--
jag känner mig som en strandad valross. det är obehagligt.
men det är bara en känsla. som väl snart blir verklighet..
/--
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
fredag 8 juli 2011
torsdag 7 juli 2011
tänk om du kunde stå där i solen, men berätta ingenting om England
-
Kan bli lite irriterad/upprörd/fundersam eller vad jag nu blir av en attityd jag mött i vissa kretsar jag umgås i. Som handlar om facebook. (hahaha – att skriva ett blogginlägg om detta, ens bry mig, hur nördig är jag egentligen??)
Och om att gå ur facebook. Och det kan man ju göra (men varför?) och dessutom att det anses fint att gå ur, får då har man ett liv, tydligen. Jag köper defintivt argument som ”facebook tar så mycket tid från familjen” men man kan ju fortfarande ha den kvar och kika in 10minuter i veckan, och på så sätt hålla sig lite socialt update, istället för att sitta där timmar per dag. Men att gå ur och nästan ge som en markering till omgivningen att: ni som sitter vid facebook mycket har ju inget riktigt liv, inga riktiga vänner/familj att umgås med eller viktiga saker att ägna er tid åt eftersom ni har tid att sitta vid facebook så mycket.
Ja ursäkta att jag är singel, bor i en etta och jobbar endast 80% och inte kan träna mer än ett par timmar per dag och tycker det är kul att försöka hålla mig lite social via facebook en del av den övriga tiden...! Om du bjöd hem mig på en fika lovar jag att jag skulle skippa facebook i nåra timmar!
Jocke hade tydligen en kompis som uttryckt sig ungefär såhär: Nej jag är inte med i facebook för jag har ett liv, och det är den attityden jag stör mig på.
Absolut kan det vara dåligt för en att bry sig för mycket om facebook, som jag skrivit om förut, här, att man blir socialt stressad för att man tror att alla andra gör så roliga saker hela tiden. Men att gå ur istället för att dra ner tiden man sitter där blir ju nästan som en markering att jag är lite för viktig för att bry mig om vad folk i allmänhet har för sig, jag ska bara bry mig om mina nära och kära och ha ett riktigt liv.
Jag vet inte riktigt om jag tänkt igenom det här så noga, men jag tror att det är såhär jag tycker. Kanske. Eller så är jag avundsjuk på alla familje-pussare?
/ia
Kan bli lite irriterad/upprörd/fundersam eller vad jag nu blir av en attityd jag mött i vissa kretsar jag umgås i. Som handlar om facebook. (hahaha – att skriva ett blogginlägg om detta, ens bry mig, hur nördig är jag egentligen??)
Och om att gå ur facebook. Och det kan man ju göra (men varför?) och dessutom att det anses fint att gå ur, får då har man ett liv, tydligen. Jag köper defintivt argument som ”facebook tar så mycket tid från familjen” men man kan ju fortfarande ha den kvar och kika in 10minuter i veckan, och på så sätt hålla sig lite socialt update, istället för att sitta där timmar per dag. Men att gå ur och nästan ge som en markering till omgivningen att: ni som sitter vid facebook mycket har ju inget riktigt liv, inga riktiga vänner/familj att umgås med eller viktiga saker att ägna er tid åt eftersom ni har tid att sitta vid facebook så mycket.
Ja ursäkta att jag är singel, bor i en etta och jobbar endast 80% och inte kan träna mer än ett par timmar per dag och tycker det är kul att försöka hålla mig lite social via facebook en del av den övriga tiden...! Om du bjöd hem mig på en fika lovar jag att jag skulle skippa facebook i nåra timmar!
Jocke hade tydligen en kompis som uttryckt sig ungefär såhär: Nej jag är inte med i facebook för jag har ett liv, och det är den attityden jag stör mig på.
Absolut kan det vara dåligt för en att bry sig för mycket om facebook, som jag skrivit om förut, här, att man blir socialt stressad för att man tror att alla andra gör så roliga saker hela tiden. Men att gå ur istället för att dra ner tiden man sitter där blir ju nästan som en markering att jag är lite för viktig för att bry mig om vad folk i allmänhet har för sig, jag ska bara bry mig om mina nära och kära och ha ett riktigt liv.
Jag vet inte riktigt om jag tänkt igenom det här så noga, men jag tror att det är såhär jag tycker. Kanske. Eller så är jag avundsjuk på alla familje-pussare?
/ia
Dom har molnen i famnen men du skriver ord som mord i handen
__
Men nu är hon inte så kaxig längre, tjejen.
Jo jag är som vanligt tacksam för livet, och det är underbart. MEN bland det tråkigaste man kan göra är ju att ha massa förväntningar om saker och sedan blir det inte som man tänkt sig.
Till exempel om man förväntat sig att ens lediga vecka ska innehålla sol och bad och en massa träning (skulle ju ha träningsläger med två pass/dag så min borttappade kondition skulle ha en chans att komma tillbaka…). Och så efter en dags ledighet slår det värsta halsontet jag nog haft i mitt liv till. Så nu har det blivit en Alvedon-vecka istället. Hann dock med fyra gym-pass på två dagar och träningsvärken från den blandat med feber-värk var inte så skönt. (lugn, snart ska jag sluta klaga!). Men först: svenska sommarvädret; jo visserligen, det är varmt och så, sol ibland. Men aldrig nånsinn klarblå himmel, jämt en massa moln som kommer precis när man har tänkt sig att ligga och pressa lite. Typiskt! / bitter kärring…
Så ja, denna lediga vecka blev inte riktigt så rolig som jag tänkt… MEN, jag hade en trevlig frisk dag med Jocke i Sågmyra i måndags, jag pallade lite styrketräning i alla fall, äntligen tid att träffa M för en snack-stund igår, skön dag hemma idag, imorn blir det Leksand med omgivning och Anna&Mats-besök, på lördag lite vigsel i Vika kanske och söndag en påhälsning till farmor. Och så länge jag käkar piller håller jag mig ju så pass frisk att jag pallar att hänga med. Så så illa är det inte.. Får väl ta tag i träningen sen när jag frisknat till lite. Är grymt motiverad nu i alla fall!
Och ganska tur ändå nu när jag mår lite tjyvens att jag varken befinner mig på Hönö eller jobbar.
Och att, tydligen, vara hatad av någon jag inte känner. Och som inte känner mig… känns lustigt och märkligt. Och väldigt lessamt.
Jag som ibland ser på mig själv som en liten tjej som inte gör en fluga förnär…. Tydligen håller alla inte med och jag förstår inte ens att man orkar lägga energin på att avsky mig och allt och alla som har med mig att göra. Sorgligt var ordet!
Men nu är hon inte så kaxig längre, tjejen.
Jo jag är som vanligt tacksam för livet, och det är underbart. MEN bland det tråkigaste man kan göra är ju att ha massa förväntningar om saker och sedan blir det inte som man tänkt sig.
Till exempel om man förväntat sig att ens lediga vecka ska innehålla sol och bad och en massa träning (skulle ju ha träningsläger med två pass/dag så min borttappade kondition skulle ha en chans att komma tillbaka…). Och så efter en dags ledighet slår det värsta halsontet jag nog haft i mitt liv till. Så nu har det blivit en Alvedon-vecka istället. Hann dock med fyra gym-pass på två dagar och träningsvärken från den blandat med feber-värk var inte så skönt. (lugn, snart ska jag sluta klaga!). Men först: svenska sommarvädret; jo visserligen, det är varmt och så, sol ibland. Men aldrig nånsinn klarblå himmel, jämt en massa moln som kommer precis när man har tänkt sig att ligga och pressa lite. Typiskt! / bitter kärring…
Så ja, denna lediga vecka blev inte riktigt så rolig som jag tänkt… MEN, jag hade en trevlig frisk dag med Jocke i Sågmyra i måndags, jag pallade lite styrketräning i alla fall, äntligen tid att träffa M för en snack-stund igår, skön dag hemma idag, imorn blir det Leksand med omgivning och Anna&Mats-besök, på lördag lite vigsel i Vika kanske och söndag en påhälsning till farmor. Och så länge jag käkar piller håller jag mig ju så pass frisk att jag pallar att hänga med. Så så illa är det inte.. Får väl ta tag i träningen sen när jag frisknat till lite. Är grymt motiverad nu i alla fall!
Och ganska tur ändå nu när jag mår lite tjyvens att jag varken befinner mig på Hönö eller jobbar.
Och att, tydligen, vara hatad av någon jag inte känner. Och som inte känner mig… känns lustigt och märkligt. Och väldigt lessamt.
Jag som ibland ser på mig själv som en liten tjej som inte gör en fluga förnär…. Tydligen håller alla inte med och jag förstår inte ens att man orkar lägga energin på att avsky mig och allt och alla som har med mig att göra. Sorgligt var ordet!
/ia
tisdag 5 juli 2011
så jag hör att du har förklarat krig mot kärleken
-
såhär kan de se ut om man försöker foto honom live
såhär kan det se ut i timmars väntan på karln
fin kille
såhär kan de se ut om man försöker foto honom live
såhär kan det se ut i timmars väntan på karln/ia
måndag 4 juli 2011
only you can make my life worth living
..
Igår blev jag beordrad att ta lite blodprov. Var väl i en sådär mars jag gjorde det sist, så lite nervigt var det allt. Men jag satt 3 av 3 på första sticket. Nöjd tjej. Någonting man lärt sig behärska i alla fall… (usch, får sjuksköterske-ångest när jag tänker på det. Hur i hela världen ska jag klara av det jobbet…?????!!!)
Den här veckan ja… Vecka 27. Hönö-konferensveckan. (= en kristen konferens på en västkustö) Vart ju, utan fråga om det själv, schemalagd som ledig hela veckan… ”Åh det är nog ett tecken på att jag ska på Hönö” tänkte jag. Var ju skitbra/kul/mysigt förra året tyckte jag. MEN jag är ju ingen riktigt/äkta frikyrkotjej = ingen att åka dit med, ingen att bo med. Lite tråkigt… Mitt kontaktnät inom kristna kretsar kommer ju inte direkt bli större om jag aldrig träffar kristna liksom…. (=> jag är rädd att inte hitta nån att gifta mig med, haha – jag skulle ju bara åkt dit för att ragga. (obs ironi!!) Men skit i samma, jag hade skittrevligt på Peace & Love så nu kan jag behöva vara hemma, umgås med nära och kära och träna…
Ja, ledigheten inleddes på bästa sätt. Förutom träningen så hade jag och Jocke en underbar liten mini semester och tripp till Sågmyra. Vi hann med fika x2 (en gång före och en gång efter Lager 157, shopping suger, haha) Livsfilosoferat, hinkat kaffe, shoppat… Ja en bra dag helt enkelt. Hittade äntligen, äntligen en skinnjacka t.ex., har letat i säkert 2-3 år, och nu fann jag äntligen en jag var nöjd med, till ett rimligt pris dessutom. Så nu ska jag bli en stencool skinnjacke-brud. Lite nya solglassisar och coolhetsgraden är uppe i 100. Hell yeah!
Och alldeles, alldeles underbart att få handla små, små bäbiskläder! <3
Livsnjutare # 2.
(Och Åh, A. om du ser det här blunda för annars blir det ju ingen överraskning!) men kunde bara inte låta bli att fota detta... Storlek 56, helt fantastiskt alltså. Längtar!
Igår blev jag beordrad att ta lite blodprov. Var väl i en sådär mars jag gjorde det sist, så lite nervigt var det allt. Men jag satt 3 av 3 på första sticket. Nöjd tjej. Någonting man lärt sig behärska i alla fall… (usch, får sjuksköterske-ångest när jag tänker på det. Hur i hela världen ska jag klara av det jobbet…?????!!!)
Den här veckan ja… Vecka 27. Hönö-konferensveckan. (= en kristen konferens på en västkustö) Vart ju, utan fråga om det själv, schemalagd som ledig hela veckan… ”Åh det är nog ett tecken på att jag ska på Hönö” tänkte jag. Var ju skitbra/kul/mysigt förra året tyckte jag. MEN jag är ju ingen riktigt/äkta frikyrkotjej = ingen att åka dit med, ingen att bo med. Lite tråkigt… Mitt kontaktnät inom kristna kretsar kommer ju inte direkt bli större om jag aldrig träffar kristna liksom…. (=> jag är rädd att inte hitta nån att gifta mig med, haha – jag skulle ju bara åkt dit för att ragga. (obs ironi!!) Men skit i samma, jag hade skittrevligt på Peace & Love så nu kan jag behöva vara hemma, umgås med nära och kära och träna…
Ja, ledigheten inleddes på bästa sätt. Förutom träningen så hade jag och Jocke en underbar liten mini semester och tripp till Sågmyra. Vi hann med fika x2 (en gång före och en gång efter Lager 157, shopping suger, haha) Livsfilosoferat, hinkat kaffe, shoppat… Ja en bra dag helt enkelt. Hittade äntligen, äntligen en skinnjacka t.ex., har letat i säkert 2-3 år, och nu fann jag äntligen en jag var nöjd med, till ett rimligt pris dessutom. Så nu ska jag bli en stencool skinnjacke-brud. Lite nya solglassisar och coolhetsgraden är uppe i 100. Hell yeah!
Och alldeles, alldeles underbart att få handla små, små bäbiskläder! <3
Livnjutare # 1.
Livsnjutare # 2. 
Detta gillar vi .
(Och Åh, A. om du ser det här blunda för annars blir det ju ingen överraskning!) men kunde bara inte låta bli att fota detta... Storlek 56, helt fantastiskt alltså. Längtar!
Ja. Glädje. Lycka, till livet. Känns som jag är inne i nått härligt flow (= hinner inte vara ensam och tänka…) Tänker återigen tanken ”får man ha det så här bra?”. JA DET FÅR MAN! (men ibland känns det bara som jag väntar på smällen, på att störta rakt ner…) Men, med risk för upprepning, jag är så glad att jag kan vara glad. Att jag kan unna mig det. För har man liksom varit nere i något som känns som ett helvete så blir liksom det vanliga livet, att kunna slappna av, njuta av livet, få vara med goda vänner, äta gott, njuta, ej plågas, av träning, ha bra relationer inom familjen… ja då är det vanliga livet som rena himmelriket här på jorden.
Så jo man kan visst va hög på livet utan att varken vara kär eller ha en kille vid sin sida. Så det så! (påminn mig om detta i nästa svacka tack. Haha)
Ni kanske känner mig nu, så vad blir nästa mening: Jo TACK GUD. Så enkelt är det bara.
Puss!
Så jo man kan visst va hög på livet utan att varken vara kär eller ha en kille vid sin sida. Så det så! (påminn mig om detta i nästa svacka tack. Haha)
Ni kanske känner mig nu, så vad blir nästa mening: Jo TACK GUD. Så enkelt är det bara.
Puss!
/ia.
söndag 3 juli 2011
jag vet att jag måste glömma dig
-
Jaha, då var peace & love veckan slut och jag ska försöka mig på en kort sammanfattning för att inte bubbla ut allt för mycket i hur allt var.
Men det var KUL! Premiärade ju som P&L:are och det var en positiv överraskning. Stämning och folkfest! Och att jag var där med 4 av mina allra bästa vänner gjorde ju inte saken sämre.
Vädret var kanon, jättevarmt och soligt två dar, och iallafall inget regn. Åt langos för första gången på flera år, asgott! :) Skippade all alkohol, hade skitkul ändå ju!
Musiken: Bra, tyvärr hinner man ju inte gå på allt och mycket man inte har lyssnat in sig på som säkert hade varit bra om man hade gjort det... Positiva överraskningar: 30 second to mars, Volbeat. The Arks avskedsturné konsert var grym, speciellt i kombination med dalasymfoniettan. Speciellt den smäktande balladen Stay With Me rörde om i hjärtat.
Håkan då? Jo, riktigt bra, såklart, som vanligt. Så fin och bra, haha. Däremot hade jag ju lyckats klanta till mig lite och inte druckit något annat än kaffe på åtta timmar innan konserten började (vi väntade i 1,5 timmar också för att få bra platser..) så var jag så sjuuukt törstig under hela konserten så jag trodde jag skulle få panik. Men men, då har jag lärt mig nått...Och att kombinera med jobb gick också bra, missade ju fredagkvällen men..
Aja hursomhelst, det jag tycker var det bästa med det hela var att jag klarade av att ha roligt, njuta, vara glad (trots galna sovtider, ingen träning, "fel" mat osv.!). Mycket av glädjen tror jag beror på att jag nuförtiden känner mig som en människa, istället för två. Att det bara finns en sida av mig, en som jag kan stå för, ett beteende jag kan stå för, för jag gör så gott jag kan. Och går i rätt riktning, det är underbart!
Därför tänkte jag avsluta det här inlägget med en liten bibelvers, en psaltar psalm, som jag slog upp i helgen och som liksom stämde så bra. För att den som är värd credden för att jag finns till och mår bra ska ha äran. För att så mycket har vänt till det bättre. Jag är så tacksam för livet.
puss och godnatt från er festivaltjej som nu ska återgå till ett normalt liv.
Psalm 40: 2-4
Länge väntade jag på Herren,
och han böjde sig ner till mig
och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur slam och dy.
Han ställde mig på fast mark
Han ställde mig på fast mark
mina steg gjorde han trygga.
Han lade en ny sång i min mun,
en lovsång till Gud.
/ia
fredag 1 juli 2011
Stay With Me
-
Eftersom det är Peace & Love och jag däremellan jobbar så blir det lite dåligt på det här med bloggfronten just nu.
Men det är BRA!
/ia.
Eftersom det är Peace & Love och jag däremellan jobbar så blir det lite dåligt på det här med bloggfronten just nu.
Men det är BRA!
/ia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)