Hej där vänner!
Min ambition var ju att skriva ett inlägg varje dag i april och skriva något om mina känslor, och jag tyckte det gick riktigt bra fram till de allra sista dagarna här då jag slarvat rejält. Men känslorna i slutet av månaden var mer stabila och lugna och glada så det kanske inte var så mycket att skriva om egentligen.
Och lite fullt upp har det varit de sista dagarna också, haft ett litet projekt på gång tillsammans med M. nu i helgen när jag varit ledig. Riktigt roligt faktiskt, i alla fall när man är klar. Under tiden var det lite blod, svett och tårar (typ) faktiskt, men det är väl så det ska va... Aja, det här projektet ska ni nog få höra eller framförallt se lite mer av så smånigom. Stolt som tuppen är jag iallafall, hehe.
MEN nu till det jag egentligen ville ha sagt. Eftersom jag blivit lite dålig på att uppdatera min blogg men ändå vill försöka hålla den vid liv så verkar ju det här med månads-tema fungera bäst för mig för då har jag ju liksom ett ämne att hålla mig till och då blir det lite lättare att liksom rama in vad man ska skriva om.
Har bestämt att temat för maj ska vara GUD, att försöka skriva någon rad eller en kort tanke varje dag lite om vad just jag har för tankar kring Gud, i och med att jag är kristen och väl försöker att liksom leva i det och att mycket tankar, varierande från dag till dag förstås, om Gud och livet ändå passerar min lilla hjärna nästan varje dag.
Idag: Jag tänker att Gud är Gud och inte en människa och därmed inte tänker/agerar/gör/känner på exakt samma sätt som oss... och jag tänker att det är bra. Även om vi människor är skapade till Guds avbild så tänker jag att han/hon/det är mycket större och mäktigare och heligare och godare och annorlunda än någon människa någonsin kan förstå. Och jag tänker att det är bra också. Att vi liksom får acceptera att vi aldrig kommer förstå allt, inte här i jordelivet iallafall, även om vi så är den mest gudfruktiga eller mest be-ende eller mest bibelläsande människan på denna jord. Självklart ska, och kan, man försöka närma sig Gud, lära känna honom och hans vilja, men till 100% kommer vi nog aldrig få visshet. Och tur är väl det, för då skulle vi ju vara som Gud själva. Men det är vi inte, vi är människor...
Kärlek! /ia
Min ambition var ju att skriva ett inlägg varje dag i april och skriva något om mina känslor, och jag tyckte det gick riktigt bra fram till de allra sista dagarna här då jag slarvat rejält. Men känslorna i slutet av månaden var mer stabila och lugna och glada så det kanske inte var så mycket att skriva om egentligen.
Och lite fullt upp har det varit de sista dagarna också, haft ett litet projekt på gång tillsammans med M. nu i helgen när jag varit ledig. Riktigt roligt faktiskt, i alla fall när man är klar. Under tiden var det lite blod, svett och tårar (typ) faktiskt, men det är väl så det ska va... Aja, det här projektet ska ni nog få höra eller framförallt se lite mer av så smånigom. Stolt som tuppen är jag iallafall, hehe.
MEN nu till det jag egentligen ville ha sagt. Eftersom jag blivit lite dålig på att uppdatera min blogg men ändå vill försöka hålla den vid liv så verkar ju det här med månads-tema fungera bäst för mig för då har jag ju liksom ett ämne att hålla mig till och då blir det lite lättare att liksom rama in vad man ska skriva om.
Har bestämt att temat för maj ska vara GUD, att försöka skriva någon rad eller en kort tanke varje dag lite om vad just jag har för tankar kring Gud, i och med att jag är kristen och väl försöker att liksom leva i det och att mycket tankar, varierande från dag till dag förstås, om Gud och livet ändå passerar min lilla hjärna nästan varje dag.
Idag: Jag tänker att Gud är Gud och inte en människa och därmed inte tänker/agerar/gör/känner på exakt samma sätt som oss... och jag tänker att det är bra. Även om vi människor är skapade till Guds avbild så tänker jag att han/hon/det är mycket större och mäktigare och heligare och godare och annorlunda än någon människa någonsin kan förstå. Och jag tänker att det är bra också. Att vi liksom får acceptera att vi aldrig kommer förstå allt, inte här i jordelivet iallafall, även om vi så är den mest gudfruktiga eller mest be-ende eller mest bibelläsande människan på denna jord. Självklart ska, och kan, man försöka närma sig Gud, lära känna honom och hans vilja, men till 100% kommer vi nog aldrig få visshet. Och tur är väl det, för då skulle vi ju vara som Gud själva. Men det är vi inte, vi är människor...
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar