Jag försöker att varje dag vara tacksam och se till det jag har, vi lever alla ett sådant lyxigt liv i jämförelse med många andra i denna värld. Men ibland misslyckas man ju med den inställningen och tycker att dagen suger, även fast det mest är ganska banala saker som händer. Och jag är ganska bra på att tycka synd om mig själv ibland. Inte så smickrande egenskap va?
Men jag tänker att det är ganska naturligt att inte alltid alla dagar vara på topp och det var därför jag ville dela det med er. Någon dag då och då får man väl stoppa huvudet i sanden och tycka att det mesta inte går ens väg.
Och okej, en SÅ dålig dag har det verkligen inte varit, det var mest det att det var ett uppvaknande som inte gjorde min dag helt perfekt. Vaknade nån gång mellan sju-halvåtta av en blandning av att jag vred och vände i sängen på grund av magont, samt att jag glömt stänga av ljudet på mobilen och fick ett sånt där sms man inte vill vakna upp till (men fått ganska ofta senaste tiden): Kan du jobba extra inatt? Jag förstår ju såklart att man snabbt måste försöka få in någon om nån är sjuk men jag tycker det är så himla jobbigt att hoppa in på extra nätter utan att vara förberedd innan, speciellt om man blir väckt av det redan vid sju. Och samtidigt, även om jag inte vill jobba så säger mitt plikttrogna, dåliga samvete till mig att jag borde om jag kan, även fast jag inte känner för det. Att man borde ställa upp, att någon (= jag) måste göra det och så vidare.
Så samtidigt med den här jobb-klump i magen så var det ju mensen som kommit och därmed krampen i livmodern som ett brev på posten. Aaaj!
Jag vet att jag inte borde klaga, det finns många som har det så mycket värre, och jag borde vara glad att min kropp fungerar som den ska och att lite mensvärk inte är något som leder till döden direkt....men äh, det är ju ändå inte kul att ha så ont att man inte kan sova.
Så efter att ha varit upp och pillrat i mig en värktablett, och sen upp en gång till på toa för att jag typ alltid blir lite dålig i magen när jag har mens, så försökte jag somna om ifall jag skulle behöva jobba natt. Men avvaktade med att tacka ja eller nej, om jag hade tur kanske nån annan ville jobba. Tänkte att jag kanske kunde skylla på min mensvärk iallafall och slippa ett extra nattskift. Hursom, somnade om och drömde att jag blev attackerad av ett gäng giftiga ormar. Jippie! (har ormfobi för er som inte vet det....)
Sen när jag vaknade så visade det sig att jag inte behövde jobba natt iallafall och det var ju skönt men så var jag så himla trött och hade svårt att komma upp ur sängen och sen kändes det onödigt att inte kliva upp fören tio när jag nu inte skulle jobba. Tycker bättre om att kliva upp tidigt och få en lång ledig dag. Ont i huvudet hade jag också. Stackars lilla mig, haha!
Men förutom den dåliga starten, lite magont hela dagen och en del spill, klant, tappade grejer och teknikkrångel har det varit en helt ok dag. Blev lite bättre efter att jag varit på Friskis, träning är alltid bästa medicinen. Och peppande sms från M, han är så bra.
Sluttjabblat om min-inte-SÅ-dåliga-dag och här kommer istället lite fler bilder från min Madagaskarresa som jag inte visat än. Dessa bilder är från hamnen där båten låg i. En hamn som efter några veckor faktiskt blev lite att kännas som hem.
Men jag tänker att det är ganska naturligt att inte alltid alla dagar vara på topp och det var därför jag ville dela det med er. Någon dag då och då får man väl stoppa huvudet i sanden och tycka att det mesta inte går ens väg.
Och okej, en SÅ dålig dag har det verkligen inte varit, det var mest det att det var ett uppvaknande som inte gjorde min dag helt perfekt. Vaknade nån gång mellan sju-halvåtta av en blandning av att jag vred och vände i sängen på grund av magont, samt att jag glömt stänga av ljudet på mobilen och fick ett sånt där sms man inte vill vakna upp till (men fått ganska ofta senaste tiden): Kan du jobba extra inatt? Jag förstår ju såklart att man snabbt måste försöka få in någon om nån är sjuk men jag tycker det är så himla jobbigt att hoppa in på extra nätter utan att vara förberedd innan, speciellt om man blir väckt av det redan vid sju. Och samtidigt, även om jag inte vill jobba så säger mitt plikttrogna, dåliga samvete till mig att jag borde om jag kan, även fast jag inte känner för det. Att man borde ställa upp, att någon (= jag) måste göra det och så vidare.
Så samtidigt med den här jobb-klump i magen så var det ju mensen som kommit och därmed krampen i livmodern som ett brev på posten. Aaaj!
Jag vet att jag inte borde klaga, det finns många som har det så mycket värre, och jag borde vara glad att min kropp fungerar som den ska och att lite mensvärk inte är något som leder till döden direkt....men äh, det är ju ändå inte kul att ha så ont att man inte kan sova.
Så efter att ha varit upp och pillrat i mig en värktablett, och sen upp en gång till på toa för att jag typ alltid blir lite dålig i magen när jag har mens, så försökte jag somna om ifall jag skulle behöva jobba natt. Men avvaktade med att tacka ja eller nej, om jag hade tur kanske nån annan ville jobba. Tänkte att jag kanske kunde skylla på min mensvärk iallafall och slippa ett extra nattskift. Hursom, somnade om och drömde att jag blev attackerad av ett gäng giftiga ormar. Jippie! (har ormfobi för er som inte vet det....)
Sen när jag vaknade så visade det sig att jag inte behövde jobba natt iallafall och det var ju skönt men så var jag så himla trött och hade svårt att komma upp ur sängen och sen kändes det onödigt att inte kliva upp fören tio när jag nu inte skulle jobba. Tycker bättre om att kliva upp tidigt och få en lång ledig dag. Ont i huvudet hade jag också. Stackars lilla mig, haha!
Men förutom den dåliga starten, lite magont hela dagen och en del spill, klant, tappade grejer och teknikkrångel har det varit en helt ok dag. Blev lite bättre efter att jag varit på Friskis, träning är alltid bästa medicinen. Och peppande sms från M, han är så bra.
Sluttjabblat om min-inte-SÅ-dåliga-dag och här kommer istället lite fler bilder från min Madagaskarresa som jag inte visat än. Dessa bilder är från hamnen där båten låg i. En hamn som efter några veckor faktiskt blev lite att kännas som hem.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar