vi vill leva våra dagar, nära ljuset.

glöm det förra inlägget jag skrev! det om min rädsla. (först hade jag tänkt ta bort det. mest beroende på att jag har en tendens att skämmas. skämmas för mina problem, att jag har/har haft ätstörningar osv. men det tror jag är farligt.. !)

MEN jag hade en helt fantastisk dag igår. en fantastisk dag med massa skratt, massa glädje, umgänge med massa underbara människor och jag njöt av en massa god mat och härliga bakverk. 
är det inte fantastiskt? jag tror nästan jag njöt mer av gårdagen än av min egen student faktiskt. för livet är inte så besvärligt, komplicerat, kärleksproblemat, alkoholbaserat som det var då. jag är mer hel nu.

en bra dag på jobbet, med tid över för samtal med kollegor. positiv feedback på det arbete man utför. kalas-fest på jobbet med SÅ härliga arbetskamrater. tre studentfester med massvis av härliga vänner och folk. där jag snarare blev hög och fnittrig av all mat och socker än att jag mådde dåligt av det. (vi skrattade bland annat härligt åt insikten att Jesus ju faktiskt var langare. han förvandlade ju vatten till vin, hehe)

för det är ju värt SÅ mycket mer. att kunna umgås, slappna av, skratta. och inte hela tiden tänka på vad man stoppar i sig, må dåligt över hur tjock man kommer bli osv osv.

jag har kanske lärt mig nu. lärt mig att leva.

och det bästa exemplet är att spana in er, normala, människor. se att ni äter och njuter av mat och kakor och inte verkar må dåligt över det, och ni blir absolut inte tjocka av det, ser jag ju. och kan ni, så kan jag!

jag börjar mer och mer lita på min kropp. att en dag av mat- och socker -frosseri inte gör att jag går upp tio kilo. litar på att de, relativt, sunda vanorna jag har i vardagen räcker för att att ha en normal, sund, frisk kropp. det har blivit så mycket lättare att ha sådana här festdagar, nu är det mest bara om det blir en lång period av frossande som det blir jobbigt. och längre perioder av frossande är ju inte heller bra för kroppen. jag inser att jag faktiskt är skapligt tränad och att det gör att jag kan lita på att min kropp tar hand om allt jag stoppar i mig.

igår kände jag mig glad och vacker. (får man göra det? får man skriva så? - JA, det får man!)

och sen på kvällen, när jag kollade fotbollen hemma hos C & K, och man får träffa föräldrarna till en liten, liten prematur-gosse på 1800g, som trots allt mår bra och verkar klara sig fint, ja då drabbas man av en sådan tacksamhet och lycka till Gud att sådana här små skit-petitesser jag har hängt upp mitt liv på de senaste åren känns så meningslösa.

man blir så tacksam för livet. 

och igår kväll när jag kom hem... det hade kunnat vara en sån där kväll med massvis av jobbig ångest och panikkänslor och självförberåelse och destruktivitet och förakt. men det var känslor av glädje och tacksamhet. så istället för att gråta och vrida mig som en ål i sängen satt jag på en lovsång och höjde mina armar i tacksamhet mot Gud. förstår ni den känslan - den förvandlingen??

och det känns som det är vid såna här tillfällen, när jag känner som jag gör nu och gjorde igår som jag får hoppet och tron om att: Jag håller kanske på att bli helt frisk, på riktigt nu. Vad häftigt det vore!

ja, jag är så glad och tacksam. för alla fina människor jag fått chansen att möta. det är inte jag, min kamp, som gör mig frisk. det är Gud, böner och goda tankar som gör mig frisk.

det enda som gör mig lite ledsen nu är (ok, förutom regnet då) att min kamera slutat fungera. så jag har inte kunnat fota alla fina studenter och mottagningar, min fina, röda sommarklänning eller nått annat vackert. bjussar på en fjolårets istället, midsommar.
snart är det dags igen! :)

kärlek! /ia.

save us, save me.

imorgon är det fredag och det är student.
jag ska jobba på dagen och där har vi alltid fredagsfika på fredagsförmiddagarna. och sedan ska vi ha fika med kakbuffé på eftermiddagen. och sen när jag slutat ska jag runt på åtminstone tre studentmottagningar. på kvällen ska jag nog kika fotboll med ett gäng vänner.

åh, vilken nice dag kanske ni tänker. jo visst, det ska bli kul, fullt upp och sånt gillar ju jag. men ni som verkligen känner mig fattar väl kanske mina andra känslor också. rädsla, ren och skär rädsla. jag har varit rädd för denna dagen i flera veckor. av den stilla anledningen att jag bävar och undrar hur högt ångestnivån kommer ligga på imorgon kväll. hur många timmar, dagar, veckor, månader i efterhand jag kommer kunna spela upp för min inre syn hur mycket jag ätit och banna mig själv för min dåliga karaktär och för att jag får skylla mig själv att det blir som det blir.
(ja för sånt kan jag. jag kan tillexempel berätta för er vad jag åt på min egen student, 5 år och 1 vecka senare. varje gång jag äter en fikabit etsar det sig fast i mitt minne i år framåt. det är när man inser sånt som man känner sig o-frisk. som man inser att det kanske är ok att känna sig helt utpumpad i huvudet och slut i själen ibland. )

men nä, ingen negativ inställning. jag SKA försöka njuta. det SKA bli mindre och mindre av sån här rädsla och mer och mer umgänges-livsnjutarglädje i mitt liv. jag SKA bli allt snällare och snällare mot mig själv. jag SKA må mindre och mindre dåligt av ät-tankar. jag måste bestämma mig för att må bra istället för att må dåligt, jag måste välja goda tankar.

jag är på rätt väg. jag SKA, jag VILL.

njut av dagen studenter! det gjorde jag...faktiskt! 

 kärlek! /ia

att gå med lätta fötter

jag försöker ju hela tiden kämpa med mig själv till att bli en sådan positiv människa som möjligt. välja mina tankar, styra dem åt det goda. få en sådan positiv livssyn som möjligt. inte låta destruktiviteten ta över.
jag försöker bli en människa som sprider något gott. som är trevlig att vara med. som peppar och gläder, ställer upp och går att lita på.

då griper man varje halmstrå man kan, i tider av lite dålig "gudsinspiration-flow" (eget-komponerat ord, haha). i Bibeln fångar jag en enda mening som uppmuntrar mig, puschar mig, hjälper mig på rätt väg, får mig att vilja komma ihåg vem jag vill vara och vems jag vill vara, vem som ska få vara min Gud.


"Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting"

För mig blir det den perfekta påminnelsen om hur jag vill leva mitt liv, i vilken anda. och också en uppmuntran om att när vi efter vår bästa förmåga försöker sprida Guds kärlek och hans ord, så kommer människor också att ta emot det på ett positivt sätt.

och Åh, vad jag börjar bli sugen på sånt här. tänker och funderar redan på vad man ska åka under Vasaloppsveckan. jag är hopplös! 

kärlek! /ia

you're the father, the satisfier

när det känns som man själv har slut på ord så är det tur att det finns en Bibel. där finns ju så mycket klokt och bra och vackert så att det inte gör något att jag själv är alldeles tyst.

Er kärlek skall vara uppriktig. Avsky det onda, håll fast vid det goda. Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning. Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden. Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet. Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda för att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. 
(Rom 12:9-21)


Hur skulle mitt liv se ut om jag verkligen levde såhär?
Hur skulle samhället, hela världen, se ut om vi verkligen levde såhär?
ÅH, visa mig den världen! Gör den världen tillsammans med mig vänner!

kärlek! /ia.

men jag vill veta, måste veta mycket mer

det känns som jag inte har ett dugg vettigt att skriva om.
om jag inte skulle skriva att jag bliv helt knock'outad av ca fem ynka sekunder av mitt liv idag. när hjärtat stannar, är det bara slump och inbillning?
om jag inte skulle skriva om fotboll. om hur det förutom är så vackert, att kolla på fotboll är som att få sig en stor dos kunskap i psykologi varje gång. hur matchbilder vänder så drastiskt. hur kroppsspråket och energin pendlar i med- och motgång. idrottspsykologi i sin högsta form, så fascinerande tycker jag.

...men sånt kanske inte är så intressant att läsa om.

själv kan jag inte träna just nu. det är ju astråkigt.

försöker peppa mig själv lite: snart ska jag vara tillbaka på banan igen!

puss och kärlek! /ia.

skyll dig själv, inget händer här. men det gör ingenting om dina händer är här.

också en gammal dikt. eftersom jag aldrig skriver något nytt, tyvärr. 


men också en aktuell känsla. av att man ibland blir trött på att aldrig får vara förstahandsalternativet. även om man har en massa fina vänner och bekanta...

du säger att jag är fin – men vad spelar det för roll när det är någon annan du kysser?

du säger att jag är smart – men vad spelar det för roll när du inte lyssnar på vad jag har att säga?

du säger att jag är värdefull – men vad spelar det för roll om du inte är här när jag gråter?

du säger att jag är snäll – men vad spelar det för roll när jag inte får vara din bästa vän?

du säger att jag är vacker – men vad spelar det för roll när jag inte alltid får vara i ditt blickfång?

du säger att jag går att lita på – men vad spelar det för roll när jag inte får veta alla dina innersta hemligheter?

du säger att jag är en äkta vän  - men vad spelar det för roll när det inte är med mig du spenderar all din tid?

du säger att jag är bra –men vad spelar det för roll när du lämnar mig ensam?

/ ia, -11.

förresten vill jag också bara meddela att jag är lite mer back-on-track idag än igår. har sovit ordentligt och vet vad som är värt att satsa på. kan be och fokusera. kan önska att inte se honom som gör mig distraherad. kan känna sån tacksamhet till Gud för det liv jag lever. för mat på bordet, kläder, tak över huvudet, för ett fritt land med fria tankar och fria val. kan ärligt säga: ske i din vilja Gud. kan uppriktigt önska att få finnas till för andra människor.

det känns SÅ bra!

nu går jag och jobbar, 13.30-21.30. så ha det så kul ni som får se sveriges match ikväll. hmfp! ;) 

kärlek! /ia

kloka, fina, snygga brudar

2006

det här är en urgammal bild (från när jag fyllde 18, alltså 5,5 år sedan, hu!) men med den vill jag bara visa vilka fina vänner jag förunnades med att ha redan då och värderar som några av mina käraste fortfarande idag. och det är jag glad över.

igår hade vi en fin kväll tillsammans på Sofias examensfest. tack för kvällen tjejer och Grattis till din examen Sofia! <3

förresten tycker jag det här inlägget från underbaraclara är väldigt läsvärt och något att fundera lite på. LÄS! :)

kärlek! /ia