'

Hej. Jag har blivit sjukt duktig på att uppdatera min blogg tycker jag. Stor applåd till mig. Tack tack.

Så här ser mitt liv ut just precis just nu: det är mörkt ute, jag har tänt första andventsljuset ( + massa andra ljus – lovar att inte elda upp hela Betel), lyssnar på skön musik, är nästan helt ensam här på internatet tror jag. Framför mig har jag: mickrat kaffe, ett fat med blodgrapes klyftor, och en godispåse med i stort sett bara choklad. Inte helt fel att sitta uppkrupen och mysa i mjukisar seg efter två sena nätter, med premiär utgång i sthlm igår. Sjukt kul för övrigt. Har massa timmar på mig att göra lite läxor, men också at chilla, läsa bloggar, läsa Bibeln och andra böcker. Har varit på adventsgudstjänst i Korskyrkan tidigare idag, fint och stämningsfullt med en vanlig kör och en barnkör som sjöng adventssånger. Förutom adventsljustaken har jag fått upp både julgardiner och julstjärna (dock med lite hjälp från arvid, tack tack, fast typiskt att man som tjej låter sina manliga grannar fixa allt sånt man råkar behöva en skruvmejsel för, jag, som påstår mig vara feminist, sitter ändå fast i könsrollstänkadet, haha). Hursomhelst så börjar julstämningen infinna sig. Mys!

Gårdagens två stoltheter, en stor och en liten. Den lilla: jag var ute i skogen och joggade för första gången på x antal veckor, och trodde inte jag skulle orka nånting, men sprang i över en timme. Men stoltheten är att jag gjorde det UTAN musik i öronen. Det är stort. Det brukar alltid vara det som gör att man orkar, man tänker bort tröttheten, men igår dog batteriet efter ca 2 minuter, så de var det bara att bita i. Men de gick ju över förväntan ändå. Och insåg återigen att jag skulle kunna kalla mig förälskad i andra andningen, känslan när benen bara går (springer) av sig själv på små knöggliga skogsstigar och hjärtat pumpar lagomt hårt och svetten rinner. Love it! Så enkelt är det. Men att det gick utan musik, det var dagens stolthet nr 1.

Nr 2: vi var som sagt ut ett gäng igår, på nån klub vid Fridhemsplan. Lagomt stort, lagomt sunkigt, inga brats, men inte massa äckliga tafsare heller. Och det kostade 20 spänn. Sånt gillar man om man är från bjurs eller småland. : ) hursomhelst, stoltheten ligger i att jag lyckades övervinna min rädsla och gå på krogen. Var rädd att jag skulle bli sugen att dricka mig full bara för att jag var i den miljön igen. Har ju inte saknat det hittills, så ville inte väcka mina alkohol-gener till liv om man säger så. Men resultatet blev detta: har fortfarande inte druckit en droppe sen 22 augusti, och hade ändå en sjukt kul kväll, med dans från tio till två. Tack för kvällen mitt trevliga sällskap, vem behöver alkohol när man har er?

Så: jag är en dukig tjej. Ibland i alla fall.

Har inte skrivit nått på senaste dagarna, så tänkte bjuda på en gammal text, eller skrev den väl för nåra veckor sen. Är inte helt, helt nöjd, men allt kan inte vara tipp topp jämt..



jag har blod på mina fingrar

när tonårspojken sparkar på den som redan ligger
när pappan misshandlar sin nya fru
när vi vänder blicken från mannen på gatan
har jag blod på mina fingrar

när tonårstjejen svälter sig
när mamman dricker sin sista vodkadroppe
när barnsoldaten skjuter ihjäl de som var hans vänner
har jag blod på mina fingrar

när trettonåringen tar en överdos amfetamin
när gruppvåldtäkten fullbordas
när girigheten brer ut sig över världen och polarisarna smälter
har jag blod på mina fingrar

när du skär dig i handleden
och tror att ingen ser
så får jag blod på mina fingrar
för vi har alla del i världens bortvändhet från dig



Nä, nu borde jag verkligen plugga lite.
Take care / Ia.

'


hej. klockan är tre på fredagsnatten och jag borde verkligen sova, men börjar bli fredagstradition att vara uppe lite för länge. det blir så när man steker pannkakor långt in på kvällen.

istället för da-gens-vi-sa så kommer här dagens text. ska man bli bättre på nått så måste man ju öva, övning ger färdighet, så därför ska ja tvinga mig själv att skriva lite oftare. och offentliggörande-biten gör ju att man pressar sig själv lite mer så...
... här är dagens verk och dagens känsla. Catch it.


rädslan – att stå på gränsen,
vid klyftan. Helvetesgapet.
Mellan den djupaste lyckan och den svartaste avgrunden
jag finns. jag finns inte.
Hjärtat i en berg och dalbana. Och vi vill skrika Stopp!
Men farten ökar. Och ökar.

rädslan – att släppa likgiltigheten och istället brinna
brinna upp, det bränner, bränner.
”inte leka med elden” lilla flicka.
Jag vill vara kall. Kallare. Kallast
Men jag kan inte förneka.
Så bränn mig inte!

rädslan – att visa sig svag
blottad, naken – bara ett rött hjärta som bultar
nått så stort, att tappa andan. Faller… Faller!
hårt.

då – finns Han där. Med sitt fadershjärta.
Så stort och bultande.
Och han fångar mig. Dig. Oss
Och vi får stilla vila. Och brinna.
Han blåser på oss. ”- Kväv inte varann mina barn!”
Men han låter oss brinna. Han ger oss bomull. Att linda våra hjärtan i.
Och det är ok. Det är ok.


för övrigt, dagens (eller nattens) låttips: Shout out louds - Impossible.


/ Ia.

'

--

'

I tisdags hände nått märkligt. Efter tre månader här på Betel (började jag inte ragga -eriksregeln, haha) utan jag var utan mascara en hel dag. Wow. Jag dog inte och inte nån annan heller tror jag.

Jag har inte gjort nått klantigt på flera dagar tror jag..kanske för att jag går och lägger mig på lite mer humana tider den här veckan.

Igår hade mina kära vänner och klasskamrater som går bibel-musik konsert. Awesome grymt bra! och gårdagen bjöd på en till höjdpunkt, ett femminuters samtal från min livsfilosofskamrat (jocke). Sjukt länge sen vi snacka och man stoppar lätt Dalarna åt sidan och koncentrerar sig på det som är här, men när man väl påminns så inser man vad man har där också, och att det finns väldigt mycket bra även om det varit mycket dåligt skit också. Sexpack, barfotaklubben (för alla som är icke-tofflor) och lite skvaller hanns med. Gött.

Nu switchar vi samtalsämne:
Jag tycker inte om att säga att jag hatar något. Men är det något jag starkt starkt ogillar så är det att prata om mat när jag äter. Eller rättare sagt om dieter, bantningsmetoder, vad som är nyttigt, onyttigt, fett, kolhydrater, kilon, hur man går ner i vikt, hur man blir fet etc etc.

Visst, jag går igång direkt på samtalsämnet. Men jag blir galen. Att höra tankar som snurrat runt i ens skalle i stort sett 24/7 i snart tre år, att höra andra prata om tankar man själv bara vill bli fri från gör att jag vill sätta händerna för öronen och bara sjunka genom jorden. Speciellt om det händer vid ett matbord.

Jag vill skrika: skit i alla förbannade kalorier och ät! Inte till någon annan, utan till mig själv. Skit i kilon hit och dit, i vad som är nyttigt osv, (så länge man håller sig inom en rimlig gräns)

Att prata om mat är för det mesta jobbigt men ändå ok, men att prata om det samtidigt som jag äter får det att stocka sig i halsen på mig. Jag vill ju ha ut det ur min hjärna, inte in. Och det är till stor del mitt eget fel, för jag spinner ju så lätt vidare på samtalsämnet. Efter alla tankar, alla böcker, tidningar, artiklar man läst så kan man ju lite för mycket om alla viktnedgångsmetoder. Dom försökte döda mig. Men det ska inte få hända. En dag ska jag ha begravt alla sjuka tankar helt och hållet. En dag…

Men redan nu har jag en sorts frid. Den friden kom för åtta år sen när jag bestämde mig att ge mitt liv till Gud. Och den friden kan ingen, ingen nånsinn ta. Och det gör det till det dyrbaraste jag äger..

Bön:
” Jag är fin för att du har skapat mig
Jag är dyrbar för du älskar mig
Skön är jag i dina ögon
en ädelsten i din hand

Därför kan det kvitta om någon säger
att jag är värdelös och dum
I mitt hjärta viskar du sanningen:
Att jag är mer värd än guld

Jag är din ögonsten, din hemliga skatt
Du är glad att jag finns till
Jag vill tacka dig så länge jag lever
Och aldrig glömma vem jag är”


Och det är dagar när man som minst känner för det, när man känner sig hopplös, ful, dum, att man inte kan ändra på sig, att man är fast i ett ekkorhjul man aldrig kommer ur, när man känner sig hemsk och en dålig vän och en dålig dotter och en dålig kristen och ja… när man helt enkelt vill typ bara sälja sin hjärna på Blocket.. för ett billigt pris…
Det är då det tar emot att be ovanstående, men det är då det behövs som mest.


De här blev en sjuk blandning av allt möjligt. Som pannkaka med grönsaker, kanske inte smakar så gott ihop men har man bara en tallrik så måste man lägga dom på samma. (sjukt långsökt liknelse, haha)

Kram / Ia.

---

'

idag har jag skärt mig i fingret. jag skulle skära paprika egentligen, (så de var inget självmordsförsök)

dagens slutsats: har man planer på att förblöda ska man inte satsa på fingret.

/ ia.

ps. jag tycker det är dumt att försöka förblöda. tids nog ska vi alla dö, bättre att passa på att leva så länge man kan. ds

ja är så sjukt klok.

/ ia igen.

'

viktigt tillägg till förra inlägget:
jag glömde nämna att jag hade sönder en stol i ljushalllen i måndags också, när ja skulle klättra lite :)
och igår hade jag sönder en vattenhink i bastun... jag kommer snart få förhäjd hyra..

och just det, idag välte jag ett brinnande ljus på mig själv (jag fattde inte eld) och i måndags började det brinna lite i min ljusstake här på rummet.

så håll er ur vägen!

/ Ia.

'


De senaste dagarna har jag bl.a.:
- Spillt ut en mjölkliter på Olivias matta
- Gått vilse (så jag tillslut på nått konstigt sätt kom fram i Stora Mossen)
- Slagit tårna i ett bordsben
- Fått en skåplucka i huvudet (var i och för sig inte mitt fel)
- Varit med om en näradöden upplevelse (obs, stark överdrift!) när jag satte i halsen. Både tekoppen och jag flög iväg.
- Snubblat över en stol i klassrummet

Summan av kardemumman: jag tror jag börjar få brist på fungerande hjärnceller eller nått.



Bra grejer:
- Jag har hittat min borttappade kajal-penna. Halleluja!
- Ikväll är det klassisk konsert här på Betel. Tror de kommer bli sjukt bra.
- Ska kanske till Sälen och åka snowboard med mina finaste Bjurs-flickor över nyår. De blir nog grymt i såna fall!
- Jag har haft trevliga, icke-irriterade, telefonsamtal med både mamma (som kommer hit i helgen) och pappa denna vecka.
- Jag är varken speciellt trött eller stressad eller novemberdeppig. (lite ibland bara) Det är bra.
- Efter ett jotta-besök här så har jag numera spotify på min dator. Sjukt värt och bra. Tack tack. (och jag får då lov att erkänna att killar kan vara bra att ha ibland, typ när man vill ha hjälp med datorer och andra tekniska grejer)
- Jag har fått lite energikickar och städat både mitt rum väldigt noggrant och röjt i vårt Betel-kök. (ser nog snart lika dant ut igen, men men, man får njuta så länge det varar)
- Jag har den äran att få umgås med så bra personer och fina vänner hela dagarna i ända här. Ni är guld värda! (mer värda en guld faktiskt, om man vill märka ord)

Och sist men inte minst: Jag får ha en relation till Han som har skapat hela världen. Och det allra grymmaste är att jag i den relationen slipper bära upp nån mask, fejka nått. Eftersom han ändå vet allt om mig så är det ju lika bra att komma som jag är, med alla brister, all egoism som man inte vill ska finnas där, självföraktet, högmodet och humörsvängningar och allt. Och han hjälper mig att bli en gladare människa. I mig själv skulle jag aldrig klara det, men med lite himmelsk hjälp så går det.
Och det var dagens predikan. Amen!



Och endera börjar jag bli lat.
Eller så börjar jag bli frisk.
Och vilket låter bäst liksom? Så då kör vi på ordet frisk, ok?!
Men det tar sin tid…


/Ia. (som dessutom funderar på att byta namn, så jag faktiskt får heta Ia på rikgit. Det skulle kännas mest naturligt så..)

...

'

nöd och lycka, hand i hand. och det är ok. du behöver inte välja.


/ Ia.