10/10

Idag är det precis ett år sedan jag åkte till Indien (och Nepal) för andra gången. Femveckorsresan med Rosa Bussarna. Och jag har ju sagt det förut, även om mina Indienresor varit bra är jag glad att jag är hemma denna höst. För att jag älskar hösten och vill se den, se förändringen, se de gula och röda löven. 

Det skulle vara kul om det blev lite sol snart också och inte bara regnrusk så man kunde njuta av det ännu mera och ta lite mer foton innan alla löven regnat bort. Fast trots det, så gillar jag hösten även i regn.

Det är också då alltså ett år sedan jag och M. sa ett femveckors hejdå och reste åt varsitt håll. Jag är glad att jag slipper det i år. Istället ska vi åka till Stockholm tillsamman nu i eftermiddag, där bara det är lite förkylningar som spolar den fullkomliga glädjen. Vi får hoppas att det reder sig och vi får en trevlig weekend ändå.

Och ja, jag får ju vara hemma denna höst, MEN den 6 november lyfter förhoppningsvis flyget som skall ta oss till Hawaii i två veckor. Wiihoho! :)
Det är ju perfekt va, jag får vara hemma i oktober men slipper två och en halv veckas höstrusk i november och jag får resa MED han som jag saknar annars. Vi har alltså bokat vår resa nu och det känns lite konstigt och avlägset fastän det bara är en månad kvar. Men det ska bli superkul och jag är Tacksam att detta blev av.
Att få se en plats, en paradisö, att få testa nya aktiviteter (surfing) och att få åka dit med M. Yes!

Det säger jag i dag, sitter och pluggar lite nu på förmiddagen innan vi drar till El Stockholmo. Får se om vi hörs.

kärlek! /ia

Jag har hört att...

Jag kommer på mig själv med att bli mer och mer intresserad av det här med miljön och miljöförstöring, hållbar energi och ekologiskt. Man får upp ögonen för vad som inte är hållbart och vad jag själv vill göra för att undvika att få en massa onödiga gifter i mig samt göra det jag kan för att andra människor inte ska behöva utsättas för det. Och för att få ett hållbart ekosystem över hela vår jord.

För mig är detta en naturlig koppling till att jag tror på Gud och tron att han skapade den här världen till att vara vacker och blomstrande. Han satte oss människor till att råda och förvalta jorden, inte till att utnyttja och förstöra dem. För mig är det också naturligt att när man bryr sig om andra människor så inkluderar det även dem i andra länder och andra världsdelar, och då kommer miljöengagemanget naturligt... För det vi gör här i Sverige kommer ju påverka dem.


Det känns som om media rapporterar om det här allt mer, och att många i Sverige blir mer medvetna, fler börjar köpa ekologiskt och så vidare. Samtidigt har många det väldigt bra ekonomiskt och vi konsumerar mer än någonsin.

Jag har sett och läst lite olika miljönyheter de senaste dagarna som jag tänkte dela med mig av... (som ni kanske redan hört och jag har inte källgranskat uppgifterna kritiskt så man får väl ta det med en nypa salt, men ändå...)

Vi börjar med det positiva:
Ica ökade sin försäljning av ekologiska varor med 52% (!) under första halvåret 2014 jämfört med samma period förra året. Jippi!

Totalt i Sverige så ökar de kravmärkta och ekologiska varorna med 30% i försäljningen, och den ökningstakten är bäst i världen just nu!


det mindre roliga:
På TV4-nyheterna i veckan hörde jag att Sverige var rankat på 10:onde plats, bakifrån (alltså tionde sämst!) på vilka länder i världen som hade mest klimatpåverkan. Nu vet jag inte om det var per innevånare eller i total mängd, men det är ju ändå hemskt.
Vi är tydligen ganska bra på att energin vi producerar i vårt eget land är relativt 'ren' med mycket förnyelsebar energi men att allt vi importerar och konsumerar från anda länder, exempelvis Kina, som har 'smutsig' energi för att framställa de varorna, gör att vi hamnar så långt ned på listan.

Samtidigt nämndes att det skulle krävas 3,7 jordklot om alla konsumerade som Sverige. Är ju inte riktigt klokt! Den här faktan visar att vi lever långt över våra tillgångar, för vi har ju inte 3,7 jordklot att tillgå, eller hur?


Det var lite miljöfakta som jag tyckte var intressant. För min egen del är det viktigt att bli medveten, hur skulle man annars kunna förändra något?

Mitt stora dåliga samvete i det här är väl att jag flugit ganska mycket på senaste år (och ja, vi har bokat vår utomlandsresa nu i November också) men förutom det så känns det som jag lever skapligt okej. Men självklart finns det massa mer att jobba på!

Det vackra, visst vill vi ha det kvar?

ps. hörde en annan 'rolig' (eller tragisk?) fakta om Sverige: förra året sökte fler som deltagare till Paradise Hotel än antalet sökande till Lärarprogrammet..... vad ska man säga om det? d.s.

Kärlek! /ia

Det som var

Helgen som var, den var bra. Jag har jobbat, och det har väl varit ok. Men lite annat har jag ju också gjort.

I fredags var jag ledig faktiskt och förutom att göra sånt där som jag gillar mest, dvs. typ promenera i skogen och ligga på kökssoffan och sörpla kaffe och läsa bloggar, så bakade jag äppelpaj (förklaring till detta kommer senare i inlägget, hehe) samt var och simmade på Lugnet med M.
Vi ska ju förhoppningsvis åka utomlands i november på en liten surfresa så nu ska vi försöka simträna en till två gånger i veckan så att man förhoppningsvis inte drunknar eller så.
Efter det gick vi på stan i Falun där det under förra veckan var en matmarknad med olika tält från en rad olika nationaliteter: Australien, Storbritannien, Italien, Frankrike, Indonesien, Grekland, Spanien... för att nämna några. Så kunde man då köpa mat och godsaker från de olika ländernas tält. Ett jätteroligt initiativ tycker jag och det var jättekul att gå där och strosa och lukta på mat och kolla på allt folk. :)
Jag åt en kycklingfajita, från ett mexikanskt stånd tror jag, och M. åt kött och korv-grillspett från Italien. Lite parmaskinka och Italiensk choklad fick följa med oss hem, vääääldigt gott :)

I lördags jobbade jag på dagen och sedan efter det hann jag göra en älskad aktivitet på eftermiddagen innan jag skulle iväg igen: ut i skogen. Jag och M. var på lite utflykt här i skogarna runt Falun, jag hade köpt med mig paella från ett sånt där matstånd och så hade vi kalla pannkakor med socker, och kaffe. Ja ni har ju hört mig säga det förr, men jag fullkomligt ÄLSKAR skogen och naturen såhär på hösten. Ja, annars också, men extra mycket nu när det är så vackert med alla löv och färger. Riktigt njuter varje sekund jag får vara ute. För mig kunde det få vara höst nästan jämt. Typ.

Och sen, då begav jag mig till kyrkan, min kyrka. Ja. för det är den påtagliga känslan jag känner och som gör mig så glad. Inte att det är min kyrka som i att jag äger kyrkan och bestämmer över den, men min kyrka som i att jag känner mig väldigt hemma där och känner mig som en del av den. En kyrka är ju en församling och en församling är en familj. Och det har man ju kanske hört tusentalsgånger när man varit där, lyssnat på predikningar, läst Bibeln och andra böcker och så. Men att faktiskt känna att vi är en familj, att själv få känna sig som ett syskon till de andra som är där, det är otroligt häftigt! och den känslan växer sig starkare hela tiden känns det som, och det var så påtagligt i lördags: vi är en familj.
Vad jag gjorde i kyrkan en lördagkväll? Jo, vi (Centrumkyrkan Falun) bedriver ett nattcafé första lördagen i varje månad. Då håller vi kyrkan öppen mellan 21-01 och den som vill får komma och umgås och fika (gratis!). Vi vill att det ska finnas ett alternativ till krogarna och ett ställa att slinka in på om man vill hänga, värma sig, slippa drälla runt på stan, prata med någon om livet, tron eller något annat vad som helst. Skitbra initiativ tycker jag!
Och ja, min uppgift denna gång var att fixa fikat, därav äppelpajsbakningen på fredagen. Jag var inte kvar på caféet jättelänge eftersom jag skulle upp tidigt och jobba, men två gäng med ungdomar hann iallafall komma innan jag gick, roligt :)

Sen kom söndagen ju. Upp tupp-tidigt igen, ingen sovmorgon med M. här inte, utan upp och iväg till jobbet. Det där jobbet som jag tycker mycket om när jag väl är på plats, men vem älskar inte lediga dagar liksom? Hursomhelst, jobbet gick bra, jag blev väldigt trött på eftermiddagen men hade bestämt mig för att dra av ett pass på gymmet efter jobbet, så då gjorde jag det minsann. Trött eller ej, man gör vad man bestämt sig för bara, annars skulle det väl aldrig bli nån träning gjord. Och skönt som bara den är det ju när man väl gör det. Eller hur?

Sedan hade jag och M. en myskväll. Som slutade i flygbiljettsbokningspanik, hehe. I flera timmar satt vi och kollade på olika biljetter hit och dit, vilken djungel alltså! Priser, tider, hur långa flygningar, seriösa bokningsföretag m.m. Det är mycket man kan tänka på. Och jag har nojja över för korta tider på mellanlandningar (har ni några erfarenheter hur mycket tid som krävs minimum? - berätta) och sen blev vi lite nojiga över att inte behöva skriva in pass-nr i bokningen. Fast nu har jag läst mig fram till att de allra flesta bokningar är sådana...? Berätta om det med ni som vet nått! :)
Hursomhelst, jag hoppas vi bokar ikväll.

Och, det glömde jag nästan att säga. Vi åt världens godaste hembakta pizza med parmaskinska, soltorkade tomater, paprika, fetaost. Mumma!
Det får det bli till lunchmatlåda med, alldeles nu faktiskt. Tjing och Ping!

Och ps. det glömde jag säga ju: Idag börjar jag plugga min kurs i KBT. tio veckor, 50% fart, på distans. Känner mig laddad och peppad, hoppas det här blir superkul och lärorikt. Känns spännande att sitta i skolbänken igen faktiskt. Skolbänken här hemma framför datorn alltså, vi får väl se om det innebär fler eller färre blogginlägg, hehe. ds.

Hösten, ja fantastisk va? / ia 2014-09-28

kärlek! /ia

en söndag i sol

jag har ju säkert sagt det tusen gånger förut, hur mycket jag gillar hösten. nu skall ni få ytterligare några anledningar varför...

färgerna, åh dessa färger!

mera höstbilder kommer säkert...

kärlek! /ia

Hopp och kärlek, hat och vapen

något jag tycker är konstigt, och då menar jag VERKLIGEN konstigt...det är hur vi människor kan vara så oerhört smarta men samtidigt så oerhört dumma, på samma gång.

och nu tänker jag stort, på människan som grupp, (på människan som djur?) och hur det ser ut i världen.

vi uppfinner det mesta, så sjukt tekniskt avancerade saker. snart kan vi allt. vi kan byta ut organ i kroppen hos människan och vi kan åka till månen. vi kan bygga fordon som tar oss över hela jordklotet på några timmar och byggnader så höga och långa och stora och djupa att man hissnar. det är inte längre några som helst problem att kommunicera med människor på andra sidan jordklotet och det krävs inte längre en mamma och en pappa och ett ligg för att få till ett barn.
hur länge ska jag fortsätta? motorer, elektricitet, rinnande vatten i kranen, flygplan, högteknologiska telefoner, avancerad sjukhusutrustning och säkert en tusen massa andra smarta saker som jag inte har en aning om.
allt uppfunnet eller uttänkt av människan med målet hur vi ska göra för att få en smartare vardag, en mer utvecklad värld.

samtidigt.
människan uppfann de högteknologiska vapnen. vi använder plast och kemikalier i vår vardag, förgiftar oss själva och vår natur. vi skjuter varandra och skickar missiler och bomber och kemiska massförstörelsevapen på varandras barn. vi torterar och halshugger.
atombomber. fossila bränslen. tusen E-ämnen i maten. barnarbete och barnsoldater. våldtäkt, mord. snabbt utarmar vi jordens resurser, gör den här planeten omöjlig att bo på för kommande generationer.
djuren och naturen, helt oskyldiga vårat vinstintresse och stora jakt på pengar, de drabbas. vi äter mer kött än någonsin. jorden värms upp i allt snabbare takt och det enda företagen kan tänka på: hur tjänar vi mera pengar? de rika i världen blir allt rikare. toppcheferna för allt högre lön och större bonusar. barnen i fabrikerna sliter och lider.
det finns en så utstuderad och planerad verksamhet i hur vi ska kunna skada varandra i så stor utsträckning som möjligt. och de allra allra flesta som drabbas är civila, oskyldiga människor som bara vill leva ett vanligt liv.

jag såg kort på nyheterna här om dagen. Indien var så stolta för att de hade lyckats skicka en satellit (eller vad det nu heter - jag är ingen rymdmänniska) till Mars. jättebra! jag tycker det är bra att ett sådant land som Indien kan få känna sig stolta över att de åstadkommer stora saker som omvärlden bryr sig om. och det kan säkert skapa självkänsla hos människorna i landet.
MEN varför kan man göra detta men samtidigt ignorera så många fattiga människor. vad har det vanliga folket för drömmar? något annat än satelliter på Mars skulle jag tro...
jag har varit där, jag har sett.


ja, hur kan det finnas så mycket sjukdom, svält, fattigdom och elände på jorden när vi är så smarta och kan göra sådana otroliga saker?
varför tillåter vi det? ja, för det är väl så man måste se det: att vi tillåter det.
det vore en annan sak om man hade räknat ut att jordens resurser inte räckte till alla människor. men det är inte så! det räcker, om resurserna fördelades lika.
varför arbetar vi inte mer engagerat i det här? varför sliter vi våra gråa hår i bitar och kämpar för att vi ska kunna ha en sommarstuga, en fin bil och en båt när andra människor blir utsatta för trafficking, slavhandel, aids och svält? bryr vi oss så lite om varandra och så mycket om jag min och mitt? varför gör inte jag mer? varför gör inte du mer?
om vi nu kan uppfinna världens smartaste telefoner och skicka ut folk i rymden, varför kan vi inte se till att alla människor kan få leva ett värdigt liv?
om vi nu är så smarta, varför har vi ihjäl varandra och skadar varandra så? vad är det för ondska som bor i oss och vad är det för lamhet som gör att vi inte agerar mer?


jag kan inte undgå att tänka på uttrycket 'en fallen värld'. och jag tror tyvärr inte att jorden någonsin kommer bli återupprättad och frisk och hel igen genom människans goda vilja. jag tror aldrig vi kommer klara det fören den dagen Han som skapat jorden gör allting nytt, återskapar det som det var tänkt. jag tror det krävs nånting mer, någonting större och godare än oss människor, Gud, för att kunna ställa tillrätta den här skiten vi satt oss i, för att kunna ta bort den här ondskan som bor i oss.

men däremot vägrar jag att ge upp, lägga mig platt på mage och säga 'det går åt helvete i alla fall' och inte göra ett dyft för att göra jorden till en ljusare, bättre, mer kärleksfull planet. jag vill göra det jag kan, jag vill kämpa för miljön och mot förstörelse, för bättre levnadsvillkor och mindre fattigdom. jag vill verka för hälsa och sundhet, och mot sjukdom och plågor. jag vill att Sveriges politiker slutar sälja vapen till andra länder och blir ännu bättre på att ta hand om de människor som söker sig hit i flykt från krig och fasor. jag vill att vi ska verka för fred och frihet för alla människor och att jordens alla barn kan få leva med ett framtidshopp om en ljus framtid.

amen.

en brits på en vårdcentralen i Indien 

på barnhemmet...

jag hoppas de här tjejerna har hopp om framtiden och får ett ljust liv. de förtjänar det, precis som ALLA andra barn.

kärlek! /ia

Hösten, den vackra

Igår eftermiddag åkte jag och Micke ut till Bjursås och mina föräldrar. Där befann sig redan min syster Anna, hennes Mats och de två bästa syskonbarnen i världshistorien, Edvin och Alfred.
Inte jätteofta vi träffas så, alla alla.
Det var en sån där vacker hösteftermiddag med sol och det där speciella ljuset som det blir på hösten. Den friska luften att andas och jag och Micke lekte järnet med Edvin: fotboll, kurragömma, kasta boll och en massa bus och skratt.

Där och då. Omgiven med alla de som står mig allra närmast. Att få vara med hela min familj, och Mikael samtidigt, just då känner jag mig totalt lycklig och fulländad. Barnen som gör mig så glad. Det är liksom inget som fattas.
Man får samla på de stunderna av lycka i en liten minnesbox i hjärtat, plocka fram när det känns kyligt, sådana saker som gör mig varm, varm, varm i hjärtat. Älskar.

Vi var så fullt upptagna av att leva i nuet att inga bilder blev tagna, fanns liksom inte en tanke på bloggar och Instagram och sånt. Då lever man livet på riktigt va?

Så lite gamla bilder på de finaste killarna:

Kärlek! /ia

att kunna sträcka på ryggen

som jag skrev om HÄR så tänkte jag på ett ord när jag gick till jobbet häromdagen: yrkesstolthet.

jag tror det dels handlar om det jag skrivit om i ganska många inlägg: att jag älskar att vara sjuksköterska och är stolt över det. att det meningsfulla i mitt yrke oftast överväger de sidorna som är mindre bra som underbetalning, stress, dåliga arbetstider m.m.
jag tycker det känns så oerhört bra att få jobba, bra för mitt mående och bra för min självkänsla. även om det väl var helt okej att plugga också så är det en helt annan känsla nu: det jag gör är meningsfullt, både för mig själv och för andra. vet inte riktigt om skolan kändes så meningsfull alla gånger, hehe.

att jobba (överhuvudtaget, men som sjuksköterska i synnerhet) gör att jag känner mig som en viktig del av samhället. det gör att jag har något vettigt att fylla mina dagar med. det gör att jag får en massa positiva människomöten varje dag. det gör att jag får umgås med trevliga arbetskamrater och får stora delar av mitt sociala behov tillgodosett. det gör att jag får en lön som i sin tur gör mig fri och självständig (och dessutom kan jag lyxa till det ibland med nån shopping till hemmet, sportutrustning eller resor...mode går jag inte riktigt ihop med...) det gör att min hjärna vissa dagar får anstränga sig till max - och man blir välbehövligt utmanad. det innebär mindre tid till ältande och navelskåderi och man får ägna sig åt något så mycket bättre: hjälpa andra.
jobbet gör att jag uppskattar de lediga dagarna desto mer.
att ägna mycket av sin tid åt något som känns viktigt och meningsfullt, det ger iallafall mig en anledning att sträcka på ryggen och en anledning till att gå upp ur sängen på morgonen.

detta har fått mig att på ett nytt sätt få upp ögonen för vikten av att ha ett arbete. hur betydelsefullt det är för självkänslan. och jag förstår alltmer de politiker som propagerar för just det här: arbetslöshet är ett stort hot medan ett jobb kanske är bland det viktigaste man bör kämpa för i samhället.

missförstå mig rätt: jag tycker inte att man inte har nån rätt att känna självkänsla och vara stolt utan att vara yrkesverksam, MEN jag tror det är en bra förutsättning.
att vara delaktig i samhället, del i något större, del i något produktiv. jag tror att många människor drömmer om det.
jag tror vi är skapta för att arbeta, sen förstår jag att alla människor inte alltid klarar av att vara yrkesverksamma vid t.ex. sjukskrivningar, depressioner, svåra fysiska handikapp osv. men arbeta tror jag de allra flesta innerst inne vill, och då menar jag att arbete självklart också är att ta hand om barn, sköta hemmet, sköta en gård, laga en bil, träna för att bli proffs i hockey eller vad det nu må vara.
jag tror inte vi är gjorda för att ligga i soffan -endast.

så. därför tror jag att det är viktigt att de människor som vill vara en del av arbetslivet faktiskt får vara det. att invandrare får jobb snabbt när de kommer hit - kanske den bästa motivationen för att lära sig svenska? att det inte ska vara så svårt för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.
det känns skevt när många människor går arbetslösa medan de som väl är etablerade på arbetsmarknaden får stressa ihjäl sig. fördela arbetet på fler, låt fler vara med! det finns ju enkla sysslor att göra också, man behöver inte ha hundraårig högskoleutbildning för allt.

jaha... så slutade det här inlägget också i någons sorts politisk uppmaning.
well, det får väl vara så då.

kärlek! /ia