det vita guldet

dagens och gårdagens glädje och tacksamhet handlar om det där vita guldet.
snön.
jag är tacksam, nu när det varit en ganska snöfattig vinter, att vi fått en sista chans att njuta av det fina vackra när hela världen är bäddad i vitt. vet att alla inte håller med mig, men lugn: våren kommer den också, såsmånigom, det lovar jag dig.

igår kväll drog vi till Källviksbacken jag och M., och det var alldeles vitt, mjukt och pudrigt, helt perfekt roligt att åka i, underbart! så glad att jag har vinterintressen som gör att det där vita fluffet till något roligt och positivt och inte tvärtom.

kärlek! /ia

ser du vad du har?

tänkte återigen dela med mig av en berättelse ur 'Hundra dagar med Jesus' (Niklas Piensoho) som vi i församlingen läser.

'Berättelsen handlar om en dam vars ende son emigrerar till USA. Detta var för drygt hundra år sedan och kommunikationerna var knackiga. Innan han reste lovade han sin mor att han skulle skriva så fort han kom fram och fått ordning på sin tillvaro. Han lovade också att han skulle skicka pengar så att hon inte behövde oroa sig på sin ålderdom.
Det dröjde bara några månader innan det första brevet kom, och sedan kom breven regelbundet. Sonen skrev om hur han lyckats slå sig fram och bli en framgångsrik företagare. Han tjänade pengar, byggde hus och skaffade familj. Åren gick och kvinnan fick allt fler brev från sin son.
Så kom prästen på besök till den gamla damen. Det visade sig att hon levde i stor fattigdom. Hon talade med prästen om sitt liv och om sin son som hade rest till USA. Hon berättade om sin sorg över sonen som en gång lovat att ta hand om henne och som nu var både rik och berömd men som inte skickade några pengar till henne fast han lovat. Det enda han skickade henne var gröna papperslappar med gubbar på. Då hon inte visste vad hon skulle ha dem till hade hon klistrat upp dem på väggen i sitt sovrum, eftersom de påminde henne om hennes son. När prästen kom in i sovrummet blev han minst sagt överraskad. Tanten hade tapetserat nästan hela sitt sovrum med dollarsedlar i höga valörer. Hon sov mitt i en förmögenhet med levde som en utfattig tiggare. 

Jesus säger att man behöver kunna se Guds rike. Att kunna se är förutsättningen för att kunna ta del av något och kunna ta till sig. Paulus säger vid ett tillfälle att vi alla lever, rör oss och är till i Gud. Men det är som om vi inte ser det. Vi ser inte den godhet han visat oss. Jesus har dött för våra synder och gett oss möjligheten till nytt liv och ny kraft. Det är som om vi ligger och sover mitt i hans möjligheter.
Att bli född på nytt är att få upp ögonen för alla Guds möjligheter i våra liv. Ser du Guds rike runt omkring dig? Ser du Guds godhet mot dig eller lever du som den gamla damen? Utfattig, fast omgiven av rikedom? '


Ia's egna ord:
Tacksamhet. Hur måna gånger kan man påpeka och påminnas om att det är livsviktigt. för att få perspektiv, för att kunna vara glad, för att kunna överleva. det finns så oerhört mycket att vara tacksam över, trots det glömmer vi oftast alltsammans. vi glömmer att se det vi har och glädja oss över det, vi glömmer att sända tacksamhetens tanke till Gud som skapat det hela, vi glömmer att tacka Jesus för det han har gjort i våra liv.

och till dig som inte alls är troende: Glöm inte tacksamheten ändå. om inte annat för din egen skull. för att du skall kunna lyfta blicken från problemen till möjligheterna, från det du inte har till allt det fantastiska du faktiskt har. ALLA har något, litet eller stort, att vara Tacksam över.

vad är du tacksam för idag?
jag är tacksam över att vi, jag och M., har kärleken. det är det viktigaste.

var ute och fotade i måndags. en fantastisk vårvinterdag med både sol och snö. Me like!
här några änder i Östanforsån. 

det finns ju massa såna där gamla ordspråk och klok-ord, sånt som folk förr i tiden broderade på bonader och satte upp på väggen. och jag tror inte det är för inte vissa av de här orden verkligen är kloka, livsvisdom.

en sådan som jag tycker kan ge oss viktig hjälp och lärdom är följande:

älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, 

för det är då jag behöver det som mest. 

det är något som jag försöker applicera på mitt liv, på dem jag älskar, och som jag önskar skall gälla mig också. för vad är större än det, att kunna älska även när det känns svårt. att få ta emot mer kärlek än man förtjänar. det är på riktigt. för att bara älska i medvind är inte speciellt svårt.

-----------------------------------------------------------------------------

identifierar mig med lärjungen Petrus ibland. det var han som gick på vattnet. det stormande vattnet. 

och det går, så länge han har blicken endast fäst på Jesus. börjar man kolla på det svarta, stormande vattnet runt omkring, släpper blicken och fokuset på han där framme som vill rädda, ja, då sjunker man direkt. 

men det går att gå på vatten, i stormen, att bli buren, så länge jag håller min blick fäst på räddaren. 

kärlek! /ia

Det finns en mörklagd hamn?

Jag önskar det fanns ett land där ingen alkohol fanns.

Ett land där alla var snälla mot varann.

Där ingen behövde gråta. 

I det landet skulle jag vilja bo. 

Kärlek!/ia

att inte bli ett argt fisköga

det finns så mycket kloka ord, som inte alls kommer från mig själv. men det finns igenkänning, beröringspunkter. ord som jag tycker är viktiga att lyfta fram, belysa. 
ord som snuddar så nära vid mina egna, mitt eget hjärta, att jag vill dela med mig till er. 

några av dessa ord kommer från Mia Skäringer. en förebild som ju råkat bli väldigt aktuell i dagarna i och med hennes krönika om hälsostress (fantastisk, läs här).
men de var inte alls de orden jag ville dela. utan nedanstående. som handlar om den där svagheten att göra sig själv till en martyr. en ihopbiterska. 
mycket vanligt hos kvinnor.

Mias ord:
'Jag vill inte längre vara den som biter ihop och till sist hugger den jag älskar i ryggen för att jag inte uttryckt mig. Det är en ganska vanlig egenskap. Framförallt hos kvinnor. Att tro att omvärlden ska läsa tankar. Känna in. Känna av utan att man behöver säga något. Suckar, blickar små arga fiskögon. Egentligen är hon bara trött och behöver en kram, en natt på hotell eller en massage. Men hon skulle aldrig våga säga det så istället går hon runt och muttrar för det är det enda sättet hon känner.'


igenkänningsfaktorn är hög. hos dig med? inte för att jag går runt och muttrar så mycket eller så väldigt ofta har arga fiskögon. tror jag? men ändå. den där känslan av att andra, framförallt han, skulle kunna se vad jag känner utan att jag säger det. bara förstå. 
men det funkar ju inte så.

kommunikation. kan vara det viktigaste, och svåraste, som finns. en kamp, för mig som har så svårt att säga vad jag tycker och känner. inte när det gäller de stora sakerna: politik och orättvisor, världen och samhället.
men när det kommer in i mig och handlar om hjärtat, det där lilla, känsliga, sköra hjärtat, då blir det plötsligt dö-svårt. det där att säga vad man tycker och känner. det goda och fina likaväl som det ledsna och svåra.
det gäller att inte dö, att inte ge upp. kämpa och be för kommunikationen.

ja, just nu är jag ändå så glad och tacksam för alla relationer. prat om relationer, nyupptäckande av relationer, bevarande av relationer, fördjupade relationer. 
vänskap, prat. dela livet. det är det som är meningen, med hela den här tillvaron tror jag. vi fördjupas och vi växer. det är livsviktigt. vi blir de vi är i relationerna, vi blir till i dem. relationerna till varandra, relation till Gud. skapade att bli de vi var tänkta att bli.

vi är skapade för relation. jag är glad och Tacksam att jag är en del i detta.

---------------------------------------------------------------------------
men denna vecka har det varit så mycket relation att jag knappt hunnit träna. ska ändras på nu. tjing!

och ps. jag tror att stunder i ensamhet och eftertanke är helt avgörande för att sedan kunna ha bra relationer när man är tillsammans. ds.

de senaste dagarna. solen. relationen.

kärlek! /ia

diverse

jag blir lite bestört när jag hör att en svensk journalist skjutits ihjäl i Kabul, Afghanistan. kanske extra mycket för att det är en sån där långvarig, avlägsen dröm jag har/har haft, att vara journalist och rapportera från nått krigsdrabbat land. vara där det händer liksom, göra något meningsfullt.
jag vet inte om den drömmen varken blir större eller mindre av det här.
men tragiskt och sorgligt är det. för den drabbade som inte får leva klart sitt liv. för hans anhöriga. och för att det är så oerhört odemokratiskt att ge sig på en utomstående journalist i ett krigsdrabbat land.
det enda 'bra' i det här är väl kanske det att vi svenskar mera får upp ögonen för vad det är som händer ute i världen utanför vår mysbubbla i detta land.

annat:
solen skiner. 
och till och med jag som inte är något stort vår-fan (hallå, det har ju inte vart riktig vinter än??), och kan tycka det är lite jobbigt med allt ljus, blev riktigt glad och uppfylld av sånt där vårpirr som folk i allmänhet verkar bli. blev helt förvånad själv.
sol är härligt.
fast allra mest förederar jag sol tillsammans med snö. 

det tredeje: jag jobbar, åker bräda, tränar och pysslar med mycket annat den här veckan, så vi får se hur mycket ni hör av mig. synd, för jag tycker ju om att skriva också. tid,tid,tid, detta ständiga dilemma.
och bakar gör jag också, det får man inte glömma. bagar-ia, ha vem hade kunnat tänkt sig det ;)

kärlek! /ia

Underklass

när jag växte upp var det inte fett med pengar. det var inte riktigt illa heller, vi hade alltid mat på bordet, råd med hela kläder, bil, hus och ja sånt där, rena lyxen ju.
men kanske inte det där lilla extra. inga utlandssemestrar eller fina bilar eller dyre fritidsintressen eller mycket klädshopping.
och absolut inte den där överflödiga, onödiga lyxrikedomen.

och det lärde mig mycket. och jag är TACKSAM för det.

jag lärde mig att pengar är något man får handskas varsamt med. överkonsumtion är inget bra val. man får klara sig på det man har. jag lärde mig att man kan leva fint och bra utan stor tillgång på pengar.

och detta viktiga: vill man verkligen ha något så får man se till att jobba och skaffa sig de pengarna själv. jag har aldrig åkt snålskjuts på mina föräldrar (de har ställt upp superbra och så gott de kunnat både ekonomiskt och på massa andra sätt!) utan lärt mig att jobba. lärt mig att tjäna pengar. lärt mig att spara pengar, lärt mig att prioritera.
och det jag har prioriterat, ja då kan jag känna mig stolt över att jag själv arbetat ihop mina egna pengar själv. mina egna resor. mina egna prylar. mina egna hyror.

jag har lärt mig att värdera pengar. jag har lärt mig att man inte blir lycklig av pengar och inte kan köpa sig rik. rik blir man på kärlek till och från andra människor. jag har lärt mig att tid är något som är mera värdefullt än att konsumera. jag har lärt mig miljömedvetenhet. att överkonsumtion är en orättvisa som vi sysslar med i västvärlden.

och jag vet att jag inte alls haft det speciellt tufft, utan bara levt i frånvaron av överflöd. men ändå tror jag detta har lärt mig att känna med de svaga, de utsatta, de fattiga. jag vet att lyx inte är något naturligt.

jag känner mig som underklass, på ett väldigt positivt sätt, även fast jag kanske egentligen inte är det.
i mitt jobb värderar jag det oerhört meningsfulla i att få hjälpa människor högre än pengarna, den halvdåliga lönen.

jag är glad, SÅ glad, att jag inte är överklass. inte för att det är sämre människor. man kan ju inte rå för vad man föds in i och hade jag fötts in i en sån familj kanske jag hade varit snorkig, överkonsumerande dryg skitstövel. utan tanke på miljö och medmänniskor, vem vet. eller helt underbar ändå ;)
det är inte lätt att bryta från sitt uppväxtmönster.

och jag tror att det faktum att varken jag eller M. växt upp under några överflödiga förhållanden binder oss samman, ger oss någon sorts gemensam bakgrund att bygga på. jag tror att det gör att vi har ett någorlunda sunt förhållningssätt till pengar.

pengar hjälper oss att leva, det är inte det vi lever för. 


här är en strof ur Kartellens låt 'Underklassmusik' - en låt som jag fastnat för just för att den ställer så många aktuella frågor på sin spets.
och följande skall vara sagt av Olof Palme om jag förstår saken rätt?? hursomelst, klok-ord är det iallafall:

"De har höga inkomster, en bra slant undanstoppad, de har intressanta och av status fyllda jobb, en och annan dold löneförmån ingår säkert. De bor i rymliga och välutrustade hus med grönområden, trädgårdar och är genom bostadssegregationen garanterade grannar av samma slag. Dom kan unna sig semestrar i fritidshus, båtar eller semesterresor till intressant resmål. Deras barn går kanske just nu och ser fram emot en sommar fylld av språkläger, seglingsturer, ridning och allt vad det kan vara. Och andra sidan har vi alla de människor som lever med knappa ekonomiska marginaler de har år efter år sätt sin köpkraft minska. De bor kanske i hyreshus i väntan på nästa stora hyreshöjning, de har inga fritidshus och båtar, och deras ekonomi tillåter inga påkostade semestrar. Deras barn får kanske tillbringa merparten av sommarlovet med att dra runt på gårdarna mellan hyreshusen"

Ord som känns aktuella idag också.

kärlek! /ia