--

En bra födelsedag kan typ se ut såhär:

Egentid och promenad
Paket och kuvert
Massa grattishälsningar
Kaffe-stund med en bra vän
Träning!
Kina-mat & Film med en annan bra vän
God natt

Så tack för den fina dagen!

Men när jag (okej jag ÄR ju iofs 22 men…) förväntas vara en kvinna, tänka, känna, göra, som en kvinna kanske borde göra, då blir jag bara livrädd. Så där så att jag inte kan andas. För jag känner mig så ofta bara som ett litet, litet barn. Men får man vara det?


I eftermiddag åker jag till Stockholm så då kanske ni slipper mitt bloggande på nån dag ;)

Och det ska bli så bra att hälsa på fina staden och fina människorna där. Tror det behövs.
För jag har nämligen i uppdrag att tänka också. Fast det borde ju inte vara några problem, jag tänker ju redan alldeles för mycket.

/ia.

--

Och idag är jag glad för något sånt där som jag inte borde vara glad över, eller i alla fall inte öppet borde berätta att jag är glad över, om man är ute för att kamma hem frisk-poäng.

Men det skiter jag i.

Så: jag är glad för att jag, igen, kommer i mina ”är du tjock-eller-smal” – jeans. Mina april/maj-07 jeans. Mina storlek 24 jeans. Som jag i våras och somras trodde det var helt omöjligt att nån gång mer i livet kunna klämma i sig i igen. Sorgligt och frustrerande.
Men nu sitter de som ett smäck. Och jag är glad. Lite lön-för-mödan-tänk. Äntligen ger slitet lite resultat-tänk.

Jaha, hon är knäpp/tragisk tänker du. Njae, jag skulle hellre kalla det för att jag är ganska präglad av ett tankesätt som lyckats etsa sig fast i min hjärna ganska hårt.

MEN det är en stor skillnad på att bli glad för en sån här grej, och på att detta skulle vara det enda som betyder något. Kanske är det som är skillnaden på friskt och sjukt? Jag blir glad av detta, men det betyder inte allt. Är inte hela min dag. Vänner (fin lunch med Zara idag, tack!), skolan, Gud, familj, drömmar, längtan, fritidsintressen osv. är också saker som påverkar mitt mående. Vikt kanske fortfarande är för viktigt (haha ordvits!), att jag fokuserar för mycket på det. Men jag jobbar på att det inte ska betyda allt… och det gör det inte heller längre. Hoppas jag.

/ia

--

"Det är inte Guds som har gjort döden,
han gläder sig inte åt att liv släcks.
Nej, till att leva skapade han allt,
och i allt som blir till i världen bor hälsa." /The holy bible.

Guds välsignelse över din dag!
kram /ia.

--

Inte ens jag, som älskar att tänka, filosofera, analysera osv, osv kan ju jämt skriva om stora saker, livslärdomar, tankar om Gud, livet, kärleken m.m.
Ibland behövs de lite triviala vardagssaker bara.

Som att jag gläds över att jag tror jag lyckats gå in mina kängor i storlek 36 (eftersom det inte fanns 37:or), så nu har jag tänkt att gå runt i nästan-för-små-skor i vinter. Korkat egentligen. Men jag är ju lite korkad så det passar bra.

Som att det ska bli sjukt kul/mysigt att åka till STOCKHOLM i helgen och träffa betelkollektivet Madde, Erica, Olivia igen. Längtar och saknar. Tänk att få krama de tjejerna igen liksom!

Som att jag tror jag återfått formen lite, efter förra veckans sömndipp. Jag orkar igen. Och kan äta, för det är stor skillnad på att inte kunna äta och att inte vilja äta, och förra veckan var det just kunnandet som brast, inte viljan. (Och om graviditet innebär illamående i 3-9 månader så vill jag aldrig bli gravid tack!)

Som att det var supertrevligt att träffa Sofia F i helgen, på visit från Ume. Du är underhållande, minst sagt :)

Som att vår basgrupp är så sjukt effektiva vilket innebär mer ledig tid, vilket är najs. Och väldigt fina & bra människor i gruppen också.

Som att jag tror jag har fått en ny tjejkompis, som jag ska fredagsfika med. Mycket trevligt.

Som att jag inte vill bli 22, för jag tycker det är en ful siffra. 21 är så mycket mer estetiskt tilltalande.

Och det där andra, lite större, får jag väl försöka knipa käft om. Tillsvidare. Tills jag kanske spricker.

/ia.

--

Lite oro. Lite rädsla. Mycket glädje. Mycket frid.

Ska allt va enkelt? Ska allt va enligt planerna? Har alla samma plan? Är vissas vägar mer krångliga och trassliga än andras? Finns det en större mening? Lurar jag mig själv? Prövas jag? Är jag låst? Är det du Gud? Är det nån annan? Var är hjärtat? Ska allt vara perfekt, alltid? Ska man lyssna på andra? Eller bara sig själv? Ska allt vara bra på en gång? Ska man ha förväntningar? Jur mycket får man förvänta sig egentligen? Skrämmer jag mig själv? Rusar jag in i en återvändsgränd? Tänker jag för mycket på framtiden? Tänker jag för lite på framtiden? Är jag bortskämd? Har jag tålamod? Är jag feg? Är jag dumdistrig? Begär jag för mycket? Har jag något att ge? Eller kan jag bara ta? Är jag egoistisk? Kan jag kompromissa? Ska man kompromissa? Vet jag vad jag gör? Är jag barn? Är jag vuxen? Vågar jag vara glad? Flyr jag ensamheten? Vågar jag lämna ensamheten? Ger tiden svar? Har jag en annan väg att gå? Eller ska man vara som dom andra? Lyssna på goda råd?

Lite funderingar sådär.

Ha en bra dag.
Kram / ia.

--

Today must have been one of the strangest days
Some would say that you won’t find love that way
The best days are not planned by common sense
By lack of time
You just happen to be where everything feels fine

It’s a new secret i have found

From today i'll change my priorities around
I’m no longer in command, and people say
I’m off solid ground and you're to blame
But they don’t understand, people never do
It's confusing, i don’t expect them to

It’s a new secret i have found

Today must have been one of the strangest days
I found a place where i could stay
And people say that it will kill me,
But they don’t understand
People never do, but it makes sense to me
To be senseless to change my plans for you

It’s a new secret i have found
And i'm off solid grounds for you



eller lyssna själv, Anna Ternheim - My secret.
och jag tror inget annat kan beskriva det bättre just nu.

/ia

Om jag hade varit en självgod och publicerings/uppmärksamhets-galen människa, hade jag kanske tipsat intresserade att gå in på http://www.ikon1931.se/blogg/lina och läsa hennes senaste blogginlägg.
Och så kanske jag hade tyckt att det var lite coolt, att lilla lilla jag, blir omnämnd på en utav mina stora blogg/text förebilders sida. Dessutom på IKONs hemsida, som väl måste vara Sveriges största kristna ungdomsmagasin..?
Och så hade jag varit glad över att jag gjort en annan människa glad.

Men eftersom jag är så förbannat svensk och ödmjuk så gör jag inte det. Håller tyst och ler lite i smyg.

Eller…..? Eller?

NÄ, va sjutton! Man ska väl dela med sig av sånt som gör en glad. Vara lite stolt över att man tar mod till sig och gör sånt där som man tänker att man borde göra men aldrig gör. Att våga ge komplimanger till människor man inte känner. Nuförtiden försöker jag faktiskt göra det. Och det kanske är ok att inte vilja vara en grå mus?

Och om inte annat, gå in och läs för att det är en ruskigt bra blogg med bra tankar och Lina skriver så fint så fint om saker som berör. I alla fall mig.

Puss
/ia.