Ödmjukhet – är inte (enligt mitt tycke i alla fall) att göra sig obetydlig, att be om ursäkt för att man finns (som vi kvinnor är så extra bra på. Skärp oss!)
Ödmjukhet är att inse sitt helt unika värde (och ingen har rätt att trampa på dig!) men samtidigt inse att alla andra människor är precis lika mycket värda.
Tycker jag.
/ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
lördag 20 november 2010
torsdag 18 november 2010
tisdag 16 november 2010
--
Helig vrede –
Vad är det liksom?
Visst ska man, som kristen, vara ödmjuk, förlåtande osv. osv.
Men inte ens Gud är snäll (som Mark lärde oss, vilka heta diskussioner, hihi) utan Gud är god. Vilket innebär att han känner helig vrede. Inför sånt som är fel. För ja, jag tror faktiskt att det finns rätt och fel.
Och jag är glad att jag kan bli förbannad. Vrede. Tex. över
- Människor som stjäl från gamlingar
- Barnpornografi (fy *** säger jag bara!)
- Sexuella utnyttjanden i alla dess former (funderar faktiskt seriöst på om jag inte tycker att kastrering borde finnas som ett straff i svenskt rättsväsende) För finns det något som är mer kränkande?
- Folk som myglar till sig pengar som de inte har rätt till – och människor som bara tänker på pengar och kör över andra i sin väg att få så mycket som möjligt.
- Att människor svälter ihjäl när andra har ett sådant sjukt överflöd av materiella prylar.
- Krig
- Skitsnack och mobbing.
- Utvisningar av flyktingar/invandrare som skaffat sig ett nytt liv här i Sverige.
- Föräldrar som misshandlar sina barn – både fysiskt eller psykiskt. Eller förresten föräldrar som inte tar väl hand om sina barn överhuvudtaget (dock skillnad på att göra sitt bästa men inte alltid lyckas – föräldrar är ju också bara människor)
- Och massa andra saker.
Men det sköna är, att även om jag, med rätta, blir förbannad över det här, så är det inte min uppgift att döma. Tack och lov. Min är domen, säger Herren. Ja, tack för det.
Och om någon uppriktigt ångrar sig så är det min uppgift att förlåta. Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger (= i evighet).
Förresten är ett uppriktigt förlåt bland det finaste som finns. Som berör mig mer än mycket annat. Att be om förlåtelse är stort.
Ja, jag är glad att jag blir arg. Den dagen jag kan läsa nyheter om hemska saker utan att bry mig, då hoppas jag någon slår mig i huvudet. (Jag har en väldigt tung stekpanna här hemma hos mig som ni kan få låna!)
och nej, lilla ia. inte skriva nått om vad som händer på riktigt. nu. privatliv. det inre. det kan vara så skört, och man ångrar att man blottar sitt hjärta så. så nej, lite åsikter och "politiska" inlägg blir bra. skydda sig själv.
och berätta knäppa saker, som att jag tinar blodpudding på elementet (ja, inte direkt på, men på papper på elementen). sånt får man säga. det får räcka så.
kram
/ia.
Vad är det liksom?
Visst ska man, som kristen, vara ödmjuk, förlåtande osv. osv.
Men inte ens Gud är snäll (som Mark lärde oss, vilka heta diskussioner, hihi) utan Gud är god. Vilket innebär att han känner helig vrede. Inför sånt som är fel. För ja, jag tror faktiskt att det finns rätt och fel.
Och jag är glad att jag kan bli förbannad. Vrede. Tex. över
- Människor som stjäl från gamlingar
- Barnpornografi (fy *** säger jag bara!)
- Sexuella utnyttjanden i alla dess former (funderar faktiskt seriöst på om jag inte tycker att kastrering borde finnas som ett straff i svenskt rättsväsende) För finns det något som är mer kränkande?
- Folk som myglar till sig pengar som de inte har rätt till – och människor som bara tänker på pengar och kör över andra i sin väg att få så mycket som möjligt.
- Att människor svälter ihjäl när andra har ett sådant sjukt överflöd av materiella prylar.
- Krig
- Skitsnack och mobbing.
- Utvisningar av flyktingar/invandrare som skaffat sig ett nytt liv här i Sverige.
- Föräldrar som misshandlar sina barn – både fysiskt eller psykiskt. Eller förresten föräldrar som inte tar väl hand om sina barn överhuvudtaget (dock skillnad på att göra sitt bästa men inte alltid lyckas – föräldrar är ju också bara människor)
- Och massa andra saker.
Men det sköna är, att även om jag, med rätta, blir förbannad över det här, så är det inte min uppgift att döma. Tack och lov. Min är domen, säger Herren. Ja, tack för det.
Och om någon uppriktigt ångrar sig så är det min uppgift att förlåta. Inte sju gånger, utan sjuttiosju gånger (= i evighet).
Förresten är ett uppriktigt förlåt bland det finaste som finns. Som berör mig mer än mycket annat. Att be om förlåtelse är stort.
Ja, jag är glad att jag blir arg. Den dagen jag kan läsa nyheter om hemska saker utan att bry mig, då hoppas jag någon slår mig i huvudet. (Jag har en väldigt tung stekpanna här hemma hos mig som ni kan få låna!)
och nej, lilla ia. inte skriva nått om vad som händer på riktigt. nu. privatliv. det inre. det kan vara så skört, och man ångrar att man blottar sitt hjärta så. så nej, lite åsikter och "politiska" inlägg blir bra. skydda sig själv.
och berätta knäppa saker, som att jag tinar blodpudding på elementet (ja, inte direkt på, men på papper på elementen). sånt får man säga. det får räcka så.
kram
/ia.
--
för ett antal veckor sen gick jag och lyssnade på den här låten (Isarna) av Annika Norlin (Säkert!). och nynnade med. för det hände liksom ingenting.
En timme tar en vecka här
Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så att nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder
Bad jag det? Undermedvetet?
Och då tänker jag att man ju skylla sig själv, när det blir som det blir.
tacksam. eller skylla sig själv. ??
ja jag vet faktiskt inte. än.
/ia.
En timme tar en vecka här
Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så att nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder
Bad jag det? Undermedvetet?
Och då tänker jag att man ju skylla sig själv, när det blir som det blir.
tacksam. eller skylla sig själv. ??
ja jag vet faktiskt inte. än.
/ia.
söndag 14 november 2010
--
jag läser en tidning.
på en sida tipsar de om en blogg där en tjej skriver om sin kamp om att bli fri från sina ätstörningar/anorexi.
på nästa sida är ett repotag om en som gått ner 40kg, hur hon gjorde, hur man kollar om man är sockerberoende och ord som "aldrig släppa kontrollen av vad man stoppar i sig" "ta aldrig om av maten" "äter inga mellanmål", "läs innehållsförteckningar".
Sen på ytterligare nästa sida har de recept på efterrätter.
jag blir så j**** ambivalent. splittrad.
Överallt är det så inkonsekvent. Man ska ha kontroll. Nej man ska njuta. Man ska vara nyttig. Man ska släppa kontroll. Man ska ha ha goda vanor. Man ska unna sig saker. Man ska ha disciplin. Man ska kunna vara spontan.
Vanliga människor kanske kan hantera det här. För mig (skulle nog kunna skriva oss. vi störda) blir det bara kaos. I den lilla reptilhjärnan. Som suger åt sig av allt som har med sånt här att göra.
Splittrad. Vem ska man tro på? Är jag en tjock matmissbrukare som är sockerberoende? Eller är jag en ätstörd tjej som behöver släppa kontroll?
När jag läser sånt här vet jag faktiskt inte. och det gör mig förrvirrad.
Jag kanske borde sluta läsa tidningar.
pusshej
/ia.
på en sida tipsar de om en blogg där en tjej skriver om sin kamp om att bli fri från sina ätstörningar/anorexi.
på nästa sida är ett repotag om en som gått ner 40kg, hur hon gjorde, hur man kollar om man är sockerberoende och ord som "aldrig släppa kontrollen av vad man stoppar i sig" "ta aldrig om av maten" "äter inga mellanmål", "läs innehållsförteckningar".
Sen på ytterligare nästa sida har de recept på efterrätter.
jag blir så j**** ambivalent. splittrad.
Överallt är det så inkonsekvent. Man ska ha kontroll. Nej man ska njuta. Man ska vara nyttig. Man ska släppa kontroll. Man ska ha ha goda vanor. Man ska unna sig saker. Man ska ha disciplin. Man ska kunna vara spontan.
Vanliga människor kanske kan hantera det här. För mig (skulle nog kunna skriva oss. vi störda) blir det bara kaos. I den lilla reptilhjärnan. Som suger åt sig av allt som har med sånt här att göra.
Splittrad. Vem ska man tro på? Är jag en tjock matmissbrukare som är sockerberoende? Eller är jag en ätstörd tjej som behöver släppa kontroll?
När jag läser sånt här vet jag faktiskt inte. och det gör mig förrvirrad.
Jag kanske borde sluta läsa tidningar.
pusshej
/ia.
lördag 13 november 2010
--
Jag har typ alltid mina tånaglar målade. för att de är så ruskigt fula annars. Kroniskt skadade av min ca 16 år långa fotbollskarriär.
Så, när jag idag bestämmde mig för att kolla efter hur mina tår faktiskt ser ut där under lagren av nagellack så blev resultatet detta:
5 av 10 tår (jo, på så sätt är jag normal, jag har tio tår...) hade någon form av blånagel, helt eller delvis.
så 50% skadade tår alltså. rätt hög procent ändå. och jag får nog fortsätta med det där att täcka över mina skönhetsfläckar, haha.
och kanske skylla mig själv när jag jämt ska klämma i fötterna i så små skor som möjligt.
men det är väl så, jag gillar litenhet. i många former. as you know.
vilket djupt och meningsfullt inlägg.
antar att alla sitter med anteckningsblock och dör av intresse över mina tånaglar.
ha en bra kväll, det tänker jag ha med mina fin-fina tjejer. i och från Bjuuuuuuuuuuuurs. puss.
/ia
Så, när jag idag bestämmde mig för att kolla efter hur mina tår faktiskt ser ut där under lagren av nagellack så blev resultatet detta:
5 av 10 tår (jo, på så sätt är jag normal, jag har tio tår...) hade någon form av blånagel, helt eller delvis.
så 50% skadade tår alltså. rätt hög procent ändå. och jag får nog fortsätta med det där att täcka över mina skönhetsfläckar, haha.
och kanske skylla mig själv när jag jämt ska klämma i fötterna i så små skor som möjligt.
men det är väl så, jag gillar litenhet. i många former. as you know.
vilket djupt och meningsfullt inlägg.
antar att alla sitter med anteckningsblock och dör av intresse över mina tånaglar.
så fint med sol, värme, hav. jag vill ha!
ha en bra kväll, det tänker jag ha med mina fin-fina tjejer. i och från Bjuuuuuuuuuuuurs. puss.
/ia
fredag 12 november 2010
--
ibland tänker jag: usch, jag borde lägga ner det här. Det här med att ge ut delar av mitt privatliv på en blogg.
Men: jag bara måste skriva. så enkelt är det. det ligger liksom i mig och är en del av mig. annars blir jag inte hel. så precis som jag är träningsberoende så är jag skrivberoende.
Och vems privatliv skulle jag skriva om om inte mitt eget? jag kan ju gott inte lägga ut nån annans stackares privatliv här, eller hur? (även om säkert personer i min närhet blir lite uthängda då och då -sorry. hoppas mest på ett positivt sätt).
Och ibland räcker det med att låna ord från andra.. nåra rader som följt med genom en massa år. och som aldrig gjort sig bättre än nu. tror jag.
Men: jag bara måste skriva. så enkelt är det. det ligger liksom i mig och är en del av mig. annars blir jag inte hel. så precis som jag är träningsberoende så är jag skrivberoende.
Och vems privatliv skulle jag skriva om om inte mitt eget? jag kan ju gott inte lägga ut nån annans stackares privatliv här, eller hur? (även om säkert personer i min närhet blir lite uthängda då och då -sorry. hoppas mest på ett positivt sätt).
Och ibland räcker det med att låna ord från andra.. nåra rader som följt med genom en massa år. och som aldrig gjort sig bättre än nu. tror jag.
Men lägg armarna runt mig
och slit ut vad jag har
och gräv i det dunkla,
men sök inga svar
för jag lovar ingenting
det är det enda jag kan hålla
men jag känner nånting
jag är så gott som förtrollad
/L.Winnerbäck.
/L.Winnerbäck.
Och jag älskar när snöflingorna trillar ner utanför mitt fönster.Gud har gjort världen vacker. Och lagt massa kärlek där. Ta tillvara på det.
Ha en bra dag.
/ia.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)