Sweet babychild

Idag på jobbet var det ingen patient som sa att jag såg ung ut. Fick bara höra att jag var söt. (Av en 70-årig dam, hehe)  YEAH, seger!

Kärlek! /ia

Saturday night

cyklade genom stan påväg hem från jobbet igår.

för en sådär 7 år sedan var jag också en av dem som trängdes i kön till Etage, lite orolig att inte få komma in.
igår gick jag in på Hemköp och köpte toapapper, ägg och mjölk. sen cyklade jag hem till lägenheten och katterna.
och jag måste säga att jag trivs bättre med det senare, lite vuxnare, alternativet. att slippa ramla runt, veta vad man har. hur man vill leva. vem man vill vara med. 

Kärlek!/ia

håll om mig, nånting hotar kväva mig

ur ett brev jag nyss skrev till någon som ville ha råd hur man kommer ifrån ångesten när man är på väg ur en ätstörning. mitt svar, inte vetenskapligt bevisat eller sant, men min upplevelse...

"....när jag började äta igen efter att ha gått ner ca 12 kg gick jag också upp ca 10 kg på bara nån månad. Helt naturligt! (men ganska jobbigt....) Men kroppen är ju liksom inställd på svält och tar åt sig allt den får sådär i början och EGENTLIGEN är ju det bara bra eftersom det är när man går upp i vikt som kroppen och hjärnan har en chans att börja må bra igen. 
Ta vara och tänk på de positiva sidorna av viktuppgången: att du orkar, att du kan vara glad, att du kan fokusera på andra saker än mat, att du inte alltid är hungrig, trött och fryser, att du blir på bättre humör och orkar vara med människor. Tänk på vilket liv du vill leva och vem du vill vara, och då kanske de där kilona får vara värt det.

sånt jag kan äta nu

Vad kul att du får träna lite igen! försök tänka på att träna för att det är kul, för att du mår bra av det, för att det är bra för kroppen, inte för att bli smal.

En sak som det tog lång tid för mig att lära mig är att man MÅSTE äta ordentligt (ofta mer än man tror) efter träning för att man ska bygga upp kroppen och inte bryta ner den. Om du äter ordentligt efter träning så byggs musklerna upp och de hjälper i sin tur dig att ha en bra förbränning även när du inte tränar. 

Jag har också på senare tid märkt en häftig sak: om man äter ordentligt så ökar förbränningen och man blir INTE tjock. Länge åt jag bara typ sallader, omelett och såna saker och var rädd för kolhydrater, 'riktig' varm mat osv, för jag trodde det skulle göra mig tjock. Och jag trodde jag måste träna 5-6 dagar i veckan för att inte bli tjock. Men så är det INTE! 

Sen jag träffade Mikael så har vi börjat laga 'riktig' mat tillsammans, mycket pasta, en hel del fett i maten, ibland käkar vi pizza/hamburgare och godis och sånt, och jag tränar inte lika ofta längre. 
MEN kroppen klarar det! Den inser att den inte är i svält så att den inte behöver spara alla kalorier utan man förbränner dem.

Men den där första viktuppgången är jobbig, jag vet! Men det är lika bra att få det gjort snabbt. Ät ordentligt, var med människor som gör dig glad. 
Försök att inte vara ensam de där gångerna ångesten gör att du vill göra illa dig själv. 

Många tjejer är ju rädda för styrketräning för att de tror att de ska bli stora och 'biffiga'. Men det tycker jag inte man ska vara, muskler gör ju att man förbränner mer. Träna det du tycker är kul, inte sådant du får ångest av. "

yes. min story, mina tips. hoppas nån kan ta åt sig av något.

sånt som gjort mig frisk:

kärlek! /ia

Jesus sa:

'Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.' 

Joh 15:11-17

systerysterhuset

kärlek! /ia

vägen, sanningen och livet

förra veckan fick jag en tanke, inom kategorin tro och sånt där, och jag hävdar INTE att den tanken måste vara rätt/sann. jag hävdar inte att den kommer från Gud. jag kan vara helt fel ute. men jag provar att formulera tanken här, och så får den som vill skrika högt/tillrättavisa mig eller hålla med göra det.

det står ju i Bibeln att Jesus säger:
'Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.' Joh 14:6

och jag tror på detta.

MEN däremot hittar jag inget ställe i Bibeln där Jesus säger: 'Den som tror på mig äger hela sanningen och har rätt att förtrycka och se ner på människor som inte tror och tycker som dig' 

HAN är sanningen, vi är det inte. Jag ser ingen grund i att vi kristna kan säga att VI är sanningen, bara visa på Jesus och säga att han är det.

Vi har så lätt, vara sig vi vill det eller inte, medvetet eller omedvetet, att lägga in våra egna värderingar och rädslor. Vi har så lätt att döma andra. Vi har så lätt att bli egoistiska och se till vår egen vinning.
Vi ser en del av bilden, men inte hela tavlan. Vi är inte gudar.

Jag menar INTE att vi ska bli mesiga och tysta och inte våga stå för det vi tror på, föra upp Bibelns och Jesu ord i samhällsdebatten, nej, jag skulle gärna se mer sånt och våga det mer själv.

MEN det jag tror att vi ska akta oss för är att byta plats på oss själva och Gud. Bara för att Jesus faktiskt ÄR sanning så får vi inte tro att vi är hundra procent sanning, att vi inte kan ha fel.
Då blir vi högmodiga, dömande och tappar vår ödmjukhet. 

kärlek! /ia

tills döden skiljer oss åt

igår och idag är jag tacksam för:

- att jag trots små-halsont känner mig piggare och inte har nån allmän sjukdomskänsla i kroppen. orkar vara glad, orkar bli inspirerad.

- att hösten är så fin. att jag hinner gå ut på morgonpromenad när jag jobbar kväll. att jag detta år hade förstånd nog att stanna i Sverige längre än förra året och få njuta av september och innan jag drar.

- att jag börjar bli lite mer Indienpepp. 

- att jag har en bra arbetsplats med bra kollegor och en bra chef

- att jag är vinterpepp och de ev. lite förändrade livssituationer som kommer komma :)

- för bra musik. typ Petters nya platta, Bastille m.m.

och varje gång jag läser ur Kristian Gidlunds 'I kroppen min' blir jag ju bara så tacksam att jag lever, att jag ännu har chansen att fylla mina dagar och år med liv, chansen att upptäcka nya saker, människor och platser.

Halleluja TACK för livet.

kärlek! /ia

att hålla näsan ovanför ytan

i såna här tider när man inte alltid känner sig helt ok, utan lite nedstämd och ledsen för att man inte kan träna.. ja då tänker jag att jag måste påminna mig själv om en viktig sak: tacksamheten. 

för även om man såklart får tycka att det är tråkigt att man (för tillfället - hoppas jag!) förlorat sitt främsta fritidsintresse, och känner sig lite lost och obekväm i både skallen och kroppen, så vill jag inte gräva ner mig i det utan se allt det där andra som ju är bra.

så därför, ett sånt där tacksamhetsinlägg som jag körde varje dag i juli:

de senaste dagarna har jag detta att vara glad och tacksam för:

- en fin, skön, ledig helg. finväder. en jätterolig födelsedagsfest. för att jag har fantastiska vänner.
- att det varit bra på jobbet på slutet. inte jätte-super-stressigt. ingen huvudvärk efter jobbet.
- att jag har så otroligt trevliga kollegor som jag dessutom hade nöjet att vara ute och käka med ikväll. mycket skratt.
- att en person visar förtroende för mig och berättar om personliga saker och ber om råd. det är ju min önskan: jag vill hjälpa om jag kan.

- att jag älskar hösten. den ger mig ro.
- att jag har Micke. en trevlig kväll igår. matlagning, mys och film, perfekt när man inte känner sig hundra procent pigg.
- att jag idag iallafall mår bättre än igår.
- att jag inte har samma mat- och träningsångest som förut, då hade denna period i mitt liv varit outhärdlig.

- att jag inte är så sjuk att jag inte kunnat gå till jobbet.
- att jag har en stabil ekonomi, en lägenhet att bo i, mat på bordet, varmt om natten.
- att saker inför Indien-resan hittills ordnat sig jättebra.
- att min stressnivå är definitivt lägre än för nån vecka sen när jag kände mig helt slut.

ja, det finns ju MASSOR att vara glad och tacksam för. och ni vet ju, i grund och botten vill jag tacka skaparen till allt gott, fadern till det vackra, grundaren av kärlek. Tack Gud.

några Italien-bilder:

Jag & Carro

bussfönstersutsikt

Utflykt till Bosa.

kärlek! /ia