--

Idag har jag äntligen köpt en ny kamera. typ över ett år efter den förra slutade fungera. tur man är så snabb! och jag är glad och plånboken kanske blev mindre glad. Men äh man lever bara en gång (här på jorden iallafall).

fick lov att ge mig ut och provfota också. och jag är verkligen ingen proffsig eller van fotograf. men man kan väl träna på't eller hur?

Skogskyrkogården 2010-11-07

/ia.

--

Man skulle kunna säga Suck!
Suck att jag igår missade affären med en kvart och blev mjölk-lös.
Suck att jag, trots läggning vid 01.30 vaknar 6.45 och inte kan sova mera.
Suck för en stundvis stor trötthet.

Men att säga suck är inge kul. Så jag säger istället: Tack Gud för en ny dag.

Igår gick jag runt på kyrkogården jag har här alldeles ca 50meter från mitt hus. Det var så fint med alla tända ljus vid gravarna. Jag minns förr när man var med mamma och pappa till Svenska Kyrkan i Bjursås på minnesgudstjänst och sen tände ljus vid mormor och morfars grav. Det var fint. Men längesen nu. Jag sakanr lukten av Svenska Kyrkan ibland. Det luktar jul. Och frid.
Men Centrumkyrkan är bra den med för all del.

Men jag blev rädd igår också. Själv är jag inte rädd för döden för egen del, men jag vill inte att nån som står mig nära ska dö. Så låt bli det är ni snälla!

/kram
ia.

--

Idag skulle jag köpa en födelsedagspresent till min syster. Shoppade lite inredning åt mig själv istället. Typiskt. Men det blir bra. Snyggt hemma och Anna ska få nått hon med såsmåningom.

Och det har varit en fin dag. Det är så många dagar som är fina nuförtiden.

Jag har träffat Jocke. Det var för längesen. Men bra att det blev idag. Fredagsfika is the shit förresten, älskar det för då får man en känsla av att det är helg. Unna sig köpekaffe. Latte till och med. Vi testar olika cafén i stan. Idag blev det Kopparhatten. Med konst på väggarna.

Och kyrkan idag också. Allhelgonakonferens. Jag får faktiskt kyrkabstinens när jag inte vart där på ett tag, blev ju inget förra helgen. Och liksom känner att det är nått som fattas. Efter jag vart i kyrkan känns det alltid som jag kan andas. Normalt. Ofta i flera dar. Och man slutar kolla för mycket in i sig själv. I obehaget. Och lyfter blicken och ser andra människor.

Och det är liksom inte det att jag tror att Gud är mer i kyrkan än nånannanstans. Jag kan uppleva hans närvaro precis lika stort när jag är alldeles ensam på min morgonpromenad och solen lyser över en istäckt damm. Då är han där. Och när jag nästan dör av skratt med någon jag tycker om. Då är han där. Jag tror inte ens att man absolut nödvändigtvis måste gå i kyrkan för att kalla sig troende och kristen. Däremot tror jag att det är lättare att komma ihåg. Vad man vill. Vad man mår bra av. Vad Gud gjort och vill med livet. Och känna gemenskap. Med andra. Kyrkan är ju liksom som en extra familj. Med så fina fina syskon.

Ja man blir så levande att vara omgiven av fina människor. Vänner och sånt. En gudagåva. Tack!

Nu borde jag sova. Om det går, sånt vet man aldrig i förväg.. Men först bara packa upp min fina inredning från Village.

Kram
/ia.

--

förresten så gillar jag lammkött också!


och nu ska jag skriva tenta. första gången på typ 1 1/2 år. Lite scary är det. Fast egentligen vet jag ju att jag klarar det. Borde klara det.

puss och hej.
/ia.

--

Hej.
Konstiga grejer.
Jag är sugen på kött. (Brukar inte vara det jag är sugen på, äter så mycket av eller handlar). Men nu så! Igår när jag var på IcaMaxi kollade jag in massa olika former av kött, bacon, kassler, pannbiff m.m. och tillslut köpte jag bacon. Och igår när jag skulle lägga mig blev jag jättesugen på köttfärs. Har till och med känt mig sugen på en stor saftig köttbit, och ni som känner mig vet hur konstigt det är för att vara mig. Jag är ju liksom mer en fisk.
Och jag som brukar göra en liten grej av att jag tycker det är bra att äta mindre kött, för naturen och sånt. Men men.

Fast egentligen kanske det inte är jättekonstigt utan har sina förklaringar. Kroppen är väl sugen på vad den behöver. (Och nej, om man har livlig fantasi och tänker på att jag för nån vecka sen skrev om illamående, och nu kött-cravings så skulle ju de som själva hör de biologiska klockorna ringa börja tänka tankar om gravideteter. Nej nej och åter nej. Liksom rätt omöjligt om man säger så.
Mer rimlig förklaring: Järnbristen.
Så trots järntabletter och blodpudding får ja väl fortsätta försöka få i mig det där himla järnet. Så man inte blir att se ut som ett likblekt trött spöke. Och blir av med detta köttsug. Jag känner mig okvinnlig av det, haha.

/ia.

--

gå till huset med balkong
där järnvägsbommen ringer
under den varma, svarta plåten
har jag lämnat några drömmar

en dag lämnade jag allt
man kunde låta tiden vara
det känns som andra sidan jorden
vi kanske hade alla svaren

jag har kämpat med en dröm
jag ville inga brustna hjärtan
inga slitningar i blodet
jag ville hitta Söndermarken
/L. Winnerbäck.


Ledsen för de jag sårat. Och jag är rädd. Tänk om jag gör det igen. Ett brustet till. Eller två till.
Och allt jag vet är att det kommer bli kämpigt. En kamp mot mig själv, mina egna rädslor och känslor, mot andras åsikter, mot samveten, mot kravet på ärlighet, mot känslan av förväntningar, mot frestelsen att döma och gå, mot overkliga förväntningar på perfektionism, mot viljan att försöka göra den andre till det man själv vill att den ska vara.

Men, det konstiga är, den här gången känns det så stort, så helt annorlunda mot något jag förut varit med om, att jag faktiskt kanske är beredd att kämpa. Inte fly, inte stoppa huvudet i sanden, inte ta den lätta vägen ut. Som jag ofta frestas att göra. Nej, våga.. När något är så fint att det gör ont i hjärtat så kan jag inte bara lämna. Utan att ge det en chans.


Och för att lätta upp seriositeten lite så bjuder jag på en av Maddes skönaste kommentarer i helgen (eller egentligen kanske den var rätt taskig men jag är för korkad för att ta det på det viset)
- Ia, du ser ut som en prostituerad.
Förklarar man sammanhangen blir det mycket enklare att förstå, (haha, det kanske också verkar lite konstigt) men det struntar vi i, tagen ur sitt sammanhang blir kommentaren så mycket roligare. So thank you darling! : )

Och annat roligt: idag blev jag värsta sjuksköterskepepp! Bra. på att bli färdig, komma ut i verkligheten och jobba. (bara lite över ett år kvar!) Utvecklas. Blev så pepp att jag till och med för skojs skull kollade upp en massa jobbannonser på Platsbanken. Bara för att se vad som finns. Spännande att bara söka jobb vartsomhelst (får dock inte vara en håla på landet!!) och så flytta dit man får jobb. Hoppas äventyrarn i mig vågar göra det den dagen det kommer. Inte bli fast, villa, volvo, hund-träsket är inget jag drömmer om! (säger inte att jag inte kan tänka mig att ha allt det där - men jag vill inte ha det som livsmål)

Och jag kanske har en plan för sommaren. Den kan säkert komma att revideras, men jag är i alla fall sugen på nått. Och hoppas det går vägen om det nu är det jag vill.

/ia.

--

Efter två dagars blogg-uppehåll tycker jag allt att det är dags igen : )
Detta uppehåll berodde ju på en Stockholmsweekend. Och vilken helg sen! Superjättebra faktiskt. (här tar vi i med superlativen!)

Och man skulle ju kunna pladdra på hur mycket som helst om vad man gjort osv. Men det kanske skulle bli världens längsta inlägg och sånt är ju faktiskt inte så underhållande att läsa om jag får säga det själv (precis lika tråkigt som 11minuters videobloggande, pik till Olivia & Erica, haha, )

Men kort:
Träffat ganska många före detta Betlare, bland annat ute hos Lisa på Liiiiidingö i fredags. Sett kändis (Björn Ranelid – jag glodde och log så mycket mot honom så han nog kände sig tvungen att säga hej. Men jag agerade mycket coolt vid denna kändisträff, till skillnad från vissa andra, jag menar att min mogna ålder och Stockholm- och kändis-vana måste få komma till uttryck i synliga bevis) (och hoppas ni fattar min ironiska underton).

Hursomhelst, det allra bästa var nog trots allt: TJEJER. Åh jag älskar tjejer! Speciellt Madde,Erica,Olivia,Johanna, Lina-tjejer på en otroligt tjejig tjejmiddag. Trerätters och sen fick jag överraskande nog veta att det var en födelsedagsfest också. För lilla mig. Åh tack!
Och jag känner mig rätt så placerad i mysfacket då i princip alla mina små födelsedagspresenter från olika personer innehållit endera: ljus/ljuslyktor, böcker och te. Men så är det ju höst också och jag är nog en rätt mysig tjej ;)
Förresten, kika in detta otroligt tjusiga paket jag fick av Linda och Oskar här: http://lindabride.blogspot.com/2010/10/kreativiteten-flodar.html (eftersom jag inte har nån kamera själv). Det var ett väldigt fint paket och en fin fikastund, tack för det och det måste göras om!

Och dessutom bjöd helgen på massa kvalle-tid med bästa Madde. Ögonfransfärgning, ansiktsmassage, helkroppskroppsmassage (då kom det ett spöke!), fika i Gamla stan (åh älskar gamla stan och söder!)
Så fint att vara seriös med Madde, flumma med Madde, dela säng med Madde, skvallra med Madde, ha olika åsikter med Madde. En sån vän ska man vara glad över att man funnit! <3

Nu lyssnar jag på julsånger med Peter Jöback, har börjat tenta-pluggat lite, ska kanske ta tag i lite småjobbiga saker. Och sen ska jag TRÄNA. För även om det var en fin Sthlmshelg så har jag faktiskt lite nyttighets-abstinens nu.
Tack. Och hej!

(och det här blev ju för sjutton inte kortfattat. Kortfattat är inte min grej.)
/ia.

och förresten tror jag på ärlighet. Även i Gudsrelationer. Hellre ett ärligt "jag fattar faktiskt ingenting av dig Gud, vad du vill och vem du är" eller "nu får du faktiskt ta att hjälpa mig lite grann här" än nån falsk fromhet. Jag hoppas jag har slutat med sånt.

/ia igen.