söndag 17 januari 2010

--

När jag är svag så blir Gud så mycket starkare, jag måste luta mig mot honom för att orka. Så därför är jag glad för svagheten. För jag tror det är när man känner att man är stark och klarar allt som man lätt börjar vandra bort från Gud.

Jag lånar en text av Jonathan Johansson…

Våra hjärtans förlorade slag
alla drömmar som aldrig blev av
och dom lögner vi levde och stannade i
dom vi blev och dom vi ville bli
Alla tårar som ingen torkar bort
och det underbara så kort
dom som svek oss och dom som vi svek tillbaks
våra hjärtans förlorade slag

Du som bar mig igenom
bär mig igen
bär mig nu
och bär mig ända hem


Smärtan från sönderfallande relationer är så stor. För det var inte så Gud tänkt. Det är emot hans natur. När vi skär av band som en gång funnits, då gör det ont. När vi glider ifrån vänner vi trodde vi stod nära. När någon inte vill veta av dig längre. När din käraste hittar någon den tycker bättre om. När du slår dig fri från dina föräldrar. När din vän står på stationen och säger ”hejdå”.
Relationernas band går rakt in i hjärtat. Utan murar och skydd. Relationer är liv. Det är därför det är så vidrigt smärtsamt när relationer dör. När man vet att man inte räcker till. När det riktiga, djupa och sanna rinner ut i sanden. När sanningen får ge vika för anpassningen, hur vi borde vara. När avundsjukan lägger sitt fula band om vår hals och drar åt. Hårt. När någon förändras. När vi förändras tillbaks, och inser att vi inte är densamma mer och aldrig kan gå tillbaks. När vi förstår hur allt hade kunnat vara.
Det gör så ont så ont för det är en spricka i vår värld. Trasiga relationer är vår trasighet i Gud. Han hade tänkt nått bättre.


Helgen har varit bra. Jag har lärt mig en, tydligen klassisk, frikyrkolek: maffia. Jag är inte så väldigt invigd i den världen, med de var skoj.
Och jag hade en jättebra lördag, med lördagsträning och sen shopping i Vällingby och sen kyrka + ut o fika på kvällen. Tack tjejer för en jättefin dag.
Och idag har jag varit i kyrkan.
Och jag har sovit alldeles för lite. Men de har de vart värt.
En bra helg. En konstig helg. En förvirrad helg. En jobbig helg. Men en fin helg.

Och jag visst svaret på en musikfråga som var på På Spåret i fredags, som alla musiker som var med inte kunde. Det får bli helgens stolthet. Jag har dolda talanger!

Gonatt. / ia.

Inga kommentarer: