--

jag fick som jag ville, sanning. och det var som jag trodde.
men jag vet inte än om det är bra eller dåligt att behöva lämna sina små rosa moln.

och den 9:onde december för ett år sedan:
- så ville jag och Madde gå på Melissa Horn. Men vi "tvingades" gå på Betels Nobelfest istället. Det var inget dåligt val. För det var en fin kväll. (Med betoning på fin - rusikgt kul att se alla uppklädda, till skillnad från fulfesten, haha).
Och det var fina tider det, och fina minnen som ska bevaras. Men inte levas kvar i, man måste gå vidare.

men jag saknar dig Madde. och lite extra mycket precis just nu.

Och 9:onde december är också Anna-dagen. Grattis min finaste och bästa Anna!

/ia.

....

ge mig lite sanning. hård och obarmhärtig.

som ett slag i ansiktet. bara det är sanning.

och att jag idag satt min helt egna första PVK utan hjälp, sånt får man bli glad för. (ska förresten skriva mer om praktiken och det där om att bli sjuksköterska en annan dag tänkte jag..) Så det är kul när man får glädjas över lite praktiska framgångar när man vill spy på allt som har med skoluppgifteroch artiklar att göra. Arg! så det ska jag sluta tänka på. för jag svär högt. och det är inte likt mig. och jag gillar det inte.

och tänk att springa, lätt, på en gräsplan, och slå det perfekta inlägget. en känsla jag saknar. och kommer aldrig mer uppleva? lite sorgligt, är ju iallafall en 16 år gammal vän, den där fotbollsplanen....

och tänk, att göra nåra perfekta svängar med brädan i nysnö.

och jag gillar inte när jag överför mina känslor, mina dåliga känslor, på människor som inte kan rå för dem. Råkar i typ 90% av fallen bli mamma. Förlåt! Jag vill inte vara sån.. Ta ut trötthet, att man är arg på sig själv, (lat och dålig diciplin-känslor), besvikelser på andra personer på fel person. men det är så lätt hänt. Någon snäll dotter blir jag nog aldrig.

det här blev babbel om massa olika. men tänk, 3 bra grejer, 1 dålig. det var väl bra kämpat?

puss&gonatt.
/ia.

---

We're simply the best.

och jag orkar inte säga mer än så.

tack att ni gjorde en bra helg.

och jag älskar er.

/ia

--

Lite kloka citat ur böcker och sånt. Som man faktiskt nån gång ibland hinner läsa, fantastiskt!

Ur Tomas Sjödins ”Jag lutar åt Gud”. (Tack för 22-års presenten Patrik! :) )

”…tron är något som vi i det här landet utövar på bestämda platser och bestämda tider. Tro gör man i för ändamålet avsedda hus. I det vanliga livet råder andra krafter. I själva verket borde det vara tvärtom. I kyrkan behöver man inte tro särskilt mycket, där kan man låta sig bäras av de andras tro och tillit, och det är en av de riktigt stora poängerna med kyrkan. Det är alla de andra dagarna, de råttgrå, sönderstressade, relationskrångliga och orosstinna dagarna man behöver en tro.”

Och jag håller så med! Tänkt mycket på det, att jag vill inte att min tro ska vara något jag sysslar med kl. 11 på söndag förmiddag. Då är det inte speciellt svårt att tro, omgiven med likasinnade. Jag vill ha min tro med i vardagen. När jag stressar sönder över plugg, när jag möter trasiga patienter på sjukhuset, när jag känner att jag inte räcker till och bara vill sova, när jag känner mig som världens lyckligaste, när jag tränar, när jag är med människor som inte delar min tro. DÅ vill jag fortfarande ha Gud med, i mig.


Citat 2, av Magnus Malm (skitbra författare, utmanar verkligen tankarna på vad tron egentligen är och får för betydelse i våra liv, läs!) Citatet är snott från Lina Mattebos blogg:

"All sanning är en kontaktyta med Gud, hur oandlig den än verkar. All lögn skiljer oss från Gud, hur andlig den än verkar."

Lite samma sak. Om att gå i kyrkan och vara kristen på ”rätt” sätt, fromt, inte alltid behöver vara bra. Om det inte är äkta, sant, ärligt. Då blir det bara en yta, en falsk fromhet.
Och att det världsliga, ytliga kan vara det som är närmast Guds hjärta. När man står mitt i världens skit så långt bort från en kyrka man kan komma. När man sitter ensam på ett golv och gråter och svär och undrar vart Gud är mitt i det här eländet. När man skrattar galet, ont i magen och kan inte andas-mycket, över ett supertrivialt, fånigt lågt skämt, så tror jag Gud kan vara nära, så nära. Om det liksom kommer från ett människohjärta som själv är ärligt, levande, brinnande.

Så tror jag. Men det är bara lilla jag det.

/ia.

--

Det här är typ den grymmaste kvinnan jag vet! (Och för er som inte är vintersports-nördar så är det alltså Marit Björgen) Världens bästa kvinnliga längdskidåkare, i mitt tycke, men många experter håller nog med också. Och antagligen världens mest vältränade längdskidåkerska också. Kanske därför hon är bäst lite logiskt tänkt.

I mitt nästa liv ska jag vara denna kvinna. ha!

och jag tror inte ens jag är tillräckligt patriotisk för att vara säker vem jag håller på när Marit och Charlotte Kalla tävlar mot varann.

Kan man liksom låta bli att bli förälskad i denna kvinna? Beundra henne? Musklerna, den klingande norskan (världens finaste språk ju!) och allmänt ascool. Ja lite småkär helt enkelt... Hoppas hon får en bra säsong och visar vart skåpet ska stå.

(och de, ändå på ett sätt, ganska många timmarna man lägger ner på träning och hänger i gymmet (åh mitt andra hem och typ bästa stället jag vet, fina friskis gymmet!! love it!), känns ju väldigt fjuttigt när man jämför... fast i och för sig, sen är de där damerna proffs. det är deras jobb att träna. jag är ju bara en glad amatör som måste sätta skolan i första hand. fastän man inte alltid vill. )

puss hej

för jag vet varken in eller ut längre. (har jag nånsinn?)

/Ia.

--

"Meet me halfway
I can't go any further then this...."

Tacksamhet...

Ibland glömmer man. Hur bra man har det. Och ja, jag tycker verkligen ” I-landsproblem” också är verkliga problem. Ensamhet, depressioner, olika sjukdomar, mobbing osv osv.
MEN. Man glömmer så lätt. Tacksamhet för att man har mat på bordet varje dag. Slipper gå runt svältande (om man inte själv väljer det). Vi har tak över huvudet, skapligt varma hus och lägenheter. Kläder att ta på oss.

Och Tack, TACK GUD, för det. Tack för rätten till utbildning. Att vi lever i ett jämställt samhälle där vi får tänka, tycka tro vad vi vill utan att riskera att bli frihetsberövade eller torterade. Tack för min fina familj, även om den har sina brister. Tack för en uppväxt utan alkohol, utan misshandel eller annat skit som folk växer upp med. Och ja, Tack gode gode Gud att vi hittills klarat oss undan från allvarliga sjukdomar i vår familj. Tillexempel ordet cancer, som skrämmer så.

Och Tack för att få bo i ett land som Sverige där det finns sociala skyddsnät som gör att jag, förhoppningsvis, inte hamnar på gatan om jag blir sjuk och inte kan försörja mig själv. Även om allt inte fungerar perfekt och vi självklart ska kämpa för ett bättre samhälle, måste man kanske sätta det i proportion till andra delar av världen ibland.
Och Tack för den fina naturen vi får omge oss med. Att den är relativt oförstörd och vacker. Att varje dag när solen gått ner så kommer den upp igen. Att varje gång det blir vinter så väntar en ny vår, och en ny sommar.

Och TACK för alla människor. De vi känner och de vi inte känner, ännu. Tack för fantastiska vänner. Vänner är mer värda än guld. Tack för de riktigt gamla vännerna, de som varit där sen man gick på lekis och lågstadiet ihop. Att de fortfarande är några av mina allra närmsta.
Och Tack för nya vänner längs vägen. Det fantastiska Betel-året och allt det förde med sig. Vänskap som jag hoppas räcker livet ut. Och Tack för den nya klassen som jag redan vet att det finns hemskt trevliga människor i, som gör att jag känner mig välkommen. Och Tack för församling och hemgruppen, människor som betyder mycket. Och Tack för bra grannar. Eller, jag känner bara en och en halv, men det är tillräckligt för att jag ska tycka att jag har fina grannar :)

Och Tack för en kropp som bär mig. Dag efter dag. Som tar mig upp och ner för trappor, ut i skogen, framåt i sjukhuskorridorer, hem till vänner och bekanta, som orkar träna. En kropp som gör att jag kan se, höra, dofta, smaka, känna. Få del av allt det underbara som du skapat, Gud. En kropp som rent fysiskt är nästintill frisk, och jag hoppas vi kan samarbeta, ännu bättre, många många år till. Tack att jag inte blev sjukare, helt förlorad och borttynad, som det så sorgligt nog går för vissa. Tack för hjälp och en inre styrka och en vilja att inte förstöra mitt liv.

Ja TACK. Jag tar så mycket förgivet. Glömmer att se vad man har.



MEN varför, käre GUD, det ska vara förbenat kallt, det förstår jag inte alltid???

(Och såhär tänker jag se ut hela långa kalla vintern.

Inte stoppa näsan i vädret mer än nödvändigt)

/ia.