inte för ett enda lite öre. fast nu har jag lyckats bli avskräckt för det där med kejsarsnitt också. Så om det är någon som har ett tips på hur man kan föda ett biologiskt barn varken vaginalt eller genom kejsarsnitt tas det tacksamt emot :)
Vem vet, det dröjer ju säkert många år tills det är dags så då kanske man uppfunnit nån ny metod. Spy upp bäbisen kanske?

/ia.

så litet. men större än mig.

20+20=40
50%

snart så <3


/ia.

alla drömmer om fåglar, även du även jag.

*

ibland har man absolut ingenting att erbjuda. man får finnas till ändå.

/--

och åh

det där pendlandet... i fredags var sista dagen jag skulle ha bil. det slutade fint: p-bot 300:- (och för att jag inte ska bli beskylld för att vara helkass på att parkera kan jag berätta att det berodde på att mitt p-tillstånd glidit ner lite under fönsterkanten, så den inte syntes tydligt vilket den visst måste göra som jag så fint och arrogant blev upplyst om efter 15min telefonkö. Så: sammanlagt p-böter på 700 på en vecka är väl rätt bra jobbat. Tur man lever så fett med hela 2700 CSN kronor i månaden. ha:)

så då trodde jag att det skulle vara lite befrielse att slippa det där med bil-elände från idag. jodå, det där med att åka buss gick ju också feting bra. var ju hemma i lägenheten bara två timmar efter jag slutade, efter diverse krångel, en sträcka som vanligtvis tar ca 20-25 minuter. Jippi. och då var det inte ens via buss jag tog mig hem tillslut. och jo... det var lite mitt eget fel, fast konstigt skrivna busstabeller också, och ganska maxat oflyt. lite allmänt oflyt nu?

men ja är int' bitter, som Tony skulle ha sagt. (bara lite, haha!)

imorn är det seminarium (och blogg och fb-fasta igen!) i Falun, och jag slipper (just nu) Bajs-Borlänge. Men vem vet, cykeln kankse kraschar påvägen till skolan? fast helt ärligt. om man jämför så är ju mina små händelser här en rätt så värdslig sak. jag lovar att jag inte kommer svälta ihjäl på grund av detta, och jag hann väl vad jag skulle idag trots lite försenad hemkomst. men jag är en gnällig liten skitunge ibland ;)

men i ärlighetens namn, mina tankar går idag till de som har det betydligt tuffare, på riktigt.
vänner.
okända.
japaner. libyier. osv....

tack Gud för ett land i fred. tack för föräldrar och syskon i liv och hälsa. tack för en kropp inte värre tilltygad än lite tillfälligt halsont.

ja, tack och godnatt. /ia

-

min mjölk hinner alltid bli sur. men jag är det inte. /ia.

Hook me up a new revolution cause this one is a lie

*
Jag tror. Jag tror så starkt på Gud. På hans existens, hans godhet.
Jag tror på Jesus.

Men jag tvivlar så. På min egen förmåga till tro. På min egen godhet, att ens vilja vara god. På att kunna tänka mig att stå upp och lida för min tro. På förmågan att kunna sätta andra framför mig själv. På att kunna leva upp till de moraliska kriterier jag tycker att man faktiskt kan ställa på någon som kallar sig kristen. På min vilja att inte sätta personlig lycka som främsta mål i livet. På min förmåga att sätta egoism åt sidan. Att kunna klara av att inte bli helt influerad av den tid och det samhälle vi lever i. Jag tvivlar på min förmåga att leva i gemenskap, att vara ömsesidigt beroende av andra.

Att tro "jo men det finns nog en Gud, jag slänger upp en bön till honom då och då", det tycker jag är ganska lätt. Men att försöka ta sin tro seriöst, leva och forma sin personlighet efter det. Ju mer jag tänker på det, desto svårare känns det.
" Jag tror, hjälp min otro! "

I andra länder får kristna ibland offra sina liv för det de tror på. Bli fängslade, torterade. Jag vet inte om jag skulle klara av det. Det får mig att tvivla. På hur stark min tro egentligen är.

Jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Ibland känns det som att jag inte vet nånting längre. Mer än att jag vill, men inte förmår.

/ia.

A monkey need to dance and so do you

jag tycker det är orättvist att killar kan bygga muskler på ett helt annat sätt än vi tjejer kan. fast det är bara kanske lilla knäppgöks-jag som tänker på sånt...

och så ska vi klämma ut 3-4kilos bäbisar genom ett litet, litet hål. heja tjejer, ta i så ni spricker, (bokstavligt talat!)
shit va nice. och så lite lägre lön på det. jo man tackar...

å andra sidan finns det ju en del egenskaper som kommer av det där testosteronet som jag inte vill ha också... vem vill vara som ett aggressiv och hårigt urtidsdjur liksom?

(obs! det finns något som heter "en nypa salt". ta det med det här tack)

/ia