igen slås jag av vad stort allt är när man kommer hem. stort handfat, stort rum, stort kylskåp, stor säng (och jag som bara använder ungefär halva min 90cm säng, den här ännu större är ju nästan slöseri med utrymme!). och sov som en gris i 10 timmar också, det är väl det loven är till för, att sova igen missad sömn...
Jesus, den enda människan nånsinn som varit utan fel och skuld och synd, dog en tortyr död på ett kors. För min skull. Din skull. Vår skull.
och när han säger att han älskar mig med evig kärlek, att han tog alla mina brister, att han älskar mig precis som jag är...
... vem är då jag att döma mig själv? Vad har jag för rätt att göra det?
om han säger att jag är bra som jag är är det väl bara att försöka acceptera den sanningen...
nu ser jag på Pippi Långstrump.
sen ikväll blir det ett andra besök i Bjursås kyrka, för att lyssna på Stabat Mater (eller vad det nu heter..). Det blir nog en bra långfredag. För hur roligt som helst ska man trots allt inte ha det.
/ia.
så länge mina tankar hörs ska jag skriva ner dem
fredag 2 april 2010
torsdag 1 april 2010
--
när man inte har nån lust att skriva själv kan man läsa andras verk.
En liten dikt jag klippte ut ur DN häromdagen:
Jag vill måla min tavla
med hjärtats pensel nu
men strecken blir inte
som jag vill
ditt hårda grepp rycker
tag
och skvätter
fläckar pryder mitt verk
om ätstörningar
och jag börjar om på en ny duk
men så kommer du igen
skrattar så det ekar
rycker penseln ifrån mig
och skapar en fruktansvärd
obehaglig
ful
motbjudande
vidrig
tavla
som du hänger framför
mitt hjärta.
Inte mina egna ord som sagt. Men...
Får nåra veckor sen på en andakt fick jag mig en riktig funderare, som en stekpanna i huvut egentligen (Tack Olivia!) Och jag undrar vad jag håller på med? När man får höra att Almas stora mål här i livet är att kunna springa igen så drabbar verkligeheten mig. I 21 år har jag haft en kropp som bär mig dit jag vill, fungerar, som gör att jag kan gå, springa, sitta, dansa, spela fotboll, träna, förflyttta mig... jag måste lära mig att sluta hata den. och vara tacksam för att den fungerar som den ska (nästan iallafall.)
att gå från hat till acceptans till kärlek, det är den vägen jag vandrar på. nåra steg fram, nåra tillbaka.
ett år, tre år, fem år, tio år, tjugo år. det skrämmer mig, tankarna skrämmer mig. men jag ska inte ge upp!
/ ia.
En liten dikt jag klippte ut ur DN häromdagen:
Jag vill måla min tavla
med hjärtats pensel nu
men strecken blir inte
som jag vill
ditt hårda grepp rycker
tag
och skvätter
fläckar pryder mitt verk
om ätstörningar
och jag börjar om på en ny duk
men så kommer du igen
skrattar så det ekar
rycker penseln ifrån mig
och skapar en fruktansvärd
obehaglig
ful
motbjudande
vidrig
tavla
som du hänger framför
mitt hjärta.
Inte mina egna ord som sagt. Men...
Får nåra veckor sen på en andakt fick jag mig en riktig funderare, som en stekpanna i huvut egentligen (Tack Olivia!) Och jag undrar vad jag håller på med? När man får höra att Almas stora mål här i livet är att kunna springa igen så drabbar verkligeheten mig. I 21 år har jag haft en kropp som bär mig dit jag vill, fungerar, som gör att jag kan gå, springa, sitta, dansa, spela fotboll, träna, förflyttta mig... jag måste lära mig att sluta hata den. och vara tacksam för att den fungerar som den ska (nästan iallafall.)
att gå från hat till acceptans till kärlek, det är den vägen jag vandrar på. nåra steg fram, nåra tillbaka.
ett år, tre år, fem år, tio år, tjugo år. det skrämmer mig, tankarna skrämmer mig. men jag ska inte ge upp!
/ ia.
tisdag 30 mars 2010
söndag 28 mars 2010
´´
Det är grått. Överallt. Anna & Mats har varit här. Jag vill ha sol och vår och värme. Men jag har köpt en fin ensam tulpan att ha i fönstret. Nått som lever och har färg, som kontrast…
Det är tider av val och beslut. Och man hoppas ju att de beslut man tar nu, sen i framtiden ska visa sig vara rätt. Att man kan se tillbaka och veta att det blev som det var meningen. Att man nån gång ska se att det betalade sig.
Ja, att det och den jag väntar på faktiskt är värd detta. För just här och nu suger det bara hårt.
Ps. 57 v. 2-3
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran dragit förbi.
Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud som gör gott mot mig.
/ia.
Det är tider av val och beslut. Och man hoppas ju att de beslut man tar nu, sen i framtiden ska visa sig vara rätt. Att man kan se tillbaka och veta att det blev som det var meningen. Att man nån gång ska se att det betalade sig.
Ja, att det och den jag väntar på faktiskt är värd detta. För just här och nu suger det bara hårt.
Ps. 57 v. 2-3
Jag flyr till dig,
i dina vingars skugga tar jag min tillflykt
tills faran dragit förbi.
Jag ropar till Gud den Högste,
till Gud som gör gott mot mig.
/ia.
onsdag 24 mars 2010
måndag 22 mars 2010
´´
De har varit fina dagar i Helsingborg. Väldigt fin stad, fin församling, fina handledare och fint ressällskap. Men åh vad de är skönt att vara hemma på Betel!
Jag har saknat:
Att få sova i min egen stora 90cm säng, och att få vara ensam i mitt rum när jag sover.
Att få äta keso
Min spotify-lista
Att få ta cykeln till Åkeshov och träna. Så gött! : )
Att få gröt till frukost. (och de trevliga frukostsällskapet såklart)
Att få läsa tidningen och nyheter
Att få handla och laga min egen mat på bestämda tider
Att få sitta så länge jag vill vid min egen dator. Slösurfa, läsa massa bloggar och skriva nån text när lusten faller på.
Eftermiddagskaffet
Att fika frukt istället för kakor
Betels salladsbord
Att kunna stänga in sig ifred när man har lust.
Ja helt enkelt att ha en normal vardag igen.
Och såklart alla underbara människor som finns här på Betel.
Så idag är jag glad. Och ledsen på samma gång. Så är det i detta konstiga liv.
Dagens visst du det här: Till en läsk går det åt 200 liter vatten bara för att odla fram sockret. (sjukt va? )
/ ia.
lördag 20 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)