Jesus: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra"

-
Nu kommer det ske något väldigt ovanligt på min blogg. Ett recept. Ett brödrecept för att vara exakt. Och det passar väl bra internationella kvinnodagen till ära. För baka är väl en typsikt kvinnlig sysselsättning och kvinnors roll är ju att vara fastspända runt spisen… Eller…???!!!

Aja, jag är ju ingen hejare på sånt här, men jag kan om jag vill. Och jag lovade Helena & Jessica att ge dem receptet på detta bröd efter som ”det var bland det godaste brödet de nånsinn ätit” – citat. Stolt som tuppen! Tänk att jag som är så ohuslig kan få sådan fina ord om mina bakverk. Hursomhelst, istället för att mejla receptet till dem kan jag ju lägga ut det här. Och det ÄR supergott och superenkelt! Och ni betelvänner kanske minns min fobi för att bli kladdig om fingrarna – och eftersom detta brödet är utan jäst så slipper man kleta med fingrarna i det. Perfekt! ´Så:

Annas (jag kallar det så eftersom jag fått receptet av min fina syster) rågbröd med linfrö
10-12 dl rågsikt (kan byta ut några deciliter mot grahamsmjöl)
1,5 dl rågkross
0,5 dl linfrö
1 tsk bakpulver
2 tsk bikarbonat
1,5 dl mörk sirap
6,5 dl filmjölk

(jag brukar ha i ca 1 tsk salt också, även om det inte står i receptet. Ett annat tips är att man kan byta ut några råksikts decilitrarna mot havregryn istället – gott! )

Häll upp filmjölk i en bunke. Blanda i bakpulver och bikarbonat. Rör ner alla torra varor och sirap. Rör ihop till en smet.
Lägg degen/smeten i 2st smorda ugnsformar i ugnen (mitten ungefär) på 150 grader i 1h 30min. Låt bröden stå i sina formar tills de svalnat. Ät med nöje!



Ha. Coolt!

Ha en bra dag vänner! Jag är ledig och ska snart på cirkelfysträning på friskis och i eftermiddag sushidejta med Jocke (alltså, NÄ, vi dejtar ju inte på riktigt såklart !) och eventuellt träna lite mer ikväll. Eller tvätta – undrar vad som lockar mest? ;) Eventuellt shoppa en liten snygg grej också, vi får se om det ev. uppvisas här.

kärlek! /ia

And I know I’m making something out of this life they called nothing

-
För nån vecka sen var jag så himla nere och tänkte: det var bara en parentes, en tillfällighet. Den här lyckan, glädjen jag känt. Det var ett undantag som jag räknar från ca 10september (ungefär där nånstans saker börja vända – och vad passar bättre än att räkna edvins födelse som vändpunkt?) tills nyss nångång. Jag trodde allt skulle bli precis som innan, att jag bara varit naiv i denna glädje, inbillat mig att livet skulle vara bra och så. Jag trodde jag var på väg in i ett nytt svart hål, i nedstämdhet, i uttråkning, i ättankar osv osv. Det var så läskigt, så deprimerande att tänka så. Jag orkar inte det mer.

MEN: jag är inte samma människa nu som då. Jag har nått i mig, (gud på förenklat språk- helig ande på teologiskt språk) som gör att jag kan hitta nån konstig styrka och glädje i vad som än händer. Den där glädjen kan nästan skrämma mig. Och ibland skräms jag av min egen styrka. Att livet lärt mig att man snabbt bryter ihop och sen kommer igen. Att jag så snabbt ställer om på att livet och planerna förändras. Visst fanns det en charm i att vara sjutton år och kunna gråta veckor i sträck. Men jag är en annan nu. En helt annan. Och det gör att det bubblar av kraft och livsglädje i mig när det kanske egentligen inte borde göra det. DET är helt fantastiskt! (fast jag tillåter mig att det gör ont - när det gör ont)

Och jag ska inte tillbaka! Inte tillbaka till mörker. Jag ska vandra med Gud, bredvid Gud och han kommer ge mig den styrka jag behöver. Han har en plan. Jag kanske inte alltid gillar den planen, men det är liksom ingen vits att försöka springa iväg, springa ifrån, till något eget. Det blir liksom bara platt fall då.

Ja jag förundras över hur glad jag kommer på mig själv med att vara dessa dagar, och hur bra jag oftast mår och den styrka jag oftast känner. Tack tack Gud och tack tack vänner och familj runt omkring mig <3.



kärlek! /ia

Tell her to reach for the stars and always put love first

-
I Sverige är det ju lite tabu att prata privatekonomi och partipolitik. Så därför (jag vill ju alltid kliva över alla gränser som finns – dum som jag är):

Jag har 0 kr i studielån. Fram till 1april ligger min lön på 21 500kr i månaden innan skatt, på en heltidstjänst. From. 1 april 22 000. Sen är ju jag timvikarie, så min inkomst är ju helt och hållet baserad på hur många dagar jag får jobba.

I förra riksdagsvalet röstade jag på KD. Det skulle jag nog INTE göra om det var val idag. Fi (feministiskt initiativ) med Gudrun Schyman bl.a. skulle (ja, helt seriöst!) kunna vara ett tänkbart alternativ. Fast mest troligt är nog att rösten hamnar på ett av riksdagspartierna, och de kan ni ju få fundera på vad det skulle kunna vara. Är jag uppenbar och läses som en öppen bok när det kommer till politik? Gissa lite, sen ska jag berätta om min politiska färg (fast jag är inte superinsatt direkt!)

nu går jag och jobbar. kärlek! /ia

I don't need to hear you say that if we weren't so unlike you'd like me a whole lot more

-

Jag läser ju en del bloggar och inser att det är ju roligast när man blandar text med foton och bilder. MEN jag är så himla dålig på att fota. Dels att jag verkligen inte har någon talang för det. Dels att jag inte tar mig tid och ork att göra det, eftersom intresset inte finns (eftersom det uppenbarligen inte är min grej). I min rosa fantasivärld i en avlägsen framtid: tänk tanken att ha en blogg där jag skriver, och någon annan, som har intresset och talangen, fotar. Vore ju helt fantastiskt grymt, eller hur? Och vad är drömmar till för om inte något som får en glad och ger en luft under vingarna. Tänk typ om jag och Johanna bodde i samma stad, den bruden är helt grym på att illustrera och fota. Vi skulle kunna göra värsta superprojektet ihop. Typ en fotoutställning med text/dikt till eller nått… Åhh vilken tur att man får drömma fritt : ) (Och jag är glad att jag inser att man inte bara kan köra sitt eget race här i livet - utan man behöver hjälp av andra som har andra talanger och gåvor som man själv inte har. som delar i en kropp liksom...)

Men, hursomhelst, jag ska försöka bli bättre på att bjuda på lite amatörmässiga bilder, om det så bara blir en ”dagens outfit”, en mattallrik, eller ett träd från en skogspromenad.
Nu på senaste har jag fått lite inredningsinspiration. Det kanske är våren – temat går ju lite i rosa och lila. Håll till godo med en liten glimt av mina 25kvm.

jag drömmer mig bort - och en dag ska jag dit.

alltså, hur ljuvligt är det inte med en bukett tulpaner på bordet. jag älskar<3

kärlek! /ia.

som om det inte fanns nånting att förlora, som om det inte fanns nånting att förstöra.

-
jag gillar att jag har fått massa fräknar på näsan redan i mars. tack vasaloppet! :)

kärlek! /ia.

till dig tar jag min tillflykt, när natten kommer - led mig rätt.

-
Jag älskar ju att klistra upp kort på mitt kylskåp. Grattis hälsningar och dylikt (om ni är på semester och vill skicka riktiga vykort – skicka dem till mig! :) ) så julkorten byttes i läglig tid ut mot ut mot examenskorten. Och så har jag lite små peppande lappar med allt från bibelord, vad jag vill göra i livet till träningsinspiration. MEN till livet, det vuxna livet, hör också att få andra sorters kort. ”Till minne av XX” ”omtanke i sorgen”-kort. Det går inte att ignorera. Döden finns, döden är en verklighet, mitt i livet.

Döden i livet. Så ÄR livet.

Men likafullt alldeles för jobbigt för dem som befinner sig där mitt i. Mitt i sorgen.

Så här ser kylskåpet ut just för tillfället btw.

kärlek! /ia.

everyday.

-

Those words keep me on my feet when I think I may just fall apart

kärlek! /ia.